Hjälp oss att bli bättre!

Delta gärna i vår webbundersökning och berätta vad du tycker om 1177.se. Undersökningen tar några minuter att göra och svaren är anonyma.

Du hittar undersökningen här.
Läkemedel utifrån diagnos

Läkemedel vid Parkinsons sjukdom

Det finns flera läkemedel som används vid Parkinsons sjukdom. Läkemedlen kan kombineras på olika sätt för att få bästa möjliga lindring av symtomen. Behandlingen med läkemedel påverkar dopaminet i hjärnan på olika sätt.

Du kan inte bli frisk från Parkinsons sjukdom, men det finns olika läkemedel som kan minska besvären.

Behandling

Läkemedel kan lindra symtomen genom flera olika mekanismer.

Behandlingen med läkemedel går ut på att ersätta bristen på dopamin genom att tillföra levodopa, ett ämne som kroppen gör om till dopamin.

Läkemedel kan också förbättra verkan av dopaminet eller bromsa nedbrytningen av levodopa eller dopamin. Läkemedlen kan kombineras på olika sätt för att få bästa möjliga lindring av symtomen.

Vilken behandling du får varierar, eftersom sjukdomen kan ha olika förlopp. Du kan också reagera olika på läkemedel. Det innebär att samma läkemedel inte alltid kan användas av alla med Parkinsons sjukdom.

Många av symtomen försvinner helt i början av behandlingen, men med tiden kan läkemedlen fungera sämre. De läkemedel du får ta kan variera. Du kan få göra förändringar och justeringar i samråd med läkaren.

Olika typer av läkemedel

Det finns flera olika läkemedel för att behandla Parkinson och de vanligaste är följande:

  • Läkemedel som innehåller levodopa, även kallad L-dopa.
  • Läkemedel som härmar dopamin, så kallade dopaminagonister.
  • Läkemedel som genom att hämma enzymet MAO-B, gör att det dopamin som bildats i hjärnan bryts ner långsammare. De kallas MAO-B-hämmare.
  • Läkemedel som hämmar nedbrytningen av dopamin och levodopa genom enzymet COMT, så kallade COMT-hämmare.

Vanligen inleds behandlingen med levodopa i låg dos och gradvis dosökning till planerad underhållsdos.

Symtom på för låg eller hög dos läkemedel

Det gäller att ta en lagom låg läkemedelsdos redan de första åren som gör att du får tillräcklig symtomlindring. Det gör att du kan röra dig så bra som möjligt samtidigt som du får mindre risk för biverkningar.

Symtom på för låg dos

För att veta om läkemedlens dos är lagom är det bra att känna till vad som kan vara tecken på för låg läkemedelsdos. Det kan du märka på flera sätt, till exempel de här:

  • Det tar längre tid att göra olika rörelser och utföra det du har tänkt att göra.
  • Det kan gå långsammare både att röra sig och att tänka. 
  • Du får myrkrypningar i benen.
  • Du får muskelkramp.
  • Du kan få ont i kroppen.
  • Du kan känna dig stel i musklerna.
  • Du skakar mer och tar kortare steg.
  • Du kan få problem med både för mycket saliv i munnen och dregling.

Symtom på för hög dos

Det är också bra att känna till vad som kan vara tecken på för hög läkemedelsdos. Det kan du märka på flera sätt, till exempel de här:

  • Du kan få ofrivilliga överskottsrörelser i ansiktet, halsen, bålen eller armar och ben. Överrörligheten är inte rytmisk som skakningarna. 
  • Du kan få yrsel eller svimningskänsla på grund av lågt blodtryck när du sitter, ställer dig, står eller går. 
  • Du kan få hallucinationer, som ofta innebär att du ser saker som ser helt verkliga ut, men som egentligen inte finns där. Det kan också vara att du känner något som vidrör dig eller hör något, utan att någon verkligen finns där.
  • Du kan få mardrömmar.
  • Du kan bli mycket trött.
  • Du kan bli mentalt överaktiv med svårighet att koppla av. 
  • Du kan bli illamående.

Läkemedlens effekt minskar med tiden

I början får du behandling främst för att din rörelseförmåga blir sämre, men även för andra besvär och symtom. Efter en tid får läkemedlen ofta effekt under allt kortare tid och symtomen kommer tillbaka mellan doserna. Detta brukar kallas för dosglapp. Du kan då få ändra din medicinering.

Efter fem till tio år har hälften av alla med Parkinsons sjukdom kommit in i en så kallad komplikationsfas.

Vissa tillbringar mer än hälften av dagen med svåra symtom där rörelseförmågan är nästan helt borta. Tillståndet svänger snabbt och ofta mellan nedsatt rörlighet, att kunna röra sig som vanligt och överrörlighet. Det här brukar kallas för on-period och off-period. Off-period är de perioder när du har svårt att röra dig och kan skaka mer, och on-perioder är de perioder när du har lättare att röra dig med eller utan ofrivillig överskottsrörlighet.

Symtomen kan nu utöver de förutsägbara dosglappen variera oförutsägbart, trots att läkemedlen tas regelbundet. Rörligheten kan växla plötsligt och slumpmässigt flera gånger om dagen. Du kan inte längre vara säker på att läkemedlet alltid lindrar.

I on-perioden kan du få ofrivilliga slängiga rörelser i armar och ben. Under off-perioden kan rörelseförmågan vara kraftigt försämrad och du kan få svårt att klara dig själv.

Läkemedel och trafik

Din förmåga att köra bil kan påverkas av vissa läkemedel. Du kan till exempel bli dåsig, yr eller se suddigt. Olika personer reagerar olika. Du är själv ansvarig för att bedöma om du kan köra bil eller annat motorfordon, eller sköta ett arbete som kräver skärpt uppmärksamhet och reaktionsförmåga. Läs mer på Transportstyrelsens webbplats.

Levodopa

Läkemedel med levodopa är den medicinering som lindrar symtomen mest effektivt. Levodopa kallas också för L-dopa. Det omvandlas till dopamin i hjärnan och ersätter det dopamin som saknas. Levodopa används i alla stadier av sjukdomen.

Det är vanligt att börja med en låg dos i tablettform, som ökas med tiden.

Levodopa kombineras med karbidopa eller benserazid, ibland även entakapon. Läkemedlen gör att hjärnan lättare kan tillgodogöra sig levodopa och minskar biverkningar.

När du har haft sjukdomen en längre tid kan du ta flytande levodopa. Läkemedlen som kallas Duodopa eller Lecigon är trögflytande geler som förs in direkt i tarmen via en slang genom ett hål i bukväggen. I tarmen tas läkemedlet upp i blodet och behöver inte passera magsäcken. Läkemedlet som kallas Produodopa är levodopa som i stället pumpas in i underhuden, med hjälp av en läkemedelspump. Dessa sätt att tillföra levodopa gör att du får en jämn verkan under längre tid och att svängningarna i symtomen jämnas ut.

Att tänka på när du använder levodopa

Så länge man inte har dosglapp spelar det ingen större roll om man tar doserna med eller utan mat. Om du blir illamående av läkemedlet kan det lindra att ta det tillsammans med mat. Men om du har dosglapp och vanligtvis bra effekt av dina doser kan du få en bättre effekt genom att undvika att ta läkemedlet tillsammans med proteinrika måltider. Man bör ta läkemedlet tillsammans med minst ett halvt glas vatten en halvtimme före eller en timme efter maten. Rådgör med din läkare om vad som fungerar bäst för dig.

Du bör alltid svälja tabletter tillsammans med minst ett halvt glas vatten eller någon annan dryck. Det är bra att dricka en klunk innan du tar tabletten för att fukta munnen och strupen.

Läkemedlet ska inte tas i samband med naturläkemedel eller växtbaserade läkemedel som innehåller järn. Järn påverkar effekten av levodopa.

Det är viktigt att du inte slutar med levodopa utan att ha pratat med din läkare. Om du slutar tvärt kan det leda till att du får höjt eller sänkt blodtryck, feber, påverkat medvetande eller muskelsvaghet. Det kan vara livshotande.

Behandling vid graviditet och amning

Du bör prata med en läkare om du behöver använda levodopa under graviditet eller amning.

Biverkningar

En del personer kan till exempel få magbesvär som illamående, diarré och aptitlöshet. Vissa kan få störd hjärtrytm, sömnsvårigheter och trötthet, ofrivilliga rörelser eller yrsel på grund av plötsligt blodtrycksfall när de ställer dig upp. En del kan få psykiska besvär som till exempel förvirring eller hallucinationer. En del av biverkningarna kan undvikas genom att dosen ökas långsamt.

Kontakta en läkare om du får biverkningar som är mycket besvärliga eller långvariga. Då kan dosen behöva ändras, eller så kan du behöva testa ett annat läkemedel.

Exempel på läkemedel som innehåller levodopa

  • levodopa/benserazid
  • levodopa/carbidopa
  • levodopa/carbidopa/entekapon.

Läkemedel som härmar dopamin, dopaminagonister

Verksamma ämnen som har samma egenskaper som dopamin kallas dopaminagonister. Läkemedlen verkar genom att härma signalämnet dopamin som finns naturligt i kroppen. Dopaminagonisterna utgör ett komplement eller ett alternativ till levodopa.

Att tänka på när du använder dopaminagonister

Du bör alltid svälja tabletter tillsammans med minst ett halvt glas vatten eller någon annan dryck. Det är bra att dricka en klunk innan du tar tabletten för att fukta munnen och strupen. Pramipexol och ropinirol finns både som vanliga tabletter och som depåtabletter. Du får inte dela eller krossa depåtabletter.

Depåtabletter kan ofta tas bara en gång om dagen, medan vanliga tabletter brukar behöva tas 3 gånger om dagen om man vill ha effekt hela dygnet.

Det är viktigt att du inte slutar med läkemedlet utan att ha pratat med din läkare. Om du slutar tvärt med dopaminagonister kan du få allvarliga besvär som kallas utsättningssymtom. Exempel på sådana symtom är yrsel, illamående, svettningar, skakningar, myrkrypningar, domningar, slöhet, oro och sömnbesvär. Du kan också få ångest, panikattacker, nedstämdhet, blodtrycksfall och smärta i hela kroppen.

Behandling vid graviditet och amning

Du bör prata med en läkare om du behöver använda dopaminagonister under graviditet eller amning.

Biverkningar

En del kan få biverkningar som till exempel plötslig trötthet när de börjar med läkemedlet eller höjer dosen. Det är vanligt i början men kan vara övergående. Andra biverkningar är illamående, yrsel och bensvullnad.

Dopaminagonisterna ökar risken för psykiska biverkningar, främst synhallucinationer eller att man på sikt får impulskontrollstörning, som till exempel ovanligt hög sexualdrift, hetsätning, spelberoende eller shoppingberoende. Ju högre dos man tar av dopaminagonister, desto större är risken för biverkningar.

Exempel på dopaminagonister

Ibland kan du behöva ett snabbverkande läkemedel som innehåller apomorfin. De verkar precis som dopamin och minskar snabbt stelheten i musklerna.

Läkemedlen finns som en injektionspenna fylld med vätska som du sprutar in under huden som även kallas subkutan injektion. Du får instruktioner av vårdpersonalen. Apomorfin används när andra läkemedel inte längre ger en tillräckligt bra kontroll av svängningarna i sjukdomen. Du kan också få apomorfin genom en läkemedelspump under huden.

Läkemedlet orsakar ofta illamående. För att motverka illamåendet används läkemedel som innehåller domperidon.

Exempel på dopaminagonister

Läkemedel som innehåller följande verksamma ämnen:

  • apomorfin
  • pramipexol
  • ropinirol
  • rotigotin.

Övriga dopaminagonister

Det finns några dopaminagonister som numera används mindre än de övriga. Det beror på att dessa ger risk för fler biverkningar, utan att vara bättre än de andra dopaminagonisterna.

Exempel på övriga dopaminagonister

Läkemedel som innehåller följande verksamma ämnen:

  • bromokriptin
  • kabergolin.

MAO-B-hämmare

MAO-B-hämmare hämmar ett enzym som kallas monoaminooxidas B, MAO-B. Läkemedlet gör att nedbrytningen av dopamin går långsammare och förstärker och förlänger därmed effekten av dopamin. Behandling med enbart MAO-B-hämmare kan minska symtomen, och det används också som tillägg till levodopa.

Att tänka på när du använder MAO-B-hämmare

MAO-B-hämmare kan påverka effekten av andra läkemedel.

Det kan till exempel vara läkemedel som innehåller efedrin, som används för symtomlindring vid hosta.

Det kan också påverka effekten från vissa läkemedel som används för behandling av depression. Om du behandlas för Parkinsons sjukdom är det mycket viktigt att du berättar för din läkare om du också tar läkemedel mot depression.

Behandling vid graviditet och amning

Du bör prata med en läkare om du behöver använda MAO-B-hämmare under graviditet eller amning.

Biverkningar

En del kan få biverkningar som till exempel huvudvärk, illamående, muntorrhet, ofrivilliga rörelser och trötthet.

MAO-B-hämmare kan förstärka biverkningarna av levodopa. Vanliga biverkningar är rastlöshet, oregelbunden hjärtrytm och lågt blodtryck som gör att du får yrsel när du reser dig upp. Biverkningarna försvinner oftast när du tar mindre dos av levodopa.

Exempel på MAO-B-hämmare

Läkemedel som innehåller följande verksamma ämnen:

  • rasagilin
  • selegilin
  • safinamid.

Läkemedel som hämmar nedbrytningen av levodopa och dopamin, COMT-hämmare

Det finns läkemedel som gör att nedbrytningen av levodopa och dopamin sker långsammare. Dessa gör att effekten av levodopa förstärks eller förlängs.

Läkemedlen kallas COMT-hämmare. COMT-hämmare har ingen egen effekt mot sjukdomen, utan måste kombineras med levodopa. De kan hjälpa till att minska svängningarna i effekten av levodopa.

Behandling vid graviditet och amning

Du bör prata med en läkare om du behöver använda COMT-hämmare under graviditet eller amning.

Biverkningar

En del kan få biverkningar som till exempel ofrivilliga rörelser, yrsel och trötthet. Vanliga biverkningar är magbesvär som illamående och diarré. Om du får diarré kan du behöva avbyta behandlingen. Andra besvär kan pågå några månader efter påbörjad behandling för att sedan avta. En annan biverkan är att urinen färgas orangegul vilket är ofarligt.

Andra biverkningar som kan förekomma är ökad risk för psykiska biverkningar, främst synhallucinationer, förvirring och ångest.

COMT-hämmare kan förstärka biverkningarna av levodopa. Vanliga biverkningar är rastlöshet och lågt blodtryck som gör att du får yrsel när du reser dig upp. Biverkningarna försvinner oftast när du tar mindre dos av levodopa.

Du får ta regelbundna leverprover om du använder läkemedel som innehåller tolkapon.

Exempel på COMT-hämmare

Läkemedel som innehåller följande verksamma ämnen:

  • entakapon
  • levodopa/carbidopa/entacapone
  • tolkapon
  • opikapon.

Övriga läkemedel

Det här är ett par andra läkemedel som används vid Parkinsons sjukdom:

  • antikolinergika
  • NMDA-hämmare.

Antikolinergika

Antikolinergika var vanligt vid behandling av Parkinsons sjukdom innan L-dopa upptäcktes. Det används fortfarande ibland av yngre personer som har lindriga symtom. Men läkemedlen har en stor risk för psykiska biverkningar och andra biverkningar hos äldre.

NMDA-hämmare

Efter en tids behandling med till exempel levodopa kan du få rörelsestörningar i form av överrörlighet. Din kropp kan börja röra sig ofrivilligt i vridande, slingrande, ryckande rörelser eller grimaseringar. För att lindra dessa ofrivilliga rörelser används ibland läkemedlet amantadin. Läkemedlet fungerar bra för en del personer, men kan ha många bieffekter. Effekten kan också avta med tiden.

Läs mer om ditt läkemedel

Du kan läsa om ditt läkemedel i den bipacksedel som följer med förpackningen. Du kan även söka upp läkemedlet på fass.se och läsa bipacksedeln där.

Mer information

Har du frågor om läkemedel?

Du kan ringa Läkemedelsupplysningen helgfria vardagar mellan klockan 08.00 och 17.00. Telefonnumret är 0771-46 70 10.

Glömd dos eller överdosering

För de flesta läkemedel är en enstaka bortglömd dos inget större problem. Här kan du läsa mer om glömd dos och överdosering.

Rapportera biverkningar

Du kan själv rapportera biverkningar som du eller någon närstående har upplevt. Det räcker med att du misstänker att läkemedlet kan vara orsaken. Anmäl här via en e-tjänst.

Till toppen av sidan