NÄR NÅGON HAR DÖTT

Obduktion

En obduktion innebär att en läkare gör en noggrann undersökning av en avliden människas kropp. Undersökningen görs för att få veta mer om vad som orsakade döden och om den avlidna hade någon sjukdom. En obduktion görs bara vid vissa dödsfall.

En obduktion kan väcka många känslor hos de närstående. Undersökningen görs en kort tid efter ett dödsfall och sorgen kan vara stark. Samtidigt kan det kännas viktigt att få veta mer om dödsorsaken. 

Två slags obduktioner

Det finns två slags obduktioner som kan göras efter ett dödsfall. Det är antingen en klinisk obduktion eller en rättsmedicinsk obduktion.

Det är alltid en läkare som är ansvarig för undersökningen av kroppen. Läkaren arbetar tillsammans med en obduktionstekniker, men flera andra personer kan också delta i obduktionen i studiesyfte.

En obduktion kan göras några timmar efter dödsfallet, men det kan också ske några dagar efteråt. Ibland kan den göras ännu senare, men väldigt sällan mer än två veckor efter dödsfallet.

I vilka situationer obduktioner får utföras regleras i en särskild lag. En obduktion ska ske med respekt för den avlidna personen och med hänsyn till närståendes vilja så mycket som möjligt. Endast läkare får utföra obduktioner.

Klinisk obduktion

Det är en läkare som avgör om en klinisk obduktion behöver göras. En klinisk obduktion kan göras av flera olika skäl:

  • För att fastställa orsaken till att personen har dött.
  • För att få viktig kunskap om den sjukdom som har orsakat dödsfallet.
  • För att få kunskap om effekterna av en behandling.
  • För att försöka förstå varför en viss behandling inte har gett någon effekt.
  • För att ta prov för analys om det finns misstankar om att den avlidna personen hade en ärftlig sjukdom eller någon smittsam infektion.  

Sjukdomar kan upptäckas

Vid undersökningen kan läkaren också upptäcka att personen hade andra skador eller förändringar som kan tyda på sjukdom. Det kan vara sådana skador eller förändringar som varken vården eller de anhöriga kände till.

Själva obduktionen utförs på en obduktionsavdelning på ett sjukhus.  

En klinisk obduktion fungerar bland annat som en kvalitetskontroll av sjukvården, eftersom den kan ge svar på frågor om behandling och vård av den avlidna.

Läkaren berättar om svaren för anhöriga

Svaren från obduktionen skickas till den läkare som behandlade den avlidna personen. Läkaren berättar sedan om resultaten för de närstående. Svaren skickas aldrig direkt till de närstående.

Om någon är emot obduktion

En obduktion får göras om det är oklart vad den avlidna dött av. Då görs en obduktion även om den avlidna personen har varit emot det.  Att undersöka dödsorsaken är särskilt viktigt om läkaren misstänker att döden har orsakats av en smittsam sjukdom.

Samma sak gäller om de närstående motsätter sig en obduktion. Då får en obduktion bara göras om det är särskilt viktigt att dödsorsaken fastställs. Det görs också en obduktion om den avlidna själv uttryckligen önskat att en sådan ska utföras .

Rättsmedicinsk obduktion

Ett dödsfall ska anmälas till polisen om läkaren inte är säker på att det är en sjukdom som har orsakat döden. Polisen kan då begära att en rättsmedicinsk obduktion ska göras. Den kan göras om det till exempel finns misstankar om något av följande:  

  • Dödsfallet beror på ett brott, som till exempel mord eller dråp.
  • Dödsfallet beror på en olyckshändelse eller ett självmord.
  • Dödsfallet har skett samband med misstanke om att personen har blivit felbehandlad i vården.

En annan orsak kan vara att personen har varit död så länge att det krävs en rättsmedicinsk obduktion för att kunna avgöra dödsorsaken.

Domstol och åklagare kan begära obduktion

Förutom polisen kan också en allmän domstol eller åklagare besluta om att en rättsmedicinsk obduktion ska göras. Som närstående kan du också göra en egen polisanmälan om du har misstankar om att orsaken till dödsfallet är onaturligt.

En rättsmedicinsk obduktion görs på någon av landets sex rättsmedicinska avdelningar.

Som närstående ska du alltid få information av polisen om att en rättsmedicinsk obduktion kommer att göras, men beslutet kan inte överklagas. 

Att vara närstående

Det kan vara svåra händelser som gör att en obduktion behövs. Döden kan ha kommit plötsligt. Vad som hänt i samband med dödsfallet kan påverka vad du anser om att en obduktion ska göras eller inte. Du kan ha många olika känslor, som också kan vara motstridiga.

Du kan också ha många frågor kring dödsfallet. Vad hände? Har sjukvården gjort rätt? Kan dödsfallet bero på en sjukdom som kan föras över genetiskt även till mig?

Genom svaren från obduktionen kan du få veta mer. Det kan göra att det känns lättare.

Fråga om du undrar över något

Som närstående kan du alltid prata med den behandlande läkaren om du har frågor eller vill veta mer om en klinisk obduktion. Du kan också kontakta den läkare som har genomfört obduktionen. Men det är alltid den behandlande läkaren som berättar om vad svaren har visat, till exempel hur olika symtom hos den döde hängde ihop med dödsorsaken.

Vid en rättsmedicinsk obduktion är det den rättsmedicinska enheten som du ska kontakta om du undrar något eller vill veta mer om obduktionen.

Om du behöver annat stöd kan du till exempel prata med en kurator på sjukhuset.

Efter en obduktion tas kroppen om hand respektfullt. Oftast kan du få se den avlidna personen efteråt om du vill.

Det är ovanligt, men ibland måste en obduktion göras trots att du som närstående inte vill eller trots att den avlidna tidigare har motsatt sig det. Då är det viktigt att du känner att du förstår varför det behövs en obduktion.

Det händer att närstående vill ha en obduktion av en avliden mot läkarens vilja, men det är ovanligt. Då försöker vården så långt det går ta hänsyn de närståendes vilja.

Till toppen av sidan