Avföringsinkontinens

Du kan ha tillfälliga besvär av avföringsinkontinens, eller mer långvariga.

Graden av avföringsinkontinens kan vara olika. Det kan vara att du har svårt att hålla emot gaser, eller att det läcker ut vätska om du har lös avföring. Det kan också vara att du inte kan hålla emot när du känner behov av att bajsa. En form av inkontinens är att du inte märker att det läcker.

Bajset som läcker ut kan vara löst eller fast. Ibland kan det läcka både löst och fast bajs samtidigt.

Huden runt ändtarmsöppningen kan bli röd, klia och svida. 

Kontakta en vårdcentral om du har besvär med avföringsinkontinens. Du kan kontakta många mottagningar genom att logga in.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

När du kommer till en läkare får du berätta om dina besvär. Ibland kan du få fylla i ett frågeformulär. Du får då svara på följande frågor:

• Är bajset löst eller hårt?
• Hur mycket läcker det?
• Hur ofta läcker det?
• Hur påverkar det din vardag och livskvalitet?

Läkaren undersöker därefter ändtarmen, oftast både med ett finger och med ett rektoskop.

Ibland kan läkaren också vilja att tjocktarmen ska undersökas. Du undersöks då med koloskopi. Du får en remiss till undersökningen.

Fler undersökningar

Ibland kan fler undersökningar behövas, till exempel följande:

• Analtrycksmätning används för att kontrollera slutmusklernas funktion.
• Elektromyografi kan undersöka nervernas funktion i ändtarmen. Elektromyografi förkortas ofta till EMG.
• Ultraljud gör att läkaren kan se om det finns skador på musklerna i ändtarmsöppningen.
• Kryströntgen gör det möjligt att undersöka ändtarmens knipfunktion och vad som händer i bäckenbotten och ändtarmen när du kniper eller krystar. Kryströntgen kallas också för defekografi.
• Magnetkamera kan ibland användas i stället för kryströntgen. Magnetkameran används för att se hur bäckenet ser ut och för att ta reda på orsaken till avföringsinkontinensen.

Ändtarmen är den sista delen i mag-tarmkanalen och fungerar som en behållare där avföringen kan lagras tills du går på toaletten.

Ändtarmen har två muskler som gör att avföringen stannar i ändtarmen, den inre ringmuskeln och den yttre ringmuskeln. De kallas tillsammans för slutmusklerna. Bara den yttre ringmuskeln kan styras med viljan. Det är den du kniper med när du håller dig från att bajsa.

Ändtarmens arbete är beroende av att nervförbindelserna fungerar som de ska. Nerverna går från hjärnan, genom ryggmärgen och ut till musklerna i ändtarmen. Vissa reflexer styrs direkt från ryggmärgen utan hjärnans medverkan.

Ålder

När du blir äldre kan det bli svårare att hålla tätt. Det beror på att slutmusklerna i ändtarmen försvagas. Nerverna till ändtarmen fungerar också sämre.

Skador på slutmusklerna

I samband med en förlossning kan slutmusklerna skadas, så kallad sfinkterruptur. Även nerverna kan skadas så att deras funktion blir sämre.

Andra orsaker som kan skada slutmusklerna kan vara att något har förts in med våld i ändtarmen, till exempel vid sex eller i samband med ett sexuellt övergrepp.

Operationer

Du kan få skador på slutmusklerna om du opereras i eller i närheten av dem. Det kan till exempel vara om du har opererats för något av följande:

• Bölder eller fistlar. En fistel är en liten kanal som bildats mellan exempelvis ändtarmen och huden runt ändtarmen.
• Fissurer. En fissur är en spricka i huden i ändtarmsöppningen som ofta gör mycket ont.
• Hemorrojder.
• Cancertumör i ändtarmen.

Sjukdomar

Magsjuka med kräkningar och diarré kan göra att du får tillfälliga besvär med att hålla tätt. Det går över när du blivit frisk från magsjukan.

Sjukdomar i tarmarna kan orsaka diarré, till exempel de inflammatoriska tarmsjukdomarna ulcerös kolit, Crohns sjukdom och mikroskopisk kolit. Även tumörer eller andra utväxter kan orsaka diarré och avföringsinkontinens.

Sjukdomar och skador i nerverna, ryggmärgen eller hjärnan kan påverka nerverna så att nervförbindelserna till slutmusklerna inte fungerar som de ska. Det kan till exempel hända vid följande tillstånd:

• Stroke.
• Olika demenssjukdomar som till exempel Alzheimers sjukdom.
• Diskbråck.
• Ryggfrakturer.

Ett annat tillstånd som kan leda till avföringsinkontinens är ändtarmsframfall. Det är när den nedre delen av ändtarmen kommer ut genom ändtarmsöppningen, till exempel när du krystar eller lyfter något tungt.

Strålbehandling vid cancersjukdom

Avföringsinkontinens kan vara en följd av att få strålbehandling mot bäckenet. Strålningen orsakar en inflammation i ändtarmen, men den påverkar också nerverna, slutmusklerna och tarmväggen.

Exempel på cancerformer som behandlas med strålbehandling mot bäckenet är följande:

• Prostatacancer.
• Cancer i underlivet, till exempel livmoderhalscancer eller livmodercancer.
• Ändtarmscancer.

Du kan göra en del själv för att förbättra besvären. Det kan ibland ta någon till några veckor innan du blir bättre.

Ät en varierad kost

Försök att äta regelbundet och fiberrik och hälsosam mat. Prata med en dietist om du är osäker på vad du ska äta. 

Att dricka för mycket alkohol en längre tid kan skada nervvävnader och därmed försämra avföringsinkontinensen. Prata med din läkare om du vill ändra dina alkoholvanor.

Du kan pröva att använda så kallat bulkmedel för att göra bajset fastare. Du behöver dricka mer vätska när du använder bulkmedel, för att det ska verka på rätt sätt. Exempel på bulkmedel är Vi-Siblin, Lunelax och Inolaxol.

Ät mindre av viss mat

Ät mindre av eller undvik att äta mat som gör bajset lösare. Det kan till exempel vara något av följande:

• Fiberrik och lösande mat som katrinplommon.
• Gasbildande mat som lök, kål, ärtor och bönor.

Ät också mindre av fet mat eftersom det gör bajset lösare.

En del mat kan öka mängden gas i mag- och tarmkanalen. Ät mindre av sådan mat om du har problem med gaser i magen.

Försök att bajsa regelbundet

Att bajsa regelbundet kan minska risken för att det ska läcka bajs. Du kan till exempel försöka bajsa ordentligt på morgonen för att tömma tarmen.

Bajsa när du behöver det. Ofta kommer en reflex att bajsa efter att man ätit. Försök då att gå på toaletten och att inte hålla emot. Stressa inte heller, utan ta den tid du behöver.

Använd laxermedel eller lavemang

Ibland kan det bli lättare att tömma ändtarmen om du använder laxermedel eller lavemang. Prata först med din läkare innan du börjar använda laxermedel eller lavemang.

Att tömma tarmen med lavemang regelbundet kallas för tarmsköljning eller irrigation. Det kan också lindra.

Läkemedel mot diarré kan hjälpa

Läkemedel som innehåller det verksamma ämnet loperamid kan ibland minska läckagen. Använd läkemedlet endast när du inte har tillgång till en toalett. Läkemedlet kan ibland användas regelbundet, men bara om din läkare har rekommenderat det.

Motionera

Försök att hitta en träningsform som fungerar för dig och som får dig att må bra. Motion stimulerar tarmarnas arbete och driver fram tarminnehållet. Det gör att tarmen töms lättare.

En del kan undvika att träna eftersom det kan läcka mer avföring under träningstillfället. Anpassa träningen till vad du tycker känns bra.

Träna musklerna i ändtarmsöppningen

Du kan träna upp ändtarmsmusklerna med bäckenbottenträning.

Du bör prata med din läkare eller barnmorska när du kan börja med bäckenbottenträningen, om du har fått avföringsinkontinens efter en operation eller en förlossning.

Lindra irriterad hud runt ändtarmsöppningen

Använd en mild tvål utan parfym när du tvättar dig i rumpan. Tvätta dig inte för ofta eftersom det kan öka hudirritationen.

Du kan också smörja huden runt ändtarmsöppningen efter att du har tvättat dig. Använd en fet eller hudskyddande salva.

Använd gärna mjukt toalettpapper och klapptorka när du torkar dig i rumpan.

Se över dina läkemedel

Många läkemedel påverkar tarmfunktionen. Prata med din läkare om du är osäker om dina läkemedel påverkar. Du kan också fråga personalen på ett apotek när du hämtar ut läkemedlet.

Till en början består behandlingen av sådant du kan göra själv, till exempel se över vad du äter och bäckenbottenträning.

Skriv hur ofta du har besvär

En del i behandlingen är att du under några veckor antecknar när du har avföringsinkontinens i en dagbok. Du kan till exempel svara på följande frågor:

• Hur var konsistensen när det läckte?
• Hade det hänt något särskilt innan eller i samband med att det läckte?
• Kan du ha ätit något som påverkat?

Dagboken kan sedan fungera som stöd när du träffar din läkare igen.

Det finns hjälpmedel du kan använda

Det finns en speciell typ av tamponger du kan föra in i ändtarmen, så kallade analtamponger. Tampongen får en svampliknande form som gör att den sitter kvar i ändtarmen och hindrar att det läcker. Den minskar också risken för att det ska lukta.

Du kan använda analtampongen när du har sex, om du känner dig orolig för att det ska läcka.

Det finns även inkontinensskydd du kan använda för att skydda underkläderna.

Du kan få hjälpmedlen utskrivna på hjälpmedelskort, de ingår då i högkostnadsskyddet.

Träning med biofeedback

En form av behandling är att träna upp styrkan i ringmusklerna. Det kan du göra med så kallad biofeedback. Det är en elektrisk utrustning som gör det möjligt att själv kunna se eller höra när du kniper musklerna. Då vet du hur du hur det ska kännas när du kniper.

Träningen genomförs med hjälp av särskilt utbildade sjuksköterskor. Den kan ibland pågå under några veckor eller månader.  

Operation

Ibland kan en operation behövas. Hur ändtarmen och ändtarmsöppningen opereras beror på varför du har avföringsinkontinensen.

En kirurg kan till exempel sy ihop muskler som skadats i samband med en förlossning. Beror avföringsinkontinensen på en nervskada kan ringmuskeln i ändtarmsöppningen förstärkas genom så kallad bäckenbottenplastik.

Musklerna kan också förstärkas genom att en läkare sprutar in ett ämne som fyller ut musklerna.

Du kan också få elektroder inopererade i bäckenet. De stimulerar sedan ringmusklerna och tarmens nerver.

Har du fått stora muskelskador kan en bit muskel från låret ersätta ringmusklerna. Muskeln dras då i en slynga runt ändtarmsöppningen.

Har du mycket besvär och inte blivit bättre kan du behöva bli opererad så att du får en påse på magen som samlar upp avföringen, en så kallad stomi.

Som patient har du enligt patientlagen möjlighet att påverka din vård.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.

Du ska förstå informationen

För att du ska kunna vara delaktig i din vård och behandling är det viktigt att du förstår informationen du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om du inte förstår. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård och behandling.

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du har en hörselnedsättning.

Om du behöver hjälpmedel ska du få information om vad som finns och hur du får det.