Ledgångsreumatism - RA

Du kan få olika besvär om du har ledgångsreumatism:

• Du kan bli trött.
• Du kan känna dig stel och öm när du rör dig, särskilt på morgonen.
• Du kan få värk i lederna på båda sidor av kroppen, speciellt i de mindre lederna i händerna och fötterna.
• Dina leder kan bli svullna och ömma. Ibland kan de även bli varma och röda vid kraftig inflammation.
• Du kan få så kallade reumatiska knutor i underhuden.

Ledgångsreumatism påverkar inte bara lederna. Du kan också få inflammation i andra kroppsdelar som lungorna, lungsäckarna, hjärtsäcken, ögonen eller blodkärlen.

När du har en pågående inflammation i kroppen blir du ofta trött och kan känna dig sjuk. Ibland kan du tappa vikt och få högre kroppstemperatur. Du kan känna dig stel när du har varit stilla en längre stund.

Besvären varierar från person till person

Ledgångsreumatism kan visa sig mycket olika från person till person.

Du kan ha perioder med svårare besvär av sjukdomen. När sjukdomen är mer aktiv blir inflammationen mer utbredd och du kan vara tröttare och ha mer ont. Mellan dessa perioder kan sjukdomen ge mindre besvär.

Reumatiska knutor

Utöver besvär i leder, senor och muskler kan du få andra symtom, till exempel så kallade reumatiska knutor eller noduli i underhuden. De kan uppstå där det är ett tryck mot huden, till exempel på armbågarna eller på fingrarna. Forskarna tror att knutorna uppstår av att blodkärlen i underhuden inflammeras och bildar ärr. Knutorna är inte skadliga men kan ibland göra ont. De kan opereras bort, men kommer ofta tillbaka.

Kontakta en vårdcentral om du misstänker att du har ledgångsreumatism. Då kan du boka läkartid och få en bedömning. Du ska kontakta vårdcentralen eftersom det är viktigt att du får behandling om du har diagnosen ledgångsreumatism.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp med var du kan söka vård.

Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.

Försök att röra på dig så mycket som möjligt även om du har ont.

Du kan ofta fortsätta med dina fritidsintressen som förut trots ledgångsreumatism. Men det är klokt att undvika alltför tuffa aktiviteter när du har mycket besvär av sjukdomen, till exempel en del bollsporter, slalomåkning och gympa med hoppövningar, eftersom dessa aktiviteter kan ge för stora påfrestningar på lederna.

Tillsammans med en arbetsterapeut kan du diskutera dina svårigheter och få förslag på sådant som kan underlätta tillvaron. Det finns hjälpmedel att använda om sjukdomen gör att du inte kan göra en del saker.

Träna händerna och fingrarna

I händerna och fingrarna kan smärtan och inflammationen leda till att samspelet mellan muskler och senor påverkas. Du kan på sikt få svårare att greppa saker. Därför är det viktigt att du tränar händerna för att behålla muskelstyrkan och rörligheten i lederna. Då minskar även risken för felställningar i lederna. Du kan få behandlingen individuellt eller tillsammans med andra.

Viktigt att sköta om fötterna

Det är viktigt att du sköter om dina fötter och har bra skor. En bra sko är uppbyggd i hålfoten och ger det stöd underifrån som behövs. Skorna bör dessutom ha en stabil hälkappa, vara tillräckligt breda och ha snörning. Du kan få besvär med fötterna tidigt om du inte har lämpliga skor. Då kan det göra ont och du kan få svårt att gå.

Det finns även lösa skoinlägg som kan provas ut efter foten, eventuellt med hjälp av en ortopedingenjör.

Du har rätt att få rabatt på kostnader för skor och inlägg som du köper genom en ortopedteknisk verkstad om du har ledgångsreumatism. Men alla måste inte ha speciella skor, utan många hittar bra och sköna skor själva.

Enkla gymnastikövningar kan hjälpa dig att behålla rörligheten i fötterna.

Hjälpmedel, stödskenor och andra praktiska tips

Det finns flera olika redskap och stöd som gör att dina leder skonas och smärtan kan minska. En stödskena eller ortos kan till exempel underlätta om smärtan gör att du är svag i handen eller handleden. Skenan stödjer handleden eller tummen så att du får mindre ont när du greppar saker.

En viloortos kan vara ett alternativ om händerna är mycket inflammerade. Handens leder avlastas och smärtan blir lindrigare. Viloortosen kan även förebygga felställningar.

Hemma kan vardagslivet underlättas till exempel genom att vanliga vattenkranar byts till engreppsblandare och badkaret byts till dusch. För att anpassa bostaden kan du ansöka om bidrag hos kommunen. Om du jobbar eller går i skola kan det också bli lättare med olika hjälpmedel, ändrade arbetsuppgifter eller anpassning av arbetsplatsen och utrustningen. Arbetsterapeuten kan ge förslag.

I artiklar om hjälpmedel kan du läsa om hur det går till att få hjälpmedel.

Sluta röka och gå ner i vikt

Om du har ledgångsreumatism är risken större att få sjukdomar som beror på åderförfettning tidigare i livet, till exempel hjärtinfarkt och stroke. För att minska den risken bör du tillsammans med din läkare undersöka om du har andra risker för sådana sjukdomar. Du bör inte röka, och om du väger för mycket bör du gå ner i vikt. Du bör få behandling om du har högt blodtryck eller ökad halt av blodfetter.

Ät varierat

Det finns inga studier som tydligt visar att någon speciell kost kan minska ledinflammationen. Men eftersom ledgångsreumatism ökar risken för sjukdomar som hjärtinfarkt och stroke är det ändå viktigt att äta hälsosamt.

Vid reumatisk sjukdom rekommenderas Livsmedelsverkets kostråd för hälsosamma matvanor.

Läs mer om hälsosamma matvanor på 1177.se.

Misstänker läkaren att det rör sig om ledgångsreumatism får du så snabbt som möjligt träffa en specialist på reumatiska sjukdomar, en reumatolog. Reumatologen bedömer om du behöver få antireumatisk medicin.

De flesta med ledgångsreumatism har regelbunden kontakt med reumatologen. Är sjukdomen i en lugnare fas under en längre tid kan det räcka med att du har kontakt med läkaren på vårdcentralen.

Du får också kontakt med ett reumatologiskt vårdteam.

Hos läkaren

Hos läkaren beskriver du dina besvär och svarar på frågor om din hälsa, dina levnadsvanor, om du har några andra sjukdomar och om du tar några mediciner.

Läkaren gör en noggrann kroppsundersökning och känner på lederna. Lederna undersöks också med röntgen. Har du nyligen fått sjukdomen syns det sällan något på röntgenbilderna. Men om inflammationerna har pågått en tid kan läkaren ibland se att skelettet intill de inflammerade lederna har tunnats ut.

Lederna kan också undersökas med ultraljud och magnetkamera. Då kan läkaren se om ledkapseln är svullen, om det finns vätska i leden och om ledbrosket är skadat.

Blodprover analyseras

Du får lämna blodprover för att läkaren ska kunna bedöma hur aktiv inflammationen är. Det finns en så kallad antikropp som heter anti-CCP och förekommer vid ledgångsreumatism. Drygt tre av fyra personer med ledgångsreumatism har anti-CCP i blodet, och om du har den är sannolikheten stor att du har sjukdomen. Men du kan ha anti-CCP trots att du inte är sjuk och inte heller kommer att bli det.

Så ställs diagnosen

Du får vanligtvis diagnosen ledgångsreumatism om du har ledinflammationer i flera leder på kroppens båda sidor och inflammationen också omfattar de mindre lederna i händerna.

Läkarens diagnos grundar sig främst på vad undersökningar av dina leder visar. Blodprover och röntgen räcker därför inte i sig, utan kan vara en hjälp.

Ju tidigare du får behandling, desto större är möjligheterna att påverka sjukdomen och minska skadorna.

Behandlingen av ledgångsreumatism går ut på att dämpa inflammationen och smärtan och i bästa fall få dem att försvinna helt. Samtidigt ska muskler och leder hållas i trim så att du inte får sämre funktion i lederna. Det görs med hjälp av läkemedel, fysioterapi, arbetsterapi och egen träning.

Behandling i vårdteam

Vid en reumatologisk mottagning får du behandling av ett reumatologiskt vårdteam. I teamet ingår läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut och kurator. Tillsammans sätter ni upp mål för behandlingen.

Du får råd och information från sjuksköterskan gällande behandlingen, prover och läkemedel. Du kan även få råd om andra hälsofrågor i allmänhet. Sjuksköterskan samordnar också kontakterna med andra i teamet och är den som du kan vända dig till med frågor och problem.

På många sjukhus kan du få utbildning tillsammans med andra. Det brukar kallas reumaskola. Där får du mer kunskap om det som rör sjukdomen. Du lär dig till exempel hur du ska belasta rätt och på så sätt minska smärtan. Det kan ofta kännas bra att prata med andra som har erfarenheter av sjukdomen. I gruppen kan du också dela erfarenheter med andra som har sjukdomen och få hjälp att hitta lösningar som underlättar vardagen.

Du kan också få råd och stöd genom Reumatikerförbundet.

Kuratorn ger stöd

Kuratorn kan hjälpa dig att hitta rätt bland samhällets resurser, regler och bestämmelser. Kuratorn kan också ge stöd och hjälp vad gäller andra problem i det dagliga livet. Du kan träffa kuratorn enskilt eller i grupp.

Fysioterapi förebygger och motverkar besvär

Du kan förebygga fysiska besvär genom träning eller fysisk aktivitet. Det kan också lösa de problem som eventuellt redan har uppkommit.

Du får träffa en fysioterapeut som undersöker dig och tillsammans sätter ni upp mål för träning och behandling. Det är inte skadligt att röra på sig, även om du har ont. Det är tvärtom viktigt att du håller igång kroppen. All träning har också en smärtlindrande effekt.

Du kan träna individuellt eller tillsammans med andra i grupp, beroende på vad som passar dig. Fysioterapeuten kan ge dig personliga råd. Du behöver inte gå hos fysioterapeuten regelbundet utan kan få instruktioner för träningen som du sedan kan sköta själv.

Du kan också få individuella behandlingar som lindrar din smärta. Där ingår till exempel akupunktur och elektrisk nervstimulering, tens. Det brukar ge god effekt. Ibland behöver vissa muskler töjas eller rörligheten i lederna behandlas.

Läkemedelsbehandling

I väntan på att få rätt diagnos kan du få läkemedel mot inflammation och smärta, så kallade NSAID. Ett alternativ är smärtstillande läkemedel som innehåller paracetamol. Dessa läkemedel lindrar symtomen, men hejdar inte själva sjukdomen och förhindrar inte heller skador.

Läkaren bedömer om du behöver antireumatiska läkemedel. Det finns flera olika läkemedel och ibland behövs en kombination av några av dem. Det kan hända att du behöver både smärtlindrande och inflammationshämmande läkemedel.

Vid svår inflammation kan du under en begränsad tid behöva ta kortisontabletter för att dämpa symtomen. Du kan också få kortisonsprutor i en eller flera leder.

Ledgångsreumatism behandlas även med så kallade biologiska läkemedel. De används framför allt om du har en kraftig inflammation som inte dämpas tillräckligt av andra läkemedel.

Läs mer i texten om Läkemedel vid ledgångsreumatism.

Vaccination

Läkemedel som är effektiva mot ledgångsreumatism verkar genom att hämma olika delar av immunförsvaret. Därför kan de ge upphov till en ökad risk för infektioner. Om du har ledgångsreumatism och behandlas med antireumatiska läkemedel rekommenderas du därför att ta vaccin mot influensa och lunginflammation.

Kalcium och D-vitamin mot benskörhet

Du har en större risk att få benskörhet om du har ledgångsreumatism. Benskörhet kallas även osteoporos. Därför är det viktigt att få tillräckligt med kalcium och D-vitamin i kosten och ibland även komplettera med tabletter. Ibland kan du också få andra läkemedel för att förebygga benskörhet. Risken för benskörhet minskar om du är fysiskt aktiv och därmed belastar ditt skelett.

Operation

Du kan behöva opereras för att lindra smärta eller för att förebygga skador och felställningar.

Vid svårare skador då benet har förstörts i exempelvis ett knä, en höft eller en axelled kan den skadade leden ersättas med en ny led, en så kallad protes. Det brukar ge bra resultat. En del kan få silikonproteser i fingerlederna för att öka rörligheten i händerna.

Det går också att få stabila och smärtfria leder genom att steloperera till exempel fotleder och handleder. I vissa situationer gör operationen att du får mindre ont och bättre funktion. Ibland görs ett ingrepp för att frigöra en nerv som har kommit i kläm eller ersätta en sena som har brustit.

Operationer har blivit allt ovanligare eftersom behandlingen med läkemedel är så effektiv att man till stor del kan undvika skador och felställningar.

Lederna förbinder skelettet och gör det samtidigt rörligt. I en led möts två eller flera ben och ledytorna som glider mot varandra är täckta av ett glatt och elastiskt brosk. Leden omges av en ledkapsel. När ledkapseln blir inflammerad påverkas rörligheten i leden på olika sätt.

I ledkapseln finns det på vissa ställen kraftigare stråk, ledband som håller ihop leden och stabiliserar den.

I en del fall kan sjukdomen sprida sig utanför lederna och ge inflammation i lungorna, hjärtsäcken, ögonen eller blodkärlen.

Leden skadas och kan bli felställd

Vid ledgångsreumatism börjar immunsystemet som vanligtvis sett bekämpar främmande organismer i kroppen reagera mot kroppens egna leder. När en stor mängd vita blodkroppar samlas i leder eller senor blir de inflammerade. Inflammationen gör att leden blir vätskefylld, svullen, öm och varm.

Inflammationen börjar i ledkapselns vävnad. Om inflammationen pågår under en längre tid kan den skada olika delar i och kring leden. Rörligheten i leden försämras och leden kan ibland bli felställd, som till exempel att fingrarna pekar snett mot lillfingersidan. Det beror på inflammation och att muskler har kommit i obalans.

Sjukdomen är vanligare hos kvinnor

Man kan få ledgångsreumatism i alla åldrar, men det är vanligast att den börjar i 60- till 70-årsåldern. Mer än dubbelt så många kvinnor får sjukdomen jämfört med män.

Flera orsaker kan ligga bakom sjukdomen

Det är inte helt känt vad som orsakar ledgångsreumatism. Men troligtvis finns det flera orsaker som samverkar. Det finns vissa ärftliga gener som innebär att man kan ha en ökad risk att få ledgångsreumatism. Risken att få en svårare variant av sjukdomen kan också bero på gener.

Hos en person som har genetiska anlag för sjukdomen kan vissa infektioner medföra att den bryter ut. Även rökning är en viktig riskfaktor. Hormoner kan också ha betydelse. Många kvinnor blir sjuka i tidig vuxenålder och när de kommer i klimakteriet. Då förändras hormonförhållandena i kroppen.

Det går inte att förebygga sjukdomen. Däremot kan sjukdomens förlopp bromsas upp och ibland hejdas med hjälp av läkemedel.

Det finns oftast ingen anledning att undvika att bli gravid vid ledgångsreumatism. Många kan må bättre under graviditeten, men det finns en risk att du får en sämre period efter förlossningen. Du bör vara i en lugn fas av sjukdomen innan graviditeten. Då kan du och barnet må så bra som möjligt under graviditeten och du behöver inte ta så många läkemedel.

Många läkemedel för behandling av ledgångsreumatism är olämpliga under en graviditet. Därför är det viktigt att du i god tid rådgör med din läkare innan du planerar att skaffa barn. Det är oklart om amning påverkar sjukdomen. Ibland kan det vara mindre lämpligt att amma, till exempel om du behöver ta läkemedel som går över i bröstmjölken. Många avstår från läkemedel medan de ammar och klarar det bra. Det finns också antireumatiska läkemedel som går bra att använda under graviditeten och amningsperioden.

Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård. 

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.

Du som behöver hjälpmedel ska få information om vad som finns. Du ska också få veta hur du ska göra för att få ett hjälpmedel.

För att alla ska få en jämlik vård finns det nationella riktlinjer för vissa sjukdomar. Där kan du bland annat läsa om vilka undersökningar och behandlingar som kan passa bra vid sjukdomen.  

Riktlinjerna innehåller rekommendationer. Vårdpersonalen måste ändå bedöma vad som passar varje enskild patients behov och önskemål.  

Det är Socialstyrelsen som tar fram de nationella riktlinjerna. Riktlinjerna är skrivna för chefer och andra beslutsfattare, men det finns också versioner som är skrivna direkt till patienter. Där kan du läsa vad som gäller för just din sjukdom.

Här kan du läsa patienversionen av de nationella riktlinjerna för ledgångsreumatism.