När ska man söka vård?
Man ska vända sig till en vårdcentral eller en gynekolog om man får symtom som kan bero på endometrios. Det är viktigt att man får behandling eftersom risken för kronisk smärta ökar om man inte får det.
Om sjukdomen finns i släkten och man själv har mycket ont vid mens bör man söka läkare för att bli undersökt och utredd.
Det går alltid att ringa sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177 för att få råd.
Behandling lindrar smärtan
Det går inte att bli av med sjukdomen genom behandling, men ibland läker den ut av sig själv.
Beroende på vilka besvär man har behandlas man med läkemedel eller med operation och läkemedel. Läkemedelsbehandlingen består av olika hormonbehandlingar.
Behandling med läkemedel ökar inte möjligheterna att bli gravid, om man har haft problem med det. Däremot kan en operation göra att man lättare blir gravid.
Måttliga besvär lindras av p-piller
Eftersom endometrios stimuleras av östrogen brukar behandlingen inriktas på att sänka östrogennivåerna i kroppen genom att minska aktiviteten i äggstockarna.
Om man har måttliga besvär kan det räcka med hormontillskott i form av den typ av p-piller som innehåller både östrogen och progesteron, till exempel Neovletta eller Orthonett Novum. De gör att aktiviteten i endometrioshärdarna dämpas och då lindras smärtan. Trots behandlingen kan besvären ibland återkomma.
Hormonbehandling vid svår smärta
Om man har mycket ont får man ofta behandling under längre tid, mellan sex och nio månader. Två typer av läkemedel brukar användas. Ibland kan det behövas en kombination av dessa behandlingar.
Vanligast är att man får gulkroppshormon i tablettform eller med sprutor var tredje månad. Man kan få biverkningar i form av oregelbundna blödningar, nedstämdhet, minskad sexlust, viktuppgång och akne. Det finns flera typer av gulkroppshormon och oftast kan man få pröva sig fram till något som ger få biverkningar.
Den andra typen av läkemedel kallas GnRH-agonister. Det är en form av anti-hormonell behandling man får antingen som sprutor eller som nässprej. Nässprejen tar man själv varje dag, sprutan får man av en sjuksköterska var fjärde vecka. Detta leder till så låga östrogennivåer att man kan få klimakteriebesvär som svettningar och värmevallningar. Efter cirka ett års behandling ökar risken för benskörhet.
Om den anti-hormonella behandlingen behöver pågå längre än sex månader, eller om man behöver täta behandlingar på grund av återfall, brukar man få en låg dos östrogen och gulkroppshormon samtidigt för att motverka biverkningarna. Både svettningar, värmevallningar och benskörhet motverkas då.
Smärtlindrande läkemedel
Ibland behöver man smärtlindrande läkemedel även om man får hormonbehandling mot endometrios. Så kallade cox-hämmare, som även kallas NSAID-preparat, brukar fungera bäst eftersom de både är smärtstillande och inflammationshämmande. Exempel på sådana läkemedel är Ipren som innehåller det verksamma ämnet ibuprofen och Pronaxen som innehåller naproxen. Man kan även använda smärtstillande läkemedel som innehåller det verksamma ämnet paracetamol, som till exempel Alvedon.
Smärtstillande läkemedel bör tas så snart som möjligt när smärtan kommer för att ge bra lindring. Ibland fungerar det bäst om man tar tabletter med jämna mellanrum. Om man tar cox-hämmare regelbundet kan man få besvär från magen, till exempel kan man må illa och få ont i magen. Om man får magkatarr kan det för en del personer fungera bättre att ta så kallade stolpiller, som man för upp i ändtarmen, eller så kallade enterotabletter, som löser upp sig i tarmen i stället för i magen.
Ibland, men det är ovanligt, kan endometrios växa in i nerver i bukhålan och göra att man får mycket ont. Då kan det bli nödvändigt att få läkemedel som dämpar nervsmärta. Man kan behöva träffa en särskild smärtläkare för att få en bra behandling mot smärtan.
Eftersom det är psykiskt påfrestande att ständigt ha ont kan man också behöva samtalsstöd, till exempel hos en kurator.
Titthålsoperation eller vanlig operation
Ibland kan man behöva ta bort endomentriosen genom en operation. Hur omfattande operationen blir beror på var endometriosen sitter, hur stora härdarna eller cystorna är, och om man har en eller flera.
Det vanligaste är att man får genomgå en titthålsoperation, en så kallad laparaskopi. Ibland opereras man i samband med att man undersöks för att få en diagnos. Man blir sövd före undersökningen. Genom ett snitt under naveln för läkaren in ett tunt metallrör med en lampa och en liten videokamera in i magen. Videokameran sänder sedan bilder till en bildskärm där läkaren kan följa arbetet. På skärmen syns livmodern, äggstockarna, äggledarna och insidan av bukhålan. Andra instrument förs in genom flera små öppningar i bukväggen och endometriosen bränns bort. Operationen tar ungefär två timmar och man får går hem samma dag.
Om man har en chokladcysta brukar den oftast tas bort. Det kan oftast göras med en titthålsoperation, men ibland behöver läkaren göra ett större snitt och det blir en vanlig operation. I de allra flesta fall behöver inte läkaren ta bort äggstocken, utan den kan sitta kvar och man får mens som vanligt. Det gör alltså inte att det blir svårare att bli gravid. Efter operationen får man ett ärr på magen, men det brukar sitta under troskanten för att det ska synas så lite som möjligt.
För att förebygga återfall av endometrios får man ofta behandling med läkemedel som innehåller hormoner efter operationen. Oavsett vilken behandling man får är risken för återfall 20 procent efter ett år och 50 procent efter fem år.
P-piller kan skydda mot återfall
Behandling med p-piller verkar minska risken för återfall. Den troliga förklaringen är att man inte får några ägglossningar och kroppens egna hormonsvängningar uteblir. Graviditet och amning skyddar mot återfall av samma orsak.
Graviditet
Kvinnor som har endometrios och vill bli gravida får ofta rådet att försöka bli gravida så snart som möjligt efter en lyckad operation eller behandling med GnRH-agonist. Om man har svårt att bli gravid när man har endometrios är provrörsbefruktning, så kallad in vitro fertilisering, IVF, den mest framgångsrika metoden. Resultaten är lika goda som när man har svårt att bli med barn av andra orsaker. När man blir gravid går man på mödravården som vanligt.
Under de första veckorna av en graviditet kan man få lite mer ont när man har endometrios, men sedan minskar besvären. Många kvinnor med endometrios har inte alls ont under graviditeten eller under amningsperioden.
Livmodern kan behöva opereras bort
Om man har mycket svår smärta som inte lindras av mediciner kan det bli nödvändigt att operera bort livmodern, och ibland även båda äggstockarna, för att man ska bli bättre. Oftast görs den operationen genom ett snitt i buken eftersom det kan vara svårt att då göra en titthålsoperation. Vanligtvis opereras enbart livmodern bort om man har endometrios endast i livmoderväggen.
Vad kan man göra själv?
Det är lättare att klara av en period när endometriosen är mer aktiv om man allmänt sett mår bra och är i god form. Därför är det bra att äta nyttig mat och motionera regelbundet om man har sjukdomen. Man kan pröva akupunktur eller tens, transkutan elektrisk nervstimulering, för att lindra smärtan. Tens är en behandling där elektroder fästa på huden ansluts till en batteridriven dosa som avger elektriska impulser.
