När barn mår psykiskt dåligt

Skriv ut (ca 13 sidor)

När ett barn mår psykiskt dåligt kan det visa sig på många olika sätt. Barnet kan till exempel vara arg, irriterad, få svårt att sova eller ha ont i magen eller huvudet. Det är viktigt för barnet att det finns vuxna som lyssnar och ger stöd. Ibland behövs också stöd och hjälp från vården.

Skriv ut

Den här texten riktar sig framförallt till dig som är förälder eller på annat sätt ansvarig för ett barn.

Du som är barn kan läsa på Våga berätta om att må dåligt och vad du kan göra då. Du som är tonåring kan läsa mer på umo.se, din ungdomsmottagning på nätet

Tecken på att ett barn mår psykisk dåligt

Tecken på att ett barn mår psykisk dåligt

När barn mår psykiskt dåligt kan det visa sig på många olika sätt.

Barnet kan ha ett eller flera av dessa besvär.

Barnet kan också vilja stanna hemma från skolan och börjar isolera sig från vänner eller vuxna som står dem nära. Barnet kanske inte vill göra sådant hen tidigare har tyckt om att göra. Andra tecken kan vara att hen inte tar hand om sin hygien, till exempel att inte längre tvätta sig eller borsta tänderna.

Många barn och unga idag är mycket på nätet eller spelar olika dataspel. Om ditt barn bara vill göra det och börjar isolera sig från annat som hen tidigare brukade göra kan det vara ett tecken på att hen inte mår bra.

Barn kan också säga att de inte vill leva. Det ska du alltid ta på allvar. Läs mer i kapitel Vad kan ni göra själva?.

En del barn kan också få problem med alkohol och droger.

Vanligt att barn känner sig som ett problem

Ett barn som mår psykiskt dåligt kan växla mellan att kräva mycket av omgivningen och att inte tycka sig vara värd andras uppmärksamhet alls. Det är vanligt att barnet känner sig som ett problem för andra i familjen. Det kan till exempel vara att känna skuld för att familjen är orolig eller stressad på grund av hur barnet mår, att det blir mindre tid för syskon eller att föräldrarna måste vara hemma från jobbet.

Fäll ihop

Vad kan ni göra själva?

Vad kan ni göra själva?

Det finns olika sätt att visa att du finns där för barnet.

Visa att du är beredd att lyssna

Det allra viktigaste är att visa att du vill lyssna. Det är bra att låta barnet berätta i sin egen takt och med sina egna ord. Visa att du är intresserad och tar dig tid. Det är också viktigt att respektera när ett barn inte vill prata. Kanske vill barnet hellre att ni gör något tillsammans, till exempel tar en cykeltur eller ser en film. Det är också okej att umgås utan att göra något särskilt. Låt barnets eget önskemål styra om det är möjligt.

Visa att du respekterar barnets upplevelser. Ta det som barnet berättar på allvar, skoja inte bort eller bagatellisera det. Klandra eller anklaga inte barnet för något som hen har gjort eller känt. Försök att vara lugn även om barnet skulle bli arg.

Om du blir avvisad när du försöker ta kontakt kan du säga att du finns där om barnet vill prata eller umgås senare. Märker du däremot att barnet har börjat isolera sig från dig och andra så ska du söka hjälp.

Visa och berätta att det är okej att ta emot stöd och hjälp

Våga prata med barnet om att hen mår dåligt. Det är bra att prata om att man kan må dåligt psykiskt, att det är vanligt och att man till exempel inte ska skämmas över det. Berätta också att det är bra att ta emot hjälp, både från personer som barnet står nära och litar på och från vården eller kommunen.

Det är lättare att finnas för ditt barn om du själv har stöd. Genom att ta emot hjälp visar du också samtidigt barnet att det är okej att ta emot hjälp.

Om ditt barn är mycket på nätet eller spelar mycket dataspel

Nätet och olika dataspel kan vara ett sätt att fly från sådant som känns jobbigt. Men saker som händer på nätet eller i spel kan också vara orsak till att barnet inte mår bra. Det kan gälla våld i olika former, kränkningar från andra barn, men även hot eller övergrepp av vuxna. Nätet och olika spel kan också leda till att barnet får spelproblem.

Det är därför viktigt att på ett accepterande sätt visa intresse för vad barnet gör och möter på nätet och i spelen. Visa att du bryr dig om och att du inte ger barnet skuld om något skulle ha har hänt hen. Här kan du läsa mer om hur du kan prata med barn och unga om deras vardag på nätet och med spel.

Om ditt barn pratar om att inte vilja leva

Försök att på ett lugnt sätt fråga och visa att du lyssnar på barnet utan att bli arg. Att fråga om barnet har tankar på att skada sig själv är viktigt, och ökar inte risken för självmord.

Tankar på döden är vanliga när någon mår psykiskt dåligt och behöver inte innebära att barnet också har planer på att skada sig själv. Det enda sättet att ta reda på detta är att visa att du vill och vågar lyssna och att berätta för barnet att det finns hjälp att få. Om ditt barn pratar om att inte vilja leva ska du ta kontakt med barn- och ungdomspsykatrin, bup,

Försök leva som vanligt

Det är bra om familjens liv i övrigt får pågå som det brukar, utan för stora ändringar. Att hålla fast vid vardagsrutiner gör det lättare att hantera det som inte är som vanligt. Några sådana exempel är att äta tillsammans eller att lägga sig vid en särskild tid.

För barn som mår dåligt är det också lättare att komma tillbaka till normala vardagsrutiner om rutinerna redan finns där. Det kan till exempel vara att försöka hålla samma rutiner för var, när och hur ni äter, när barnet lägger sig, duschar och borstar tänderna Det är bra för barnet att äta och sova bra, och att röra på sig.

Det viktigt att barnet så långt det är möjligt fortsätter att gå i skolan. Det kan ibland kräva att barnet får stöd i skolan under en tid. Barn som stannar hemma riskerar att förlora kontakten med kompisar och viktiga vuxna utanför familjen. Att komma efter i skolan kan göra det svårare att gå dit igen. Här kan du läsa mer hos Skolverket om stöd i skolan.

Fäll ihop

När och var ska vi söka hjälp?

När och var ska vi söka hjälp?

Det är viktigt att söka hjälp om du märker att ditt barn mår psykiskt dåligt och inte blir bättre.

Kontakta vården om du tror att ditt barn mår psykiskt dåligt. Du kan kontakta många mottagningar genom att logga in.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

Barn och unga kan själva kontakta vården.

Här kan du söka hjälp:

Barn 0-6 år

Kontakta bvc, en vårdcentral eller en barnläkarmottagning. Du kan också kontakta barn- och ungdomspsykiatrin, bup.

Du kan också kontakta kommunens socialtjänst.

På vissa orter finns även familjecentraler som ger stöd.

Ibland kan läkare på bvc eller vårdcentralen remittera barnet till bup.

Barn 6-12 år

Kontakta en vårdcentral, en barnläkarmottagning, barn- och ungdomspsykiatrin, bup, eller skolans elevhälsa.

På en del orter finns mottagningar för barn med lindrig till måttligt psykisk ohälsa. De kallas bland annat för barnhälsa.

Du kan också kontakta kommunens socialtjänst.

På vissa orter finns även familjecentraler som ger stöd.

Ibland kan läkare på elevhälsan eller vårdcentralen remittera barnet till bup.

Unga 13-18 år

Kontakta en ungdomsmottagning, en vårdcentral, barn- och ungdomspsykiatrin, bup eller skolans elevhälsa.

Du kan också kontakta kommunens socialtjänst.

På en del orter finns mottagningar för unga med lindrig till måttlig psykisk ohälsa. De kallas bland annat för ungdomshälsa. På en del orter finns också särskilda mottagningar för unga med missbruk.

Ibland kan läkare på elevhälsan eller vårdcentralen remittera barnet till bup.

Från och med att ditt barn är 18 år är det hen själv som ska söka hjälp. Du kan kontakta vården för att få råd och information, men kan inte söka vård för barnet. Här kan du läsa mer om psykiska besvär hos vuxna.

Sök vård direkt vid självmordstankar eller om barnet vill skada sig själv

Kontakta barn- och ungdomspsykatrin, bup om ditt barn pratar om att vilja skada sig själv eller om att inte vilja leva. De kan hjälpa till att avgöra vilken hjälp barnet behöver.

Sök vård direkt på en akutmottagning, barn- och ungdomspsykiatrisk akutmottagning eller ring 112 om ditt barn är på väg att skada sig själv eller att ta sitt liv.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp med var du kan söka vård.

Berätta för barnet att du tänker söka hjälp

När du ska söka hjälp för ett barn kan det vara bra att berätta att du bryr dig om och känner dig orolig, och att du vet att det finns hjälp att få. Ju äldre barnet är desto viktigare kan det vara att berätta att du tar kontakt, så att hen får vara delaktig och inte känner sig lurad.

Ofta kan barnet känna en stor lättnad av att få veta att hen ska få hjälp. Det är också lättare när ni är överens och kan söka hjälp tillsammans.

Men ibland vill barnet inte söka hjälp. Då kan du behöva rådgivning för att kunna bestämma hur ni ska gå vidare. Kanske behöver barnet svar på frågor innan hen vill eller vågar prata med någon utanför familjen. Då kan det räcka med att ge barnet mer tid och att besvara barnets frågor så gott du kan. Om barnet fortfarande inte vill söka hjälp kan du be att få träffa någon själv som ett första steg.

Om barnet mår väldigt dåligt ska du alltid söka hjälp. Det gäller oavsett om barnet själv vill ha hjälp eller inte.

Fäll ihop

När barnet träffar någon för att få hjälp

När barnet träffar någon för att få hjälp

Vid det första besöket träffar barnet till exempel en läkare, psykolog, kurator eller sköterska. Barnet får beskriva hur det känns och hur hen har det. Du som är förälder är oftast med.

Ibland kan den som ni träffar vilja prata med barnet själv en stund. Det är för att barnet ska få möjlighet att berätta helt fritt utan att oroa sig över hur du som förälder ska känna eller reagera.

Unga som själva söker hjälp exempelvis på en ungdomsmottagning går ofta dit på egen hand eller tillsammans med en kompis.

Vid besöket kan barnet också få använda skalor för att beskriva vilken typ av oro det handlar om, eller andra frågeformulär för att svara på frågor. Det kan bland annat handla om hur barnet mår, hur det är med koncentration och hur det är med kompisar.

Barn eller unga som har svårt att berätta vad de tänker och känner kan ibland få hjälp att berätta med hjälp av bilder. Små barn kan ha lättare att visa genom lek.

Eftersom en del kroppsliga sjukdomar kan ge samma eller liknande symtom som psykiska besvär, är det viktigt att sådana sjukdomar utesluts. Det görs ibland genom att barnet blir undersökt av en läkare, till exempel i en undersökning av kroppen och genom att barnet får lämna blodprov. Det är också viktigt att utesluta missbruk.

Fäll ihop

Behandling och stöd

Behandling och stöd

Vilken hjälp barnet eller ni som familj behöver beror på vilken typ av besvär eller svårigheter barnet eller familjen har.

Vid psykisk ohälsa består behandlingen ofta av samtal. Ibland kan det räcka med enklare stödsamtal. Andra gånger kan det behövas samtalsbehandling eller terapi. Då ingår ofta hemuppgifter där barnet med stöd av er vuxna ska träna på situationer som kan kännas svåra. Det kan till exempel handla om att våga gå fram till kassan i affären själv eller att sova i egen säng. Det kan även ingå att en behandlare gör ett besök i skolan för att se hur barnet fungerar där. Barnet kan gå i enskilda samtal, samtal i grupp eller tillsammans med hela familjen.

I bland behövs både samtal och läkemedel. Det kan behövas till exempel om barnet har en svår depression.

Här kan du läsa om behandlingar vid olika diagnoser:
Ångest, fobier och tvångstankar hos barn

Depression hos barn och tonåringar

Posttraumatiskt stressyndrom hos barn

Tourettes syndrom hos barn

OCD – Tvångssyndrom hos barn och tonåringar

Fäll ihop

Ni ska kunna påverka och delta i vården

Ni ska kunna påverka och delta i vården

Som patient har man enligt patientlagen möjlighet att påverka sin vård. Det gäller alla, oavsett ålder.

Barn ska ha möjlighet att vara delaktiga

Det finns ingen åldersgräns för när ett barn kan ha inflytande över sin vård. Barnets möjlighet att vara delaktig hänger ihop med barnets mognad. Ju äldre barnet är desto viktigare är det att hen får vara delaktig.

Det är viktigt att barnet så långt det är möjligt blir tillfrågat och får berätta, att det inte enbart är läkaren och du som vuxen som pratar. Barnet behöver också få information som är anpassad till sin ålder och mognad.

Ni ska förstå informationen

För att kunna vara aktiva i vården och ta beslut är det viktigt att du och ditt barn förstår informationen ni får av vårdpersonalen. Ställ frågor om ni inte förstår. Ni ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge ni kan behöva vänta på vård och behandling.

Ni har möjlighet att få hjälp av en tolk om ni inte pratar svenska. Ni har också möjlighet att få hjälp av en tolk om ni har en hörselnedsättning. Det är viktigt att inte använda barnet som tolk mellan vårdpersonal och dig som förälder.

Om ni behöver hjälpmedel ska ni få information om vad som finns och hur ni får det.

Samtycke är viktigt

När ni har fått information om vilka alternativ och möjligheter till vård ni har kan ni ge samtycke eller på något annat sätt uttrycka ett ja. Det gäller även den som inte är myndig.

Man kan välja att inte ge sitt samtycke till den vård som erbjuds. Man får också när som helst ta tillbaka sitt samtycke.

Fäll ihop

Berätta för förskolan eller skolan

Berätta för förskolan eller skolan

Beroende på ålder och hur barnet känner och kan uttrycka det, bestämmer hen själv eller tillsammans med dig som vuxen hur mycket personalen i förskolan eller skolan ska veta.

För barn som går i förskolan är det bra att berätta för personalen, som då kan ge mer förståelse och bättre stöd.

Om barnet har varit hemma från skolan en tid kan det vara bra att personalen vet varför, så att kraven inte blir för stora när hen kommer tillbaka. Beroende på hur barnet mår och orkar vara i skolan kan ni prata med skolan om att få slippa läxor och vänta med prov tills barnet mår bättre. Hen kanske inte behöver gå hela dagar, utan får en kortare skoldag under den första tiden.

När andra vet kan de lättare visa hänsyn och ge barnet stöd. Men det kan kännas svårt att berätta för personer som inte har kunskap och förstår. Prata med barnets lärare, elevhälsan eller någon annan vuxen i skolan som ni känner förtroende för. Gör gärna en skriftlig plan.

Om barnet får behandling kan behandlaren ta kontakt med skolan och vara ett stöd i det barnet behöver hjälp med, om ni vill. Behandlaren kan också hjälpa till att ge skolan information.

När problemen beror på något i skolan

Beror barnets problem på något i skolan behöver skolan genast informeras. Handlar det till exempel om mobbning ska ansvarig personal direkt sätta in insatser enligt skolans plan mot diskriminering och kränkande behandling.

Andra problem som kan ha samband med skolan och som kan göra att barnet mår psykiskt dåligt är bland annat att känna press att få höga betyg eller att behöva särskilt stöd men inte få det. Ta kontakt med skolan så att skolan och ni hemma tillsammans kan hjälpas åt att ge barnet rätt hjälp och stöd.

Fäll ihop

Hela familjen påverkas

Hela familjen påverkas

När du lever tillsammans eller står någon nära påverkas du av hur den andra personen mår. Det är därför vanligt att även andra i familjen mår dåligt när ett barn mår dåligt. Om du själv har upplevt psykisk ohälsa tidigare kan ditt barns mående väcka känslor eller minnen som gör det svårt för dig att ensam ge stöd i vissa situationer. Men egna erfarenheter kan även vara till stor hjälp när du försöker förstå och stötta ditt barn.

När ett barn mår dåligt är det lätt att känna sig otillräcklig som förälder. Du kanske funderar över orsaken till att barnet mår dåligt, eller känner skuld. Då är det lätt att själv fastna i negativa tankar eller grubblerier. Men det kan finnas olika förklaringar, och det viktigaste är att försöka ta reda på vad du kan göra för att stötta och hjälpa ditt barn.

Våga ta emot stöd själv. Att känna stöd gör det lättare att finnas för ditt barn. Genom att ta emot hjälp visar du också barnet att det är okej att ta emot hjälp.

Kan vara svårt att förstå barnet

Det kan ibland vara svårt att förstå det barnet gör och säger och att hantera dem utan att själv bli arg, irriterad eller stressad. Då är det lätt att säga eller göra saker som du kanske ångrar efteråt.

Försök att skilja på barnet som person och de svårigheter som barnet upplever. Prata om det som att ni tillsammans ska hitta en lösning på det som är svårt.

Om ni bråkar och har mycket konflikter i familjen är det viktigt att söka hjälp.

Var ärlig med vad du känner

Det är naturligt och mänskligt att känna sig orolig eller ledsen när ett barn mår dåligt. Genom att berätta hur du känner visar du för ditt barn och eventuella syskon att det är okej att känna, visa och prata om olika känslor.

Det är samtidigt viktigt att barnet inte känner ansvar för att ha gjort dig orolig eller ledsen, eller att hen ska hjälpa dig att må bättre. Du behöver därför vara tydlig med att det är ditt ansvar som vuxen att söka hjälp och stöd om barnet eller du själv inte mår bra.

Ta hand om dig själv

Glöm inte bort dig själv. Som förälder eller närstående behöver du ofta orka psykiskt och vara handlingskraftig. Försök att göra saker som får dig att må bra.

Försök leva som vanligt så långt det går, till exempel jobba och ha fritidsintressen. Det är bra att träffa andra och att fokusera på andra saker en stund. Träffa personer som du gillar att umgås med. Försök att äta bra och sova bra och att röra på dig.

Våga ta emot stöd från andra. Det kan till exempel vara att prata med en nära vän, söka hjälp i en stödgrupp för närstående eller få hjälp av någon som jobbar med detta.

Det är särskilt viktigt att du söker hjälp och stöd om du inte orkar visa den omsorg och det engagemang gentemot ditt eller dina barn som du skulle vilja. Det kan till exempel vara om du själv börjar känna dig nedstämd eller får ångest, eller om du är väldigt trött och riskerar att bli utmattad.

Läs mer på Psykisk hälsa: Att må dåligt

Syskon till barn som mår psykiskt dåligt

Syskon till barn som mår dåligt riskerar att hamna i bakgrunden, särskilt under perioder då det är mycket stress. Då kan det kännas extra svårt att räcka till som förälder.

Försöka att ge tid och uppmärksamhet så gott det går. Du kan till exempel fråga hur det har varit i skolan eller på nätet, eller om det finns något annat som barnet vill berätta eller prata om.

Du kan också fråga om barnet vill prata med någon annan. Erbjud din hjälp att hitta någon som kan lyssna. Det kan till exempel vara en släkting, någon vuxen i skolan eller inom någon fritidsverksamhet. Som syskon till ett barn som mår dåligt kan det kännas skönt att få prata med någon utanför familjen. Det kan också finnas stödgrupper för barn inom kommunen.

Ett syskon som är i tonåren kan själv kontakta till exempel en vårdcentral, en ungdomsmottagning eller socialtjänsten. Men alla barn är olika, så fråga barnet själva hur hen känner. Hjälp till där det behövs.

Det är också viktigt att syskon får ha egna aktiviteter. Om du har fler barn kan till exempel den andra föräldern eller någon annan vuxen göra något med det barnet eller de barnen. Det kan även kännas bra att göra något tillsammans hela familjen. Kanske finns det något roligt som ni har gjort tillsammans tidigare. Eller så kanske ni vill prova något nytt.

Syskon kan också vara oroliga för att själva bli sjuka. Därför är det viktigt att de får information. Det är bra om ni i familjen kan prata öppet, så att alla vet vad som händer.

Fäll ihop

Stöd och hjälp för närstående

Stöd och hjälp för närstående

Att berätta för någon som du litar på kan många gånger göra att det känns lättare.

Ibland kan du få nya perspektiv av att prata med någon utomstående om det som är svårt.

För att prata med någon

Kontakta en vårdcentral eller skolans elevhälsa. De kan berätta om vilket stöd som finns där ni bor. På vårdcentralen finns också möjlighet att träffa exempelvis en kurator eller psykolog. Syskon som är yngre än sex år kan också få hjälp via bvc. På en del orter finns också familjecentraler där ni kan få hjälp.

Ett syskon som är i tonåren kan själv kontakta till exempel en vårdcentral, en ungdomsmottagning eller kommunens socialtjänst.

Ibland har vården eller kommunen samarbete med privata mottagningar eller frivilligorganisationer som erbjuder stöd för barn och föräldrar. Det kan också finnas möjlighet att söka hjälp och stöd på privata mottagningar.

Du kan också kontakta barn- och ungdomspsykiatrin, bup, för att få tips och råd.

Stöd eller avlastning från kommunen

Du kan också kontakta kommunens socialtjänst för att få råd och stöd. Det kan till exempel handla om att du vill ha stöd i rollen som förälder eller att familjen behöver avlastning.

En del saker som du kan få hjälp med kan du anmäla dig till själv. Ett sådant exempel är föräldrakurser. Annan hjälp kräver att ni gör en ansökan om ett så kallat bistånd. Då ska kommunen utreda först. Om ditt barn har en funktionsnedsättning kan ni ha rätt till ytterligare hjälp och insatser från samhället enligt flera lagar.

Kontaktuppgifter till socialtjänsten finns på din kommuns webbplats.

Stöd via telefon och webb

Här finns en lista över organisationer som barn och föräldrar kan kontakta via chatt, mejl eller telefon. Det kostar inget. Om man vill kan man vara anonym

Patient- och närståendeföreningar

För personer som mår dåligt psykiskt och deras närstående finns flera olika patient- och närståendeföreningar. Genom föreningarna kan ni få information och kontakt med andra som har liknande erfarenheter. Att känna gemenskap och att inte känna sig ensam kan göra stor skillnad.

Du behöver inte vara medlem för att kontakta en förening.

Mer information om att vara närstående finns också på webbplatsen NKA – Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Ansöka om ekonomisk ersättning

Om du behöver vara hemma från jobbet för att ta hand om barnet, eller för att gå på skolmöten, vårdplaneringsmöten eller liknande så kan du ansöka om vård av barn, VAB. Lär mer på Försäkringskassans webbplats. Det gäller även äldre barn om situationen kräver det.

Om du behöver vara hemma i mer än sex månader kan du även ha rätt till vårdbidrag. Läs mer om vårdbidrag på Försäkringskassans webbplats.

Om du inte har möjlighet att försörja dig själv eller din familj kan du ansöka om ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten i din kommun.

Fäll ihop

Mer information

Skriv ut (ca 13 sidor)
Senast uppdaterad:
2018-09-18
Redaktör:

Jenny Magnusson Österberg, 1177.se

Granskare:

Maria Kjellberg, socionom, kurator, elevhälsan, Linköpings kommun