Depression

Nedstämdhet, oro och ångest är naturliga reaktioner på svåra händelser i livet. Om du till exempel har förlorat jobbet, fått problem med ekonomin eller dina nära relationer, kan du må dåligt under en period. 

Det är också vanligt med nedstämdhet utan någon tydlig anledning. Känslor av sorg, ilska eller håglöshet är en del av livet och varken sjukt eller skadligt. Oftast går känslorna över efter en tid, kanske med stöd av närstående. Vardagens sysslor och rutiner kan också hjälpa till, så att man tänker på och gör annat än det som är svårt.

När nedstämdheten övergår i depression

Om du känner dig nedstämd och orkeslös varje dag under mer än två veckor och har tappat lusten till sådant du vanligtvis brukar tycka om att göra, kan du ha blivit deprimerad.

Gränsen mellan nedstämdhet och depression är flytande. Det händer att den som håller på att bli deprimerad inte själv märker det. Ibland är det de närstående som upptäcker förändringen.

En enstaka depression går oftast över på ungefär ett halvår, men det kan vara en mycket besvärlig period. Det är viktigt att be om hjälp, så att depressionen blir så lindrig som möjligt.

De allra flesta som råkar ut för en depression och får rätt behandling börjar må mycket bättre redan efter några veckor.

Egentlig depression är vanligast

Den vanligaste formen av depression kallas egentlig depression och brukar delas upp i tre nivåer. Även om gränserna mellan de olika nivåerna inte är skarpa kan de beskrivas ungefär så här:

Lätt eller lindrig depression

Om man har en lätt depression kan man ofta fungera socialt och praktiskt i sitt dagliga liv, trots att man mår dåligt inombords. Man kan klara av att gå till jobbet eller umgås med sina vänner, fast det kräver att man anstränger sig och "biter ihop".

Medelsvår eller måttlig depression

Om man har en medelsvår depression kan svårigheterna vara så stora att man inte längre orkar med sitt vanliga vardagsliv eller relationer. Det kan till exempel innebära att man inte klarar av att arbeta, sova ordentligt eller umgås med sina vänner.

Det kan också vara så att man lyckas klara sina plikter, och undviker att visa andra hur man egentligen mår.

Svår depression

Om man har en svår depression påverkas ens tankar och känslor så mycket att man ofta inte ens bryr sig om grundläggande behov som att till exempel äta och dricka. Att man har allvarliga självmordstankar eller direkta planer på att ta sitt liv kan också ingå i symtomen, men det betyder inte att alla som har en svår depression har självmordstankar.

Utmattningssyndrom

Om man har en depression som utlösts av stress kan man ha utmattningssyndrom med egentlig depression. Det kallas ibland för utmattningsdepression, men det är inte alla som får utmattningssyndrom som blir deprimerade.

Återkommande depressioner

Ibland kan depressioner återkomma, och kallas då ibland för recidiverande eller återkommande depression. Om man är deprimerad under en längre tid och inte får behandling, ökar risken att man får återkommande depressioner.

Dystymi

Dystymi är ett tillstånd som liknar lätt egentlig depression. Man känner sig nästan aldrig glad utan alltid något nedstämd och tycker livet är allmänt tungt. För att få diagnosen dystymi, eller sjukligt svårmod som det också kallas, ska man ha haft symtom under minst två år.

Bipolär sjukdom

Om man har återkommande depressioner varvat med perioder av mani, överdriven upprymdhet och omdömeslöshet, kan det handla om bipolär sjukdom. För att få den diagnosen behöver man först utredas av en psykiater. Det är en läkare som är specialist på psykiska sjukdomar.

Om du har en depression känner du dig sällan glad, inte ens när du gör sådant som du vanligtvis brukar gilla. Lusten och orken att ta itu med saker minskar eller försvinner, och även vardagliga sysslor kan kännas tunga.

Flera symtom samtidigt

Förutom nedstämdheten kan du också ha andra besvär om du är deprimerad:

• Ofta känner man mer oro och ångest än vanligt.
• Det kan vara svårt att koncentrera sig, till exempel när man försöker läsa en bok eller en tidning.
• Man får ofta problem med sömnen och kan känna sig trött och energilös på ett sätt som inte går att vila bort. Somliga har mycket svårt att sova, andra sover stora delar av dygnet.
• Det är vanligt att tappa matlusten, eller omvänt att börja tröstäta.
• Sexlusten kan minska eller försvinna helt.
• Man kan uppleva att inget berör en ordentligt. Livet kan kännas hopplöst och tillvaron meningslös.
• Man kan ha obefogade eller starkt överdrivna skuldkänslor.

Låg självkänsla

En depression påverkar självbilden och självkänslan. Man tycker mindre om sig själv och kan ha tankar om att vara dålig eller värdelös. Man kan känna sig likgiltig inför hela tillvaron och känslorna för andra blir ofta mindre starka. Det får många att uppleva sig som väldigt isolerade från omvärlden. Man kan tro att andra inte vill en väl eller kanske talar illa om en. De negativa tankarna upprepas och man ältar misslyckanden och känslor av otillräcklighet.

Tankar på döden

När man är deprimerad kan man få tankar om att det vore bättre att vara död. Ofta är det kopplat till känslor av ångest, självförakt och missmod inför framtiden. Man kan tänka att man är värdelös eller till belastning för sina närmaste. Det kan gå så långt att man försöker ta sitt liv.

Ojämnt humör

Ibland kan den som är deprimerad bli sur, lättirriterad eller aggressiv. Ofta kan det då vara omgivningen som reagerar och märker att det är något som inte stämmer.

Värk i kroppen

En depression kan också kännas i kroppen. Det är till exempel vanligt med förstoppning, huvudvärk eller värk i axlarna, nacken, magen eller ryggen. Hjärtklappning och andnöd är andra vanliga symtom när man är deprimerad.

Om du har varit nedstämd under minst två veckor och har andra symtom på depression kan du kontakta en vårdcentral eller psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Detsamma gäller om du tidigare har haft en depression och känner igen symtomen.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller psykiatrisk öppenvårdsmottagning du vill i hela landet.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

Om du är orolig för en deprimerad person som inte själv vill söka hjälp kan du ringa vårdcentralen eller en psykiatrisk mottagning eller kontakta sjukvårdsrådgivningen för att diskutera situationen.

Sök vård vid självmordstankar

Om du har tankar på att ta ditt liv behöver du hjälp.

Om du mår mycket dåligt och känner att du inte orkar mer ska du söka hjälp direkt på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning eller akutmottagning, eller ringa 112. 

Du kan också ringa en telefonjour. Här finns någon som lyssnar och som kan ge råd och stöd i hur du ska komma vidare och vart du kan vända dig. Hit kan du ringa anonymt.

Om du är närstående till någon som har tankar eller planer på att ta sitt liv ska du hjälpa den personen att söka vård direkt på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning eller akutmottagning, eller ringa 112.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

När du först träffar en behandlare får du berätta om hur du mår och hur du upplever de symtom som du har. Behandlaren kan vara en läkare, sjuksköterska, psykolog, socionom eller någon annan som har psykiatrisk kompetens. Om den du träffar inte är läkare, skall du också få ett läkarsamtal för en kompletterande bedömning.

Det finns inga prover eller kroppsliga undersökningar som kan visa om du har en depression, utan bedömningen görs helt och hållet utifrån det som kommer fram i samtalet.

Ofta får du fylla i ett så kallat skattningsformulär. Det innehåller olika frågor och svarsalternativ och handlar om hur svårt man har det när det gäller till exempel nedstämdhet, sömn och koncentration.

Utifrån den sammanlagda bilden gör läkaren sedan en bedömning och ställer en diagnos.

Kroppslig sjukdom kan ligga bakom symtomen

Eftersom vissa kroppsliga sjukdomar kan ge symtom som liknar depression gör läkaren ofta en kroppsundersökning och du kan få lämna prover.

Till exempel kan ökad eller minskad halt av sköldkörtelhormon, blodbrist eller höga kalknivåer i blodet ge symtom som påminner om depression. Därför är det viktigt att bli undersökt av läkare innan man påbörjar en behandling för depression.

Om du inte känner dig deprimerad

Om du söker vård för kroppsliga besvär och inte själv tänkt att det handlar om en depression kan det till en början vara svårt att acceptera diagnosen depression. Du kan behöva ställa frågor och kanske ha en ordentlig diskussion med läkaren innan du kan känna igen beskrivningen av depressionen, och se hur de fysiska symtomen hänger ihop med diagnosen.

Hur man tolkar och beskriver sina upplevelser av att vara deprimerad kan också variera beroende på hur man är som person. Ibland kan man ha lättare att prata om sömnsvårigheter än om känslor av ångest, oro eller nedstämdhet.

Depression kan behandlas på olika sätt. Det beror på vilken typ och grad av depression som du har och vad som passar din personlighet. Behandlingsmetoder som har visat sig fungera bra vid lätt och medelsvår depression är

• att stiga upp och att lägga sig vid samma tider varje dag
• att behålla vardagliga rutiner som att gå upp, tvätta sig, klä på sig och göra det man brukar
• att fortsätta arbeta, i en omfattning som man klarar av
• regelbunden motion, minst tre gånger i veckan i en halvtimme
• psykoterapi
• antidepressiva läkemedel.

Om du har fått diagnosen dystymi brukar du först och främst bli erbjuden antidepressiva läkemedel, men ibland också psykoterapi.

Om du har en svår depression kan du behöva vård på en psykiatrisk klinik. Om inte läkemedelsbehandling eller psykoterapeutisk behandling hjälper kan du bli erbjuden elbehandling.

Ibland kan du redan vid det första besöket bli erbjuden antidepressiva läkemedel eller samtal hos en psykolog eller kurator vid vårdcentralen, så kallade stödsamtal. Om du har en svår sömnstörning eller ångest kan du få tillfällig behandling med sömnmedicin eller ångestdämpande läkemedel.

Läkare ansvarar för din behandling

Det är ofta en läkare som ställer diagnosen och som har ansvaret för din behandling. Men om du får annan behandling än läkemedel, kan det vara en psykolog, kurator eller sjuksköterska som sköter själva behandlingen och som du träffar återkommande.

Ändra vanor

Till att börja med brukar man få frågor om vilka vanor man har, till exempel när det gäller motion och dygnsrytm, för att se om det går att göra några förändringar. Ofta kan de förändringarna räcka för att man ska börja må bättre.

Motion kan hjälpa

Motion har en bra effekt vid depression. När man rör på sig bildas kroppsegna ämnen som förbättrar förmågan att fokusera och vara uthållig, och som även ger lugn och välbefinnande. Regelbunden fysisk aktivitet kan också både förebygga depression och minska risken att depressionen kommer tillbaka.

Träningen ska vara så intensiv att den ger en ordentlig pulsökning och andfåddhet. Det betyder att den som är mycket otränad eller väldigt trött behöver göra mindre än den som är mer van att träna. 

En halvtimme tre gånger i veckan är en bra utgångspunkt, eftersom det har en bevisat antidepressiv effekt. Man kan till exempel börja med att ta raska promenader eller cykla i stället för att ta bilen. Halvtimmen kan delas upp i två gånger en kvart om det passar bättre, men den som har tillräcklig kondition behöver oftast mer än en kvart åt gången.

Om du har svårt att röra dig utan smärta kan du ha stor hjälp av att träffa en sjukgymnast eller fysioterapeut. 

Om du behöver stöd för att komma igång kan du be att få fysisk aktivitet på recept.

Undvik alkohol

Det kan kännas frestande att dricka alkohol för att minska sin nedstämdhet och ångest. Alkohol påverkar hjärnan och nervsystemet och kan ofta göra att man mår bättre för stunden. Men ”att dricka ett glas vin för att koppla av” kan lätt bli en destruktiv vana som ökar risken att man blir deprimerad. På lång sikt förvärras både ångest och depression av alkohol.

Det är också upp till tio gånger större risk att en person som både är deprimerad och har utvecklat ett beroende ska få allvarliga självmordstankar.

Eftersom alkohol påverkar och ibland bidrar till depression, är det viktigt att tala om hur mycket och ofta du dricker för den läkare eller behandlare du träffar. Det viktigaste skälet är att den behandling du erbjuds utgår från vad du berättat. Om du inte är öppen med hur mycket du dricker kommer du inte att kunna få rätt hjälp. Även om behandlingen skulle kunna ha hjälpt, kan bruket av alkohol eller andra droger göra att behandlingen inte fungerar, utan att behandlaren förstår varför.

Psykoterapi vid depression

Det finns olika former av psykoterapi som kan hjälpa vid depression. Kognitiv beteendeterapi, KBT, och interpersonell psykoterapi, IPT, är de behandlingsformer som har visat sig ha störst vetenskapligt stöd vid behandling av lätt och medelsvår depression.

Kognitiv beteendeterapi handlar om att ändra sina tankemönster och sina inlärda beteenden. Interpersonell psykoterapi handlar framför allt om relationerna till andra människor och hur de kan förbättras.

Gemensamt för båda metoderna är att de pågår under en kortare tid, ungefär tjugo tillfällen, och att du får prata om problem som har att göra med själva depressionen och hur du mår här och nu. Du är själv aktiv i terapin och får hemuppgifter och övningar som går ut på att förändra invanda beteenden eller tankemönster.

Även telefonbaserad och internetbaserad KBT har visat sig hjälpa mot lätta och medelsvåra depressioner.

Läkemedel och psykoterapi

Man kan ta antidepressiva läkemedel samtidigt som man går i psykoterapi. Vid lätt till medelsvår depression är det vanligt men inte nödvändigt. Läkemedel lindrar vissa symtom som psykoterapin inte påverkar, till exempel sömnproblem. För den som har en psykologisk behandling vid depression kan läkemedel på det viset göra så att man snabbare mår bättre.

Vid svår depression hjälper inte psykoterapi som enda behandling, utan då behöver man alltid läkemedel i första hand. 

Utvärdering av psykoterapi

När du får psykoterapi som behandling mot depression är det viktigt att ditt tillstånd utvärderas efter en tid, för att ta reda på om behandlingen hjälper. Ett sätt är så kallade skattningsskalor, av samma slag som man kan få fylla i när läkaren bedömer om man har en depression.

När man börjar i psykoterapi brukar man tillsammans med terapeuten försöka komma överens om vilka mål man har med terapin och hur lång tid det kan ta att nå dit. Om utvärderingen visar att man inte nått målen, behöver kanske någonting i terapin förändras. Kanske en annan terapeut har bättre möjligheter att ge hjälp?

Läkemedelsbehandling vid depression

Ibland kan man behöva behandling med antidepressiva läkemedel. Det finns flera olika typer av läkemedel mot depression.

Om du har en depression i samband med bipolär sjukdom får du en annan läkemedelsbehandling än vid andra depressionstillstånd.

Det är viktigt att även behandling med läkemedel hela tiden utvärderas, för att se om den hjälper eller behöver förändras.

Om du känner dig tveksam till läkemedelsbehandling

En del kan känna sig tveksamma till att ta läkemedel. Om du har tankar och funderingar kring antidepressiva läkemedel är det bra att ta upp dem med din läkare, och passa på att ställa frågor om sådant som du undrar över.

Om du till exempel är rädd att läkemedel mot depression är beroendeframkallande kan det vara bra att veta att de inte är det. Ibland kan man känna sig mer positiv till att pröva läkemedel efter att ha fått veta mer om hur de fungerar.

Även om du inte tycker att läkemedel verkar bra, är det viktigt att be om hjälp för dina besvär. Det finns andra behandlingsformer som du kan prova.

Återbesök hos läkaren

Alla människor reagerar individuellt på behandlingar, det gäller både läkemedel och psykoterapi. Därför är det viktigt att du har återkommande kontakt med din läkare när du behandlas för depression.

Ofta kan man få komma på återbesök efter en månad. Be om en tid för återbesök om du inte blir erbjuden det. Se också till att få ett telefonnummer att ringa om du behöver. Om du känner att den läkare du först träffar på vårdcentralen inte riktigt förstår dina problem, kan du kontakta vårdcentralen igen. Be att få träffa en annan läkare i stället.

Bedömning av psykiater

Om behandlingen du har fått inte hjälper kan läkaren på vårdcentralen skriva en remiss till en psykiatrisk mottagning. Där får du träffa en psykiater för att få en noggrannare bedömning. En psykiater är en läkare som är specialist på psykiska sjukdomar.

Man kan också behöva en bedömning av en psykiater om läkaren på vårdcentralen misstänker att man har någon annan psykisk sjukdom eller om man har en svår depression.

Att behandlas på psykiatrisk klinik

Om man har en svår depression kan man behöva få behandling på psykiatrisk klinik När man är svårt deprimerad kan man behöva en del praktisk hjälp för att klara vardagen. Man kan också behöva träffa läkaren oftare för behandlingen ska bli så bra som möjligt. Ibland, om det finns stor risk för självmord behöver man få vård på psykiatrisk klinik för sin egen säkerhet. 

Elbehandling

Elbehandling kan vara mycket effektiv mot svår depression. Du kan få elbehandling om du inte blivit hjälpt av annan behandling. Den vanligaste biverkningen av elbehandlingen är att minnet påverkas. Det gäller framför allt närminnet under den tid som elbehandlingen pågår. För de flesta försvinner problemet efter att elbehandlingen avslutats.

Återhämtning från depression kan ta tid

Efter några veckors behandling brukar de flesta känna av en förbättring. Det kan ta några månader innan du känner dig helt bra efter en lätt eller medelsvår depression. Efter en svår depression kan det ta längre tid, ofta upp till något år.

När man återhämtar sig från en depression är det vanligt att man inte riktigt vågar lita på att man fungerar som vanligt igen, utan under en tid är orolig för att hamna tillbaka i depressionen. Man kanske frågar sig: ”kan jag lita på att jag är glad på riktigt nu?” eller ”tänk om jag blir sådär igen”.

Behåll gärna kontakten med en terapeut eller annan behandlare under en tid även efter depressionen, så att du kan diskutera och få stöd i återhämtningen om du behöver det.

Livet efter depressionen

Att ha varit sjuk kan göra att livet blir annorlunda efteråt. Det som tidigare var viktigt kanske inte betyder lika mycket längre. Det kan också gälla för den som lever nära någon som är eller har varit sjuk.

Efter en depression finns det en ökad risk för nya depressioner. Man behöver lära sig att leva med den risken och insikten om att ha en ökad sårbarhet, alltså en känslighet för störningar och förändringar i livet.

Samtidigt kan depressionen ha medfört nya tankar om vad som är viktigt i livet. Många upplever att de har lärt sig något om sig själva och har fått större förståelse för andra. 

Har du haft en eller flera depressioner, eller vet att du har en ökad sårbarhet, kan du försöka se till att göra sådant som minskar risken för depression.

Här är några förslag på saker som kan hjälpa, även om de inte ersätter professionell behandling.

Utveckla goda vanor

Motion kan både hjälpa om du har en depression och förebygga att du får nya depressioner. Sömnen brukar också bli bättre om kroppen har fått arbeta ordentligt under dagen.

Undvik eller var mycket försiktig med alkohol. Alkohol ökar risken för nya depressioner och för att en depression förvärras.

Om det är svårt att utveckla nya, goda vanor kan det kännas lättare om du kan få stöd av en vän eller närstående.

Håll kontakten

Det är bra att försöka hålla kvar kontakten med sina vänner, sin arbetsplats eller andra sociala sammanhang. Om du är sjukskriven är det bra om du kan vara sjukskriven på deltid i stället för heltid så att du håller dig aktiv, fast i mindre omfattning än vanligt.

Är du heltidssjukskriven kan det vara bra att ändå besöka arbetsplatsen ibland. Om inte annat kan det underlätta att du har hållit kontakten när du så småningom kommer tillbaka till jobbet.

Sänk kraven

Eftersom depressionen gör att du har mindre energi kanske du inte orkar lika mycket som tidigare. Det kan betyda att du måste acceptera att du för tillfället måste bete dig på ett annat sätt än du varit van.

Om du arbetar kan du behöva sänka dina krav på dig själv. Du kan behöva beskriva för din arbetsgivare vad du klarar av. De flesta arbetsgivare har förståelse för att man inte alltid kan utföra topprestationer. Företagshälsan kan ibland hjälpa till i kommunikationen med arbetsgivaren, om det behövs.

Även när det gäller privatlivet och familjelivet är det bra att försöka sänka kraven. Undvik att ta på dig extra arbetsuppgifter om du samtidigt har stora krav på dig i privatlivet. Säg nej till aktiviteter som du egentligen inte orkar eller hinner med.

Hitta sätt att varva ned

Att sova gott är viktigt för att må bra. Har du svårt att somna  finns det olika metoder att prova, till exempel kan du pröva att lyssna på musik eller en inläst bok för att skingra tankarna.

Att lära in en teknik för avspänning och avslappning kan vara ett sätt att hantera stress och få mer vila i vardagen.

Vistas utomhus

Dagsljus är viktigt för att må bra. Därför är det bra att ta promenader eller cykelturer mitt på dagen när det är som ljusast. Att ha bra belysning hemma och på arbetet kan också påverka humöret positivt.

Välj lustfyllda saker även om lusten saknas

Det är viktigt att göra sådant man brukar tycka om, även om lusten just då fattas. Om du till exempel brukar bli glad av musik kan du må bra av att spela eller lyssna på musik, även om du inte trodde det från början.

Ta hand om ditt yttre

Sköt om ditt utseende och din hygien. Du mår bättre om du känner dig fräsch.

Ät bra

Försök att äta regelbundet, även om du inte har så stor aptit. Att försöka hålla bra matvanor är extra viktigt när man är deprimerad eller återhämtar sig efter en depression. 

Sluta inte med medicinen i förtid

Var noggrann med att ta den medicin som läkaren ordinerat, även efter att du har börjat må bättre. Om du känner dig tveksam till den medicinering du får ska du prata med läkaren om det. Ändra aldrig medicineringen utan att diskutera det med den läkare som skrivit ut medicinen, eller om det inte går, med din behandlare.

Prata med någon om hur du mår

De flesta människor som mår dåligt, eller grubblar på något, behöver tala med en medmänniska. Det kan vara din behandlare, en närstående som du har förtroende för, någon utomstående eller annan vårdpersonal.

Du kan också ringa en telefonjour. Här finns någon som lyssnar och som kan ge råd och stöd i hur du ska komma vidare och vart du kan vända dig. Hit kan du ringa anonymt.

Riksförbundet Balans har tio lokalföreningar och är till för alla som själva har upplevt depression eller bipolär sjukdom, eller som är närstående.

Man kan få en depression i samband med en graviditet eller förlossning. Prata med din barnmorska eller läkare om du inte mår psykiskt bra när du är gravid. Att förbereda sig på att bli förälder är svårt om man inte alls mår bra. En depression ökar dessutom aktiviteten i kroppens stresshormonsystem, vilket även påverkar fostret. Du kan behöva behandling - både för din egen och för barnets skull.

Om du behandlas med läkemedel mot depression ska du inte sluta ta medicinen när du blir gravid. Det är också viktigt att berätta för barnmorskan på barnmorskemottagningen om du har haft depressioner tidigare. Ibland kan man behöva avlastning eller stödjande samtal för att förebygga en ny depression under graviditeten.

Om du har fått antidepressiv läkemedelsbehandling under graviditeten kan du få fortsätta med den även när du ammar. Det är viktigt att orka ta hand om sitt barn, och påverkan på barnet anses vara mycket liten.

Ibland är det svåra livshändelser eller påfrestningar som leder till att man blir deprimerad. Det kan till exempel vara ensamhet, en närståendes död eller ekonomiska problem. Man kan också bli deprimerad i samband med kroppsliga sjukdomar eller missbruk. Att bli äldre eller förlora en funktion eller förmåga som man haft kan också utlösa en depression.

Även en större förändring i livet kan orsaka en depression, trots att förändringen egentligen är positiv och kanske till och med efterlängtad. Att flytta, börja ett nytt jobb eller bli förälder är exempel på sådana omställningar.

Man kan bli stressad om man upplever att det är en obalans mellan de krav som ställs och vad man tycker att man klarar av. Om man ständigt är stressad under lång tid och inte får tillräckligt med vila och återhämtning kan det öka risken att man får en depression.

Men man kan också bli deprimerad utan att det finns någon yttre orsak. Det gäller särskilt om man har återkommande depressioner.

Vanligare när man blir äldre

När man blir äldre kan man bli mer mottaglig för depressioner. Det kan bero på olika saker, som att man får en förändrad känslighet i hjärnan eller har brist på viktiga näringsämnen som till exempel viktiga fettsyror, vitamin B12 och folsyra.

Depression är också vanligt i samband med en del fysiska sjukdomar som exempelvis stroke, hjärtinfarkt, Parkinsons sjukdom eller demens.

Olika sårbarhet

Alla människor kan bli deprimerade, men alla har inte lika stor risk att få en depression. Man har olika sårbarhet. Vilken sårbarhet man har beror delvis på vem man är som person, både från födseln och hur man har vuxit upp.

Sådant som upplevs som svårt och nästan outhärdligt för en person kan vara mer hanterbart för någon annan. Ofta har en person som funderar mycket över egna fel och misslyckanden, och som lätt ser svårigheter i nuet och framtiden, en större sårbarhet än någon som tar lättare på problem eller motgångar.

Om man har varit med om många svåra saker, särskilt som ung, samtidigt som man inte har fått tillräckligt mycket stöd och hjälp från omgivningen, är man ofta mer sårbar än någon som har haft en tryggare uppväxt. Detsamma gäller om man tidigt i livet råkat ut för separation från viktiga personer, som sina föräldrar.

Men man kan också vara född med en större känslighet för intryck och påfrestningar, som gör att man lättare får depressioner.

Nuet påverkar också

Samtidigt påverkar nuet också vilken risk man har för att utveckla depression. Om man har en trygg och stödjande livssituation kan det göra att man slipper att hamna i en depression, även om man råkar ut för yttre påfrestningar, har en medfödd sårbarhet eller om man har vuxit upp under otrygga förhållanden.

Ämnen i hjärnan påverkas

I hjärnan och i resten av nervsystemet finns så kallade signalsubstanser som förmedlar budskap mellan hjärnans olika celler. Samspelet mellan olika signalsubstanser utgör den biologiska grunden för en persons sinnesstämning, beteende, känslor och tankar. Känslor och handlingar påverkar nivåerna av signalsubstanserna. Samtidigt påverkar nivåerna av signalsubstanserna också känslorna och handlingarna.

Några av de signalsubstanser som är inblandade vid depression är serotonin, noradrenalin och dopamin. Det är ämnen som bland annat påverkar hur man upplever sorg, ångest och oro. De spelar även roll för sömnen, aptiten, initiativförmågan och sexualiteten. Antidepressiva läkemedel påverkar dessa signalsubstanser.

För dig som är närstående kan det ibland vara en svår uppgift att hjälpa och stödja en deprimerad person. Det kan kännas tungt att inte få det gensvar man är van vid av någon som står en nära.

Någon med lätt eller medelsvår depression kanske inte uppfattas som sjuk, utan mest sur och ointresserad.

En djupt deprimerad person kan ha svårt att få vardagen att fungera. Kanske behöver hen praktisk hjälp. Depressionen påverkar relationen på ett sätt som kan göra att du som är närstående också kan behöva hjälp, stöd och avlastning för att orka.

Om du under lång tid lever med en deprimerad person kan det vara svårt att veta vilka krav du kan ställa och hur mycket du själv ska försöka hjälpa till. Det kan vara en svår balansgång mellan att vara hjälpsam och att känna att man tar över.

Bra med praktiska vardagsuppgifter

Det är varken bra att ställa för höga eller för låga krav på den som är deprimerad. Den som har en depression behöver ofta praktiska vardagsuppgifter för att ge tillvaron struktur och mening. För att börja må bättre är det viktigt att känna att man kan och klarar av att göra saker.

Att till exempel lämna barn på förskolan kan vara ett sätt att komma upp på morgonen och få sociala kontakter. Att handla och laga mat kan vara ett sätt att känna att man gör nytta.

Uppmuntra till att söka vård

I första hand är det bra om du som är närstående uppmanar den som är deprimerad att söka vård. Om den som är deprimerad inte vill kan det krävas en hel del tålamod för att få personen att söka hjälp.

När man är deprimerad tänker man ofta att det inte finns hjälp att få. Det är viktigt att du som är närstående lyssnar men också ger hopp genom att berätta att det finns både medicinsk och psykologisk behandling. Du kan även behöva hjälpa den som är sjuk att tänka på annat än problem och svårigheter.

Den som är deprimerad kanske avvisar det du säger. Det är väldigt vanligt, och kan kännas irriterande och hopplöst. Men det är vanligt att personer som tidigare varit deprimerade senare berättar att peppningen från omgivningen var det som fick dem att inte ge upp hoppet.

Om du behöver kan du ringa och diskutera situationen med vårdcentralen eller en psykiatrisk mottagning. Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

Du kan också ringa en telefonjour.

Inte skadligt att prata om självmordstankar

Det är inte skadligt att prata om tankar på självmord med någon som har självmordstankar. Det ökar inte risken för att den som tänker på självmord verkligen kommer att försöka ta sitt liv. Tvärtom är det bra att hjälpa den som mår dåligt att sätta ord på sina tankar och känslor.

De flesta som har tankar om självmord känner skam för det. Om du lyssnar utan att döma kommer det att kunna minska både skammen och den ångest som driver på självmordstankarna. Att visa att du bryr dig, att ställa öppna frågor som "hur menar du?" eller "hur tänker du då?" och lyssna på svaren, kan hjälpa den som mår dåligt..

Du kan alltid ta kontakt med vårdcentralen om du känner dig osäker på om en deprimerad person är farlig för sig själv.

Uppmuntra till aktivitet

Djupt deprimerade personer vill helst isolera sig och inte umgås med andra. Men ensamhet försvårar ofta tillståndet. Därför kan det vara bra att försöka uppmuntra till aktiviteter som den deprimerade tidigare tyckt om – även om lusten just nu fattas.

Som närstående kan du själv behöva hjälp

Som närstående till någon som är deprimerad kan du behöva få tala med någon om din situation.

Du ska inte känna skuld över att du ägnar dig åt egna intressen eller umgås med andra människor då och då. Tvärtom är det nödvändigt att du tar dina egna behov på allvar. Det kan behövas för att du själv ska orka i längden, både för din egen skull och för att kunna stödja den som behöver hjälp. Kanske har du även andra närstående som du behöver räcka till för.

Det kan finnas olika möjligheter till stöd för dig som är närstående.

Prata med barnen

Barn har precis som vuxna behov av att tala om sin situation, att ställa frågor och få svar om den vuxnes depression. Att hålla saker hemliga är ingen bra idé eftersom barnet ändå märker att något är fel. Om den som är vuxen inte förklarar vad problemet är eller kanske till och med förnekar att problemet finns, blir det bara svårare för barnet.

Berätta på ett enkelt sätt vad som har hänt och vad som kommer att hända. Du behöver inte berätta allt, men det du berättar ska vara sant.

Läs mer: Att vara förälder och må psykiskt dåligt.

Att leva med en psykiskt sjuk förälder

Barn behöver också få visa sina känslor och berätta om sin oro. Det viktigaste är att barnen får veta att det inte är deras fel om en förälder är deprimerad. Barn behöver också få veta att mamma eller pappa har goda chanser att må bättre efter behandlingen.

Här kan barn läsa och titta på bildspel om att våga berätta och söka stöd när livet är svårt.

Unga personer kan läsa på Umos webbplats om hur det kan vara när en vuxen är deprimerad.

Webbplatsen Kuling.nu är en samlingsplats för unga människor som lever med en psykiskt sjuk förälder. Här finns lättläst information och möjlighet att diskutera med andra i samma situation.