Att vara närstående till någon som har en psykossjukdom

Den som håller på att få en psykos har ofta ångestfyllda tankar om livet och kan känna sig nedstämd. Hen kan uppfatta tillvaron som annorlunda eller höra röster eller ljud som ingen annan hör.

Det här är exempel på hur en psykos kan visa sig:

• Hen sover mycket mer än tidigare eller är vaken om nätterna.
• Hen glömmer att tvätta sig.
• Hen äter inte tillräckligt.
• Hen svarar inte på dina frågor eller vill inte prata med dig alls.
• Hen blir arg och får vredesutbrott av anledningar som du inte förstår.
• Hen blir känslig för olika intryck, som bakgrundsljud och synintryck.
• Hen blir känslig för stress och har svårt att hantera plötsliga förändringar.
• Hen drar sig undan och isolerar sig.

Det kan kännas som att den som är sjuk inte lyssnar på det du säger, men det behöver inte vara så. Det är vanligt att personer som haft psykoser i efterhand berättar att stödet från omgivningen har varit avgörande för deras återhämtning.

Stort ansvar

För den som har en psykossjukdom kan fantasier ibland upplevas som verkliga. Hen upplever sig ofta inte som sjuk och söker därför inte vård. I stället är det du som närstående som kontaktar vården eftersom du ser och förstår hur sjuk personen är. Det kan kännas som ett stort ansvar, särskilt om du är ensam.  

De flesta som har psykossjukdom behöver använda läkemedel under en längre tid. Ibland kan det vara du som närstående som måste påminna om att fortsätta att ta läkemedel.

Du kan känna att du behöver vara lätt att nå hela tiden, för att kunna ställa upp om något skulle hända. Det kan leda till att du blir väldigt trött och inte orkar ta hand om dig själv. Då kan du behöva stöd från omgivningen.

Det är bra om du som är närstående kan vara med i planeringen av behandlingen, om den som är sjuk vill att du ska vara det.

Psykopedagogiska möten

På så kallade psykopedagogiska familjemöten får närstående information om sjukdomen, symtom och behandling. Du får bland annat lära dig vad du kan göra för att stötta den som har blivit sjuk.

Det är den som är sjuk som avgör vilka som ska vara med på mötena. Hen kan till exempel vilja bjuda in vänner.

Gör en krisplan

Den som är sjuk kan också vilja att du som närstående är med på ett möte för att göra en så kallad krisplan. Då får du lära dig hur du känner igen tidiga symtom på sjukdomen och vad du ska göra då. Det kan handla om att till exempel kontakta vården eller påminna om att ta läkemedel.

Krisplanen kan också innehålla information om vad som ska hända om den som är sjuk blir sämre. Du som är närstående märker ofta snabbare än den som är sjuk om sjukdomen kommer tillbaka. Då är det viktigt att ni följer det som står i krisplanen.

Samordningsmöten med socialtjänsten

Du kan också bjudas in till en så kallad samordnad individuell planering om den som är sjuk får behandling från både psykiatrin och socialtjänsten. Samordnad individuell planering förkortas till SIP och samordningsmöten kallas för SIP-möten.

En så kallad SIP är en plan som gör det tydligt vad psykiatrin ansvarar för och vad socialtjänsten ansvarar för. Du som närstående kan själv be om en SIP, om den som är sjuk inte motsätter sig det.

Den som är sjuk kan också be om en SIP. Hen måste då ge sitt samtycke eller på något annat sätt uttrycka ett ja till att socialtjänsten och psykiatrin samarbetar.

Personalen har tystnadsplikt

Personalen kan inte alltid svara på frågor som handlar om den som är sjuk eftersom de har tystnadsplikt. Det gäller även om du är delaktig i behandlingen. Det är bra om den som är sjuk ger sitt samtycke till att du får information av personalen så att ni kan prata om behandlingen.

Men du kan ofta prata med personalen och fråga om råd. Ibland kan de tipsa om vem du ska kontakta för att få mer hjälp.

Kontakta en vårdcentral eller psykiatrisk mottagning om du misstänker att din närstående håller på att få eller har en psykos. Du kan också kontakta en psykiatrisk mottagning direkt. 

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.

Om din närstående har haft en psykos tidigare

Om du märker att din närstående håller på att bli sjuk i en psykos igen kan du kontakta den psykiatriska mottagning som hen har haft kontakt med tidigare. Kontakta en psykiatrisk akutmottagning om det är helg eller på kvällen.

Följ krisplanen om det finns en sådan. Du kan till exempel kontakta en vårdavdelning direkt om det står i planen.

I vissa regioner finns så kallad patientinitierad inläggning eller brukarstyrd inläggning. Det innebär att den som är sjuk kan lägga in sig själv på sjukhus för en kortare tid. Det kan vara om hen börjar få tillbaka symtom, sover dåligt eller har varit med om en skrämmande händelse. Det kan också innebära mindre stress och oro för dig som närstående.

Om det är bråttom

Ring genast 112 om någon i din närhet har självmordsplaner. Detsamma gäller om du är orolig för att din närstående mår mycket dåligt eller kan skada sig själv eller någon annan.

Du får först berätta vad som har hänt, när du kontaktar en psykiatrisk akutmottagning eller en vårdcentral. Personalen du pratar med gör då en bedömning. Ibland kan det innebära att vårdpersonal kommer hem till den som är sjuk.

Vårdpersonalen avgör sedan om den som är sjuk behöver vård på sjukhus eller kan vårdas hemma. Personalen kan också be er att åka direkt till en psykiatrisk akutmottagning. Det kan vara det bästa om personen behöver vård snabbt.

Vård hemma

I vissa regioner kan den som är sjuk ibland få vård hemma eller hos en närstående. Det är vanligt om hen har haft en psykos tidigare och frivilligt tar emot hjälp. Då har ni regelbunden kontakt med vårdpersonalen. Det är särskilt viktigt att ha kontakt ofta i början av psykosen.

Vård på sjukhus

Den som blir sjuk i psykos för första gången kan må mycket dåligt eller visa tecken på att vilja skada sig själv eller andra. Hen behöver ofta få vård på sjukhus i några veckor upp till en månad.

Under den första tiden på sjukhuset är det viktigt att den som är sjuk får lugn och ro. Personalen berättar för dig när psykosen har dämpats och det kan passa att du hälsar på. Då är det bra att gå igenom vad som har hänt och vad som kan göras för att det inte ska hända igen. Det är ett bra tillfälle att göra en krisplan.

När personen inte vill ha vård

Ibland kan den som är sjuk behöva läggas in på sjukhus även om hen inte vill. Det är en läkare som beslutar om tvångsvård.

Den som får tvångsvård kan få en stödperson. Du kan ha kontakt med stödpersonen, till exempel om den som är sjuk inte vill ha kontakt med dig.

Det kan kännas tungt att stötta någon som har en psykossjukdom. Det är inte ovanligt att du själv hamnar i kris.

Du kan få skuldkänslor när den som är sjuk mår dåligt. Skuldkänslorna kan göra att det känns svårt att tänka på dig själv och det du vill göra. Du kanske avstår från viktiga saker i ditt eget liv. Men du behöver ta hand om dig själv för att må bra. Du kan också behöva stöd och avlastning för att orka i längden.

Gör saker som får dig att må bra

Se till att få tid till att återhämta dig om du känner mycket stress. Försök att få tillräckligt mycket sömn, röra på kroppen och att äta hälsosam mat på regelbundna tider. Försök att ta dig tid att göra saker du tycker om och som får dig att må bra.

När du har mycket oro kan det vara svårt att prestera som vanligt. Prata med din arbetsgivare om du arbetar, eller med studenthälsan om du studerar. Ni kan då kanske hitta lösningar tillsammans.

Ibland kan den psykiatriska mottagningen eller vårdavdelningen ha gruppträffar för närstående. Kommunerna kan också ha olika former av anhöriggrupper. I en del kommuner finns även särskilda anhörigkonsulenter eller anhörigstödjare som du kan kontakta för samtal och stöd.

Be dina vänner eller kommunen om praktisk hjälp. Kommunen kan ha olika former av stöd till närstående, till exempel korttidsboende för den som är sjuk.

Du kan också få något som kallas avlösning. Det betyder att en person kommer hem till dig och stannar hos den som är sjuk under en begränsad tid. Då kan du få vila och återhämta dig.

Kontakta din region eller kommun för att ta reda på vad som finns där du bor. Läs mer om anhörigstöd här.

Gruppsamtal kan ge stöd

De flesta patientföreningar och närståendeföreningar har möten där du kan träffa andra närstående. Dessa föreningar kallas också för brukarföreningar.

Det kan vara bra att få prata med andra som är i samma situation som du själv. Det kan göra att du känner dig mindre ensam och utsatt, och att du mår bättre. Det kan också hjälpa dig att förstå dina egna problem, när du hör hur andra i liknande situationer har det.

Sök vård när du behöver det

Var uppmärksam på hur du mår. Många närstående blir sjukskrivna på grund av utmattningssyndrom eller depression. 

Du kan behöva samtalsstöd för att bearbeta dina egna upplevelser. Kontakta en vårdcentral om du behöver hjälp. Många vårdcentraler har kuratorer eller psykologer som du kan prata med. Ofta räcker det.

Närstående barn till någon som lever med en psykossjukdom påverkas oavsett ålder. Barn kan reagera på olika sätt. De kan till exempel bli ledsna, oroliga, arga, besvikna och skämmas. En del visar sina känslor, andra döljer hur de mår.

Stöd för närstående barn

Barn behöver få veta vad som händer och har rätt till det. Att hålla saker hemliga är inte bra eftersom barnet ändå märker att något är annorlunda.

Barn behöver få ställa frågor och få svar om den närståendes sjukdom. De behöver också få prata om hur de har det och vad de tycker, tänker och känner. Barn undrar ofta över andra saker än vuxna.

Det är viktigt att barn får veta att det inte är deras fel om en närstående är sjuk.

Här är exempel på saker som det är bra att tänka på:

• Berätta på ett enkelt sätt vad som har hänt och vad som kommer att hända. Du behöver inte berätta allt, men det du berättar ska vara sant.
• Äldre barn kan tycka att det känns lättare att få prata med någon i personalen utan att någon annan vuxen är med.
• Låt barnet vara med där den som är sjuk får vård, när det går.
• Försök att ge hopp och tröst. Berätta till exempel att den som är sjuk får hjälp för att må bättre.
• Be någon vuxen som barnet tycker om att göra saker tillsammans med hen, om du känner att du inte räcker till.

Läs mer om att prata med barn när någon är allvarligt sjuk. Läs också om att vara förälder och må psykiskt dåligt.

Som ung kan du behöva stöd från vuxna

Du kan behöva stöd för din egen del om du är ung och har en förälder med en psykossjukdom.

Prata med någon vuxen och ta emot hjälp, till exempel av en vän, en släkting eller en kurator på skolan. Berätta om hur det blir för dig när din förälder mår dåligt.

Läs mer på UMO.se om att ha en förälder som mår dåligt. För barn finns texten När en vuxen i din familj inte mår bra på 1177.se. 

Du kan kontakta en patientförening för att prata med någon som har egen erfarenhet av att vara närstående till någon med psykossjukdom.

Du kan också få stöd på chatt eller telefon.