Riktlinjer finns framförallt för vanliga eller långvariga sjukdomar till exempel

• psykisk ohälsa
• diabetes
• sjukdomar i skelett, leder och muskler
• sjukdomar i andningsvägarna som astma och KOL
• hjärt- och kärlsjukdom
• missbruk och beroende
• demens
• olika cancersjukdomar
• neurologiska sjukdomar som MS och Parkinson.

Det finns också nationella riktlinjer för tandvård och för vad som kan göras för att förebygga olika sjukdomar som har med levnadsvanor att göra.

Riktlinjerna är rekommendationer som kan användas för att göra vården eller omsorgen jämlik och tillgänglig för alla. Målet är att vården ska bygga på de bästa kunskaperna och erfarenheterna och att den ska vara effektiv.

I riktlinjerna står bara om de behandlingar som Socialstyrelsen har valt att belysa lite extra.  Utöver de åtgärder som rekommenderas i riktlinjerna finns det andra behandlingar som du också kan erbjudas.

Vården ska också vara anpassad efter dina individuella behov och dina önskemål. Riktlinjerna är bara rekommendationer. Vårdpersonalen måste göra en egen bedömning om vilka åtgärder som är lämpligast för varje patient.

Riktlinjerna visar vilken nytta och effekt en behandling har

I riktlinjerna kan du läsa om vilken nytta patienter vanligen brukar ha av en viss behandling eller åtgärd, om behandlingen har bra effekt eller om det finns något som kan vara bättre. Om det inte finns tillräcklig kunskap eller erfarenhet av en behandling eller undersökning rekommenderas den bara ibland eller i vissa situationer. Det kan finnas annat som är bättre. 

Om det är känt att en behandling saknar effekt så står det i riktlinjerna hälso- och sjukvården bör avstå från den helt.

Alla riktlinjer tas fram på samma sätt. Socialstyrelsen bestämmer inom vilket område som nationella riktlinjer ska tas fram. Socialstyrelsen anlitar sedan olika experter för att ta fram faktaunderlag inom just det området. Experterna hämtar kunskap från erfarenheter som finns inom vården, forskning och litteratur. Patient- och brukarföreningar tillfrågas också när riktlinjerna tas fram. Andra experter tittar på kostnaderna för olika behandlingar och åtgärder. Socialstyrelsen tar sedan beslut om riktlinjerna och rekommendationerna.

Socialstyrelsen har möjlighet att följa upp hur riktlinjerna har använts för att utvärdera vården, omsorgen och tandvården.