Det finns två typer av dvärgbandmask, hundens och rävens. Människor kan smittas genom kontakt med ett smittat djurs avföring. Sjukdomen sprids inte mellan människor.

Det var flera år sedan dvärgbandmask hittades hos någon hund i Sverige, och risken att smittas i Sverige är mycket liten. Det är också mycket ovanligt att människor blir smittade av rävens dvärgbandmask. 

Sjukdomen är vanligare i andra delar av världen.

För att skydda dig mot dvärgbandmask bör du följa följande råd:

• Tvätta händerna efter att du har varit ute i skog och mark eller har arbetat i trädgården.
• Ta inte i döda djur som du hittar i naturen med bara händerna, utan använd alltid handskar.
• Avmaska din hund regelbundet, om den fångar och äter gnagare.

Maskäggen kläcks och blir till larver i tarmen efter att man har svalt ner dem. Larverna söker sig sedan till olika inre organ där de kapslar in sig i en eller flera blåsor. Där växer de mycket långsamt.

Efter tio till femton år kan blåsorna vara så många eller så stora att de påverkar organet som de har satt sig i, vanligen levern eller lungorna.

Det tar ungefär tio till femton år efter att du har smittats innan du får några besvär.

Symtomen beror på vilka organ som har påverkats. En del kan känna en tyngdkänsla vid nedre delen av revbenen om det är levern som är påverkad. Du kan få långvarig hosta eller svårare att andas om blåsorna sitter i lungorna.

Alla smittade får inte symtom.

Kontakta en vårdcentral om du har symtom som du misstänker kan bero på en infektion med dvärgbandmask.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning.

Infektionen behandlas med läkemedel och behandlingen kan behöva pågå under lång tid. Ibland behövs en operation då en del av levern eller lungan tas bort.