Undersökningar på barnavårdscentralen

Barnavårdscentralen, BVC, erbjuder hälsoundersökningar och vaccinationer för barn upp till skolåldern. Som förälder kan man få råd om samspel, barnets utveckling, beteenden och sjukdomar. Här får man också råd och stöd i föräldraskapet. Det går bra att fråga om det mesta, från oro kring barnets hälsa till hur man kan förhålla sig till olika vardagsproblem. På många barnavårdscentraler får barnet en hälsobok, där både föräldrar och hälso- och sjukvårdspersonal kan göra anteckningar om barnets hälsa och utveckling.

Alla barnfamiljer i Sverige erbjuds denna förebyggande hälsovård, som är kostnadsfri och frivillig. Det finns barnavårdscentraler i hela landet.

Första kontakten

I en del landsting får man redan på BB information om vilken barnavårdscentral man tillhör och hur den första kontakten tas. I vissa landsting ska man själv ta kontakt med BVC när man kommit hem med sitt barn, medan det på andra håll i landet är en BVC-sjuksköterska som ringer upp och bestämmer tid för ett första möte. Ofta kommer man då överens om att träffas i hemmet.

I de flesta landsting kan man välja vilken barnavårdscentral man vill gå till. Om man väljer en annan BVC än den som ligger närmast hemmet är det inte säkert att sjuksköterskan har möjlighet att göra hembesök. Den som vill byta kontaktar själv sin nya BVC. På mindre orter är valmöjligheterna ofta inte så stora.

Vid den första träffen informerar sjuksköterskan om BVC, ser efter hur barnet mår, och man får chans att ställa frågor. Samtalet brukar handla om den första tiden hemma, om amningen eller mjölkersättningen, och kanske även om förlossningen. Ofta får man råd om barnets sovläge och hur man kan försöka tolka och möta barnets behov när det skriker. Ibland har sjuksköterskan en våg med sig och kan då väga barnet.

Man planerar gemensamt in nästa träff, som vanligen blir inom en till två veckor.

Starka känslor och många frågor

Vid besöken på BVC har man som förälder möjlighet att ta upp frågor, både om barnet och om föräldraskapet. Det är en stor och omvälvande händelse att bli förälder, särskilt första gången, och det väcker ibland känslor och tankar som man kanske inte hade räknat med. Vanligtvis har man sett fram emot att få barn och känner stor glädje, men livet kan också kännas kaotiskt i början.

Det är vanligt att man som nybliven förälder känner sig ledsen och kanske gråter ett par dagar efter förlossningen, även över sådant som annars inte brukar kännas så svårt. Då är det bra om någon närstående kan hjälpa till och ge stöd. De här känslorna brukar gå över efter några dagar, men man kan också känna sig nedstämd under en längre tid.

Om man känner sig nedstämd kan det vara skönt att prata med någon som man har förtroende för. Man kan behöva till exempel prata om sina känslor med sjuksköterskan på BVC, som är van vid sådana samtal och kan ge råd och stöd. Båda föräldrarna har möjlighet att få hjälp på BVC. Det räcker ofta för att man ska må lite bättre. Om man känner att man behöver mer hjälp kan sjuksköterskan förmedla kontakt med till exempel en psykolog eller läkare.

Antalet besök varierar efter behov

I början går man ganska ofta till BVC med sitt barn, men så småningom glesas besöken ut. Hur täta besöken blir bestämmer sjuksköterskan och föräldrarna gemensamt.

Fram till att barnet är ett år träffar de flesta föräldrar BVC-sjuksköterskan mellan tio och tjugo gånger. Sedan kommer de flesta till BVC någon gång per år ända tills barnet börjar skolan.

Ett vanligt besök

Den tid som är avsatt för ett besök brukar variera mellan en kvart och en halvtimme. Om man behöver ett längre samtal är det bra om man säger till i förväg.

Barnets utveckling och hälsa följs bland annat genom att det till exempel vägs och mäts regelbundet. Barnets vikt och längd bedöms i förhållande till kallade tillväxkurvor som visar hur barnet växer i förhållande till sin ärftlighet och i jämförelse med andra barn i samma ålder. Kurvorna visar ganska väl hur barnet mår.

Sjuksköterskan tittar också på barnets kropp och samspelar med barnet på olika sätt.

Som förälder kan man få information och stöd i till exempel amning, mat och sömn och ur man kan förhindra olycksfall. Vad som kan bli aktuellt att få hjälp med på BVC, förändras med barnets ålder och hur livet ser ut runt omkring. Det kan vara allt från tandborstning till syskonrelationer, från att sluta med blöja till tips på stimulerande aktiviteter.

Personalen har särskild vidareutbildning

Det är antingen en distriktssköterska eller en barnsjuksköterska som arbetar på BVC. Båda har en grundutbildning till sjuksköterska och är vidareutbildade i hälso- och sjukvård för barn.

Den läkare man träffar på BVC är antingen specialist i allmänmedicin eller barnläkare.

Varje BVC har även en psykolog som man kan få träffa om man behöver det.

Om man vill byta

Om man inte flyttar, brukar man ha kontakt med samma sjuksköterska under tiden som barnet är inskrivet på BVC. Det är bra för att sjuksköterskan ska kunna följa just det barnets utveckling och lära känna barnet och familjen, och för att man själv som förälder ska känna sig trygg i mötet med BVC och känna förtroende för den som har ansvaret för ens barn. Det kan kännas särskilt viktigt om kontakterna är täta och vid problem av olika slag.

Om man vill byta så har man full rätt att göra det och man behöver inte ange någon orsak. Man bör meddela sin BVC-sjuksköterska att man vill byta och även ta kontakt med den BVC man vill komma till.

I föräldragrupper utbyts erfarenheter

De flesta barnavårdscentraler ordnar föräldragrupper för nyblivna föräldrar med en sjuksköterska som gruppledare. I en föräldragrupp kan man bli bekant med andra föräldrar och lära sig mer om barn och deras utveckling. Antalet grupptillfällen kan variera, men det brukar oftast vara minst fem gånger. Vanligtvis träffas man på dagtid, men vissa BVC har även grupper på kvällstid.

Vaccinationer

Grundvaccineringen erbjuds alla barn utan kostnad och är frivillig. Vaccinationsprogrammet följer föreskrifter från Socialstyrelsen. Det är oftast BVC-sjuksköterskan som ger sprutorna.

Om man väljer att inte låta barnet få vaccinationerna har det inte något skydd och är mottagligt för de sjukdomar som vaccinationerna ska skydda mot. När de flesta andra i samhället har skydd är det inte så stor risk att barnet smittas, men om många saknar skydd samtidigt ökar risken. Man ökar inte bara risken för sitt eget barn, utan även för andra att smittas. Vid utlandsresor bör man tänka på att risken att bli smittad av allvarliga sjukdomar kan vara större än i Sverige. Det är bra att kontakta BVC i god tid innan man reser utomlands med barnet för planering av vaccinationerna.

Vaccinationerna på BVC görs vid fem tillfällen och beskrivs närmare i de följande åldersindelade kapitlen.

Barnets utveckling följs steg för steg

Alla barn är unika personer med olika temperament och egenskaper, men de flesta följer ändå vissa gemensamma steg i sin utveckling. På BVC görs ungefär fem så kallade utvecklingsbedömningar under barnets första år. Sedan bedöms utvecklingen vanligen även när barnet är 1½ år, 2½-3 år, 4 år och 5-6 år.

Motivet till undersökningarna är inte att barnet ska prestera och "visa upp" sig. Ett syfte är att så tidigt som möjligt upptäcka om något inte är som det ska och att föräldrar och barn ska kunna få stöd, råd och ibland behandling som kan förebygga svårare problem längre fram. Det kan till exempel handla om att man som förälder kan få träffa en logoped om barnet har svårt att lära sig att prata och förstå andra.

Ett annat syfte utvecklingsbedömningarna är att få tillfälle att samtala om barnets utveckling och hälsa.

Om man vill veta mer om varför olika undersökningar görs, kan man fråga sjuksköterskan eller läkaren på BVC.

Förberedelser

Inför kontrollerna som görs vid 2½-3 år, 4 år och 5 års ålder får föräldrarna oftast hem en skriftlig kallelse och ofta följer en beskrivning med av vad barnet ska göra hos sjuksköterskan.

Det kan vara bra att förbereda barnet på vad som ska göras. Om barnet har varit oroligt inför besöket är det bra om BVC-sjuksköterskan får veta det när man kommer till BVC.

Alla barn är olika och en del barn behöver komma till BVC en gång för att se vem det är de ska träffa, göra sig bekant med lokalerna och därefter kanske man kan boka en ny tid för att genomföra själva kontrollen.

Det brukar vara lättare både för barnet, föräldern och BVC-sjuksköterskan om barnet är förberett. Om man som förälder upplever att man inte får något förtroende för BVC-sköterskan är det viktigt att man pratar om detta.

Som förälder känner man sitt eget barn och vet hur det fungerar hemma, på förskolan och tillsammans med kamrater i vardagslivet. Är man själv bekymrad över något som gäller barnets utveckling eller beteende är det bra att prata med BVC oavsett barnets ålder. Man kan då få hjälp med en bedömning av en barnläkare eller psykolog. Ibland kan det räcka med att prata med BVC-sjuksköterskan för att bli lugnad och känna sig säker på att barnet utvecklas som det ska.

Läs mer: Förbereda barn för besök i vården

Olika förmågor undersöks

Vid utvecklingsbedömningarna får man som förälder berätta om sitt barn. En sjuksköterska eller läkare undersöker också om barnet har uppnått vissa färdigheter. Det som undersöks är

• grovmotoriken, hur barnet rör armar och ben
• finmotoriken, hur barnet utför mindre rörelser med till exempel fingrarna
• den så kallade kognitiva utvecklingen, hur sinnesintryck leder till förståelse och en eventuell handling
• språkutvecklingen.

Det görs alltid en samlad bedömning som dels bygger på föräldrarnas kunskap om sitt barn, dels på det som kommer fram vid undersökningen. Om sjuksköterskan på BVC känner någon tveksamhet kring barnets utveckling brukar man få träffa en läkare som gör fler undersökningar. Läkaren avgör sedan om barnet behöver undersökas och utredas vidare av andra specialister.

Hörselundersökningar

Ungefär ett av tusen barn har någon form av hörselnedsättning. Om barnet hör dåligt kan språkutvecklingen försämras, och därför är det viktigt att upptäcka hörselproblem så tidigt som möjligt. Barnet får då komma till en speciell hörselklinik, där man kan utreda om barnet behöver något hjälpmedel.

Synundersökningar

Läkaren undersöker ögonen regelbundet från att barnet är nyfött. Vid fyra års ålder görs en synundersökning, oftast av BVC-sjuksköterskan. Syftet är att ta reda på om barnet har någon ögonsjukdom, skelning eller synnedsättning.

De flesta BVC samarbetar med en skelningsklinik som tillhör en ögonklinik på ett sjukhus. Ibland kommer en så kallad ortoptist, en specialist på bland annat skelning, därifrån regelbundet till BVC för att undersöka barns ögon till exempel vid misstanke om skelning eller synnedsättningar. På andra BVC remitteras barnet direkt till ögonkliniken på sjukhuset.

Ibland får utvecklingsbedömningen göras om

De flesta barn tycker att utvecklingsbedömningen är rolig och samarbetar gärna, men ibland vill inte barnet medverka. Då brukar ett nytt försök göras efter en tid och eftersom barnet är mer förberett på vad som ska hända brukar det gå lättare då.

Syn- och hörselundersökningarna kräver koncentration och kan vara lite ansträngande för barnet. Det är därför inte ovanligt att de måste göras om.

Rutinundersökningar

Barnets ålder när det undersöks av läkare varierar i landet. Det vanliga är att barnet genomgår tre läkarundersökningar under det första levnadsåret vid åldrarna sex till åtta veckor, sex månader och tio till tolv månader.

Ett syfte med läkarundersökningarna är att upptäcka tillstånd som barnet kan behöva en tidig behandling för. Det är också viktigt att upptäcka tillstånd som man som förälder behöver känna till för att kunna hjälpa sitt barn.

Om läkaren misstänker att något med barnet inte är som det brukar vara får man en tid för en ny undersökning. Ibland får man en remiss till en annan läkare, till exempel en barnkirurg, ortoped eller ögonläkare.

Om man vill veta mer om varför de olika undersökningarna görs, kan man fråga sjuksköterskan eller läkaren på BVC.

Hela kroppen undersöks

Läkarens hälsoundersökningar av barnet omfattar

• Hjärta och lungor. Läkaren lyssnar på hjärtat och lungorna med ett stetoskop för att utesluta medfödda hjärtfel.
• Buk och mage. Läkaren känner på magen för att undersöka hur de inre organen känns. Bland annat kan ljumskbråck upptäckas.
• Könsorgan. Läkaren undersöker att könsorganen ser ut som de ska. På pojkar undersöks särskilt om båda testiklarna finns i pungen. Vid en sådan här undersökning kan också pungbråck upptäckas. Hos flickor upptäcker läkaren ibland en tunn hinna i slidöppningen som inte behöver behandlas. Men det kan vara bra att som förälder veta att hinnan finns eftersom den så småningom brister och det kan då komma lite blod.
• Höfter. Barnet kan ha en medfödd höftledsluxation, som ofta upptäcks redan på BB och betyder att höfterna lätt går ur led eller ligger helt ur led. Ungefär ett barn av hundra har det. Barnet får då ha en speciell skena i cirka sex till tolv veckors tid.
• Huvudform och fontaneller. Det görs en undersökning av att allt är som det ska vara med huvudformen och de så kallade fontanellerna, som är bindvävstäckta mellanrum mellan spädbarnets skallben. Läkaren undersöker också att huvudet växer som det ska och inte lutar mer åt ett håll än åt ett annat.
• Ögon. Läkaren undersöker ögonen på det nyfödda barnet med en lampa för att upptäcka om det har någon medfödd ögonsjukdom. Läkaren undersöker också om barnet skelar. Det är vanligt hos nyfödda, men skelningen brukar försvinna när barnet lärt sig att fixera blicken.
• Rygg. Läkaren undersöker att ryggraden är rak och att det inte finns några missbildningar.
• Armar och ben. Det görs en undersökning av barnets armar, ben, händer och fötter.
• Hud. Läkaren tittar på hudens färg för att se om barnet har gulsot, vilket är vanligt hos nyfödda. Eftersom spädbarnets lever är outvecklad kan en del av de röda blodkropparnas färgämne komma via blodet till barnets hud, som färgas gul. Nyfödda barn som är gula kan behöva behandlas på barnklinik. Om den gula färgen är kvar under en längre tid tar läkaren ibland blodprover för att se om barnet har en bakomliggande sjukdom, vilket är ovanligt.

  En blåaktig färg på händer och fötter när barnet är kallt är inte ovanligt. Men blå hudfärg på andra delar av kroppen och som dessutom är finns kvar under en längre tid kan vara tecken på hjärtsjukdom.

  Läkaren undersöker också om barnet har födelsemärken, utslag, eksem eller hormonplitor.

• Rörelsemönster, reflexer och muskler. Läkaren undersöker och tittar på hur barnet rör sig, kontrollerar reflexer och känner på muskler.

När barnet har en infektion

Infekterade och friska barn ska inte dela samma väntrum eftersom det då finns risk att smitta sprids. Därför ska man inte gå till BVC med ett barn som har en infektion, utan i stället kontakta vårdcentralen.

Flera bedömningar av läkare eller sjuksköterskor 

BVC-sjuksköterskan följer barnets allmänna utveckling och hälsa vid de flesta besök. Under det första året görs också rutinmässiga utvecklingsbedömningar och undersökningar vanligen när barnet är 

• fyra veckor 
• sex till åtta veckor 
• sex månader 
• åtta månader 
• tio till tolv månader

Det är oftast en läkare som undersöker barnet vid sex till åtta veckor, vid sex månader och eventuellt vid tio till tolv månader. Om läkaren misstänker att något med barnet inte är som det ska, brukar man få en tid för en ny undersökning. Ibland får man en remiss till en annan läkare, till exempel en barnkirurg, ortoped eller ögonläkare. 

Det är inte säkert att barnet till exempel har lust att ge svarsleende eller vända på sig vid undersökningstillfället. Då kan det räcka med att föräldern berättar om vad barnet kan och inte. 

Om man vill veta mer om varför de olika undersökningarna görs, kan man fråga sjuksköterskan eller läkaren på BVC.

Undersökning vid fyra veckor

I samband med att barnet vägs ser sjuksköterskan om barnet till exempel rör båda armarna på ett likartat sätt. Sjuksköterskan ser också om barnet fäster blicken och kan följa en boll med blicken. 

Undersökning vid sex till åtta veckor

Läkaren undersöker om barnet håller upp huvudet och öppnar händerna, vilket är en undersökning av grovmotoriken. Det undersöks också om barnet ger ett svarsleende och svarsljud.
 

Undersökning vid sex månader

Nu undersöker läkaren om barnet kan vända sig runt, från rygg till mage och från mage till rygg. Barnet får också dra sig upp mot sittande ställning när läkaren håller det i händerna. Läkaren undersöker också om barnet kan flytta föremål mellan händerna, om det tittar efter en tappad leksak och om det jollrar på ett varierat sätt. 

Undersökning vid tio till tolv månader

Den här undersökningen görs antingen av en sjuksköterska eller en läkare. Man ser om barnet reser sig och går utmed möbler, använder ett så kallat pincettgrepp med tummen och pekfingret, leker tittut och kan slå två klossar mot varandra. Man undersöker också om barnet förstår enstaka ord.

Undersökning av hörseln 

På många orter i landet testas nyfödda med en snabb enkel hörselmätning. Det görs oftast redan på BB. Med hjälp av en liten apparat registreras impulser som kommer från örat. Örat stimuleras med små klickljud som sätter hårcellerna i innerörat i rörelse. Då kan det bildas ett svagt ljud som fångas upp av en mikrofon. Ljudet visar att hårcellerna fungerar. 

Man kan som förälder få frågor om barnets hörsel. Om man som förälder uppfattar det som om att barnet hör dåligt är det viktigt att man informerar BVC om det. 

Om barnet inte hör kan en läkare behöva undersöka hörselgången och trumhinnan. Hörselnedsättning kan ibland bero på att barnet har en vaxpropp eller en öroninfektion. Om läkaren inte hittar någon förklaring får barnet komma till en hörselklinik för fler undersökningar.

Skelningskontroll 

Läkaren undersöker om barnet skelar genom att lysa med en ficklampa för att se om ljuset faller in på samma sätt i barnets båda ögon. Som förälder brukar man också få frågan om man har upplevt att barnet skelar. Om barnet är äldre än sex månader och det finns tecken på skelning får man en remiss till en ögonklinik.

Skelning kan göra att barnet får sämre synskärpa när det blir äldre. Därför är det viktigt att försöka göra något åt skelningen så tidigt som möjligt. Behandlingen kan bestå av att barnet undersöks regelbundet för att se vad som händer med skelningen. Ibland får barnet glasögon eller en lapp över det friska ögat för att träna synen på det skelande ögat. I vissa fall måste barnet opereras. 

Vaccinationer

Vid tre månader får barnet den första vaccinationen. Barnet får två sprutor som innehåller vaccin mot

• difteri
• stelkramp
• kikhosta
• polio
• haemophilus influenzae typ b, Hib
• pneumokocker.

Vid fem månader, det vill säga två månader efter första dosen, får barnet två sprutor till som innehåller samma vacciner. Sedan får barnet även en tredje dos med två sprutor vid tolv månaders ålder, tidigast sex månader efter den andra dosen.

Barn som har särskild risk att få till exempel hepatit B eller tuberkulos kan få ytterligare vaccinationer. Det gäller till exempel om någon i familjen har sjukdomen eller om någon av barnets föräldrar kommer från ett land där sjukdomen är vanlig. Om barnet inte har särskild risk att smittas men behöver vaccineras på grund av resa utomlands får man vända sig till en vårdcentral eller vaccinationscentral. I en del landsting erbjuds vaccination mot Hepatit B i vaccinationsprogrammet, men föräldrarna får då i regel betala för Hepatit B-vaccinationen. 

Bedömningar av läkare eller sjuksköterskor

En utvecklingsbedömning görs vanligen när barnet är ett och ett halvt år. Även vid två och ett halvt till tre år bedöms barnets utveckling.

Utvecklingsbedömning vid ett och ett halvt år

Sjuksköterskan eller läkaren undersöker om barnet kan gå säkert utan stöd, kan bygga ett torn av ett par klossar och kan rita. Man undersöker också om barnet kan säga åtta till tio ord och om det förstår fler än åtta till tio ord. Barnet får också visa att det kan leka kurragömma, peka ut kroppsdelar om man frågar och hämta föremål om man ber om det.

Ibland vill ett 18 månaders barn inte göra det som ingår i kontrollen. Men föräldern brukar själv vara medveten om barnets utvecklingsnivå och kunna redogöra för det som BVC-sjuksköterskan behöver veta.

Utvecklingsbedömning vid två och ett halvt till tre år

När barnen är i den här åldern görs undersökningen för att se om de kan hoppa på hela fotsulan och sparka boll, rita cirklar samt tala i meningar med två-tre ord. BVC-sjuksköterskan tar också reda på om barnen gärna lyssnar på sagor, leker enkla rollekar och kan använda olika föremål som de också vet namnet på.

En del barnavårdscentraler skickar ut formulär till föräldrarna med frågor om kost och rörelse. Sjuksköterskan brukar följa upp frågorna med ett samtal i samband med undersökningen. Många barnavårdscentraler utför även ett taltest när barnet är två och ett halvt till tre år. Då visar sjuksköterskan olika fotografier, till exempel en boll, en penna och en leksaksbil, och pratar med barnet om bilderna.

Om barnet inte klarar flera av uppgifterna kan barnets eventuella svårigheter och behov av stöd behöva utredas vidare. Det kan ske genom att barnet träffar en barnläkare på barnavårdscentralen. Därefter kan det bli aktuellt att remiss skickas till exempelvis en sjukgymnast eller annan instans för vidare utredning.

Vaccinationer

Vid ett och ett halvt års ålder får barnet vaccin mot de tre olika sjukdomarna mässling, påssjuka och röda hund. Vaccinet ingår i en och samma spruta. Om familjen ska resa till något land där risk för smitta finns innan barnet blivit 18 månader bör det vaccineras innan resan. Det är bra att diskutera med BVC i god tid innan man ska resa för att planera eventuell vaccination.

Bedömning av läkare eller sjuksköterska

En utvecklingsbedömning görs vanligen när barnet är fyra år. Även vid fem till sex år bedöms utvecklingen.

Utvecklingsbedömning vid fyra år

Nu undersöks om barnet kan gå balansgång, trä pärlor på tråd, rita en huvudfoting och rita av ett kors. Dessutom undersöker sjuksköterskan om barnet kan förstå instruktioner som består av flera delar. Barnet får även visa att det kan namnen på några färger och kan räkna tre föremål. Sjuksköterskan frågar också om barnet leker med andra barn. Vid samma tillfälle undersöks syn, hörsel och tal.

Undersökningar av hörsel och syn vid fyra år
När barnet är fyra år undersöks hörseln på BVC. Den vanligaste metoden kallas lekaudiometri och går ut på att barnet får höra ljud i hörlurar. När det piper i lurarna får barnet till exempel trä en ring på en pinne. Om barnet inte hör tillräckligt många av ljuden görs testet om på BVC. Om barnet inte heller då verkar höra bra undersöker en läkare öronen för att se om det finns någon fysisk anledning, till exempel en vaxpropp eller en öroninfektion. Hittar läkaren inte någon förklaring får barnet en remiss till en hörselklinik för fler undersökningar.

Den första riktiga synundersökningen görs när barnet är fyra år. Det kan vara bra att förbereda barnet på att det får en lapp för ögat vid undersökningen. Barnet får titta på en syntavla där det oftast finns fyra olika bokstäver, eller andra figurer. Sjuksköterskan pekar på en bokstav på tavlan och barnet pekar på samma bokstav på en liten platta som ligger på ett bord.

Om föräldrarna misstänker synnedsättning eller skelning kan en synundersökning göras tidigare än i fyraårsåldern. På många barnavårdscentraler görs även en synundersökning när barnet är fem-sex år. De barn som inte visar sig ha fullgod syn efter två undersökningar på BVC får en remiss till en ögonspecialist.

Utvecklingsbedömning vid fem till sex år

Den sista utvecklingsbedömningen innan barnet börjar skolan görs på olika sätt på olika håll i landet. På en del orter har skolhälsovården tagit över den här undersökningen, på andra ställen görs den fortfarande på BVC. Den kan göras både av läkare och BVC-sjuksköterska eller enbart av en sjuksköterska. Ibland görs ingen utvecklingsbedömning, utan man har bara ett samtal med sjuksköterskan när barnet är fem år.

Vid utvecklingsbedömningen undersöker läkare och sjuksköterska om barnet kan stå på ett ben i tio-tjugo sekunder och hoppa på ett ben. De tittar också på om barnet kan klippa en cirkel och rita av geometriska figurer. Även förmågan att lyssna och förstå berättelser utan bilder undersöks, och om barnet själv har förmåga att berätta begripligt. Som förälder får man också berätta om barnet leker med jämnåriga. Det undersöks också om barnet kan räkna till tio, rita människor med fem detaljer och vänta på sin tur.

Om barnet inte klarar flera av uppgifterna kan barnets eventuella svårigheter och behov av stöd behöva utredas vidare.

När barnet börjar skolan är det skolhälsovården som har ansvaret för barnets förebyggande hälsovård.

Vaccinationer

Vid fem till sex års ålder får barnet den fjärde dosen vaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta och polio.

När barnet är i skolåldern behövs fler vaccinationer enligt vaccinationsprogrammet. De sprutorna ges av skolsköterskan inom skolhälsovården.

Lästips

• Nya bebishandboken: 233 vanligaste frågorna på BVC
  Marianne Rydin och Lena Lidbeck.
  Libris förlag, 2008.