Det är viktigt att du, som följer med barnet till tandläkaren, berättar för tandläkaren om du misstänker att barnet känner rädsla. Det kan du göra redan när du bokar tid för besöket. Ni kan komma överens om extra lång besökstid eller om att enbart komma så att barnet får bekanta sig med miljön och lära känna tandläkaren. Blyga barn kan behöva extra lång tid på sig att känna sig för i en obekant miljö med främmande personer.
För att kunna behandla tandvårdsrädsla måste tandläkaren få en uppfattning av barnets upplevelser av tidigare behandlingar genom att fråga barnet. Vad har varit bra och vad har varit dåligt?
Genom att ni får tid för samtal kan du tillsammans med barnet och tandläkaren diskutera och bestämma hur behandlingen ska läggas upp.
Barnets ålder, förutsättningar och eventuella sjukdomar kan påverka behandlingen. Om barnet har egna svårigheter tex neuropsykiatrisk diagnos, behöver tandvårdspersonalen informeras så att behandlingen anpassas efter barnets behov.
Specialisttandvård
Om barnet har svår eller extrem tandvårdsrädsla kan tandläkaren skriva en remiss till en specialistmottagning för barn- och ungdomstandvård, även kallad pedodonti. Sådana mottagningar finns i de flesta landsting och regioner.
Specialisttandläkare har mycket erfarenhet av barn med tandvårdsrädsla och har tillgång till många olika behandlingsmetoder. Dessutom samarbetar specialistmottagningarna med barnläkare, barnpsykiatriker och psykologer om det behövs. Oftast erbjuds barnet kognitiv beteendeterapi, KBT.
Att vänja sig gradvis
För att barnet ska våga vara med om en tandvårdsbehandling måste det få öva och vänja sig vid situationen. Det brukar kallas inskolning och innebär att tandvårdspersonal lotsar barnet igenom olika moment, steg för steg.
Barnet får börja med en lätt situation, till exempel att få tänderna undersökta med en spegel i munnen. Tandvårdspersonalen berättar först och visar hur man gör. Därefter får barnet pröva.
Tandvårdspersonalen försöker anpassa kraven och svårigheterna till det som barnet tros klara. Hela tiden ska barnet kunna avbryta genom att signalera till tandläkaren på ett sätt som de kommit överens om, till exempel genom att höja handen.
När den enkla behandlingssituationen fungerar bra och barnet känner sig tryggt ökas svårighetsgraden. Tandvårdspersonalen berättar och visar momentet och sedan får barnet vara med om att just detta görs. Lite i sänder ökas svårigheterna och barnet får på så vis en gradvis inskolning till allt svårare delar i behandlingen.
Den här inskolningen utförs ofta av en tandhygienist eller tandsköterska med utbildning för sådana arbetsuppgifter. Då sker det i samarbete med barnets tandläkare.
Avslappningsövningar
Om man är rädd spänner man sig, och då kan man uppleva att det gör mer ont. Därför är det bra om barnet kan använda någon avslappningsteknik. Det är vanligast att lära sig olika andningsövningar.
Lustgas lugnar barnet
Alla barntandvårdsspecialister och många allmänpraktiserande tandläkare med vidareutbildning har möjlighet att ge lustgas. Barnet inskolas i användningen av lustgas i samband med tandbehandlingen då en liten andningsmask används på barnets näsa. Genom masken får barnet andas in en blandning av syrgas och lustgas.
Lustgasen är doftlös och kan göra barnet lugnare och mindre rädd. Tandläkaren kan justera hur mycket lustgas som används. Barnet är hela tiden vaket och kan medverka i behandlingen. Efter behandlingen får barnet andas enbart syrgas under några minuter.
Lustgas används oftast till lite äldre barn eftersom det kan vara svårt att andas enbart genom näsan i masken.
Lugnande läkemedel
Barnet kan få lugnande läkemedel. Medicinen kan ges som tabletter eller flytande via munnen. Till mindre barn ges lugnande medicin oftast som en lösning, så kallad klysma, som förs in i stjärten.
De flesta lugnande mediciner som används i tandvården verkar den närmsta timmen efter att den getts. Efter behandlingen kan barnet behöva stanna kvar någon timme innan ni får åker hem. Barnet kan behöva vara hemma från skolan eller förskolan resten av dagen.
Tandvård under narkos
Om barnets tänder är mycket dåliga, och kräver mycket tandvårdsbehandling, ges den under narkos. Det kan också behövas om barnet beroende på vårdbehov och mognad inte bedöms klara av behandlingen på vanligt sätt.
Att bli sövd hjälper inte barnet att lösa problemet med tandvårdsrädslan, men det gör det möjligt att för stunden behandla tänderna. Efteråt kan barnet fokusera på inskolning och behandling av rädslan.
Bedövning är viktigt
Eftersom smärta är en av de vanligaste orsakerna till tandvårdsrädsla måste behandlingen vara så smärtfri som möjligt.
Bedövning är det viktigaste och vanligaste sättet att få smärtlindring på. Bedövning får barnet varje gång det finns risk för att det ska göra ont. Det finns olika typer av bedövning. För att själva sticket från sprutan ska kännas mindre används en bedövningssalva. Den läggs på tandköttet under några minuter innan barnet ska få bedövningen.
Vid ingrepp som kan ge smärta erbjuds alltid bedövning oavsett ålder.
Inför en planerad behandling som kan vara smärtsam används smärtlindring i form av tabletter eller lösning, som innehåller paracetamol eller ibuprofen till exempel.
Medicinen tas en timme innan behandlingen för att medicinen ska ha så bra verkan som möjligt. Om en tand är svår att bedöva, till exempel på grund av en inflammation, kan barnet också få smärtlindrande medicin. Lugnande medicin används också för att det ska gå lättare att ge bedövning.
