Bukspottkörtelcancer

Cancer i bukspottkörteln innebär att en cancertumör har bildats i bukspottkörteln, som också kallas pankreas.

Bukspottkörtelcancer kan sprida sig till exempelvis lymfkörtlar, levern, bukhinnan eller lungorna. Det är vanligt att sjukdomen sprider sig i ett tidigt stadium, innan den har börjat ge symtom. Då går det inte att bli av med sjukdomen.

Alla tumörer i bukspottkörteln är inte cancer. Det kan finnas tumörer som ännu inte har hunnit utvecklas till cancer och även godartade tumörer.

Den vanligaste formen av bukspottkörtelcancer heter duktalt adenocarcinom. Då börjar sjukdomen i gången som bukspottet rinner igenom. Den här artikeln handlar om duktalt adenocarcinom.

Bukspottkörteln ligger nära magsäcken. Bukspottkörteln bildar bukspott. Bukspott innehåller enzymer som hjälper till att bryta ner maten.

Bukspottkörteln bildar även hormonerna insulin och glukagon. De behövs för ämnesomsättningen, främst för att reglera blodsockernivån.

Bukspottkörteln, pankreas, ligger bakom magsäcken. Bukspottet rinner i en gång genom bukspottkörteln. Galla från levern och gallblåsan rinner i en annan gång som passerar genom bukspottkörteln. Både bukspottkörtelgången och gallgången fortsätter ut i tolvfingertarmen. I tolvfingertarmen blandas gallan och bukspottet med maten som just lämnat magsäcken för att börja passagen genom tarmsystemet.

Läs mer om  matsmältningsorganen.

I början ger bukspottkörtelcancer inga symtom eller symtom som också kan bero på många andra sjukdomar och besvär.

Gulsot

Ett vanligt tidigt symtom på bukspottkörtelcancer är gulsot. Här är några typiska tecken på gulsot:

• Urinen blir mörkare.
• Ögonvitorna och huden blir gul.
• Det kan börja klia mycket på huden.

Gulsot vid cancer i bukspottkörteln beror på att cancertumören trycker ihop gallgången. Då kan gallan inte rinna ut i tolvfingertarmen. Istället blir den kvar i levern. Från levern går gallans färgämne bilirubin direkt ut i blodet och gör så att huden och ögonen blir gula och att det börjar klia på kroppen.

För det mesta har gulsot helt andra orsaker än cancer i bukspottkörteln, till exempel gallsten eller hepatit. Hepatit är en inflammation i levern som orsakas av virus.

Ont och obehag i magen och ryggen

Det kan göra ont högt upp i magen och ut mot ryggen. Du kan också känna ett obehag i övre delen av magen och må illa.

Men det är mycket vanligare att symtomen har andra orsaker än cancer i bukspottskörteln.

Ofrivillig viktnedgång och nedsatt aptit

Du kan ofrivilligt minska i vikt. Det kan bero på att cancertumören gör att kroppen inte kan ta upp näring som den ska. Du kan också tappa lusten att äta. Det är inte känt vad det beror på.

Symtomen behöver inte bero på bukspottkörtelcancer. De är vanliga även vid andra mag-tarmbesvär.

Kontakta en vårdcentral om du tror att du har bukspottkörtelcancer. Du kan kontakta många mottagningar genom att logga in.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

När det är bråttom

Om du får gula ögonvitor eller gul hud samtidigt som du får feber och frossa, kontakta genast en vårdcentral eller jouröppen mottagning. Om det inte går, sök vård på en akutmottagning.

Man kan reagera på många olika sätt på ett cancerbesked. Ofta behöver man gott om tid att tala med sin läkare och annan vårdpersonal om vad beskedet innebär. Låt gärna en närstående följa med dig, om det är möjligt. Den närstående kan fungera som ett stöd och hjälpa till att minnas vad som har sagts.

På många sjukhus finns särskilda sjuksköterskor som kallas kontaktsjuksköterskor som ska vara särskilt tillgängliga för den som är sjuk och för närstående.

Kontaktsjuksköterskan kan ge stöd och även hjälpa till med olika praktiska saker.

Du kan få hjälp på flera håll

Prata med kontaktsjuksköterskan eller sjukhusets kurator om du känner dig orolig eller har frågor. Du kan också kontakta till exempel Cancerrådgivningen eller Cancerfonden. Palema är en patientförening för personer med cancer i bukspottkörteln, levern eller matstrupen. Där kan du få kontakt med en eller flera personer som har egna erfarenheter av bukspottkörtelcancer. Här hittar du kontaktuppgifter till Palema och andra patientföreningar.

Det är vanligt att det känns lättare när behandlingen väl har börjat och du vet vad som ska hända.

Här kan du läsa mer om den första tiden efter beskedet.

Barn behöver veta

Ett barn under 18 år har rätt att få information och stöd utifrån sitt eget behov om en nära vuxen blir sjuk. Det är vårdens ansvar. Vill du berätta själv för barnet om sjukdomen, kan du få hjälp med vad du ska säga. Ofta är det bra att göra barn så delaktiga som möjligt, oavsett hur stora eller små de är. Det betyder inte att du måste berätta allt.

Hos läkaren får du berätta om dina besvär och hur länge du har haft dem. Läkaren känner också på magen.

Flera av symtomen vid cancer i bukspottkörteln är samma som vid många andra sjukdomar. Därför kan utredningen av dina besvär till exempel börja med att tjocktarmen röntgas eller att magsäcken undersöks med gastroskopi.

Ultraljudsundersökning vid gulsot

Om du har gulsot kan en ultraljudsundersökning visa om det finns något som hindrar gallan från att rinna mellan levern och tolvfingertarmen.

Datortomografi och magnetkameraundersökning

En undersökning med datortomografi kan ofta ge svar på om du har en cancertumör i bukspottkörteln och om den har spridit sig. Ibland behövs också en undersökning med magnetkamera.

Blodprov

Du får lämna olika blodprov. De kan visa hur levern fungerar eller om det finns tumörmarkörer i blodet. Tumörmarkörer är ämnen som utsöndras av tumörer. Vid bukspottkörtelcancer är det vanligt att man har mer av tumörmarkören CA19-9 i blodet. Det kan också bero på andra sjukdomar som inte är cancer men mätvärdet är till hjälp när läkaren ska ställa diagnos utifrån de undersökningar som har gjorts.

Vävnadsprov

Om du ska få behandling med cytostatika behövs ett vävnadsprov. Vävnadsprovet kan ge mer information om hur cancercellerna beter sig. På det viset kan du få en cytostatikabehandling som är så effektiv som möjligt.

Det är ofta en röntgenläkare som tar vävnadsprovet som också kallas biopsi. Du får lokalbedövning. Sedan använder läkaren ultraljud för att styra en nål genom magen och in i tumören. Genom nålen tar läkaren ut en liten bit av tumören.

Om du ska opereras behövs oftast inget vävnadsprov.

Du får utredas enligt ett standardiserat vårdförlopp

Om läkaren misstänker att du kan ha bukspottkörtelcancer erbjuds du en utredning enligt ett standardiserat vårdförlopp. Standardiserade vårdförlopp är ett sätt att organisera utredningen så att den går så snabbt som möjligt. Bland annat finns tider avsatta för de undersökningar du kan behöva göra.

Läkaren som skriver remissen berättar för dig varför du bör utredas enligt ett standardiserat vårdförlopp och vad det innebär .

Det går ofta fort att få kallelser till undersökningar i ett standardiserat vårdförlopp. Det är bra om du är tydlig med hur personalen säkrast når dig, så att du inte missar någon tid.

Du kan bli opererad så att du blir av med cancertumören om den inte har spridit sig och om du mår bra för övrigt. Ibland kompletteras operationen med cytostatikabehandling.

Ungefären av fem personer kan erbjudas försök till operation. Ibland framgår det först under operationen att cancern har spridit sig. Då avbryts operationen och man får bromsande behandling i stället.

Operation

Den vanligaste operationen innebär att kirurgen tar bort en del av bukspottkörteln, gallblåsan, en del av gallgången och tolvfingertarmen. Det är också vanligt att nedre halvan av magsäcken behöver tas bort. Alla lymfkörtlar nära cancertumören måste tas bort. Därefter kopplas bukspottkörtelns gång, gallgången och magsäcken ihop med tunntarmen. Du är sövd med narkos under operationen.

Viktigt att förbereda sig

Inför en operation behövs noggranna förberedelser. Till exempel behöver hjärtat och lungorna undersökas så att läkaren kan försäkra sig om att din kropp orkar med operationen.

Du behöver också prata mycket med läkaren före ett beslut om operation så att du känner dig förberedd och motiverad. Både operationen och tiden efter operationen är krävande och det finns risk för olika komplikationer. Det finns också en risk att sjukdomen kommer tillbaka, trots operationen.

Sluta röka inför operationen

Om du röker är vinsterna många med att sluta inför en operation. Såren läker snabbare, risken för infektion minskar och blodcirkulationen och konditionen förbättras så att du fortare återhämtar dig. Det bästa är att sluta röka helt men om det inte lyckas så är det bra om du kan avstå från rökning före operationen och även de första veckorna efteråt. Prata med läkaren om du behöver hjälp och stöd att sluta röka.

Två veckor på sjukhus

Efter operationen brukar man få stanna ungefär 10-12 dagar på sjukhuset.
Ibland händer det att det börjar läcka från någon av de sammankopplingar av gångar eller tarmar som görs vid operationen. Det är ovanligt att behöva bli opererad igen men om det läcker vätska måste den dräneras. Då behöver du stanna längre på sjukhuset. Du behöver också stanna längre om du har svårt att äta.

Återbesök efter en månad

De flesta får komma på ett första återbesök ungefär en månad efter vistelsen på sjukhuset. Läkaren undersöker dig. Ibland kan en röntgenundersökning behövas. Du får veta vad analysen visar av det som opererades bort. Det är viktigt för den fortsatta behandlingen.

Efter det första återbesöket varierar det hur ofta och hur länge du behöver gå på återbesök. Det beror bland annat på vilken typ av bukspottkörtelcancer som har opererats bort och på hur du mår.

Behandling med cytostatika

Du kan behöva behandling med cytostatika efter operationen. Det finns olika sorters cytostatika. De är cellhämmande läkemedel som minskar risken för att sjukdomen ska komma tillbaka, som också kallas återfall. Behandlingen får du på sjukhuset med jämna mellanrum under ett halvår. Mellan behandlingstillfällena kan du vara hemma. Det varierar från person till person hur många behandlingstillfällen som behövs.

Ibland behövs cytostatikabehandling även före operationen för att krympa cancertumören så att den blir lättare att operera.

Operationen för att ta bort cancertumören påverkar hur kroppen fungerar:

Hjälp med matsmältningen

Veckorna efter operationen kan vara påfrestande, bland annat med att anpassa maten så att du inte går ner för mycket i vikt. Du får träffa en dietist som kan se till att du får näringslösningar eller näringsdrycker som du kan komplettera måltiderna med om det behövs.

Det är vanligt att minska mycket i vikt i samband med sjukdomen. Men så småningom brukar vikten öka igen, även om du kanske inte återfår den vikt du hade före sjukdomen.

Du kan behöva ändra dina matvanor så att du äter mindre portioner men fler gånger per dag än vad du tidigare har gjort. Det är bra om maten inte är för fet. Fet mat kan göra att du börjar må dåligt eftersom kroppens förmåga att ta hand om fett är nedsatt. Vid varje måltid behöver du ta läkemedel med matsmältningsenzym. Du behöver ta matsmältningsenzym resten av livet.

Här kan du läsa mer om mat vid cancer.

En del får diabetes

Du kan få diabetes om du har opererats för bukspottkörtelcancer. Det beror på att en del av de celler i bukspottskörteln som producerar insulin också tas bort när du opereras. Insulin är ett hormon som är viktigt för att reglera blodsockernivån. Du kan behöva behandling med blodsockersänkande tabletter om du utvecklar diabetes. En del personer behöver behandling med insulin.

Olika sorters hjälp och stöd

Att röra på sig gör att man återhämtar sig bättre efter operationen. En fysioterapeut eller en sjukgymnast kan ge dig råd om fysiska aktiviteter och stöd utifrån din situation.

Du kan även behöva annan rehabilitering för att livet ska fungera så bra som möjligt. Rehabilitering innebär olika sorters hjälp och stöd, beroende på hur du mår, hur du känner och hur du vill ha det.

Det är vanligt att sjukdomen redan har hunnit sprida sig när den upptäcks. Då går den inte att bli av med. Oftast går det inte heller att bli av med sjukdomen om du får ett återfall. Återfall betyder att sjukdomen kommer tillbaka efter operationen.

Då kan du i stället få behandling som kan bromsa cancern en tid och som lindrar besvär. Det kallas palliativ vård. Syftet med vården är att du ska kunna ha ett så bra och aktivt liv som möjligt på alla sätt med sjukdomen.

Behandling som kan bromsa sjukdomen

Cytostatikabehandling kan bromsa sjukdomen under en begränsad tid hos ungefär två av tre personer. Behandlingen är krävande. Därför beror det på hur du mår om du kan få bromsande behandling med cytostatika. Bromsande cytostatikabehandling får du på sjukhus. Mellan behandlingstillfällena behöver du inte vara på sjukhuset.

Behandlingar som lindrar besvär

När sjukdomen inte längre går att bromsa, får du behandling som lindrar. På sidan Hjälp och stöd kan du läsa mer om vilken hjälp som går att få om du behöver psykiskt, existentiellt eller socialt stöd.

Här är exempel på kroppsliga besvär som man kan få och vilken behandling som finns:

Om du har ont

Det finns många typer av effektiv hjälp om du har ont. Det finns smärtlindrande läkemedel i form av tabletter eller plåster där medicinen tas upp genom huden. Smärtlindring finns också som dropp direkt i blodet.

Strålbehandling kan hjälpa om sjukdomen gör att du får ont i skelettet.

Viktminskning, illamående och förstoppning

Sjukdomen kan göra att du tappar matlusten och går ned i vikt. Du kan må illa och kräkas. Du kan även få besvär med förstoppning.

Hjälp mot viktminskning

En dietist kan ge dig kostråd och se till att du får särskilda näringsdrycker mot viktminskningen. Du kan få näringslösning som dropp direkt i blodet om du behöver det.

Hjälp mot illamående

Det finns läkemedel mot illamående. Illamåendet kan bero på att cancertumören förtränger tolvfingertarmen så att maten inte kan passera. Då kan tolvfingertarmen vidgas med ett litet rör, som också kallas stent. Det sätts in med hjälp av gastroskopi. Det går också att göra en operation för att leda om en del av tarmen förbi cancertumören så att maten kan passera.

Hjälp mot förstoppning

Om du får förstoppning kan det bero på att du behöver mer vätska. Det är bra om du kan dricka mer vatten och har möjlighet att röra på dig. Morfin eller andra morfinliknande läkemedel kan också göra att du blir förstoppad. Du ska ha tillgång till laxermedel mot förstoppning om du får morfin. 

Fatigue – trötthet

Du kan känna dig mycket trött och att det inte hjälper att vila. Det är vanligt vid cancer och kallas fatigue. Tröttheten kan ha flera orsaker. Du kan till exempel ha en infektion eller behöva mer näring. Du kan också ha blodbrist. Då kan du få järnmedicin eller en blodtransfusion om det behövs.Trötthet kan också bero på en depression som du behöver behandling för.

Fysisk aktivitet kan mildra tröttheten. Rör på dig på det sätt du kan och orkar. Undvik att vila länge åt gången. Ta hellre flera korta vilor.

Vätska i magen

Vätska kan samlas i magen så att den blir större. Ibland hjälper vätskedrivande läkemedel. Vätskan kan också tappas ut genom en nål som förs in i magen. Då får du lokalbedövning först.

Gulsot och klåda

Gulsot kan bland annat göra att det börjar klia mycket på kroppen. Det beror på att cancertumören blockerar gallgången. Oftast hjälper det att få ett litet rör insatt i gallgången. Röret kallas stent och gör så att gallan kan rinna ut i tolvfingertarmen som den ska. Röret sätts in under en ERCP-undersökning.

Det brukar ta några veckor innan gulsoten försvinner efter att röret har satts in. Ibland blir det stopp i röret. Du märker det genom att du blir mer gul igen, eller får feber och frossa som är tecken på infektion. Då kan du behöva en ny ERCP-undersökning för att byta eller rengöra röret.

Alsolsprit kan lindra om det fortsätter att klia fastän du har fått en stent insatt. Smörj med fuktighetsbevarande kräm om du har torr hud. Det kan också klia mindre om du duschar svalt. Läkemedel med antihistaminer kan lindra klådan om varken kräm eller andra medel hjälper.

Lindrande vård hemma, på sjukhus eller hospice

Lindrande vård kan du få hemma, på sjukhus, eller på ett så kallat hospice. Det beror på vilken vård du behöver och vad du själv vill. Du kan läsa mer i texten om palliativ vård. Den palliativa vården kan vara olika utformad beroende på var du bor i Sverige.

Du har rätt att vara delaktig i din vård så långt det är möjligt. Vårdpersonalen ska berätta vilka behandlingsalternativ som finns. De ska se till att du förstår vad de olika alternativen betyder, vilka biverkningar som finns och var du kan få behandling. På så sätt kan du vara med och besluta om din behandling.

Du kan göra en vårdplan tillsammans med kontaktsjuksköterskan, läkaren och annan personal. Av den ska du få svar på frågor som är viktiga för dig. Här är förslag på sådana frågor:

• Vad är syftet med vården?
• Vilka undersökningar och behandlingar har gjorts hittills?
• Vilken är nästa händelse i vården?
• Vad kan du göra själv för att må bättre?
• Hur får du den rehabilitering du behöver?
• Vart kan du ringa om du plötsligt mår sämre eller känner dig orolig?

Du har rätt att förstå

För att du ska kunna vara delaktig i din vård och ta beslut är det viktigt att du förstår informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om du inte förstår. Du kan också be att få information utskriven så att du kan läsa den i lugn och ro.
Du har rätt att få information på ditt eget språk, om du inte talar svenska.
Du har rätt att få tolkhjälp om du har en hörselnedsättning.

Rätt till ny medicinsk bedömning

Du kan få en ny medicinsk bedömning av en annan läkare, en så kallad second opinion. Att få en annan läkares bedömning kan hjälpa dig om du exempelvis är osäker på vilken behandling som är bäst för dig. Att vilja få en ny medicinsk bedömning behöver inte betyda att du är missnöjd med din läkares bedömning. Om du vill veta mer om hur du kan få en ny medicinsk bedömning kan du fråga din läkare.

Det kan kännas svårt att vara närstående till någon som är sjuk. Det är vanligt att vilja stötta samtidigt som du själv har en stark oro och mår dåligt.

Om du har människor i din närhet kan de vara ett stöd. Ofta blir det lättare för dem att hjälpa dig om du berättar hur det känns. Du kan också prata med kontaktsjuksköterskan om du är närstående och behöver stödjande samtal.

Om du hjälper till med att ta hand om eller att stötta den som är sjuk, kan du få avlastning. Du kan också få stöd till exempel i form av samtal eller hjälp med praktiska saker.

Här finns fler råd och stöd till dig som är närstående.

Risken för att få bukspottkörtelcancer ökar med åldern. Det är inte helt klarlagt varför man får sjukdomen. Hos de flesta har den troligen uppstått av en slump. Men det finns riskfaktorer:

Rökning fördubblar risken för bukspottkörtelcancer. Att snusa kan också öka risken.

Sjukdomen kan vara ärftlig om du har flera nära, genetiska släktingar som har fått bukspottkörtelcancer. Du kan då få en genetisk utredning. Fem av hundra personer som får bukspottkörtelcancer har en ärftligt ökad risk för sjukdomen.

Kronisk, det vill säga långvarig, inflammation i bukspottkörteln kan öka risken för att få sjukdomen. En sådan inflammation kan du få om du till exempel har druckit mycket alkohol under flera år.

Övervikt innebär en viss ökad risk.

Diabetes innebär en viss ökad risk.

Det har gjorts undersökningar för att se om riskerna för sjukdomen har något samband med motion och vad man äter, men forskningen har inte kunnat visa några säkerställda samband.