Bukspottkörtelcancer

Bukspottkörtelcancer innebär att en cancertumör uppstått i bukspottkörteln. Det finns olika typer av bukspottkörtelcancer som skiljer sig åt beroende på hur cellerna ser ut och hur de växer. De flesta som får bukspottkörtelcancer får den typ som börjar växa i gångarna i bukspottkörteln. Den kallas adenocarcinom och är den cancertyp som beskrivs här.

Alla tumörer i bukspottkörteln är inte cancer. Det kan finnas tumörer som ännu inte hunnit utvecklas till cancer och även helt godartade tumörer.

Bukspottkörteln viktig för matspjälkning och sockerbalans

Bukspottkörteln ligger i övre delen av magen, bakom magsäcken men framför ryggraden. Den har viktiga uppgifter vid matsmältningen eftersom den bildar bukspott som innehåller enzymer som hjälper till att bryta ner maten. Varje dygn bildas 1,5-2 liter bukspott som rinner ut genom en gång som mynnar i tolvfingertarmen.

Bukspottkörteln bildar även hormonerna insulin och glukagon, som utsöndras direkt i blodet och är viktiga för ämnesomsättningen, främst för att reglera blodsockernivån.

Bukspottkörteln, pankreas, ligger bakom magsäcken. En del – bukspottkörtelns huvud – ligger nära tolvfingertarmen. Bukspottet rinner i en gång genom bukspottkörteln, och från gallblåsan rinner gallan i en gång som delvis går genom huvudet på bukspottkörteln. Bukspottkörtelgången och gallgången mynnar sedan ut i tolvfingertarmen på samma ställe

Människokroppen är uppbyggd av många miljarder celler. För att kroppen ska kunna växa och leva vidare måste de flesta celler regelbundet ersättas med nya. Det sker genom att celler delar sig och blir till två celler. Då har en exakt kopia av den första cellen skapats.

Ibland uppstår skador vid celldelningen. Oftast klarar cellens arvsmassa, DNA, av att reparera skadan. Men någon gång kan cellen få en skada som den inte kan reparera, och den tappar då förmågan att kontrollera sin delning och tillväxt. Det kan leda till att cancer uppstår.

Det som kännetecknar cancerceller är bland annat att de fortsätter att föröka sig okontrollerat samtidigt som de inte dör när deras tid är ute. Ofta klumpar cancercellerna ihop sig och bildar en tumör, men det finns också cancerformer där cellerna inte bildar tumörer.

Sjukdom med olika stadier

Cancer i bukspottkörteln börjar oftast i gången som finns i körteln och som bukspottet rinner genom. En cell har börjat dela sig ohämmat och efter en tid – kanske flera år – bildat en tumör. Cancern kan sedan växa genom bukspottkörtelns kapsel och över på organ som ligger intill. Den kan även bilda metastaser, eller dottertumörer som det också kallas, i andra delar av kroppen och i lymfkörtlar runtomkring.

Bukspottkörtelcancer är en mycket allvarlig cancersjukdom eftersom den ofta sprids i ett tidigt stadium och upptäcks sent. Möjligheten att bli fri från bukspottkörtelcancer beror på i vilket stadium sjukdomen upptäcks. Om cancern upptäcks innan den hunnit sprida sig till lever, lungor eller bukhinnan finns möjlighet att operera bort tumören och man kan bli fri från cancern. Ungefär en av fem som får bukspottkörtelcancer kan gå igenom en sådan operation.

Om cancern är spridd kan man inte bli av med sjukdomen, utan behandlingen går ut på att bromsa cancern så gott det går. Man kan ibland få cytostatikabehandling för att få lindring och må bättre.

Ganska ovanlig cancerform

Nästan 1000 personer får bukspottkörtelcancer i Sverige varje år. De flesta är äldre, i 70-årsåldern, när de får cancern. Bukspottkörtelcancer är mycket ovanligt bland yngre. Sjukdomen har minskat något under de senaste 20 åren. Lika många män som kvinnor får sjukdomen.

Det är okänt varför man får bukspottkörtelcancer, men det är klarlagt att rökning fördubblar risken. Eventuellt kan också en pågående, så kallad kronisk, inflammation i bukspottkörteln öka risken för att få sjukdomen. En sådan inflammation kan orsakas av att man exempelvis dricker mycket alkohol.

En del forskning har också visat att om man är inaktiv och överviktig kan risken för bukspottkörtelcancer öka, medan om man motionerar och äter mycket frukt och grönsaker kan risken minska.

Omkring fem av hundra personer som får bukspottkörtelcancer har en medfödd ökad risk för sjukdomen.

Om man har flera nära släktingar som har fått bukspottkörtelcancer kan sjukdomen vara ärftlig och man kan då få genomgå en genetisk utredning.

I början ger bukspottkörtelcancer inga eller mycket lindriga symtom, vilket gör att sjukdomen är svår att upptäcka tidigt. De symtom som man får kan också förekomma vid många andra sjukdomar och besvär.

Gulsot

Ett vanligt symtom på bukspottkörtelcancer är gulsot. Gulsot gör att ögonvitor och hud blir gula och man kan också må illa och känna ett obehag i övre delen av magen. Att man får gulsot beror på att cancern växer i den del av bukspottkörteln där stora gallgången passerar förbi från levern. Cancern trycker ihop gallgången vilket gör att gallan hindras från att rinna ut i tolvfingertarmen. Gallan går då i stället från levern direkt ut i blodet. Gallan har ett färgämne som kallas bilirubin som tas upp av kroppens vävnader och gör att man blir gul i huden. Gulsoten kan också ge klåda som kan vara besvärande.

För det mesta har gulsot helt andra orsaker än cancer i bukspottkörteln, till exempel att en sten täpper till gallgången eller att ett hepatitvirus ger inflammation i levern.

Ont i magen och ryggen

Ett annat symtom är att det kan göra ont i övre delen av magen. Smärtan känns ofta långt inne i magen och kan stråla ut i ryggen.  Om man plötsligt får väldigt ont i magen kan cancertumören ha lett till stopp i bukspottkörtelgången och orsakat en inflammation.

Diabetes

Cancern kan påverka hur insulinet fungerar i kroppen. Det kan leda till att blodsockret stiger så att man utvecklar diabetes, så kallad åldersdiabetes eller typ 2-diabetes.  Om man redan har diabetes kan det bli svårare att hålla blodsockervärdet på en bra nivå.

Dålig aptit och minskad vikt

När sjukdomen har gått längre kan man tappa matlusten och minska i vikt. Om man får i sig för lite energi kan det göra att man känner sig trött, retlig och nedstämd.

Ibland kan cancern orsaka att man kräks men det är ovanligt. Då kan tumören ha växt in i tolvfingertarmen och hindrar maten från att passera. Ibland kan det också ha börjat blöda så att man får upp blod i kräkningarna. 

Förändrad avföring

Cancern kan leda till att mängden enzymer minskar i bukspottkörteln. Det medför i sin tur att fettet i maten inte kan brytas ner i tarmen. Då blir avföringen rik på fett, vilket man kan se genom att den blir lös, flyter på vattnet i toaletten och är svår att spola ner. Den luktar då oftast också illa.

Andra ovanliga symtom är blodproppar och vätska i magen som gör den större.

Man bör alltid kontakta en vårdcentral om man

• får gula ögonvitor eller gul hud
• får ont i övre delen av magen
• går ner i vikt snabbt eller tappar aptiten.

Man ska söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning om man

• får gula ögonvitor eller gul hud samtidigt som man får feber och frossa.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Kroppsundersökning

Hos läkaren får man berätta om sina besvär och hur länge man har haft dem. Läkaren känner också på magen. Flera av de första symtomen vid cancer i bukspottkörteln är samma som vid många andra besvär, till exempel sjukdomar i magsäcken eller tjocktarmen. Därför är det inte ovanligt att utredningen börjar med bildundersökningar som gastroskopi och röntgen av tjocktarmen. Det gäller särskilt om man inte har några tecken på gulsot.

Ultraljudsundersökning vid gulsot

Om man har gulsot brukar man få genomgå en ultraljudsundersökning först. Det är en enkel undersökning då svaga ljudvågor sänds in mot bukspottkörteln, levern och gallvägarna från en liten dosa som förs över magen. Ljudet omvandlas till rörliga bilder. Genom undersökningen kan läkaren ofta se om det finns hinder för gallans flöde mellan lever och tolvfingertarmen. Svar på undersökningen kan man få inom en eller ett par dagar om man är inlagd på sjukhus. Annars kan svaret ta mellan en och fyra veckor. 

Fler bildundersökningar

För att läkaren ska kunna fastställa om det finns en tumör i bukspottkörteln, behöver man gå igenom andra typer av bildundersökningar, antingen datortomografi, som också kallas skiktröntgen och CT, eller magnetkameraundersökning.

Det gör inte ont att genomgå sådana undersökningar, men man måste ligga stilla upp till en halvtimme för att bilderna ska bli bra. Ofta får man kontrastmedel i blodet för att bilderna ska bli tydligare. Om man är inlagd på sjukhus kan svaret på undersökningarna ta en till två dagar, annars kan det ta en till fyra veckor. 

Genom undersökningen med datortomografi eller magnetkamera kan en tumör som är större än en centimeter ofta upptäckas. Det går även att se hur cancern vuxit och om den spridits till levern, bukhinnan eller lungorna, vilket är de vanligaste ställena utöver lymfkörtlarna.  Genom granskningen av bilderna kan läkarna bedöma om tumören går att operera bort.  Om tumören har spridits utanför bukspottkörteln, har den ofta nått ut till många ställen och då går det inte att få bort all cancervävnad. Om tumören vuxit fast i stora kärl som passerar bukspottkörteln kan det också vara omöjligt att operera bort tumören.

Blodprov

Det finns inget enskilt blodprov som visar om man har bukspottkörtelcancer. Man kan behöva lämna ett leverprov, som är ett blodprov som visa hur levern fungerar. Provet visar ofta ingenting i ett tidigt stadium av cancern, men kan till exempel ge utslag om man har gulsot. Då är det bilirubinvärdet som är högre än vanligt. 

Det finns blodprov som kan visa om man har så kallade tumörmarkörer i blodet, som är ämnen som utsöndras av tumörer. Koncentrationen av tumörmarkören CA19-9 är ofta högre vid bukspottkörtelcancer, men är också förhöjt vid en rad andra cancerformer och sjukdomstillstånd. Markörerna kan vara till hjälp när läkaren ska ställa diagnos, men då tillsammans med andra undersökningar.

ERCP - undersökning av gallgångarna

Om man har fått gulsot på grund av att cancer i bukspottkörteln trycker på gallgången kan man även behöva genomgå en ERCP-undersökning.  Då får man ett böjligt slangformat instrument infört  genom munnen. Det leder ner till bukspottkörtelns och gallgångens gemensamma mynning i tolvfingertarmen och via instrumentet kan bilder överföras till en bildskärm.

Om undersökningen visar att en tumör trycker på gallgången kan man få behandling direkt via instrumentet. Genom att ett rör sätts in i gallgången görs en passage för gallan så att den kan rinna ut rätt igen, ut i tolvfingertarmen.  Ett cellprov kan också tas från gallgången för att se om tumören vuxit genom gallgångens vägg.

Vävnadsprov

Ibland, framför allt om tumören misstänks ha spridit sig, kan ett vävnadsprov, en så kallad biopsi, behöva tas. Man blir då bedövad och en liten bit vävnad tas ut med hjälp av en speciell nål som förs in i övre delen av magen. Vävnadsprovet undersöks i mikroskop för att se om det finns cancerceller i vävnaden. Det brukar ta mellan två och fyra veckor att få svar på provet. Den här sortens prov behövs för att man ska kunna få den mest lämpliga behandlingen. 

Second opinion, en andra läkarbedömning

Om man har fått diagnosen bukspottkörtelcancer och känner sig osäker på om man fått rätt bedömning, kan man få en så kallad second opinion. Det är en ny medicinsk bedömning som man har rätt att få vid vissa allvarliga sjukdomar, så att man ska känna trygghet i att man får den vård och behandling som passar bäst för en själv. Man får då en bedömning av en annan läkare eller ett annat vårdteam, oftast vid ett annat sjukhus.

Att få besked om att man har cancer väcker starka känslor och man behöver gott om tid att tala med läkare och annan vårdpersonal för att förstå vad beskedet innebär. Det är ofta bra att ha med en närstående, som kan hjälpa till att minnas vad som sagts under samtalet och vara ett känslomässigt stöd. Ofta är även en sjuksköterska med vid samtalet. Om man inte vill att någon annan än läkaren ska vara med kan man säga det. Det är också bara man själv som avgör vilka som ska få information om sjukdomen. Om man inte är svensktalande har man alltid rätt till tolk så att man kan få information på sitt eget språk.

Bra att fråga

Ofta får man informationen i flera omgångar med några dagar emellan. Det är bra att förbereda sig och passa på att ställa de frågor man har, kanske också skriva upp dem. De flesta vill veta hur det kommer att gå, vilket är bra att fråga även om läkaren ofta inte kan svara säkert. Man kan ha frågor om behandlingen, vilka alternativ som finns och vilka för- och nackdelar det finns med de olika alternativen. Man kanske också undrar över hur sjukdomen kommer att påverka familjen och det övriga livet.

En omtumlande tid

Oavsett hur det kommer att gå innebär beskedet om sjukdomen och om den kommande behandlingen att tillvaron vänds upp och ner, både för den som är sjuk och de som finns runt omkring. Man kan ha många frågor, och det kan gå tid mellan beskedet om cancer till dess att man får veta mer om behandlingen.

Hjälp finns både inom och utom vården

Om man behöver stöd brukar man kunna få det av sjukvårdspersonal på den klinik där man har fått diagnosen eller ska få behandling. På de flesta sjukhus finns särskilda kontaktsjuksköterskor som man kan vända sig till. Där finns även kurator eller psykolog. Man bör alltid få ett telefonnummer dit man kan vända sig om man har ytterligare frågor eller skulle må sämre.

Om man behöver prata med någon under den här perioden kan man ibland också få hjälp av patientföreningar och det går också att kontakta Cancerfonden eller Cancerupplysningen.

När behandlingen väl börjar kan det ofta kännas lättare eftersom man vet vad som ska hända och har täta kontakter med vårdpersonalen.

Läs mer: Första tiden efter beskedet

Enda möjligheten att bli fri från bukspottkörtelcancer är genom en operation, eventuellt i kombination med cytostatikabehandling och strålning. Eftersom sjukdomen är svår att upptäcka kan det visa sig att cancern har spridits så att en operation inte är möjlig. Dessutom kan en operation innebära en stor risk om man har andra sjukdomar. Detta gör att bara ungefär en av fem som får bukspottkörtelcancer kan genomgå en operation.

Om man har en bukspottkörtelcancer som inte går att operera bort, kan man inte bli fri från cancern. Då får man i stället bromsande och lindrande behandling, så kallad palliativ behandling, för att man ska må så bra som möjligt.

Om det blir operation

Inför operationen behövs noggranna förberedelser. Man får information om hur operationen går till. Dessutom behöver man gå igenom olika tester, till exempel av hjärta och lungor, eftersom det behöver göras en bedömning om man tål och orkar med en stor operation. Inför sövningen träffar man också en narkosläkare.

Dagen före operationen brukar man bli inlagd på sjukhuset. Innan man blir sövd måste man fasta. Det brukar innebära att man inte får äta eller dricka från midnatt före operationen. Mer information om detta får man från sjukhuset. Operationen tar ungefär fem–sex timmar, och ibland ännu längre tid.

Det är vanligast att en operation kan göras om man har en tumör i bukspottkörtelns huvud, den del som ligger närmast tolvfingertarmen. Vid en operation tas denna del av bukspottkörteln bort. Dessutom avlägsnas tolvfingertarmen, 10-15 centimeter av början på tunntarmen, ofta nedre halvan av magsäcken, en del av gallgången, gallblåsan samt lymfkörtlar omkring bukspottkörteln. Det är en stor operation.

Flera läkare planerar behandlingen

Cancerbehandling planeras idag ofta vid behandlingskonferenser där flera olika specialistläkare deltar, som kirurger, cancerläkare och röntgenläkare.

Om rökning och operation

Det har visat sig att rökning innebär en ökad risk för att resultatet av en operation inte blir så bra och för komplikationer. Om man slutar röka återhämtar man sig snabbare, såren läker bättre och de blir inte så lätt infekterade. Man bör helst sluta att röka helt, men om man inte klarar det är det bra om man kan avstå från rökning före operationen och även de första veckorna efteråt. Om man behöver hjälp att sluta röka kan läkaren berätta vilket stöd som finns att få.

Ibland går det inte att ta bort tumören

Trots noggranna undersökningar och planering före operationen kan kirurgen under själva operationen upptäcka att tumören var mer omfattande än vad undersökningarna visat. Då kan det bli så att tumören inte kan opereras bort, utan man behöver få olika former av lindrande behandling i stället.

Komplikationer

Eftersom det är en stor och komplicerad operation kan man få komplikationer efteråt. Det kan till exempel bli ett läckage från någon av de sammankopplingar av gångar eller tarmar som görs vid operationen. Man kan också få svårigheter att få ner maten. För att få behandling mot sådana komplikationer kan man få stanna lite längre på sjukhuset. Det är ovanligt att man behöver gå igenom en ny operation.

Två veckor på sjukhus

Efter operationen brukar man vara kvar omkring två veckor på sjukhuset. Under den tiden behöver man extra hjälp och stöd med att få i sig näring. Innan man skrivs ut kan man få förslag på passande mat av en dietist.

Bukspottkörteln har efter en operation fått det svårare att tillverka lika mycket matsmältningsenzymer som tidigare. Därför brukar man behöva medicin med sådana enzymer, som man ska ta till varje måltid.

Det kan vara en kämpig tid under åtskilliga veckor efter operationen, bland annat med att anpassa maten så att man inte förlorar i vikt. Men det brukar långsamt vända och vikten öka, men det är ovanligt att man uppnår den vikt man hade före sjukdomen.

Efter operationen behöver man också träna upp sin fysiska kondition. Man kan få råd och stöd av bland annat en sjukgymnast.

En del kan få diabetes

Några av dem som genomgått den här typen av operation kan få diabetes, eftersom en del av de celler i bukspottskörteln som producerar insulin tas bort i samband med operationen. Om man utvecklar diabetes kan man ibland få behandling med tabletter, men det kan vid andra tillfällen vara nödvändigt med insulin. Eftersom det är viktigt att i första hand få i sig näring så behöver kontrollen av blodsockervärdena inte vara lika strikt. Kostråden skiljer sig därför från dem som man får om man har annan diabetes. Man får behandling för sin diabetes på sin vårdcentral eller på en medicinklinik.

Cytostatika och strålning kan inte bota

I dag kan cancer i bukspottkörteln inte botas med cytostatika. Det går inte heller att bli fri från cancern med strålning. Ibland kan man få cytostatika som rutinbehandling under ett halvt år efter operationen, vilket kan minska risken för återfall något. I enstaka fall kan man få sådan behandling före operation i avsikt att krympa tumören så att det ska gå att operera bort den. Då kombineras cytostatikabehandlingen ibland med strålning.

Återbesök

Om man har opererats brukar man få tid för återbesök omkring en månad efter det att man skrivits ut från sjukhuset. Då får man veta mer om den bortopererade tumörens egenskaper och man får besked om huruvida man behöver kompletterande behandling, till exempel med cytostatika. Vid första återbesöket är det bra att se till att man får ett telefonnummer eller information om vart man ska vända sig om man får besvär igen, till exempel ont i magen, svårigheter att få i sig mat eller om man tappar i vikt.

Man brukar få göra fortsatta återbesök med viss regelbundenhet, men rutinerna varierar i landet. Om man mår bra kan det dröja längre mellan besöken, och man brukar då inte heller behöva gå igenom röntgenkontroller vid återbesöket.

Tar tid att ändra matvanor

Det kan ta flera månader att få ordning på sina matvanor igen efter en operation. Ofta behöver man lång tid för att gå upp i vikt och till en början kan man behöva näringslösningar eller näringsdrycker utöver vanlig mat. Man behöver ta medicin i form av matsmältningsenzym till varje måltid och man måste räkna med att ta den livet ut.

En del cancerpatienter kan bli rekommenderade att äta fetare mat än vanligt för att få i sig tillräckligt med energi. Men om man har cancer i bukspottkörteln kan det i stället få motsatt effekt, eftersom nedbrytningen av fett i tarmen ofta är försämrad. Om man tar matsmältningsenzymer vid varje måltid kan man minska sina problem. Det viktigaste är inte att maten är maximalt näringsriktig, utan att man över huvud taget äter.

Eftersom en del av magsäcken ofta har tagits bort, kan det vara svårt att äta lika stora måltider som före operationen. Man behöver vänja sig vid att äta mindre åt gången och oftare istället.

Vid utskrivningen från sjukhuset har man oftast fått råd av en dietist, men behöver man ytterligare tips ska man inte dra sig för att ta kontakt med dietisten igen.

Läs mer: Mat vid cancer

Olika sorters hjälp och stöd

För att få livet att fungera så bra som möjligt igen kan man behöva rehabilitering, det vill säga olika sorters hjälp och stöd. Om man arbetar brukar man kunna vara tillbaka på arbetet inom sex månader efter operationen. Arbetsgivaren är skyldig att underlätta återgången till jobbet och många gånger behöver det ske stegvis. Man kan behöva ändra sina arbetsuppgifter eller vara sjukskriven på hel- eller deltid.

Psykiskt kan man känna stora påfrestningar och man behöver återhämta sig på de sätt som stämmer med vem man är som person. Människor som man har i sin närhet är ofta ett bra stöd, men det kanske inte alltid räcker. Det kan också vara så att man inte har någon att prata med. Man ska aldrig tveka att ta kontakt med vården om man känner att man behöver hjälp.

Man kan vända sig till sin klinik där man har fått vård, till exempelvis till sin kontaktsjuksköterska eller till en vårdcentral, för att få hjälp att komma vidare till en kurator eller en psykolog. Man kan också kontakta Cancerfonden, Cancerupplysningen eller sjukvårdsrådgivningen för att få råd.

Om man inte kan genomgå en operation och bli fri från cancern får man olika behandlingar som ska lindra de besvär och symtom som cancern ger, så kallad palliativ vård.

Man har rätt att få hjälp med alla de besvär man har och även få hjälp att förebygga besvär som kan komma senare. Man behöver diskutera med läkaren vilka olika behandlingar som kan behövas och deras för- och nackdelar. Det är bra att ha med sig en närstående så att man kan få hjälp och stöd att ta till sig och bearbeta all information.

Ibland kan cytostatika bromsa tumörens tillväxt

Man kan få cytostatikabehandling för att bromsa tumörens tillväxt om man är förhållandevis stark och i god kondition. Det är annars en krävande behandling om man är mycket påverkad av cancern. För ungefär två av tre som genomgår behandlingen hämmas tumörens tillväxt. Det går inte att bli av med tumören men sjukdomen bromsas en tid. Man måste diskutera cytostatikabehandlingen noga med läkaren, eftersom behandlingen kan ge biverkningar.

Om man har ont

Om man har ont finns effektiv smärtlindring. Det vanliga är att man får smärtlindrande läkemedel i form av tabletter eller plåster, då medicinen tas upp genom huden. Ibland kan man behöva få smärtlindrande medicin direkt i blodet i form av dropp.

Ibland kan man få styra smärtlindringen själv med hjälp av en speciell pump. Den kopplas till en liten tunn plastslang, som förts in i ett blodkärl på handen eller i armen. Varje gång det gör ont trycker man på knappen som man styr pumpen med. Pumpen ger då en dos av läkemedlet direkt i blodet. Den är programmerad så att man inte kan ta för mycket läkemedel.

Om man har ont på grund av att tumörer spridit sig till skelettet, kan man ibland få pröva strålbehandling mot smärtan.

Illamående, viktminskning och förstoppning

Andra besvär som man kan få av själva sjukdomen är illamående och kräkningar. Man kan också tappa matlusten. Illamåendet kan ibland förstärkas av att man får förstoppning, som i sin tur kan vara en följd av att man får i sig för lite vätska och är mindre aktiv. Om man har ont och får morfin eller morfinliknande ämnen mot smärtan kan det också leda till förstoppning. Det är bra att se till att få laxermedel utskrivet om man får sådana läkemedel. Det är också alltid viktigt att dricka tillräckligt mycket. Det finns även läkemedel mot illamående.

Om man har svårt att få i sig mat kan man alltid få råd av en dietist. Det finns också speciella näringsdrycker som innehåller näring i koncentrerad form och som en dietist kan ordinera.

Periodvis kan man behöva näringsstöd. Då kan man få näringslösning som ett komplement till den vanliga maten eller som enda näringskälla. Ibland kan man behöva näringslösning via dropp direkt in i blodet. En distriktssjuksköterska eller sjuksköterska från hemsjukvården kan ge stöd och hjälp med det.

Trötthet och oro

Det är vanligt att man känner sig trött om man har bukspottkörtelcancer. Ibland kan det bero på att man får i sig för lite näring och då kan näringslösning hjälpa. Tröttheten kan också bero på blodbrist och då kan man få järnmedicin eller blodtransfusion om det behövs. Om man känner oro och nedstämdhet kan man be om råd och stöd från vårdpersonalen. Man kan även få hjälp från en kurator eller psykolog.

Om magen är stor av vätska

Ibland kan man få besvär med att magen är stor på grund av att det samlats mycket vätska. Då kan vätskan behöva tappas ut. Då får man först lokalbedövning, sedan tappas vätskan ut via en tunn nål som förts in genom bukväggen. Ibland kan man få vätskedrivande medicin, men den brukar inte ha så bra effekt.

Gulsot och klåda

Om man har gulsot så kan det ge besvär med klåda. Gulsoten beror på att cancertumören klämt till gallgången så att gallan inte kan rinna ut i tolvfingertarmen. Gallan går i stället från levern direkt ut i blodet och gallans färgämne gör att huden blir gul. Genom att få ett litet rör insatt, en så kallad stent som leder gallan rätt igen förbi tumören och ut i tolvfingertarmen, blir man oftast av med besvären. Röret behövs även för att skydda levern från att skadas och för att man inte ska få en infektion i gallvägarna som kan ge feber och frossa. Röret sätts in under en så kallad ERCP-undersökning. Om det inte går att använda den metoden kan man bli hjälpt av en annan metod som kallas PTC.

Ibland blir man inte av med klådan efteråt. Om man har torr hud kan man pröva med att smörja in sig med fuktighetsbevarande kräm regelbundet. Om huden inte är torr kan man pröva att stoppa klådan med till exempel alsolsprit. Det kan också kännas skönt att duscha kallt. Om varken kräm eller andra medel hjälper för att behandla huden kan man pröva läkemedel som innehåller så kallade antihistaminer.

Det brukar ta några veckor innan gulsoten försvinner efter att ett rör satts in. Ibland blir det stopp i röret och då märker man det genom att man blir mer gul igen eller får feber och frossa som tecken på infektion. Då kan man behöva genomgå en ny ERCP för att byta eller rengöra röret.

Man kan vara i olika skeden av sjukdomen när man får beskedet att cancern inte går att bota. Man kan må ganska bra och vara rörlig, eller så är man för sjuk för att orka med undersökningar, operationer eller andra krävande behandlingar. Men genom lindrande palliativ vård ska man få möjligheter att kunna må så bra som möjligt fast man är sjuk och få stöd att leva så aktivt och bra det går.

Vårdteam

Vanligtvis har man kontakt med ett team där det ingår läkare, sjuksköterska, dietist och kurator. Ibland ingår läkare och sjuksköterska från hemsjukvården. Det kan se olika ut beroende på var man bor. Vårdteamets uppgift är att se till att man får hjälp och stöd i hela sin livssituation. När man blir sämre ska man få hjälp när som helst på dygnet och det bör finnas en kontinuitet, så att man känner igen personalen och kan lita på att de känner till ens behov.

Beroende på vilken sorts vård man behöver kan man bli erbjuden olika alternativ. Man har rätt att i möjligaste mån påverka var man vill få palliativ vård, till exempel hemma, på sjukhus eller på så kallade hospice.

Viktigt med fast vårdkontakt

Den palliativa vården kan vara organiserad på olika sätt beroende på var man bor. Det är viktigt att man förvissar sig om att man har en fast vårdkontakt med en ansvarig läkare eller sjuksköterska som man kan vända sig till om det uppstår problem, till exempel om medicinering behöver justeras. På en del sjukhus är det ordnat så att man direkt kan kontakta den avdelning som man tillhör för att få hjälp, utan att först behöva söka vård på akutmottagningen. På allt fler kliniker finns också en särskild kontaktsjuksköterska som man har kontakt med ända från början av sin sjukdom.

Om man vill vara hemma kan man få stöd och hjälp utefter sina behov Man kan få vård av specialiserade vårdteam, av en distriktsläkare och distriktssköterska eller av annan personal från vårdcentralen. Om man har ont får man hjälp med att få så bra smärtlindring som möjligt.

Personal från kommunens hemtjänst kan ge hjälp och stöd när man exempelvis ska duscha eller klä på sig. De kan också hjälpa till med andra praktiska saker som att laga mat och städa.

Kris och existentiella frågor

Psykiskt är det förstås mycket påfrestande att få reda på att sjukdomen är obotlig. De flesta människor hamnar i en svår kris. Människor som man har i sin närhet är ofta ett bra stöd, men det kanske inte alltid räcker. Genom vårdteamet ska man få sina fysiska, psykiska och sociala behov tillgodosedda och man ska därför aldrig tveka att ta kontakt med vårdpersonalen om man känner att man behöver hjälp.

Man kan också få hjälp att prata om existentiella frågor. Det finns ofta präster eller andra religiösa ledare knutna till sjukhus som man kan få kontakt med. Man kan också alltid prata om sådana frågor med vårdpersonal som man har fått förtroende för eller med en kurator eller psykolog knutna till det sjukhus där man får vård.

Läs mer: Kris och sorg

Att vara närstående till någon med bukspottkörtelcancer

När någon får cancer påverkar det också vänner och familjemedlemmarna som var och en kan få sin egen krisreaktion. Ibland kan en närstående till och med reagera kraftigare än den som är sjuk. Närstående kan också känna stor hjälplöshet. Man vill hjälpa och trösta, men det kan vara svårt att veta hur. Ofta räcker det mycket långt bara att finnas bredvid den som är sjuk och orka lyssna och dela det svåra. Man kan även hjälpa till genom att avlasta den som är sjuk med praktiska saker.

Den som har bukpottkörtelcancer kan behöva en hel del hjälp, oavsett om han eller hon har genomgått en stor operation eller inte. Man kan behöva hjälpa till med allt möjligt, som matlagning, uthämtning av medicin och ibland även förflyttningar.

Om man själv behöver en kurator eller psykolog att prata med finns det olika möjligheter. Man kan börja med att förhöra sig på den klinik där den som är sjuk har fått behandling.

Närståendepeng

Om den som är sjuk behöver mycket hjälp kan man ansöka hos Försäkringskassan om närståendepenning, vilket innebär möjlighet att vara ledig från sitt ordinarie arbete mot ersättning.

Läs mer: Råd och stöd till dig som är närstående