Läkemedel vid långvarig smärta

Skriv ut (ca 20 sidor)
Skriv ut

Akut eller långvarig smärta?

Smärta brukar delas upp i akut och långvarig, eller kronisk, smärta. Det är bra att känna till skillnaden mellan akut och långvarig smärta eftersom behandlingen skiljer sig åt.

Akut smärta uppstår när man till exempel råkar bränna sig, får ett akut ryggskott, vrickar foten eller opereras. Den akuta smärtan orsakas av vävnadsskada och går oftast över när skadan har läkt.

Långvarig smärta är smärta som finns kvar efter den tid det brukar ta för en skada att läka, vanligen mellan 3-6 månader. Man kan också ha ont av andra anledningar, det kan till exempel vara långvarig huvudvärk, muskelvärk och ryggvärk eller artros.

Det finns ingen klar tidsgräns mellan akut och långvarig smärta, men ofta räknas smärtan som långvarig om man har haft ont i minst tre månader. Man behöver inte ha ont hela tiden för att smärtan ska kallas långvarig. Det kan också handla om smärta som kommer tillbaka gång på gång, till exempel migrän.

Smärta vid cancer och reumatiska sjukdomar behandlas delvis annorlunda än andra typer av långvarig smärta och beskrivs inte närmare i denna text.

Långvarig smärta kan behandlas

Uttrycket kronisk smärta kan vara missvisande eftersom man kan tro att man måste ha ont hela livet, men så behöver det inte vara. Den långvariga smärtan kan behandlas med vissa läkemedel och andra åtgärder. Det onda kanske inte går att få bort helt, men kan lindras.

Långvarig smärta kan variera i styrka. Man har bättre och sämre dagar, ofta utan att man kan se någon utlösande orsak. Smärtan beror förutom på kroppsliga orsaker även på hur man mår för övrigt.

Orsaker till långvarig smärta

Långvarig smärta kan till exempel bero på:

  • Vävnadsskada i leder, till exempel inflammation, ledgångsreumatism och artros.
  • Nervsmärtor vid en skada i nervsystemet eller som kan komma i samband med vissa sjukdomar till exempel bältros, diabetes, stroke och multipel skleros, MS.
  • Sammansatta smärttillstånd där inte alltid någon direkt skada kan hittas, till exempel fibromyalgi och långvarig ryggvärk.

Ökad känslighet i smärtreglerande system

Den långvariga smärtan kan ibland bero på en akut smärta som inte har behandlats tillräckligt. Ibland finns det kvar en skada, inflammation eller nervretning som underhåller smärtan. Redan efter kort tid med smärta börjar smärtsystemet ställa om sig och blir känsligare för smärtimpulser. Detta är en normal reaktion för att skydda det onda området. Smärtutbredningen kan öka med tiden på grund av omställningar i nervbanorna. Man kan säga att hela smärtsystemet blir överkänsligt. För att minska detta är det viktigt att tidigt komma igång med fysiska aktiviteter under handledning och att få rätt läkemedel.

Psykologiska faktorer

Långvarig smärta kan göra att man känner sig nedstämd och irriterad och får svårt att koncentrera sig. Man blir förtvivlad över att inte klara av att göra det man är van vid. Dessutom syns inte smärtan utanpå och ibland känner man sig misstrodd. Oro, nedstämdhet och stress gör ofta att smärtan upplevs kraftigare.

Trötthet och sömnsvårigheter

Vid långvarig smärta är det vanligt att man upplever en ökad trötthet som inte går att sova bort. Dessutom är ofta sömnen störd och otillräcklig sömn kan bidra till att man får mer ont.

Det är bra att försöka ha regelbundna sovvanor och kanske ta någon form av smärtstillande läkemedel som påverkar sömn utan att vara vanebildande.

Behandling av smärta

Eftersom det finns flera typer av smärta finns det också många olika behandlingsmetoder, varav läkemedel är en. Andra behandlingar kan till exempel vara akupunktur och elektrisk stimulering av nerverna (TENS). Träning och hjälpmedel till exempel förändringar på arbetsplatsen och avlastning kan bidra till långsiktiga förbättringar. Ingen metod hjälper vid all slags smärta, utan behandlingen måste anpassas till varje enskild person.

När själva orsaken inte kan behandlas, eller det onda inte lindras med vanliga metoder, måste man ibland lära sig att hantera och leva med smärtan.

Olika former av terapi, till exempel kognitiv beteendeterapi KBT,  har visats ge god effekt med eller utan samtidig läkemedelsbehandling. Målet med terapi är att bli medveten om hur olika beteenden, tankar och känslor styr smärtan och på så sätt få bättre verktyg att kontrollera smärtan. Det kan minska upplevelsen av att det gör ont.

Läs mer om psykoterapi.

Läkemedel vid långvarig smärta

Läkemedel vid långvarig smärta

Vilket eller vilka läkemedel man får beror i första hand på vilken typ av smärta det handlar om, hur svår man upplever att den är samt dess följder, till exempel sömnstörningar. Andra faktorer som spelar in när läkaren väljer läkemedel är till exempel ålder, om man har andra sjukdomar och om man tar andra läkemedel. Den smärtlindrande effekten och biverkningarna av olika läkemedel kan skilja från en person till en annan. Därför kan det hända att man får pröva olika läkemedel tills man hittar ett som fungerar bra mot smärtan utan att ge alltför besvärande biverkningar.

De läkemedel som många får vid den akuta svåra smärtan är svaga eller starka opioider, som är effektiva läkemedel vid vävnadsskadesmärta. Med tiden läker skadan och när smärtan övergår till långvarig är opioidbehandling undantaget - ej regeln.

De läkemedel som brukar användas är:

  • Läkemedel som innehåller det smärtstillande ämnet paracetamol.
  • Antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel (NSAID eller cox-hämmare), som lindrar både smärta och inflammation.
  • Svaga och starka opioider.
  • Vissa läkemedel mot depression och epilepsi, som kan fungera mot nervsmärtor.
  • Muskelavslappnande medel.

Paracetamol i första hand

Paracetamol, som finns i till exempel Alvedon och Panodil, är ett vanligt smärtstillande läkemedel som kan användas vid olika typer av smärta. Det har få biverkningar och kan användas av de flesta.

Paracetamol kan köpas receptfritt för behandling av tillfällig smärta som huvudvärk eller tandvärk. Om man behöver använda paracetamol under längre tid kan man få det utskrivet på recept.

Om paracetamol inte räcker till

Ibland är inte den smärtstillande effekten av maximal dos paracetamol tillräcklig. Då kan man få tillägg av något annat läkemedel som NSAID eller opioider.

NSAID vid inflammation

Vissa NSAID kan köpas receptfritt främst för att lindra tillfällig smärta som huvudvärk eller mensvärk. Om man behöver använda NSAID under längre tid kan man få det på recept. NSAID ska endast användas regelbundet vid långvarig smärta på läkares ordination.

NSAID lindrar både smärta och inflammation och används i första hand om smärtan beror på en inflammation.

NSAID passar inte alla på grund av att de kan ge vissa biverkningar som irritation på magslemhinnan med risk för magsår och blödning från tarmen. Om man har astma, hjärt-kärlsjukdom, njursvikt, ökad risk för blödningar eller är äldre kan de också vara olämpliga.

Svåra smärttillstånd

Ibland kan starkare smärtstillande läkemedel som opioider behövas för att lindra smärtan.

Opioider är läkemedel som är besläktade med morfin, som finns i opium. Opioiderna brukar delas in i svaga och starka beroende på hur kraftig effekt de har.

Om opioider ska användas krävs att läkaren gör en grundlig analys och uppföljning så att risken för negativa effekter minimeras. De flesta tillstånd lämpar sig inte för opioider. Det finns alltid en risk för beroende av opioider och man kan då få svårt att sluta med medicinen.

Den största risken är toleranssökning, som innebär att dosen måste höjas eftersom effekten avtar. Dosen ska därför hållas låg.

Opioider, speciellt de starka, ger nästan alltid förstoppning som biverkan. Man ska därför alltid få behandling med laxermedel när man börjar använda starka opioder. Besvären med förstoppning avtar inte under behandlingstiden utan man måste fortsätta med laxermedel så länge man använder medicinerna. Långvarig behandling kan dessutom påverka andra funktioner i kroppen negativt.

Oftast hjälper inte vanliga smärtstillande mediciner

Vid långvariga smärttillstånd spelar oftast förändringarna i nervsystemet en större roll för smärtupplevelsen än vad den ursprungliga skadan eller inflammationen gör. Därför hjälper oftast inte vanliga smärtstillande läkemedel som paracetamol , NSAID eller opioider speciellt bra, men de kan användas under begränsad tid om smärtan tillfälligt blir värre.

Vid långvariga smärttillstånd kan man istället bli hjälpt av vissa läkemedel mot depression och epilepsi. Läkemedlen har framför allt andra användningsområden men vid smärttillstånd är det läkemedlens direkt smärtlindrande egenskaper som utnyttjas. Det betyder inte att det till exempel är en depression som ligger bakom smärtan.

Muskelavslappnande medel

Om man har ont länge kan musklerna bli spända. Då kan ibland muskelavslappnande mediciner ha god effekt.

Kombinera inte läkemedel på egen hand

Ibland kan man få flera olika sorters läkemedel samtidigt. Genom att kombinera läkemedel som verkar på olika sätt kan den smärtlindrande effekten bli bättre. Då kanske doserna av varje läkemedel kan sänkas, vilket kan minska risken för biverkningar.

Det är viktigt att man inte på egen hand lägger till receptfria läkemedel om man har fått smärtstillande läkemedel utskrivna av en läkare. Många värkmediciner liknar varandra, vilket gör att den totala dosen kan bli för hög. En för hög dos ökar risken för biverkningar och kan vara farlig. Om man är osäker kan man fråga sin läkare eller på ett apotek.

Fäll ihop

Om man är äldre

Om man är äldre

Kroppen förändras med åldern

När man blir äldre sker förändringar i kroppen som kan påverka effekten av många läkemedel. Dels förändras kroppens förmåga att hantera läkemedel, det vill säga ta upp, fördela, bryta ner och göra sig av med mediciner. Dels blir olika organ i kroppen känsligare för läkemedel. Åldersförändringarna sker i olika hög grad och i olika takt hos olika människor.

Paracetamol i första hand

Även om man är äldre brukar man få paracetamol i första hand på grund av de milda biverkningarna. Om paracetamol inte lindrar smärtan tillräckligt brukar man få en mycket låg dos långverkande morfin, som är en stark opioid.

Äldre och opioider

Svaga opioider, som innehåller tramadol eller kodein, brukar inte fungera speciellt bra om man är äldre. Det beror bland annat på en ökad risk för biverkningar och på att det kan vara osäkert hur stor effekt man får. Därför brukar det passa bättre med en stark opioid som morfin i låg dos, speciellt vid artros.

Användningen av starka opioider styrs av hur bra njurarna fungerar. Om njurarna fungerar lite sämre kan läkaren behöva sänka dosen. Om njurfunktionen är mer försämrad finns opioider i plåsterform som inte är beroende av hur njurarna fungerar.

Äldre är känsligare än yngre för opioider. Vanliga biverkningar är trötthet, dåsighet, yrsel, förvirring och illamående. Opioider kan ge så kallade kognitiva störningar, det vill säga påverka minnet, tid- och rumsuppfattningen och förmågan att tänka abstrakt. Opioider ökar också risken för fallolyckor.

Läkemedlen är kraftigt förstoppande och när man är äldre är det vanligt med förstoppning även utan att man tar någon medicin. Därför är det speciellt viktigt att alltid få medel mot förstoppning samtidigt.

NSAID bör undvikas

NSAID medför ökade risker om man är äldre. Risken för magsår och blödningar av NSAID är mycket högre ju äldre man blir. Med stigande ålder ökar också risken för att den här typen av läkemedel ska försämra njurarnas funktion. De kan också utlösa eller försämra en hjärtsvikt och motverka effekten av de läkemedel som används vid hjärtsvikt. Om behandling behövs, till exempel vid en kraftig inflammation, bör dosen vara så låg som möjligt. Behandlingstiden bör vara så kort som möjligt, helst inte mer än två veckor.

Fäll ihop

Paracetamol

Paracetamol

Vanligt vid smärta

Paracetamol brukar vara det läkemedel man får i första hand när man har ont.

Paracetamol finns i flera olika former, till exempel som tabletter, brustabletter och tabletter som smälter i munnen.

Så här fungerar paracetamol

Paracetamol minskar smärta och feber, men har ingen effekt på inflammation.

Det är inte helt klarlagt på vilket sätt paracetamol dämpar smärta.

Man bör använda tillräckligt hög dos vid varje tillfälle man tar medicinen. För vuxna brukar den dosen vara 1 gram.

Paracetamol i styrkan 1 gram verkar i cirka sex timmar, så för att lindra smärta hela dygnet bör man ta medicinen fyra gånger per dygn, det vill säga 4 gram per dag.

Viktigt

Man ska inte ta mer än 4 gram per dygn. Om man tar för hög dos under flera dagar finns risk för allvarlig leverskada och även njurskada. Därför bör man vara noga med att kontrollera att man inte tar flera läkemedel som innehåller paracetamol samtidigt. Det finns många olika läkemedel som innehåller paracetamol, ensamt eller i kombination med något annat verksamt ämne. Man kan till exempel få Citodon på recept och köpa Alvedon receptfritt och om man tar båda kan dosen av paracetamol bli för hög. Läkemedel med paracetamol finns också i olika styrkor så det är viktigt att noga läsa på förpackningen hur mycket man ska ta av medicinen.

Om man har alkoholproblem ska man inte använda läkemedel som innehåller paracetamol utan att först rådgöra med läkare.

Graviditet och amning

Man kan använda paracetamol när man är gravid eller ammar.

Biverkningar

Om man använder paracetamol på rätt sätt, i rätt doser, är det ovanligt att man får biverkningar. Stolpiller med paracetamol kan ibland ge irritation i ändtarmen.

Exempel på läkemedel som innehåller paracetamol

 Paracetamol finns även tillsammans med ett annat verksamt ämne i till exempel:

  • Citodon, som även innehåller den svaga opioiden kodein
  • Norgesic, som även innehåller det muskelavslappnande ämnet orfenadrin
  • Panocod, som även innehåller den svaga opioiden kodein
Fäll ihop

Antiinflammatoriska smärtlindrande läkemedel (NSAID)

Antiinflammatoriska smärtlindrande läkemedel (NSAID)

Lindrar smärta och inflammation

NSAID är läkemedel som dämpar smärta och inflammation. Trots en del biverkningar är dessa läkemedel viktiga och bra att använda när man har ont på grund av en inflammation. Läkemedlen ska inte användas under längre perioder, förutom vid reumatiska sjukdomar.

Det finns många olika verksamma ämnen i gruppen NSAID. Effekten av de olika läkemedlen är till stor del lika. Däremot kan biverkningarna skilja en del. Ibland kan det därför vara bra att byta från en NSAID till en annan. De kan också verka olika lång tid. De måste därför tas olika ofta för att effekten ska sitta i hela dygnet.

Så här fungerar NSAID

När man har en infektion i kroppen, eller om vävnaden är skadad, bildas olika ämnen som kan leda till smärta och feber, bland annat så kallade prostaglandiner. NSAID verkar genom att hämma ett ämne i kroppen som kallas cyklooxygenas eller cox. När cox hämmas minskar kroppens bildning av prostaglandiner. Det leder till att både smärta och inflammation dämpas.

Viktigt

Man bör vara noga med att kontrollera att man inte tar flera NSAID samtidigt eftersom de liknar varandra. Den totala dosen kan bli för hög. En för hög dos ökar risken för biverkningar och kan till och med vara farligt. En del NSAID kan både köpas receptfritt och förskrivas på recept, medan andra bara kan förskrivas på recept.

De flesta NSAID finns i olika styrkor så det är viktigt att noga läsa på förpackningen hur stor dos man ska ta.

Om man är överkänslig mot medicin som innehåller acetylsalicylsyra eller någon annan NSAID kan man få en kraftig reaktion med nässelutslag, rinnsnuva eller andningsbesvär. Sådana reaktioner är vanligare bland astmatiker. Om man har astma ska man därför rådgöra med läkare innan man använder NSAID. Om man fått astma eller allergiska besvär av acetylsalicylsyra eller av andra NSAID ska man aldrig använda dessa läkemedel i någon form.

De flesta NSAID minskar blodplättarnas förmåga att klibba fast vid varandra. Det ökar risken för blödningar. Därför bör man oftast inte använda NSAID samtidigt som man tar blodförtunnande läkemedel för att förebygga blodproppar, till exempel Waran och Trombyl.

Antidepressiva läkemedel och kortisonläkemedel tillsammans med NSAID kan öka risken för magblödningar.

Graviditet och amning

Man bör inte använda NSAID när man är gravid eftersom fostret kan påverkas. Det gäller särskilt under de tre sista månaderna av graviditeten men även under de tre första månaderna. Läkemedlen kan också förlänga värkarbetet, fördröja förlossningen och göra att man blöder mer. Man ska rådgöra med sin läkare om man behöver använda medicinerna när man är gravid.

NSAID kan göra det svårare för vissa kvinnor att bli gravida under den tid medicinerna används.

Man kan rådgöra med läkare om man ammar. Om man inte tar mer än den dos som rekommenderas är det inte sannolikt att barnet påverkas.

Biverkningar

NSAID kan ge magbesvär, som halsbränna, illamående och ont i magen, och öka risken för magsår och blödningar från tarmen. Om man har haft magsår tidigare, är över 70 år, tar kortisonläkemedel, antidepressiva eller blodförtunnande läkemedel ökar risken för magsår.

Risken för magsår kan minskas genom att man tar magsårsmedicin, till exempel omeprazol, under den tid man behandlas med NSAID.

NSAID kan öka risken för hjärtsvikt, njursvikt, förhöjt blodtryck, hjärtinfarkt och stroke.

Även om en del biverkningar är gemensamma för alla NSAID, kan det skilja i hur stor risken är. En del kan ha en lägre risk för magsår än andra, medan risken för hjärtinfarkt och stroke kan vara högre. För andra kan det vara tvärtom. Därför tar läkaren hänsyn till om man har eller har haft andra sjukdomar vid valet av NSAID.

Många NSAID kan göra att man blöder lättare eftersom de påverkar blodets förmåga att levra sig. Andra biverkningar kan vara huvudvärk, hudutslag, trötthet eller yrsel.

Risken för biverkningar ökar med åldern.

Exempel på NSAID som används vid långvarig smärta

Läkemedel som innehåller celecoxib:

Läkemedel som innehåller diklofenak:

Läkemedel som innehåller etoricoxib:

  • Arcoxia

Läkemedel som innehåller ibuprofen:

Läkemedel som innehåller ketoprofen:

Läkemedel som innehåller nabumeton:

Läkemedel som innehåller naproxen:

Det finns även andra, mindre vanliga, NSAID, till exempel:

Fäll ihop

Svaga opioider

Svaga opioider

Används ofta tillsammans med paracetamol

Till svaga opioider räknas de verksamma ämnena kodein och tramadol. Dessa får man ofta som tillägg när behandling med enbart paracetamol inte räcker för att lindra smärtan.

Kodein används i kombination med andra verksamma ämnen, oftast paracetamol. Kombinationen finns i till exempel Panocod och Citodon.

Vid långvarig smärta rekommenderas långverkande tramadol, så kallade depåtabletter eller depåkapslar. Eventuella biverkningar blir ofta lindrigare och risken för att utveckla beroende minskar något jämfört med vanliga tabletter eller kapslar.

Så här fungerar svaga opioider

Kodein omvandlas i kroppen till morfin, som anses svara för huvuddelen av den smärtlindrande effekten. Smärtan dämpas genom att smärtimpulserna till hjärnan bromsas. Det gör att smärtan inte upplevs lika kraftigt.

En del personer kan inte omvandla kodein och får då ingen effekt. Några få har däremot en mycket snabb omvandling och kan få en mycket kraftig effekt. Därför kan det vara stora skillnader i hur olika personer reagerar på kodein. På grund av åldersförändringar kan det vara osäkert hur mycket effekt man som äldre får av kodein.

Tramadol ökar halterna av signalämnena noradrenalin och serotonin i hjärnan och ryggmärgen. Det kan göra att smärtsignalerna dämpas. Därför har tramadol en viss smärtlindrande effekt vid nervsmärta. När tramadol bryts ner i kroppen bildas en nedbrytningsprodukt som även har en morfinliknande effekt vilket kan påverka upplevelsen av smärta i hjärnan något.

Viktigt

Förmågan att köra bil kan påverkas av medicinerna. Olika personer reagerar olika och man är själv ansvarig för att bedöma om man kan köra bil eller annat motorfordon, eller sköta ett arbete som kräver skärpt uppmärksamhet.
Läs mer: Trafikfarliga läkemedel

Man bör inte dricka alkohol samtidigt som man använder opioider utan att först ha pratat med sin läkare. Alkohol, sömnmedel eller andra läkemedel som påverkar det centrala nervsystemet kan förstärka den dåsighet man kan känna när man tar opioider. Opioider tillsammans med alkohol kan öka risken för att man får försämrad andningsförmåga.

Tramadol har likheter med vissa läkemedel som används vid depression, och man bör inte blanda dessa två typer av läkemedel utan att rådgöra med sin läkare. Då kan den sammanlagda effekten bli för stark och det kan finnas en risk för så kallat serotonergt syndrom. Symtomen är till exempel hög feber, hjärtklappning, muskelryckningar, skakningar, rastlöshet, förvirring, svettningar eller diarré. Att få alla symtom är mycket ovanligt. Om man får något eller några av symtomen ska man genast kontakta läkare.

Beroende

Alla opioider ger så kallad toleransutveckling efter en tids användning. Det innebär att man behöver allt högre doser för att få samma effekt som tidigare. Då finns en risk för att bli beroende av medicinen. Men när opioider används rätt, det vill säga ger god effekt på funktion och livskvalitet, kan de ha en plats i behandlingen men under begränsad tid. Kodein bör helst inte användas längre tid än två till tre veckor.

Trots att det kan vara svårt att sluta med tramadol även efter ganska korta behandlingstider brukar medicinen användas under längre perioder. Men det är bra att försöka undvika att ta medicinen alltför länge och istället prata med sin läkare om andra behandlingsmetoder.

Om man har blivit beroende kan man få så kallade abstinensbesvär om man slutar tvärt. Därför är det viktigt att man minskar dosen gradvis när man ska avsluta behandlingen. Av sin läkare kan man få ett schema för hur man gradvis ska minska dosen för att kunna sluta utan att få alltför mycket abstinensbesvär.

Man ska alltid vara noga med att förvara sina mediciner så att ingen annan kommer åt dem och att inte ge dem till någon annan. Det är speciellt viktigt att tänka på när det gäller opioider på grund av risken för beroende.

Graviditet och amning

Man ska rådgöra med sin läkare om man behöver använda medicinerna när man är gravid eller ammar.

Svaga opioider kan användas under graviditet, men bör undvikas om det går. Långtidsbehandling, speciellt mot slutet av graviditeten, kan ge försämrad andning och abstinens hos det nyfödda barnet.

Medicinerna går över i bröstmjölken och kan påverka barn som ammas.

Biverkningar

En del personer som använder kodein kan få förstoppning. Kodein kan orsaka gallstensbesvär och om man redan har sådana besvär kan de bli värre.

Vissa som använder tramadol kan må illa och kräkas, speciellt i början av behandlingen. En del kan till exempel bli dåsiga, yra, få ont i huvudet, svettningar, kramper eller bli förvirrade. Speciellt äldre personer kan få besvär med förvirring och yrsel.

Tramadol kan göra att man blir torr i munnen. Då ökar risken för hål i tänderna. Därför är det viktigt att sköta sin tänder extra noga under behandlingen. Till exempel är det bra att borsta tänderna noga med fluortandkräm och använda tandtråd.

Exempel på svaga opioider

Läkemedel som innehåller tramadol:

Läkemedel som innehåller kodein:

  • Citodon, som även innehålller paracetamol
  • Panocod, som även innehåller paracetamol.
Fäll ihop

Starka opioider

Starka opioider

Många olika läkemedel i olika former

Det finns flera verksamma ämnen i gruppen starka opioider, till exempel morfin, oxikodon och buprenorfin.

Starka opioider finns i olika former, till exempel som kortverkande tabletter och kapslar och som långverkande tabletter, kapslar och plåster.

Morfin är den starka opioid som brukar användas i första hand. Äldre personer brukar få morfin i låg dos om paracetamol inte räcker till. Buprenorfin finns som plåster i låg dos och passar vid långvarig svår smärta där smärtan är ungefär likartad hela tiden.

Det kan vara olika från person till person hur läkemedlen verkar, både när det gäller effekt och biverkningar. Därför kan det ibland fungera att byta från en opioid till en annan.

Så här fungerar starka opioider

Opioider verkar på olika sätt i det centrala nervsystemet. De är kraftigt smärtstillande och minskar smärta genom att dämpa smärtimpulserna till hjärnan. Medicinerna påverkar också upplevelsen av smärta, så att det onda inte känns lika obehagligt. Opioider har även en lugnande effekt.

Ofta får man börja behandlingen med en låg dos och sedan öka dosen gradvis tills man hittat en dos som fungerar bra.

Viktigt

Opioider ska inte kombineras med andra smärtlindrande läkemedel utan att man först talat med sin läkare. Eftersom många smärtlindrande mediciner liknar varandra kan det leda till att den totala dosen blir för hög. En för hög dos ökar risken för biverkningar och kan vara farlig.

Man bör inte dricka alkohol samtidigt som man använder opioider utan att först ha pratat med sin läkare. Alkohol, sömnmedel eller andra läkemedel som påverkar det centrala nervsystemet kan förstärka den dåsighet man kan känna när man tar opioider. Opioider tillsammans med alkohol kan öka risken för att man får försämrad andningsförmåga.

Förmågan att köra bil kan påverkas av medicinerna. Olika personer reagerar olika och man är själv ansvarig för att bedöma om man kan köra bil eller annat motorfordon, eller sköta ett arbete som kräver skärpt uppmärksamhet.
Läs mer: Trafikfarliga läkemedel

Beroende

Alla opioider ger så kallad toleransutveckling efter en tids användning. Toleransutveckling innebär att man behöver allt högre doser för att få samma effekt som tidigare. Då finns en risk för att bli beroende av medicinen. Men när opioider används rätt, det vill säga ger god effekt på smärta samt ökar funktion och livskvalitet, är risken för beroende betydligt mindre.

Om man har blivit beroende kan man få så kallade abstinenssymtom om man slutar tvärt. Ett mycket vanligt symptom är mer smärta, men det försvinner över tid. Det är viktigt att man minskar dosen gradvis när man ska avsluta behandlingen. Av sin läkare kan man få ett schema för hur man gradvis ska minska dosen för att kunna sluta utan att få alltför mycket abstinensbesvär.

Man ska alltid vara noga med att förvara sina mediciner så att ingen annan kommer åt dem och att inte ge dem till någon annan. Det är speciellt viktigt att tänka på när det gäller opioider på grund av risken för beroende.

Graviditet och amning

Man ska rådgöra med sin läkare om man behöver använda medicinerna när man är gravid eller ammar.

Starka opioider kan användas under graviditet, men bör undvikas om det går. Långtidsbehandling, speciellt mot slutet av graviditeten, kan ge försämrad andning och abstinens hos det nyfödda barnet.

Medicinerna går över i bröstmjölken och kan påverka barn som ammas.

Biverkningar

Illamående och även kräkningar är vanligt i början av behandlingen. Denna biverkan försvinner hos de flesta inom en till två veckor. För att lindra besvären kan man få läkemedel mot illamående, till exempel Postafen.

Opioider gör att mage och tarmar rör sig långsammare. Det kan orsaka förstoppning. För att undvika förstoppning får man även börja med laxermedel samtidigt som man börjar med en stark opioid. De laxermedel som är lämpliga är till exempel så kallade osmotiskt verkande som Movicol eller Forlax och tarmretande laxermedel som Cilaxoral eller Laxoberal. Ofta behövs bägge sorterna. Däremot ska man inte använda laxermedel som kallas bulkmedel, det vill säga fiberpreparat. De kan förvärra förstoppningen och i värsta fall orsaka stopp i tarmarna.

Andra biverkningar som kan förekomma är till exempel trötthet, förvirring, yrsel och även att man känner sig upprymd.

Man kan bli torr i munnen. Då ökar risken för hål i tänderna. Därför är det viktigt att sköta sin tänder extra noga under behandlingen. Till exempel är det bra att borsta tänderna noga med fluortandkräm och använda tandtråd.

En allvarlig biverkan, speciellt vid höga doser eller vid kombination med alkohol eller vissa läkemedel, är att man kan få svårare att andas.

Exempel på starka opioider

Läkemedel som innehåller buprenorfin:

  • Norspan plåster, som är långverkande

Läkemedel som innehåller morfin:

  • Depolan, som är långverkande
  • Dolcontin, som är långverkande
  • Morfin, som är kortverkande

Läkemedel som innehåller oxikodon:

Exempel på andra starka opioider:

  • Palexia Depot, som är långverkande
Fäll ihop

Antidepressiva läkemedel

Antidepressiva läkemedel

Vissa antidepressiva läkemedel kan lindra smärta

Det finns två typer av antidepressiva läkemedel som kan användas för att lindra smärta. Den ena är så kallade tricykliska antidepressiva, TCA, och den andra är så kallade selektiva serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare, SNRI. Tricykliska antidepressiva har bäst dokumenterad effekt men brukar ge mer biverkningar.

Så här fungerar antidepressiva läkemedel mot smärta

Medicinerna ökar aktiviteten av signalsubstanserna serotonin och noradrenalin i hjärnan. Signalsubstanser är ämnen som överför impulser mellan nervceller i nervsystemet. Serotonin och noradrenalin är signalsubstanser i nervbanor som bland annat påverkar sinnesstämningen. De är även signalsubstanser i nervbanor som ingår i kroppens egna smärtlindrande system. Därför fungerar medicinerna vid viss smärta, till exempel nervsmärta och fibromyalgi.

Tricykliska antidepressiva, TCA

Det finns två verksamma ämnen som används vid smärta, amitriptylin och nortriptylin. Amitriptylin är det som används mest.

Man brukar få börja med en mycket låg dos och sedan öka dosen långsamt en till två gånger per vecka. Risken för biverkningar är stor vid högre doser. Även lägre doser kan ge problem så det är viktigt att läkaren utvärderar behandlingen så att man får den dos som är mest effektiv. Eftersom man får öka dosen långsamt tar det oftast flera veckor innan man upplever den smärtlindrande effekten. Läkemedlet har i många fall god effekt på nattsömnen och ska därför alltid tas till kvällen för att minska risken för trötthet på dagen. Ofta sover man dåligt på grund av själva smärtan, så den första positiva effekten med medicineringen brukar vara bättre sömn.

Doserna som används vid smärtbehandling av till exempel fibromyalgi och ryggvärk är mycket lägre än de som används vid behandling av depression. Doserna som använd vid nervsmärta är högre.

Serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare, SNRI

Det finns två nyare läkemedel mot depression och ångest, som också visats ha effekt på nervsmärtor och långvariga smärttillstånd. De innehåller de verksamma ämnena duloxetin och venlafaxin.

Även med dessa läkemedel brukar man få öka dosen gradvis. Dosökningen behöver inte vara så långsam utan man kan komma upp till den slutliga dosen redan efter någon vecka.

Viktigt

Man bör vara försiktig med alkohol när man tar medicinerna. Detta kan vara bra att diskutera med sin läkare.

Förmågan att köra bil kan påverkas av medicinerna. Olika personer reagerar olika och man är själv ansvarig för att bedöma om man kan köra bil eller annat motorfordon, eller sköta ett arbete som kräver skärpt uppmärksamhet.
Läs mer: Trafikfarliga läkemedel

Medicinerna ska inte användas tillsammans med andra läkemedel som påverkar serotonin eller noradrenalin, till exempel tramadol eller vissa andra antidepressiva läkemedel. Då kan den sammanlagda effekten bli för stark och det kan finnas en risk för så kallat serotonergt syndrom. Symtomen är till exempel hög feber, hjärtklappning, muskelryckningar, skakningar, rastlöshet, förvirring, svettningar eller diarré. Att få alla symtom är mycket ovanligt. Om man får något eller några av symtomen ska man genast kontakta läkare.

När man ska avsluta behandlingen ska dosen sänkas gradvis. Då minskar risken för besvär som beror på att man slutar med medicinen, så kallade utsättningssymtom. Exempel på sådana symtom är yrsel, illamående, svettningar, skakningar, myrkrypningar, domningar, slöhet, oro och sömnbesvär.

Graviditet och amning

Man ska rådgöra med läkare om man behöver använda antidepressiva läkemedel när man är gravid eller ammar.

Biverkningar

En del personer som använder tricykliska antidepressiva läkemedel kan få dimsyn, svettningar, förstoppning, huvudvärk eller hjärtklappning. Vissa kan bli yra eller förvirrade. SNRI kan ge biverkningar som trötthet, svettningar, huvudvärk eller illamående. Hur mycket biverkningar man får beror på dosen och biverkningarna minskar ofta när man använt medicinen en tid.

Man kan bli torr i munnen. Då ökar risken för hål i tänderna. Därför är det viktigt att sköta sin tänder extra noga under behandlingen. Till exempel är det bra att borsta tänderna noga med fluortandkräm och använda tandtråd.

Exempel på antidepressiva läkemedel som används vid långvarig smärta

Läkemedel som innehåller amitriptylin:

  • Saroten

Läkemedel som innehåller duloxetin:

  • Cymbalta

Läkemedel som innehåller venlafaxin:

Fäll ihop

Epilepsiläkemedel

Epilepsiläkemedel

Epilepsiläkemedel mot smärta

Vissa läkemedel mot epilepsi kan användas vid nervsmärtor. Det finns flera verksamma ämnen, till exempel gabapentin och pregabalin.

Så fungerar epilepsiläkemedel mot smärta

Medicinerna påverkar nervaktiviteten i nervsystemet. Det kan leda till att smärtan från nervskador lindras. Medicinerna påverkar flera olika system i det centrala nervsystemet, men det är inte klarlagt exakt hur de verkar.

När man börjar med medicinerna brukar man få öka dosen gradvis tills man får en bra smärtlindrande effekt utan alltför besvärande biverkningar.

Viktigt

Alkohol kan förstärka biverkningarna av medicinerna.

Förmågan att köra bil kan påverkas av medicinerna. Olika personer reagerar olika och man är själv ansvarig för att bedöma om man kan köra bil eller annat motorfordon, eller sköta ett arbete som kräver skärpt uppmärksamhet.
Läs mer: Trafikfarliga läkemedel

Om man tar gabapentin tillsammans med medel mot sur mage och halsbränna, så kallade antacida, minskar effekten av gabapentin. Därför bör man ta medel mot sur mage och halsbränna minst två timmar före eller efter gabapentin.

Graviditet och amning

Man ska rådgöra med sin läkare om man behöver använda medicinerna när man är gravid eller ammar.

Biverkningar

De vanligaste biverkningarna är yrsel, trötthet, minnesstörningar, skakningar eller förvirring. En del kan få ökad aptit och gå upp i vikt. Enstaka personer samlar på sig vätska och behandlingen måste då oftast avbrytas.

Exempel på epilepsimediciner som används vid långvarig smärta

Läkemedel som innehåller gabapentin:

Läkemedel som innehåller pregabalin:

  • Lyrica
Fäll ihop

Muskelavslappande läkemedel

Muskelavslappande läkemedel

Smärta kan göra att man spänner sig

Om man har långvarig smärta i till exempel nacke och rygg kan överansträngning och snedbelastningar ge mer eller mindre kraftiga muskelkramper som ökar smärta. Ibland kan då muskelavslappnande medel hjälpa tillfälligt under begränsad tid.

De muskelavslappande läkemedel som kan användas innehåller det verksamma ämnet klorzoxazin eller orfenadrin.

Så här fungerar medicinerna

De muskelavslappande läkemedlen verkar genom att nervimpulserna från skelettmuskulaturen delvis blockeras i hjärnan.

Viktigt

Förmågan att köra bil kan påverkas av medicinerna. Olika personer reagerar olika och man är själv ansvarig för att bedöma om man kan köra bil eller annat motorfordon, eller sköta ett arbete som kräver skärpt uppmärksamhet.
Läs mer: Trafikfarliga läkemedel

Man bör vara försiktig med alkohol när man tar medicinerna. Om man tar klorzoxazin kan alkoholen och medicinen förstärka varandras effekter och ge kraftiga reaktioner. Alkohol kan minska effekten av orfenadrin.

Graviditet och amning

Man ska rådgöra med sin läkare om man behöver använda medicinerna när man är gravid eller ammar.

Biverkningar

En del personer som använder medicinerna kan bli trötta, dåsiga eller yra.

Man kan bli torr i munnen av orfenadrin. Då ökar risken för hål i tänderna. Därför är det viktigt att sköta sin tänder extra noga under behandlingen. Till exempel är det bra att borsta tänderna noga med fluortandkräm och använda tandtråd.

Exempel på muskelavslappnande läkemedel

Läkemedel som innehåller klorzoxazin:

  • Paraflex

Läkemedel som innehåller orfenadrin:

  • Norflex
  • Norgesic, som även innehåller paracetamol
Fäll ihop
Skriv ut (ca 20 sidor)
Senast uppdaterad:
2016-09-14
Skribent:

Solveig Johansson Fredin, läkare, specialist i allmänmedicin, Söderköpings vårdcentral

Redaktör:

Åsa Schelin, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Ylva Sterner, läkare, specialist i smärta och rehabilitering, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå