Personer med Parkinsons sjukdom har ofta stela rörelser. Kroppen gör inte vad hjärnan vill.
– Med hjälp av musik kan du lura kroppen att röra sig. Du kan utnyttja rytmen och takten, säger fysioterapeuten Maria Lind som leder en lite annorlunda dansgrupp.
Se bilder framför sig
Det börjar med solhälsningen och Cat Stevens ”Morning has broken”. Sedan försöker Maria Lind få deltagarna att se vissa bilder framför sig: dopp i den solvarma sjön, ballonger som ska tas emot eller lämnas, vajande fält, svängande kjolar, sköra såpbubblor eller höstlöv som ska bort från ett bord. Rörelserna anpassas efter de olika scenografierna. Det är allt från långsamma smekande operarytmer till swing. Maria peppar, uppmuntrar till att ta ut rörelser, leva sig in i de bilder hon levererar. Hon påminner om att tänka på hållningen. Den ska vara stolt som hos en flamencodansare.
– Nu blir det showdans. Har ni bestämt er för vilken ni vill vara? Rita Hayworth kanske? skrattar Maria och sätter på Glenn Millers ”In the Mood”. Deltagarna försöker följa Marias steppande fötter. Det är lite knepigt men samtidigt roligt.
Alla kan dirigera
Just idag görs de flesta rörelser sittande. Ibland får man stå upp eller kanske använda sig av en motpart som inspiration. Plötsligt ska alla dirigera en symfoniorkester (Beethovens femte symfoni) och det viftas kors och tvärs med armarna i luften. Det är för balansens och koordinationens skull men är också bra för fantasin och för att frigöra sig från förutbestämda rörelsemönster.
Amerikanarna är föregångare
Maria Lind är fysioterapeut (sjukgymnast) och är knuten till Neurologimottagningen vid Angereds närsjukhus. Hon har också en treårig utbildning i modern dans. Efter att ha hämtat inspiration från USA och England – där används dans för friskvård och för rehabilitering av patienter med Parkinsons sjukdom – startade hon hösten 2014 en egen dansgrupp på Angereds närsjukhus.
Alla kan delta
De åtta deltagarna träffas en gång i veckan. Maria förmedlar en stark känsla av trygghet. Du gör det du kan och orkar. Dagsformen får avgöra. Alla i gruppen har förvisso samma diagnos men man har olika grader av svårigheter och därmed olika förutsättningar. Oavsett problem är alla välkomna att delta på sina egna villkor.
Alla former av dans kan fungera som träning. Pardans kan ge ömhet och närhet men eftersom Maria Lind har sin grund i scenisk dans utnyttjar hon de kunskaper och erfarenheter hon har från den disciplinen.
– Jag vill förmedla dansglädje och inte en känsla av att man är klumpig, att man har två vänsterfötter.
Musik kan släppa låsningar
Några symtom på Parkinsons sjukdom är att man skakar, blir stelare i musklerna, får svårare att röra sig och får sämre balans. Dessutom försämras simultankapaciteten. Musklerna vill gärna göra motstånd och det blir svårare att sätta igång en rörelse. Rörelsen kan liksom frysas och den sjuke kommer inte loss. En del personer kan återigen starta sin rörelse om de tänker på eller nynnar en taktfast melodi.
Maria Lind kan utnyttja musiken som en hävstång. Det är lättare för den med Parkinsons att röra sig till takt och rytm i jämförelse med traditionell sjukgymnastik.
– Totalupplevelsen av rörelse till musik är så stor, du upplever dig inte som begränsad. Du får en känsla av att det är du själv som bestämmer över din kropp. Du lär dig att upptäcka din kropp och dess möjligheter, förklarar Maria Lind.
Hon vill utmana deltagarna att våga, öva balansen och rörelsekvaliteten. Dansen ger också en chans att träna koordination, uthållighet och koncentration.
Symtom kan bromsas
Flera forskargrupper runt om i världen utvecklar metoder för att behandla personer med Parkinsons sjukdom med olika former av dans. Man har i studier visat att dansterapier kan bromsa utvecklingen av många symtom och kan förbättra balans och kontroll över de egna rörelserna.
Enligt Maria Lind har det också visat sig att de som väljer dans gärna fortsätter med sin träning. Avhoppen från traditionell sjukgymnastik är fler.
– Sjukgymnastik är inte riktigt min grej. Dans är så mycket glädje. Man blir en grupp som gör rörelser till musik samtidigt som man sträcker ut kroppen. Gymnastik under musik gör det så mycket lättare. Och så har glädje alltid en stor effekt. Glädjen bär man med sig hela dagen, säger Berit, en av deltagarna.
Berit får medhåll av en annan gruppmedlem, Teresa:
– Dansgruppen hjälper mig att göra någonting, att komma ut och inte bara sitta hemma. Musiken spelar en stor roll förstås. Det ger mig liv. Dansen mjukar upp kroppen. Den hjälper armar och ben och inte minst huvudet. Man tänker inte så mycket på sin sjukdom när man är här.
FOTNOT: Kontakta din lokalavdelning inom Parkinsonförbundet eller organisationen Neuro för att se om dans erbjuds där du bor.
Manusunderlag: Den kulturella hjärnan, en webbtjänst baserad vid Karolinska Institutet, och drivs med stöd från Stockholms läns landsting och Statens musikverk.