De vanligaste symtomen på missfall är att du blöder och har ont i magen eller underlivet.

Blödning från slidan

Du blöder från slidan. Blödningen är ofta kraftigare än en vanlig mens. Det kan komma blodklumpar, slem eller tunn vätska.

Hur mycket du blöder beror på hur långt graviditeten har kommit.

Kan kännas som kraftig mensvärk

Du har ont i magen eller underlivet. Smärtan kan kännas som kraftig mensvärk och komma i perioder.

Hur länge kan blödningen pågå?

Du kan blöda längre tid än när du har mens. Det är vanligt att blöda i en till två veckor, men en del blöder i upp till fyra veckor.

Graviditetstest efter ett missfall

Graviditetstest är känsliga och kan visa att du är gravid i några veckor efter ett missfall, trots att du inte längre är gravid. Därför är det bra att göra ett nytt graviditetstest fyra veckor efter att missfallet började.

Missfall är när graviditeten slutar av sig själv innan vecka 22 och fostret stöts ut ur livmodern.

Tidiga och sena missfall

De flesta missfall sker före vecka 12, det kallas tidigt missfall. Missfall som sker mellan vecka 12 och vecka 22 kallas sena missfall och är ovanligare.

Uteblivet missfall

Ibland slutar en graviditet att utvecklas utan att du märker det direkt. Du får då inga blödningar eller smärtor till en början. Det kan dröja flera veckor innan en blödning börjar. Det kan också upptäckas vid en ultraljudsundersökning.

Detta kallas uteblivet eller fördröjt missfall. Ibland används också det medicinska uttrycket missed abortion.

Ofostrig graviditet

Ibland utvecklas det befruktade ägget inte till ett embryo. Då finns en graviditetssäck i livmodern men inget embryo. Det kallas ofostrig graviditet och är en form av uteblivet missfall.

De allra flesta som får ett tidigt missfall behöver inte söka vård.

I texten Blödning under graviditet får du vägledning när du bör söka vård och inte.

Kontakta genast en förlossningsavdelning om du är gravid i vecka 22+0 eller senare. Sök då vård även om blödningen är liten.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

En del behöver undersökas vid ett missfall. Det gäller till exempel om du har långvarig eller mycket riklig blödning. Det gäller också om du har kraftig smärta som inte går över trots smärtstillande.

Då är det vanligt att läkaren gör ett vaginalt ultraljud. Med ultraljudet kan läkaren se om det finns ett foster och om det lever.

Du kan också undersökas om du är orolig eller vill veta mer.

Utredningar vid flera eller sena missfall

Du kan få göra en utredning om du har haft tre eller fler konstaterade missfall i rad. Utredningen brukar innehålla en gynekologisk undersökning och blodprover.

Även vid sena missfall kan du få göra en utredning. Läkaren undersöker då bland annat om livmoderhalsen är svag.

Vid missfall finns olika behandlingssätt. Vilket som väljs beror på hur kroppen mår och hur långt graviditeten har gått. Du kan också själv vara med och påverka.

Avvakta och låta kroppen ta hand om det själv

Vid tidiga missfall behövs oftast ingen behandling. Kroppen klarar oftast av att avsluta graviditeten själv.

Läkemedelsbehandling

Kroppen kan behöva hjälp att avsluta missfallet om du blöder mycket eller länge.

Ett missfall kan avslutas med läkemedel. Då får du ta läkemedel som gör att livmodern får sammandragningar. Läkemedlet är tabletter som du för upp i slidan.

Du kan vara hemma eller på sjukhus när du tar tabletterna. Det beror på hur långt i graviditeten du har kommit och hur du mår.

Skrapning

Missfallet kan också avslutas med en så kallad skrapning av livmodern.

De flesta missfall går inte att påverka och är inget du själv kan göra något åt. De beror oftast på kromosomförändringar. Risken ökar med åldern. Du föds med alla dina ägg och med tiden ökar risken för förändringar i äggen.

Det är ändå bra att följa de allmänna råden för en hälsosam graviditet. Till exempel kan det hjälpa att inte röka, undvika alkohol och ta rekommenderade vitaminer som folsyra.

Läs mer på Livsstil och hälsa under graviditeten - 1177

De flesta missfall sker före graviditetsvecka 12. Ofta vet man inte varför det blir missfall.

Vissa saker kan öka risken för missfall:

• Kromosomfel hos fostret
• Din ålder
• Obesitas
• Missbildningar eller muskelknutor i livmodern eller livmodertappen
• Problem med sköldkörteln
• Infektioner som röda hund, toxoplasmos eller listeria under graviditeten

Vissa kroniska sjukdomar, till exempel diabetes eller SLE, kan också öka risken. Då kan det vara bra att prata med en läkare om eventuell behandling, helst redan innan du blir gravid.

Saker som motion, samlag, stress, bad eller att flyga ökar inte risken för missfall. Du kan fortsätta med dem som vanligt.

Ett missfall kan upplevas olika, både för dig som varit gravid och för dig som är närstående. Det kan kännas väldigt ledsamt eller vara en lättnad. Ingen reaktion är konstig eller fel.

Ett missfall kan vara smärtsamt för alla som är berörda. Det är viktigt att ta sina känslor på allvar. Oavsett hur du mår kan det hjälpa att prata med någon om det som hänt. Det kan vara en närstående, en barnmorska eller en kurator.

Du kan också träffa en kurator eller psykolog. Det finns hjälp på barnmorskemottagningar, gynekologiska mottagningar eller ungdomsmottagningar om du är ung.

Stödet gäller både dig som haft missfallet och dig som är närstående.

Det är ovanligt med komplikationer efter ett missfall.

Efter ett missfall kan du få en infektion i livmodern, även om det är ovanligt. Vid en infektion får du ont, ungefär som mensvärk, kan få feber och mer flytningar än vanligt. Då kan du behöva behandling med antibiotika.

Blödningarna efter missfallet ska bli mindre och till slut sluta helt. Om du istället blöder mer bör du söka vård.

Ett missfall påverkar oftast inte möjligheten att bli gravid igen. De flesta som har haft ett missfall kan få barn vid nästa graviditet.

Kroppen återhämtar sig vanligtvis snabbt, och du kan ofta bli gravid redan några veckor senare.

Om du har haft flera sena missfall eller har en kort livmoderhals kan du få behandling med ett band som förstärker livmoderhalsen. Bandet kallas cerklage. Det sitter kvar under graviditeten och tas bort strax före förlossningen.