DEPRESSION

Depression hos barn och tonåringar

Ett barn eller tonåring kan vara deprimerad om hen mår dåligt och har tappat lusten även till sådant som hen brukar tycka om att göra. Sök hjälp tidigt om du tror att ett barn eller tonåring har en depression. De allra flesta blir bättre redan efter några veckor med rätt behandling.

Den här texten riktar sig till dig som är vuxen och känner ett barn eller en tonåring som du tror kan ha fått en depression. Du som är barn kan läsa mer på Våga berätta, och du som är tonåring kan läsa mer på umo.se om att må dåligt.

Vanliga symtom på depression hos barn och tonåringar

Att känna sig ledsen, grubbla över livet eller tvivla på sig själv är vanligt, oavsett ålder. När något jobbigt eller svårt händer är det vanligt att reagera med sorg, besvikelse eller nedstämdhet. Efter en tid brukar det gå över av sig själv, ibland med stöd från de närmaste.

Symtom i mer än två veckor

Om barnet eller tonåringen fortsätter att må dåligt varje dag under mer än två veckor kan det vara en depression. En depression kan antingen komma plötsligt eller utvecklas under en längre tid.

En person som tidigare har varit aktiv och utåtriktad kanske inte vill vara med sina kompisar som förut. Hen kan ständigt verka nedstämd, sur, arg eller irriterad. Inget är roligt, inte ens sådant personen tidigare har tyckt om att göra. Ofta slutar den som är deprimerad med eventuella aktiviteter eller intressen som hen har haft på fritiden.

Låg självkänsla

Självkänslan är ofta låg hos den som har en depression. Det kan märkas genom att barnet eller tonåringen har mycket negativa och kritiska tankar om sig själv.

Det är också vanligt att barnet eller tonåringen drar sig undan och isolerar sig eller hamnar i konflikt med omgivningen. Dessutom brukar hen ha åtminstone tre av dessa symtom:

  • Hen har svårt att sova, sover för lite eller väldigt mycket.

  • Hen har förändrad aptit, äter för lite eller för mycket.

  • Hen har kroppsliga besvär, som till exempel magont eller huvudvärk.

  • Hen är trött och energilös på ett sätt som inte går att vila bort.

  • Hen har svårt att koncentrera sig och tänka.

  • Hen tänker på döden och att inte vilja leva.

Olika symtom beroende på ålder

Det är stor skillnad på hur depression märks hos ett mindre barn och hos en tonåring. Mindre barn som blir deprimerade kan ibland stanna eller gå tillbaka i sin utveckling. Till exempel kan barnet sluta leka eller sluta göra saker som hen har lärt sig. Hen kan också reagera med att gråta, skrika eller stöta bort den som försöker trösta.

För ett barn som går i skolan, särskilt på högstadiet eller gymnasiet, kan en depression göra att hen inte orkar vara koncentrerad, tänka och vara engagerad. Då blir det svårt att hänga med på lektionerna och att göra läxor.

Att tolka symtomen som vuxen

Det kan vara svårt att förstå och tolka symtomen som vuxen. Det är vanligt att tro att en tonåring är arg eller irriterad, medan tonåringen själv känner sig ledsen.

För dig som vuxen kan det kännas som att ingenting hjälper för att få barnet på bättre humör. Barnet eller tonåringen kan ha svårt att själv förstå varför hen känner sig så ledsen eller arg. Det är vanligt att hen tycker att ingen förstår.

Ibland kan problemen märkas tidigare i förskolan eller skolan än hemma. Om du tänker prata med en lärare i skolan kan det vara bra att berätta det för ditt barn så hen inte känner sig utlämnad. Frågan barnet vad hen vill.

Tankar på döden

Det är vanligt att även unga personer har självmordstankar. Att tänka på döden är vanligt, även hos yngre barn. Man kan till exempel tänka att det inte skulle vara så hemskt att dö eftersom livet känns så svårt.

Det kan vara tecken på en depression om ett barn eller tonåring börjar prata om sig själv som död eller att hen längtar efter döden. Det är viktigt att ta på allvar, även om det i de flesta fall inte betyder att personen kommer att försöka ta sitt liv. Det är viktigt att du visar för barnet att allt går att prata om, även om det kan kännas svårt eller göra dig upprörd eller orolig.

Här kan du läsa mer om att prata om självmordstankar med någon som mår dåligt.

Olika grader av depression

Den vanligaste formen av depression kallas för ”egentlig depression” och delas upp i tre svårighetsgrader:

  • Lätt eller lindrig depression
  • Medelsvår eller måttlig depression
  • Svår eller djup depression

De olika graderna beskriver hur mycket personen klarar av att fungera i vardagen.

Lätt depression – vardagen går att hantera

Vid en lätt eller lindrig depression fungerar barnet eller tonåringen i vardagen, trots att hen mår dåligt. Hen kan klara av att gå till skolan eller umgås med vänner, fast det kräver ansträngning. Personen verkar ofta sur, trött, irriterad eller arg.

Måttlig depression – vardagen är svår

Vid en måttlig eller medelsvår depression är det svårt att orka med vardagslivet. Personen kan fortfarande gå i skolan, men frånvaron brukar bli hög och det är svårt att orka med prov och läxor. Det gör att skolarbetet blir lidande. Ofta har hen problem med sömnen, och sover antingen för mycket eller för lite. En del vänder på dygnet, och är vakna på natten.

Eftersom personen ofta inte verkar ledsen eller nedstämd, utan mer sur, trött, irriterad eller arg, kan det vara svårt att förstå att hen är deprimerad.

Svår depression påverkar livet väldigt mycket

Om depressionen är svår påverkar den livet väldigt mycket. Då klarar barnet eller tonåringen ofta inte av att gå i skolan längre, och verkar ha tappat intresset för allt. Hen kan inte sköta sin hygien och isolerar sig ofta från familj och vänner.

Att ha självmordstankar eller planer på att ta sitt liv kan också ingå i symtomen, men det betyder inte att alla med svår depression har självmordstankar.

Ett annat tecken på en svår depression är att personen utsätter sig för farliga lekar eller inte är rädd om sig, till exempel är oförsiktig i trafiken. Det kan verka som om livet inte längre är viktigt.

Depressioner kan vara återkommande. Då kommer symtomen tillbaka upprepade gånger.

Depressioner kan även vara lindriga, men pågå under en längre tid. Det kallas för dystymi.

Vanligt med andra problem ihop med depression

Det är vanligt att barn och tonåringar som har en depression också har andra problem. Att skada sig själv fysiskt genom att till exempel rispa eller skära sig är ett vanligt sätt att försöka lindra svår depression eller starka känslor av ångest. Ätstörningar är också vanliga.

Det är viktigt att försöka hjälpa barnet eller tonåringen att hitta andra sätt att hantera svåra känslor på. Läs mer om vad du kan göra som närstående till någon som skadar sig själv, eller någon som har en ätstörning.

Det finns också en risk för att tonåringar som mår dåligt börjar dricka alkohol eller använda andra droger för att orka med sina svåra känslor. Därför är det viktigt att inte vänta för länge med att söka hjälp.

När och var ska ni söka vård?

Sök hjälp tidigt om du misstänker att ett barn eller en tonåring har en depression. Det är särskilt viktigt att söka vård tidigt om ditt barn har haft en depression tidigare och får symtom igen.

I de flesta landsting och regioner finns mottagningar som har ett särskilt uppdrag att ta ansvar för barns och ungas psykiska hälsa. Det kallas för första linjens psykiatri. Det kan vara på en vårdcentral eller barnläkarmottagning och kallas ofta för samtalsmottagning.

Första linjen hänvisar vidare vid behov

Kontakta barnavårdscentralen, bvc om det gäller ett barn under sex år.

För barn över sex år ska du i första hand kontakta elevhälsan, vårdcentralen eller en mottagning som hör till första linjens psykiatri. De hänvisar vidare till specialiserad mottagning, bup, om det behövs.

Barn som går i skolan kan själva ta kontakt med elevhälsan. Då hör skolsköterskan av sig till vårdnadshavaren efteråt, så att ni tillsammans kan komma fram till vad som behöver göras.

En tonåring kan också själv ta kontakt med bup, elevhälsan eller en ungdomsmottagning.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177

När du kontaktar vården eller ringer 1177 kan du fråga vad som finns där du bor. Du kan också söka efter mottagningar här.

Sök vård direkt vid tankar eller planer på självmord

Om ett barn eller tonåring har tankar eller planer på självmord, ska du söka vård direkt. Kontakta en barn- och ungdomspsykiatrisk akutmottagning, en vanlig akutmottagning eller ring 112.

Berätta för barnet eller tonåringen att du tänker söka vård för hen.

Dalarna

Utredningar och undersökningar

När ett barn eller tonåring misstänks ha en depression behöver det bedömas och utredas innan hen kan få behandling.

Oavsett om ni sökt vård genom elevhälsan, vårdcentralen eller någon annan mottagning inom första linjens psykiatri görs en bedömning om var ni bäst får hjälp. Antingen kan utredningen och behandling ges inom första linjens mottagning, eller så får ni en remiss till bup, barn- och ungdomspsykiatrin, som är mer specialiserad.

Beroende på barnets ålder kan föräldrar vara med vid besöken. Ibland behövs flera samtal för att utredaren ska kunna ta reda på om det är en depression eller något annat problem.

Kroppslig undersökning för att utesluta sjukdom

En del fysiska sjukdomar kan ha samma eller liknande symtom som en depression. En annan orsak kan till exempel vara järnbrist eller att barnet eller tonåringen har, till exempel för mycket eller för lite sköldkörtelhormon.

Därför är det viktigt att barnet eller tonåringen även får göra en kroppslig undersökning. Efter utredningen ställs en diagnos. Oftast är det en läkare som ställer diagnosen.

Behandling vid depression hos barn och tonåringar

Depression kan behandlas på olika sätt. Vilken behandling som används beror på typen av depression och hur svår den är, och vad som passar barnet eller tonåringen bäst.

I samband med att ni får besked om diagnosen föreslår utredaren tillsammans med en psykolog eller annan behandlare vilken typ av behandling som passar bäst.

Både du och barnet har rätt att vara med och bestämma om vården och behandlingen. Se till att ni förstår informationen, ställ frågor om ni inte förstår. Ni kan också be att få informationen nedskriven eller översatt för att läsa den i lugn och ro.

Behandling vid lätta – måttliga depressioner

Vid lätta till måttliga depressioner behöver både barnet eller tonåringen och föräldrarna få information om vad depression är, och kunskap om vad man kan göra själv för att börja må bättre.

Det är viktigt att ha regelbundna vanor när det gäller dygnsrytm, mat, sömn och fysisk aktivitet. Följande råd är de viktigaste att följa:

  • Vistas i dagsljus. Dagsljus är viktigt för att må bra. Därför är det bra att vara utomhus, helst mitt på dagen när det är som ljusast.
  • Äta näringsriktig mat på regelbundna tider. Att äta bra, hälsosam mat är viktigt för kroppens alla funktioner, och påverkar även den psykiska hälsan.
  • Röra på sig. Det finns många studier som visar att fysisk aktivitet hjälper vid depression. När man rör på sig bildas ämnen i kroppen som ger lugn och gör att man mår bättre. Barn och tonåringar brukar också sova bättre om de fått röra på sig.
  • Varva ner och få tillräcklig sömn. Sömnen är viktig och därför är det bra att hjälpa barnet eller tonåringen så att hen kan sova tillräckligt. Barn och tonåringar som gärna är uppe sent och till exempel spelar eller surfar på nätet kan behöva hjälp att gå ner i varv på kvällen för att kunna lägga sig.

Om barnet eller tonåringen inte mår bättre efter cirka åtta veckor med den här behandlingen, behövs ytterligare behandling.

Behandling vid svår depression

Behandling vid svår depression består av dels psykoterapi eller annan psykologisk behandling, dels antidepressiva läkemedel.

Om barnet eller tonåringen har en svår depression kan hen ibland även ha andra besvär som till exempel självskadebeteende eller en ätstörning. Ibland behöver depressionen behandlas innan det andra kan behandlas, ibland behöver allt behandlas samtidigt på olika sätt. Det är olika för olika personer.

Psykoterapi vid depression hos barn och tonåringar

För många barn och tonåringar hjälper det att prata om svåra känslor eller att bearbeta något jobbigt tillsammans med någon som de känner förtroende för. Psykoterapi kan ha god effekt vid depression. Som förälder kan du ibland vara med i behandlingen. Det handlar mycket om att du som förälder får lära dig vad du ska göra för att barnet ska må bättre.

Den vanligaste behandlingen som används är någon variant av kognitiv terapi, KBT, interpersonell terapi, IPT, eller en kombination av olika terapiformer.

Läs mer om psykoterapi och annan psykologisk behandling.

Antidepressiva läkemedel för barn och tonåringar

Det finns flera olika typer av läkemedel mot depression, så kallade antidepressiva läkemedel. Läkemedel är främst aktuellt vid svår depression.

Det är inte alla antidepressiva läkemedel som är godkända för behandling av barn och ungdomar. Du kan diskutera vilket läkemedel som är lämpligt med den ansvariga läkaren. Om du har tankar och funderingar kring antidepressiva läkemedel är det bra att ta upp dem med den behandlande läkaren.

När barnet eller tonåringen har påbörjat en behandling med antidepressiva läkemedel är det mycket viktigt att inte avbryta behandlingen, utan att först ta kontakt med läkaren.

Läs mer om läkemedel till barn och tonåringar vid depression.

Vad kan jag göra som närstående?

Det kan kännas tungt och jobbigt att vara orolig för ett barn eller tonåring som mår dåligt. Du kan känna dig maktlös, och som att ingenting du gör hjälper. Det kan kännas svårt om barnet inte kan eller vill prata om hur hen mår.

Som förälder eller annan närstående till ett barn eller en tonåring med depression kan du både bli arg och känna skuld. Prata med någon annan vuxen om du känner så.

Det är viktigt att du tar hand om dig själv, så att du orkar vara ett stöd för den som mår dåligt.

Viktigt att prata med barnet

Det är bra att tänka på hur du bemöter ditt barn när ni pratar med varandra. Lyssna och låt barnet berätta med egna ord. Visa att du respekterar barnets upplevelser. Anklaga inte barnet eller tonåringen för något som hen har gjort eller känt. Försök att vara lugn även om hen skulle bli arg.

Det är också bra att ta sig tid när barnet vill prata. Det är inte alltid just när du själv frågar och tycker dig ha tid. En stund på sängkanten på kvällen kan ofta fungera bra.

Försök att göra det lätt för barnet att berätta. Ställ öppna och enkla frågor, och ta dig tid att lyssna på svaren. En öppen fråga kan till exempel vara "Hur tänker du då?" och "Kan du berätta mer?".

Försök att lyssna utan att komma med goda råd. Försök även att stå ut med att det ibland blir tyst. Att få tid att tänka och formulera sig i sin egen takt har ett värde i sig.

Ibland är det lättare att prata medan ni gör något tillsammans, till exempel åker bil eller promenerar.

Prata om självmordstankar

Om barnet eller tonåringen säger något om att inte vilja leva ska du inte byta ämne, utan i stället fråga vidare hur hen tänker. Att prata om dessa tankar och känslor betyder inte att självmordstankarna blir starkare, eller att den som tänker på självmord verkligen kommer att försöka ta sitt liv.

I stället kan detta samtal vara just det som personen behöver. Att sätta ord på sitt problem kan vara början på att lösa det. Läs mer om  att hjälpa någon som har självmordstankar.

Ditt stöd betyder mycket

En person som har en depression kan behöva samla kraft och mod, och det kan kännas svårt att ta emot hjälp. Att du som närstående finns där och ger stöd kan betyda mycket. Ni kan behöva söka hjälp flera gånger innan ni hittar något som fungerar.

Om ni tidigare har fått hjälp, men inte tycker att det kändes rätt, försök igen.

Det betyder mycket att du som närstående eller förälder finns där för den som mår dåligt. Att du lyssnar, visar att du bryr dig och erbjuder dig att hjälpa, är viktigt för att hen ska må bättre.

Du kan behöva stanna hemma

Under en period kan du behöva vara hemma med barnet, även med en tonåring som mår väldigt dåligt. Vid en svår depression bör inte ett barn eller en tonåring vara ensam hemma.

Om du behöver stanna hemma med ett barn som är mellan 12 och 16 år, i samband med en depression, behövs ett läkarintyg. Du kan även vara hemma med en tonåring som är över 16 år, men då behövs ett särskilt läkarintyg. Prata med den behandlande läkaren om du behöver ett intyg.

Om den som mår dåligt inte vill ha hjälp

Om personen själv inte vill ta emot behandling, ska du vara beredd på att det kan ta tid. Be om hjälp från andra och bestäm själv eller med någon i vården vad som är din gräns för vad du klarar.

Detta gäller även personer under 18 år. Det kan vara en mycket svår och jobbig situation för dig. Försök att respektera personens önskan. Det du kan göra är att fortsätta prata om hur hen mår. Ta upp frågan om hjälp gång på gång, på ett kravlöst sätt. 

Om du är rädd för att personen ska komma till skada, till exempel genom att skada eller svälta sig, eller för att hen pratar om att ta sitt liv kan det bli aktuellt att få vård mot sin vilja. Det finns olika lagar som reglerar detta. Du kan läsa mer om tvångsvård här.

Du kan behöva hjälp och stöd

Du kan själv behöva hjälp, stöd och avlastning för att orka. Be släktingar eller vänner att hjälpa till praktiskt. Det kan vara en stor hjälp att få hjälp med praktiska saker som matlagning, städning eller hämtning eller lämning av syskon.

Du kan prata med vänner, andra i samma situation eller söka professionellt stöd. Du kan till exempel kontakta en patient- och närståendeförening för att få information, eller kontakt med andra som har liknande erfarenheter. Du behöver inte vara medlem för att kontakta en förening. Mer information om att vara närstående finns också på webbplatsen NKA – Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Som förälder har du rätt att få stödsamtal genom vården. Genom att söka hjälp kan du få svar på dina frågor och minska oron.

Det är mycket viktigt att du får hjälp om du själv har en depression eller någon annan diagnos. Annars blir det svårt att hjälpa ditt barn. Fråga gärna barnets behandlare hur du själv kan söka hjälp.

Stöd från socialtjänsten

Om det är mycket jobbigt för dig som närstående kan du även söka stöd från socialtjänsten. Det kan finnas samtalsgrupper eller annat stöd för dig som närstående. Det kan även finnas stöd för barnet eller tonåringen, eller för hela familjen.

Kontakta din kommun för att höra vad det finns för stöd för närstående där du bor.

Inkludera hela familjen

Det är bra om ni i familjen kan prata öppet om depressionen, så att alla vet vad som händer.

Fråga den som har depressionen hur den vill att de andra i familjen ska få information. Be om råd av behandlaren hur det ska göras på bästa sätt.

Som syskon till någon som har en depression är det lätt att känna sig bortglömd. Syskon kan också vara oroliga för att själva bli sjuka. Därför är det viktigt att även syskon får information och ibland kan delta i stödsamtal med hela familjen.

Stöd via telefon och webb

Att berätta för någon som lyssnar kan många gånger göra att det känns lättare. Ibland kan du få nya perspektiv av att prata med någon utomstående om det som är svårt.

Här finns en lista över organisationer som barn och föräldrar kan kontakta via chatt, mejl eller telefon, anonymt om man vill och utan kostnad.

Till toppen av sidan