Borderline – emotionellt instabil personlighetsstörning

Skriv ut (ca 9 sidor)
Skriv ut

Två olika benämningar

Två olika benämningar

Borderline personlighetsstörning eller emotionellt instabil personlighetsstörning är olika benämningar på samma diagnos. Att båda namnen används beror bland annat på att det finns två olika diagnosmanualer som används för psykiska sjukdomar, DSM-IV och ICD-10.

I DSM - IV används termen borderline personlighetsstörning och i ICD-10 emotionellt instabil personlighetsstörning.

I den här texten kommer emotionellt instabil personlighetsstörning, EIP, att användas som begrepp.

Emotionellt instabil personlighetsstörning innebär att man har en känslomässig sårbarhet och ofta pendlar kraftigt mellan olika starka känslolägen.

Ibland kan självdestruktivt beteende som exempelvis missbruk eller självskadebeteende vara ett uttryck för detta.

Det är inte känt varför en del personer utvecklar symtom som vid emotionellt instabil personlighetsstörning. Många experter på området tror att det kan bero på en särskild känslomässig sårbarhet, upplevelser under uppväxten eller en kombination av alla dessa.

Fäll ihop

Symtom

Symtom

Vid emotionellt instabil personlighetsstörning har man ett beteendemönster som stämmer överens minst fem av dessa symtom:

  • Stark rädsla att bli övergiven.
  • Störd, förvriden eller instabil självbild.
  • Återkommande känsla av tomhet.
  • Kraftig pendling mellan olika känslolägen.
  • Stark irritation, ångest eller nedstämdhet som kan vara några timmar, till som mest några dagar.
  • Stormiga relationer som pendlar mellan intensiv beundran och extrem nedvärdering.
  • Intensiv vrede som inte står i proportion till vad som väcker den.
  • Kortvariga överdrivet misstänksamma föreställningar eller övergående upplevelser av overklighetskänslor.
  • Impulsivitet som till exempel missbruk av droger, sex, mat eller pengar.
  • Självskadebeteende, självmordstankar, återkommande självmordsförsök eller hot om självmord.

Även om man får diagnosen emotionellt instabil personlighet en gång innebär det inte att man alltid kommer att ha den. Många som uppfyller kriterierna för diagnosen i 20-årsåldern hittar med tiden mer konstruktiva sätt att hantera känslor och relationer och har sedan inte  kvar de besvär som ingår i emotionellt instabil personlighetsstörning.

Man kan be att få bli intervjuad med jämna mellanrum för att se om man fortfarande uppfyller kriterierna.

Fäll ihop

Besvären varierar

Besvären varierar

Vilka besvär man har, hur stora de blir och hur man kan hantera dem varierar mycket mellan olika personer som fått diagnosen emotionell instabil personlighetsstörning. Här nedan är några exempel på besvär man kan ha och några exempel på hur symtom kan hänga ihop.

Tomhet och osäkerhet på vem man är

Det är vanligt att man upplever en stor tomhet inom sig, som andra kanske har svårt att se eller förstå. Man känna sig ensam och missförstådd.

Man kan också känna sig osäker på vem man är och vad man egentligen har för värderingar. Det gör att man lätt påverkas av den omgivning man för tillfället befinner sig i. Vad man tycker och vill kan därför variera mycket mellan olika tidpunkter och beroende på vem man umgås med. Det finns risk att man tappar bort vad man själv vill och mår bra av.

Rädsla för att bli övergiven

Om man i grunden känner sig osäker på vem man själv är kan det vara lätt att bli beroende av de människor som finns runt omkring. I relationer kan det bli så att man hela tiden strävar efter att få bekräftelse av den andre och glömmer bort vad man själv behöver och mår bra av. Man kan uppleva det som att man faktiskt inte klarar sig utan den andra. Även om relationen egentligen inte är bra för en själv vill man till varje pris undvika en separation. Rädslan för att bli övergiven blir det som styr, man blir ständigt på sin vakt och man kan känna sig osäker på om man kan lita på omgivningen.

Starka svängningar mellan olika känslolägen

Känslorna kan svänga mellan att man ser allt som mycket bra till att man tycker att det mesta är nattsvart och man kan ha svårt att se nyanserna däremellan. Man agerar och tolkar omvärlden utifrån den känsla som för tillfället är starkast.

Humörsvängningar påverkar nära relationer

Hur man förhåller sig till och känner inför andra kan variera kraftigt, och det kan märkas särskilt tydligt i nära relationer. Ena stunden kan man ha starka positiva känslor för en person mycket för att i nästa stund tycka att den personen är ganska värdelös.

För andra kan det vara svårt att hänga med i de snabba svängningarna och för dem kan de skiftande känslolägena kan vara svåra att förstå och förhålla sig till. Man kan till exempel uppfattas som opålitlig, aggressiv eller känslokall, utan att man själv menar att vara det.

Overklighetskänslor

När man upplever något svårt eller obehagligt kan man känna så kallade overklighetskänslor. Känslan kan ofta vara svår att förklara, men det innebär att man upplever sig själv, omgivningen eller det som händer som overkligt eller att det inte riktigt angår en. Ibland kan man också få minnesluckor, som inte beror på att man till exempel har druckit alkohol.

Självdestruktivitet och impulsiva beteenden

Ibland kan självdestruktivt beteende som exempelvis självskadebeteende eller impulsiva beteenden som missbruk av droger, mat, sex eller pengar. Det kan vara ett sätt att försöka hantera ångest och andra känslor som är svåra att stå ut med.

I stunden kan det kännas lättare, men att skada sig själv är aldrig en lösning på längre sikt. Det är viktigt att man får hjälp att lära sig att hantera sina känslor på ett annat sätt. Man behöver ofta hjälp och stöd i någon form av terapi.

Självmordstankar

När man mår mycket dåligt och kämpar med känslor som är svåra att hantera kan tankar på självmord ses som en möjlig utväg från det svåra. Ofta går tankarna över efter tag, men i bland stannar de kvar och blir något man brottas med under en längre tid eller i återkommande perioder.

Man kan ha känslan av att bära på ett stort mörker inom sig som man upplever att ingen annan kan se eller förstå. Man kan känna sig värdelös eller övergiven.

Även om allt kan kännas hopplöst är det alltid en god idé att berätta om sina tankar för någon närstående, vårdpersonal eller någon i en telefonjour. Ofta känns det lättare om man får prata om det som känns tungt. Det kan göra att man ser situationen ur nya synvinklar och man kan få stöd i att söka vidare hjälp.

Fäll ihop

Andra sjukdomar och diagnoser

Andra sjukdomar och diagnoser

Symtom och besvär som man kan ha vid emotionellt instabil personlighet är vanliga eller liknar symtom som finns vid flera andra diagnoser, som till exempel

Det är heller inte helt ovanligt att man samtidigt också har en depression eller ångest. Om man redan mår mycket dåligt känslomässigt kan det vara svårare att märka att man också har en depression eller ångest, som kan behandlas. För att man ska kunna få rätt hjälp och behandling är det viktigt att ta reda på om man samtidigt har någon av dessa. I utredningen när man söker vård ingår därför ofta att ta reda på det.

Fäll ihop

Man kan hitta sätt att må bättre

Man kan hitta sätt att må bättre

Emotionellt instabil personlighetsstörning innebär att man har en känslomässig sårbarhet. En känslomässig sårbarhet, eller känslighet överhuvudtaget, är någonting som  är både på gott och ont.

Man kan behöva hitta sätt att hantera känslomässig sårbarhet. En bra början är att försöka acceptera den som en del av sig själv. Något som finns där vid sidan av de styrkor och resurser som man också har.

Genom att skaffa sig nya erfarenheter och sammanhang där man möts av respekt och omtanke kan man hitta mer konstruktiva sätt att hantera känslor och relationer. Det är svårt och tar tid och man kan behöva ha både tålamod och stöd utifrån för att komma vidare.

Vad kan man göra själv?

Ofta behöver man professionellt stöd vid känslomässig sårbarhet. Men man kan också prova olika sätt för att må bättre på egen hand.

  • En regelbundenhet i vardagen är viktigt för de flesta. Det är bra att skapa så fasta rutiner som möjligt när det gäller till exempel måltider och sömn. Av hunger, trötthet, törst eller brist på rutiner kan man bli mer sårbar. Det kan också vara svårare att stå emot destruktiva impulser om man är hungrig eller trött.
  • Motionera lagom mycket. Forskning visar att motion, och framför allt konditionsträning, är ett av de bästa sätten att minska ångest, nedstämdhet och andra obehagliga känslor. Har man samtidigt tendenser till ätstörningar behöver man bara vara lite vaksam på att träningen inte blir överdriven.
  • Undvik alkohol och droger eftersom de gör det svårare att reglera och hantera obehagliga känslor på ett konstruktivt sätt. Av samma skäl är det även viktigt att undvika de typer av lugnande läkemedel som kan vara beroendeframkallande.
  • Om man vill kan man öva på att lägga märke till vad det är som utlöser de starkaste och svåraste känslorna. Det kan göra det lättare att förstå sambanden i sig själv och göra att man bättre kan skydda sig själv i olika sammanhang.
  • Försök att så långt det är möjligt bygga goda relationer till andra. I de närmaste relationerna kan man öva på att var tydlig med det man tänker och känner, det gör det ofta lättare för omgivningen att förstå vad man går igenom. Man kan också öva sig på att lyssna och försöka föreställa sig andra människors perspektiv och hur de uppfattar saker och ting.
  • Det är bra att prioritera relationer till människor som behandlar en väl och accepterar en som man är.
  • Känslomässig sårbarhet är ofta nära besläktat med kreativitet och konstnärlighet. Att uttrycka sig konstnärligt i någon form kan vara ett mycket bra sätt att hantera svåra känslor.
  • Många har god nytta av meditation eller andra former av träning i medveten närvaro/mindfulness för att hitta sätt att förhålla sig till sig själva, sina tankar och känslor. Ibland kan det vara bra att ha en terapeut som stöd.
Fäll ihop

Man kan behöva söka vård

Man kan behöva söka vård

Om man har svårt att hantera sina känslor och relationer, skadar sig själv eller har ångest som man inte står ut med eller känner sig nedstämd ska man söka hjälp och stöd.

Man kan börja med att ta kontakt med en vårdcentral eller psykiatrisk öppenvårdsmottagning som kan ge vägledning till vidare hjälp.

Om man mår mycket dåligt och känner att man inte orkar mer ska man söka hjälp direkt på en psykiatrisk akutmottagning eller ringa 112.

Fäll ihop

Vad händer när man söker vård?

Vad händer när man söker vård?

När man söker vård för besvär som skulle kunna beskrivas som emotionellt instabil personlighet brukar man vanligen träffa flera olika yrkeskategorier, som till exempel läkare, psykolog och kanske andra personer flera tillfällen. Ofta kan utredningen ta ett tag.

Man brukar få svara på många frågor, ibland genom så kallad strukturerad intervju. Det innebär att frågorna som ställs följer ett särskilt formulär. Ibland blir man intervjuad och ibland ska man själv fylla i formuläret, antingen med egna ord eller genom att markera sitt svar på en skala eller kryssa för färdiga svarsalternativ. Svaren man ger kan sedan ge läkaren eller psykologen vägledning i vilka besvär man har och om de kan beskrivas som emotionellt instabil personlighet.

Anledningen till att man kan behöva svara på många frågor och kanske fylla i olika formulär är att läkaren eller psykologen också vill se om man även uppfyller andra diagnoser eller om ens besvär kanske förklaras bättre av en annan diagnos än EIP.

I utredningen ingår också att ta reda på om man också har någon ytterligare diagnos som till exempel bipolär sjukdom eller adhd. Det kan också vara så att man samtidigt har en depression eller ångest som kan behöva behandlas för att man ska må bättre.

Diagnosen emotionellt instabil personlighet kan inte ställas med hjälp av till exempel blodprov.

Fäll ihop

Att få en diagnos

Att få en diagnos

Att få en diagnos kan upplevas på olika sätt. Ibland kan man känna en lättnad över att få en beskrivning som talar om att man inte är ensam om att fungera på detta sätt och vilka behandlingar som kan hjälpa. Om man känner igen de besvär som hör ihop med emotionellt instabil personlighet kan det kännas bra att någon utomstående kan sätta ord på svårigheter man kanske har kämpat med ensam. Det kan ge hopp om att man kommer att bli bättre.

Fäll ihop

Behandling

Behandling

Terapi kan hjälpa

För många är det till stor hjälp att söka professionellt stöd. Dialektiskt beteendeterapi, DBT, och mentaliseringsbaserad terapi, MBT, är två exempel på bra terapiformer vid emotionellt instabil personlighetsstörning.

Emotion Regulation Group Therapy ERGT heter en ny behandlingsform som visat lovande resultat och som håller på att provas ut efter svenska förhållanden.

Beroende på vilken typ av terapi man börjar med och var man får den kan man behöva ytterligare utredning innan själva terapin börjar. Ofta behöver man ha en remiss från sin läkare för att få terapi.

Dialektisk beteendeterapi

Dialektisk beteendeterapi, DBT, är en form av kognitiv psykoterapi där man får lära sig att hantera sina tankar och känslor på ett konstruktivt sätt. En grund i DBT är acceptans. Det innebär att acceptera att de känslor och tankar man har finns, men samtidigt kunna hitta sätt att hantera dem på.

Dialektisk beteendeterapi följer ett noggrann ordningsföljd där man först får lära sig att hantera starka känslor på ett konstruktivt sätt, till exempel hur man kan hantera stark ångest på andra sätt än att skada sig själv.

Nästa steg är att träna på att förhålla sig till andra beteenden som kan vara ett hinder i vardagen och i kontakten med andra. Tanken är att man ska få en god livskvalitet genom att lära sig nya sätt att hantera olika situationer.

Medveten närvaro, så kallad mindfulness, är en annan del av behandlingen som syftar till att hitta nya sätt att se på och förhålla sig till tankar och känslor och att bli medveten om hur man agerar och för att kunna stå ut med starka känslor.

Man får terapi och undervisning både individuellt och i grupp. Gruppdelen kallas för färdighetsträning.

Mentaliseringsbaserad terapi

Mentaliseringsbaserad terapi, MBT, är en form av psykodynamisk terapi som utvecklats speciellt för besvär man kan ha vid emotionellt instabil personlighetsstörning. Terapin syftar till att man ska öka sin förmåga tolka både sina egna och andra människors handlingar. På så sätt kan man lära sig att förstå mer av både hur man själv och andra mår och reagerar.

Mentaliseringsbaserad terapi handlar inte om att man ska bli medveten om tidigare händelser utan att mer om att stärka upplevelsen av sig själv och utveckla förmågan att skapa trygga relationer. I terapin får man framförallt prata om hur man tänker och tolkar det man gör, känner och upplever kring det som just nu känns aktuellt. Mentaliseringsbaserad terapi består av både individualterapi och terapi i grupp.

Läkemedel

Ibland kan man behöva läkemedel som antidepressiva eller stämningsstabiliserande och i vissa fall antipsykotiska mediciner för att må bättre. En del mår bäst när helt utan mediciner. Vissa behöver medicin under svåra perioder i livet men klarar sig utan när livsomständigheterna är bättre.

Det är viktigt att man  gör en noggrann utvärdering tillsammans med läkaren av vad man mår bäst av.

Fäll ihop

Att vara närstående

Att vara närstående

Eftersom de känslomässiga svårigheterna i nära relationer är så centrala vid emotionellt instabil personlighet kan man som närstående ha behov av råd och stöd från andra i liknande situation. Som närstående är man ofta mottagare av kraftiga känsloutlevelser. Det kan både vara svårt att förstå och att förhålla sig till. Man kan både bli avkrävd omedelbar uppmärksamhet samtidigt som man blir ilsket avvisad när man försöker hjälpa till. Man kan också känna en maktlöshet över hur man alls ska kunna vara ett stöd.

Som närstående till någon med emotionellt instabil personlighetsstörning blir det ofta viktigt att sätta gränser för vad man orkar med och att försöka motivera sin närstående till professionell hjälp.

Man kan behöva söka stöd hos andra i liknande erfarenheter. Genom föreningen ANBO, Anhörigföreningen Borderline kan man få information och kontakt med andra.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 9 sidor)
Senast uppdaterad:
2015-03-16
Redaktör:

Anna-Lena Byström, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Mathilda Zotterman, psykolog, Allmänpsykiatriska Behandlingsenheten City för neuropsykitari och komplexa vårdbehov, Serafen