Nationella riktlinjer

Riktlinjerna gäller för alla regioner. De finns för många vanliga sjukdomar. Här är några exempel:

• psykisk hälsa
• diabetes
• sjukdomar i munnen och tänderna
• sjukdomar i skelett, leder och muskler
• sjukdomar i andningsvägarna som astma och KOL
• hjärt- och kärlsjukdomar
• missbruk och beroende
• demens
• neurologiska sjukdomar som epilepsi, MS och Parkinsons sjukdom
• endometrios
• psoriasis.

Socialstyrelsen ger även riktlinjer för att förebygga ohälsosamma levnadsvanor. De gäller till exempel för rökning, dricka alkohol, fysisk aktivitet och mat.

Riktlinjerna fokuserar på undersökningar och behandlingar som behöver erbjudas oftare eller mindre ofta än i dag. Undersökningar och behandlingar som används sedan länge och redan fungerar bra finns inte med bland riktlinjerna. Därför beskrivs kanske inte just den behandling som du behöver.

Dessutom måste vårdpersonalen alltid göra en egen bedömning när du söker vård. Vården ska vara anpassad till dina behov och önskemål.

Riktlinjerna gäller sådant som är särskilt viktigt att känna till för dem som beslutar om resurserna i hälso- och sjukvården, tandvården och socialtjänsten. I första hand har riktlinjerna därför tagits fram till beslutsfattare.

Målet är att vården ska bygga på de bästa kunskaperna och erfarenheterna. Den ska också vara effektiv.

I riktlinjerna kan du läsa om vilken hjälp patienter brukar ha av en viss behandling eller åtgärd. Där värderas om behandlingen har bra effekt.

Det behöver finnas tillräckligt mycket kunskap och erfarenhet av en behandling eller undersökning för att den ska kunna rekommenderas. Det kan finnas annan behandling som är bättre. 

Alla riktlinjer tas fram på samma sätt.

Socialstyrelsen bestämmer inom vilket område som nationella riktlinjer ska tas fram. Olika experter arbetar för att ta fram fakta inom just det området. Experterna hämtar kunskap från vetenskaplig forskning eller erfarenheter som finns inom deras områden.

Andra experter bedömer kostnaderna för olika behandlingar och åtgärder. Patient- och brukarföreningar tillfrågas också när riktlinjerna tas fram.

Socialstyrelsen tar sedan beslut om riktlinjerna.

Socialstyrelsen har möjlighet att följa upp hur riktlinjerna har använts för att utvärdera hälso- och sjukvården, tandvården och socialtjänsten.

Här kan du läsa mer om Socialstyrelsens nationella riktlinjer.