När barn mår dåligt

När barn mår psykiskt dåligt

När ett barn mår psykiskt dåligt kan det visa sig på många olika sätt. Barnet kan till exempel vara arg, irriterad, få svårt att sova eller ha ont i magen eller huvudet. Det är viktigt för barnet att det finns vuxna som lyssnar och ger stöd. Ibland behövs också stöd och hjälp från vården.

Den här texten riktar sig framförallt till dig som är förälder eller på annat sätt ansvarig för ett barn.

Du får veta vilka besvär barnet kan ha och vad du kan göra. Du får också råd om hur du kan ta hand om dig själv och eventuella syskon.

Du som är barn kan läsa på Våga berätta om att må dåligt och vad du kan göra då. Du som är tonåring kan läsa mer om att må dåligt på UMO.se.

I texten används ordet barn för alla personer som är upp till 18 år.

Tecken på att ett barn mår psykisk dåligt

När barn mår psykiskt dåligt kan det märkas på flera sätt.

Barnet kan exempelvis ha ett eller flera av dessa besvär:

  • vara arg och irriterad
  • vara ledsen och orolig
  • vara tröttare och ha mycket mindre energi än tidigare
  • ha svårt att sova, sover för lite eller sover väldigt mycket
  • ha annorlunda aptit
  • ha svårt att koncentrera sig.
  • ha ont i magenont i huvudet eller må illa ofta.

Andra sätt det kan märkas

Barnet kan också vilja stanna hemma från förskolan eller skolan och börjar isolera sig från vänner eller vuxna som står dem nära. Barnet kanske inte vill göra sådant som hen tidigare har tyckt om att göra.

Andra tecken kan vara att hen inte tar hand om sin hygien, till exempel inte längre tvättar sig eller borstar tänderna.

Många barn är mycket på nätet, i sociala medier eller spelar olika dataspel. Vill ditt barn göra det och börjar isolera sig från annat som hen tidigare brukade göra kan det bero på att hen inte mår bra.

Barn kan också säga att de inte vill leva. Det ska du alltid ta på allvar, även om det kan stå för många olika saker. Läs mer i kapitel Vad kan vi göra själva?

En del barn kan också få problem med alkohol och droger.

Vanligt att barn känner sig som ett problem

Ett barn som mår psykiskt dåligt kan växla mellan att kräva mycket av omgivningen och att inte tycka sig vara värd andras uppmärksamhet alls.

Det är vanligt att barnet känner sig som ett problem för andra. Det kan till exempel vara att känna skuld för att familjen påverkas.

Vad kan vi göra själva?

Det finns olika sätt att visa att du finns där för barnet:

  • Visa att du är intresserad och tar dig tid. Det allra viktigaste är att visa att du vill lyssna.
  • Låt barnet berätta i sin egen takt och med sina egna ord.
  • Respektera när barnet inte vill prata. Kanske vill hen hellre att ni gör något tillsammans, till exempel ta en cykeltur eller se en film. Ni kan också umgås utan att göra något särskilt. Låt barnets eget önskemål styra om det är möjligt.
  • Ta det som barnet berättar på allvar, skoja inte bort eller bagatellisera det. Visa att du respekterar hens upplevelser.
  • Klandra eller anklaga inte barnet för något som hen har gjort eller känt.
  • Försök att vara lugn även om barnet skulle bli arg.

Det är vanligt att barn inte vill prata. Du kanske blir avvisad när du försöker ta kontakt. Säg då till barnet att du finns där om hen vill prata eller umgås senare. Men sök hjälp om du märker att barnet har börjat isolera sig från dig och andra.

Visa och berätta att det är okej att ta emot stöd och hjälp

Våga prata med barnet om att hen mår dåligt. Prata om att man kan må dåligt, att det är vanligt och att man till exempel inte ska skämmas över det.  

Berätta också att det är bra att ta emot hjälp, både från personer som barnet står nära och litar på och från vården eller kommunen.

Det är lättare att finnas för ditt barn om du själv har stöd. Genom att ta emot hjälp visar du också att det är okej att få hjälp.

Svårigheter i familjen påverkar barnet

Det är viktigt att söka hjälp i vården eller kommunen om er situation påverkas av att ni till exempel bråkar mycket, har ekonomiska svårigheter eller att någon har ett missbruk, är sjuk eller dör. Hur barnet och hela familjen mår påverkas av om det är svårigheter i familjen.

Om ditt barn är mycket på nätet eller spelar mycket dataspel

Nätet, sociala medier och olika dataspel kan vara ett sätt att fly från sådant som känns jobbigt. Sådant som händer på nätet eller i spel kan också vara orsak till att barnet inte mår bra. Det kan gälla våld i olika former och kränkningar från andra barn. Det kan också vara hot eller övergrepp av vuxna. Nätet och olika spel kan också leda till att barnet får spelproblem.

Visa intresse för vad barnet gör och möter på nätet och i spelen. Visa att du bryr dig om och att du inte ger barnet skuld om något skulle ha hänt. Här kan du läsa mer om hur du kan prata med barn och unga om deras vardag på nätet och med spel.

Skolan har en viktig roll för barnet

Skolan behöver genast få veta om problemen beror på något i skolan. Handlar det till exempel om mobbning ska skolan direkt sätta in insatser enligt dess plan mot diskriminering och kränkande behandling.

Andra problem som kan ha med skolan att göra kan till exempel vara att barnet känner stress och press att få höga betyg eller att hen behöver särskilt stöd eller utmaning men inte får det.

Kontakta skolan så att ni tillsammans kan ge barnet rätt hjälp och stöd.

Att fortsätta gå i skolan

Det viktigt att barnet fortsätter att gå i skolan så långt det är möjligt. Det kan ibland kräva att barnet får stöd i skolan under en tid. Barn som stannar hemma riskerar att förlora kontakten med kompisar och viktiga vuxna utanför familjen. Att komma efter i skolan kan göra det svårare att gå dit igen.

Försök att leva som vanligt

Det är bra om familjens liv i övrigt får pågå som det brukar, utan för stora ändringar. Att hålla fast vid vardagsrutiner gör det lättare för alla att hantera det som inte är som vanligt.

För barnet som mår psykiskt dåligt är det extra viktigt med vardagsrutiner. Det kan till exempel vara att försöka hålla samma rutiner för var, hur och när barnet äter, lägger sig, duschar och borstar tänderna.

Det är bra att äta bra, sova tillräckligt och att röra på sig. Det är också bra att träffa kompisar och att komma iväg till skolan.

Om ditt barn pratar om att inte vilja leva

Att fråga om barnet har tankar på att skada sig själv är viktigt, och ökar inte risken för självmord. Fråga på ett lugnt sätt och visa att du lyssnar på barnet utan att bli arg.

Tankar på döden är vanliga när någon mår psykiskt dåligt och behöver inte innebära att man också har planer på att skada sig själv. Försök att vara lugn och att inte smittas av barnets känslor. Visa att du förstår att det är jobbigt och att du vill hjälpa barnet att sätta ord på varför det känns som att hen inte vill leva. Det enda sättet att ta reda på hur barnet känner är att visa att du vill och vågar lyssna, och att berätta att det finns hjälp att få.

Kontakta barn- och ungdomspsykiatrin, bup, om du behöver hjälp att avgöra vilken hjälp barnet behöver.

När och var ska vi söka hjälp?

Kontakta vården om du tror att ditt barn mår psykiskt dåligt. Du kan kontakta många mottagningar genom att logga in.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

Barn och unga kan själva kontakta vården.

Här kan ni söka vård

Kontakta någon av dessa:

  • Första linjens psykiatri. På många orter finns mottagningar för barn som mår psykiskt dåligt. De kan bland annat kallas barnhälsa eller ungdomshälsa och finnas på till exempel en egen mottagning, en vårdcentral eller en barnläkarmottagning.
  • Barnavårdscentralen, BVC, för barn som är yngre än 6 år.
  • En vårdcentral.
  • En barnläkarmottagning.
  • En ungdomsmottagning, för barn som är 13 år och äldre.

Du kan också kontakta barn- och ungdomspsykiatrin, bup.

På vissa orter finns familjecentraler som ger stöd eller mottagningar för unga vuxna.

På en del orter finns också särskilda mottagningar för unga med missbruk.

Från och med att ditt barn är 18 år är det hen själv som ska söka hjälp. Du kan kontakta vården för att få råd och information, men kan inte söka vård för barnet.

När det är bråttom

Kontakta barn- och ungdomspsykiatrin, bup, om ditt barn pratar om att vilja skada sig själv eller om att inte vilja leva. De kan hjälpa till att avgöra vilken hjälp barnet behöver.

Sök vård direkt på en akutmottagning, barn- och ungdomspsykiatrisk akutmottagning eller ring 112 om ditt barn är på väg att skada sig själv eller att ta sitt liv.

Östergötland

Söka vård och stöd i Östergötland

Barn och unga

Om du som förälder eller närstående är orolig för ett barn som är 0-5 år vänder du dig till barnavårdscentralen, BVC. För barn mellan cirka 6 och 12 år finns barnhälsan i de olika länsdelarna. Är barnet äldre, kontakta elevhälsan eller vårdcentralen. Du kan också kontakta barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.

Det finns också möjlighet att få stöd och hjälp i din kommun i dessa frågor.

Du som är ung kan själv vända dig till:

Eftersom specialistpsykiatrin ska ha hand om svårare problematik kan det hända att du efter bedömning blir hänvisad till din vårdcentral eller ungdomshälsan.

Akut hjälp

Om läget är akut ska man söka hjälp direkt: Akutmottagningar

Telefonjourer och patient- och närståendeföreningar

Ibland kan det vara skönt att bara få prata med någon. Det finns telefonjourer som du kan ringa för att få rådgivning, både för barn, unga och vuxna.

Du kan också få stöd från andra som har liknande erfarenheter genom att ta kontakt med en patient- eller närståendeförening.

Mer på 1177.se

Här kan du läsa mer om att söka psykiatrisk vård i Östergötland.

Berätta för barnet att du tänker söka hjälp

Det är bra att berätta att du bryr dig om och att du vet att det finns hjälp att få. Ju äldre barnet är desto viktigare kan det vara att berätta att du söker hjälp, så att hen får vara delaktig.

Ofta kan barnet känna en lättnad över att få veta att hen ska få hjälp. Det är också lättare när ni är överens och kan söka hjälp tillsammans.

Om barnet inte vill söka hjälp

Ibland vill barnet inte söka hjälp. Då kan du behöva rådgivning för att veta hur du ska göra. Kanske behöver barnet få mer information innan hen vill eller vågar prata med någon utanför familjen.

Börja med att träffa någon själv, om barnet ändå inte vill söka hjälp.

Sök alltid hjälp om barnet mår väldigt dåligt. Det gäller oavsett om barnet själv vill ha hjälp eller inte.

När barnet träffar någon för att få hjälp

Vid det första besöket träffar barnet till exempel en läkare, psykolog, kurator eller sköterska. Barnet får beskriva hur det känns och hur hen har det. Du är oftast med.

Den som ni träffar kan vilja prata med barnet själv en stund. Det är för att barnet ska få möjlighet att berätta helt fritt utan att oroa sig över hur du ska känna eller reagera.

Unga som själva söker hjälp exempelvis på en ungdomsmottagning går ofta dit själv eller tillsammans med en kompis.

Ibland används formulär, bilder och lek

Barnet kan få använda skalor och frågeformulär för att beskriva sin situation. Det kan bland annat handla om hur barnet mår, hur det är med koncentration och hur det är med kompisar.

Barn som har svårt att berätta vad de tänker och känner kan ibland få hjälp att berätta med hjälp av bilder. Små barn kan ha lättare att visa genom lek.

Ibland undersöks barnet för andra besvär

Eftersom en del kroppsliga sjukdomar kan ge samma eller liknande symtom som psykiska besvär, är det viktigt att sådana sjukdomar utesluts. Det görs ibland genom att barnet blir undersökt av en läkare, till exempel i en undersökning av kroppen och genom att barnet får lämna blodprov. Det är också viktigt att utesluta missbruk.

Behandling och stöd

Det är olika vilken hjälp barnet eller ni som familj behöver. Behandlingen består ofta av samtal. Ibland kan det räcka med enklare stödsamtal.

Ibland kan det behövas psykologisk behandling, till exempel samtal. Då ingår ofta hemuppgifter där barnet med stöd av dig ska träna på situationer som kan kännas svåra. Det kan till exempel handla om att våga gå fram till kassan i affären själv eller att sova i egen säng. Behandlaren kan även ha kontakt med skolan för att få veta hur det går för barnet där. Barnet kan gå i enskilda samtal, samtal i grupp eller tillsammans med familjen.

Ibland behövs både samtal och läkemedel. Det kan behövas till exempel om barnet har en svår depression.

Ni ska kunna påverka och delta i vården

Som patient har man enligt patientlagen möjlighet att påverka sin vård. Det gäller alla, oavsett ålder.

Barn ska ha möjlighet att vara delaktiga

Det finns ingen åldersgräns för när ett barn kan ha inflytande över sin vård. Barnets möjlighet att vara delaktig hänger ihop med hens mognad. Ju äldre barnet är desto viktigare är det att hen får vara delaktig.

Det är viktigt att barnet så långt det är möjligt blir tillfrågad och får berätta, att det inte enbart är läkaren och du som vuxen som pratar. Barnet behöver också få information som är anpassad till sin ålder och mognad.

Ni ska förstå informationen

För att kunna vara aktiva i vården och ta beslut är det viktigt att du och ditt barn förstår informationen ni får av vårdpersonalen. Ställ frågor om ni inte förstår. Ni ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge ni kan behöva vänta på vård och behandling.

Ni har möjlighet att få hjälp av en tolk om ni inte pratar svenska. Ni har också möjlighet att få hjälp av en tolk om ni har en hörselnedsättning. Det är viktigt att inte använda barnet som tolk mellan vårdpersonal och dig.

Om ni behöver hjälpmedel ska ni få information om vad som finns och hur ni får det.

Samtycke är viktigt

När ni har fått information om vilka alternativ och möjligheter till vård ni har kan ni ge samtycke. Det betyder att ni tackar ja till vård. Det gäller även den som inte är myndig.

Man kan välja att inte ge sitt samtycke till den vård som erbjuds. Man får också när som helst ta tillbaka sitt samtycke.

Berätta för förskolan eller skolan

Låt barnet vara med och bestämma hur mycket personalen i förskolan eller skolan ska veta. Äldre barn behöver få vara med mer än yngre.

För barn som går i förskolan är det bra att berätta för personalen som då kan ge mer förståelse och bättre stöd.

Inte för höga krav i skolan

Har barnet varit hemma från skolan en tid kan det vara bra att personalen vet varför, så att kraven inte blir för stora när hen kommer tillbaka. Ni kan till exempel prata med skolan om att få slippa läxor och vänta med prov, om det behövs. Barnet kanske inte behöver gå hela dagar, utan får en kortare skoldag under den första tiden.

När andra vet kan de lättare visa hänsyn och ge barnet stöd. Men det kan kännas svårt att berätta för personer som inte har kunskap och förstår. Prata med barnets lärare, elevhälsan eller någon annan vuxen i skolan som ni litar på. Gör gärna en skriftlig plan.

Får barnet behandling kan behandlaren ta kontakt med skolan och vara ett stöd i det barnet behöver hjälp med, om ni vill. Behandlaren kan också hjälpa till att ge skolan information.

Hela familjen påverkas

Alla som lever tillsammans eller står varandra nära påverkar varandra. Det är därför vanligt att även andra i familjen mår dåligt när ett barn mår dåligt.

Har du själv mått psykiskt dåligt tidigare kan ditt barns mående väcka känslor eller minnen som gör det svårt för dig att ensam ge stöd i vissa situationer. Men egna erfarenheter kan även hjälpa mycket när du försöker förstå och stötta ditt barn.

Vanligt att känna att man inte räcker till

När ett barn mår dåligt är det lätt att känna sig otillräcklig. Du kanske funderar över orsaken till att barnet mår dåligt, eller känner skuld. Då är det lätt att själv fastna i negativa tankar. Men det kan finnas olika förklaringar, och det viktigaste är att försöka ta reda på vad du kan göra för att stötta och hjälpa ditt barn.

Det kan vara svårt att förstå barnet

Det kan ibland vara svårt att förstå det barnet gör och säger, och att hantera barnet utan att själv bli arg, irriterad eller stressad. Då är det lätt att säga eller göra saker som du kanske ångrar efteråt.

Försök att tänka att barnet har svårigheter, men inte att hen är sina svårigheter. Barnet är mycket mer och fungerar bra på många sätt. Undvik också att bli smittad av barnets starka känslor.

Prata om det som att ni tillsammans ska hitta en lösning på det som är svårt.

Sök hjälp om ni bråkar och har mycket konflikter i familjen.

Var ärlig med vad du känner

Det är naturligt och mänskligt att känna sig orolig eller ledsen när ett barn mår dåligt. Genom att berätta hur du känner visar du för ditt barn och eventuella syskon att det är okej att känna, visa och prata om olika känslor.

Det är samtidigt viktigt att barnet inte känner ansvar för att ha gjort dig orolig eller ledsen, eller att hen ska hjälpa dig att må bättre. Var tydlig med att det är ditt ansvar som vuxen att söka hjälp och stöd om barnet eller du själv inte mår bra.

Ta hand om dig själv

Lev som vanligt så långt det går, till exempel jobba och ha fritidsintressen. Det är bra att träffa andra och att fokusera på andra saker en stund. Träffa personer och gör saker som får dig att må bra. Det behövs för att orka.

Försök att äta bra, sova tillräckligt och röra på dig.

Syskon till barn som mår psykiskt dåligt

Syskon till barn som mår dåligt riskerar att hamna i bakgrunden, särskilt under perioder då det är mycket stress. Då kan det kännas extra svårt att räcka till.

Försöka att ge tid och uppmärksamhet så gott det går. Du kan till exempel fråga hur det har varit i skolan eller på nätet, eller om det finns något annat som barnet vill berätta eller prata om.

Gör saker tillsammans

Syskon behöver få ha egna aktiviteter. Har du fler barn kan till exempel den andra föräldern eller någon annan vuxen göra något med syskonet eller syskonen. Det kan även kännas bra att göra något tillsammans hela familjen. Kanske finns det något roligt som ni har gjort tillsammans tidigare. Eller så kanske ni vill prova något nytt.

Syskon kan också vara oroliga för att själva bli sjuka. Därför är det viktigt att de får information. Prata öppet så att alla vet vad som händer.

Stöd och hjälp för närstående

Ni kan få stöd genom att till exempel prata med en nära vän, söka hjälp i en stödgrupp eller få hjälp av någon som jobbar med detta.

Det är särskilt viktigt att du söker stöd om du inte orkar visa den omsorg och det engagemang gentemot ditt eller dina barn som du skulle vilja. Det kan till exempel vara om du själv börjar känna dig nedstämd eller får ångest, eller om du är väldigt trött och riskerar att bli utmattad.

Ta emot stöd. Att känna stöd gör det lättare att finnas för ditt barn. Du visar också att det är okej att ta emot hjälp.

Eget stöd för syskon

Som syskon till ett barn som mår dåligt kan det kännas skönt att få prata med någon utanför familjen. Det kan till exempel vara en släkting, någon vuxen i skolan, en stödgrupp eller inom någon fritidsverksamhet.

Här kan ni söka stöd

Kontakta en vårdcentral eller skolans elevhälsa. De kan berätta om vilket stöd som finns där ni bor. På vårdcentralen kan ni träffa exempelvis en kurator eller psykolog. Syskon som är yngre än sex år kan också få hjälp via BVC. På en del orter finns också familjecentraler där ni kan få hjälp.

Det kan också finnas stöd enskilt eller i grupp inom vården och kommunen.

Ibland samarbetar vården eller kommunen med privata mottagningar eller organisationer som ger stöd. Det går också att söka hjälp på privata mottagningar.

Ett syskon som är i tonåren kan själv kontakta till exempel en vårdcentral, en ungdomsmottagning eller kommunens socialtjänst. Hjälp till om det behövs.

Stödlinjer och föreningar

Här finns en lista över organisationer som barn och du kan kontakta via chatt, mejl eller telefon.

Ni kan också kontakta olika patientföreningar och närståendeföreningar. Där kan ni få information och kontakt med andra som har liknande erfarenheter. Att inte känna sig ensam kan göra stor skillnad.

På webbplatsen NKA – Nationellt kompetenscentrum anhöriga finns mer information om att vara närstående.

Stöd eller avlastning från kommunen

Du kan kontakta kommunens socialtjänst för att få råd och stöd. Det kan till exempel vara stöd som förälder eller att familjen behöver avlastning.

En del saker som du kan få hjälp med kan du anmäla dig till själv. Ett sådant exempel är föräldrakurser. Annan hjälp kräver att du gör en ansökan om ett så kallat bistånd. Då ska kommunen utreda först. Om ditt barn har en funktionsnedsättning kan ni enligt flera lagar ha rätt till ytterligare hjälp.

Kontaktuppgifter finns på din hemkommuns webbplats.

Ansöka om ekonomisk ersättning

Du kan ansöka om vård av barn, VAB. Läs mer på Försäkringskassans webbplats om du behöver vara hemma från jobbet för att ta hand om barnet.

Du kan ansöka om ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten i din hemkommun om du inte kan försörja dig själv eller din familj.

Till toppen av sidan