Innan du gör KUB är det bra att tänka igenom varför du vill göra provet. Det är oftast lättare att fatta beslut om du får bra information innan. Du kan få information om vad provet innebär på barnmorskemottagningen. Fundera också på vad du skulle göra om resultatet inte blir det du hoppas på.

Ställ frågor om du inte förstår. Om du inte talar svenska kan du ha rätt att få hjälp av en tolk. Om du har en hörselnedsättning kan du ha rätt att få tolkhjälp.

Du kan också läsa mer i vår artikel om Fosterdiagnostik.

Blodprovet tas när du har passerat vecka 9. Ultraljudet görs i vecka 11 till 14.

Vilka som erbjuds att göra undersökningen är olika inom olika regioner och landsting. Det kan också vara olika om du får betala en avgift eller inte.

För att göra fosterdiagnostik behöver du en remiss. En remiss är ett slags tillstånd från vården att du får göra ett visst prov eller en viss undersökning. Oftast är det en barnmorska som skriver remiss och bokar in besök för diagnostik. 

Du kan söka vård på vilken mottagning du vill i hela landet.

Det behövs inga särskilda förberedelser inför blodprovet. 

Det är bra att vara kissnödig när det är dags för ultraljudsundersökning. En full urinblåsa hjälper till att trycka upp livmodern så att fostret syns bättre. 

Det går bra att ha med sig någon till undersökningen. Du som följer med får sitta bredvid på en stol. Det brukar vara olämpligt att ta med sig barn till undersökningen.

Vid första delen av KUB tar barnmorskan ett blodprov i armvecket på dig som är gravid. Blodprovet skickas sedan till ett laboratorium för analys.

Vid andra delen av testet gör barnmorskan en ultraljudsundersökning utanpå magen. Barnmorskan mäter en särskild del i fostrets nacke.  

Om blodprovet är färdiganalyserat får du svar på KUB i samband med ultraljudsundersökningen.

KUB kan visa hur troligt det är att fostret har en kromosomavvikelse. 

Den vanligaste avvikelsen är trisomi 21. Den kallas för Downs syndrom. Läs mer om Downs syndrom i broschyren från Svenskt nätverk för information kring fosterdiagnostik.

Det finns andra mer ovanliga och allvarligare trisomier. Läs mer på Socialstyrelsens hemsida om trisomi 13, Pataus syndrom, och om trisomi 18, Edwards syndrom.

Testet kan inte ge klart besked om kromosomavvikelser, eftersom undersökningen bara mäter hur stor eller liten sannolikheten är. KUB kan behöva kompletteras med fostervattensprov, moderkaksprov eller NIPT.

Alla landsting erbjuder inte KUB. Där testet finns erbjuds det ibland endast till vissa grupper. Det kan exempelvis vara gravida över en viss ålder.

Efter blodprovet kan du bli lite öm i armen efter nålsticket, men annars är det inga biverkningar.

Ultraljudet har inga biverkningar. KUB ger ingen ökad risk för missfall.

Det kan kännas jobbigt om provet visar en ökad sannolikhet att fostret har någon avvikelse. Det är vanligt att ha frågor och funderingar. Det kan vara skönt att få hjälp att reda ut sina tankar. Du kan behöva prata med en kurator, barnmorska eller läkare. Vårdpersonalen hjälper dig med dina funderingar. Det gäller inte bara för dig som är gravid utan även för dig som är blivande medförälder.

Du har rätt att få information om hur det är att leva med en funktionsnedsättning, vad samhället kan erbjuda för stöd, vilka patientföreningar som finns och hur du gör om du vill göra en abort. 

Med stöd och information brukar det bli lättare.

Annan fosterdiagnostik är ultraljudsundersökning, fostervattensprov, moderkaksprov och NIPT.

Det är alltid du som är gravid som bestämmer om du vill göra fosterdiagnostik eller inte. Det kan vara bra att prata med den som du blivit gravid tillsammans med om hur du vill göra. Om det går är det också bra att fatta ett gemensamt beslut. Men ibland går inte det och då bestämmer du som är gravid. 

Även du som är blivande medförälder har rätt att få stöd och information, även om du inte får besluta om fosterdiagnostik.

Det går att göra KUB även om det är en graviditet med fler barn än ett. Då kan det ibland vara svårare att ta ställning till resultaten. Så när det gäller fler barn än ett kan det vara lämpligt med särskild rådgivning.

Det kan vara bättre att göra moderkaksprov om det finns en ökad sannolikhet att fostret kan ha en viss genetisk sjukdom eller kromosomskada. Vid moderkaksprovet finns det möjlighet att DNA-analysera vissa medfödda sjukdomar.