PERSONLIGA BERÄTTELSER

Reportage: Pappa till psykossjuk son, Fredriks berättelse

Innehållet gäller Västra Götaland

Psykisk sjukdom föder många känslor och det är lätt som närstående att rikta grundlösa anklagelser mot sig själv. – Jag har många funderingar kring varför allt blev som det blev. Jag vaknar mitt i natten och tänker på om jag hade kunnat göra någonting annorlunda och i så fall vad? undrar Fredrik vars son Mattias blev psykotisk.

Fredrik beskriver sin son som en känslig och kanske lite sårbar person. Som barn var han mjuk, snäll och omhändertagande. Han var mer av en känslig konstnärssjäl än en tacklande hockeykille.
Mattias växte upp i ett stabilt hem med bra ekonomi. Det mesta flöt på. Tillvaron verkade nästan problemfri för familjen.  Men plötsligt förändrades allt.

Första symtomen kom i 20-årsåldern. Den utlösande faktorn är lite oklar. Det kan ha varit några dödsfall som kom tätt inpå varandra. Men Mattias har också antytt att det finns något ännu mörkare, något han än så länge inte är beredd att prata med sin pappa om.

Fredrik tror också att det kan finnas ett genetiskt arv. Det har funnits psykiska problem inom den närmsta släkten.

Inskriven på psykiatrisk klinik

De första sjukdomssymtomen var inte lätta att tolka.
– Mattias gick in i sig själv, jag kände inte igen honom. Han var lite manisk, var svår att få kontakt med och kunde inte sova, berättar Fredrik. 

Mattias föräldrar fick honom att följa med till vården. Han blev snabbt inskriven på psykiatrisk klinik. Första åtgärden var att tvinga Mattias ta lugnande och sömngivande medicin. Han vägrade först, trodde att föräldrarna försökte giftmörda honom. När han till sist tog medicinen sov han i fyra dagar av ren utmattning på grund av sömnbrist.

Slutade med medicinering

Fredrik kom snabbt hem från sjukhuset och blev på kort tid den gamle vanliga Mattias som alla kände igen. Medicinen orsakade viktuppgång, något som tyngde Mattias. Han kände sig ändå ganska bra och menade att det därför var meningslöst att medicinera. Eftersom Mattias kommit in på civilekonomprogrammet och hade ett bra nätverk med kamrater, tänkte föräldrarna att han inte kunde vara i alltför dåligt skick och oroade sig därför inte för att Mattias ville sluta med sina mediciner. 

Ångrade självmordsförsöket

Nästa kris kom när Mattias var på semester. Han blev psykotisk och Fredrik tror att sonen försökte ta sitt liv men ångrade sig. Episoden slutade med en bestående fysisk skada. Men var det ett självmordsförsök eller inte? Det är inte glasklart.
Fredrik har många funderingar och mycket ångest kring tanken men ämnet är än så länge så smärtsamt och för svårt för någon av dem att ta upp.

Stora humörsvängningar

Mattias har en diagnostiserad psykossjukdom med schizofrena drag. Fredrik tror också att det finns vissa bipolära symtom, något som de extrema humörsvängningarna visar. Mattias kan också periodvis helt sakna helt initiativförmåga.

– Han kan pendla mellan att det inte är någon mening med livet till att gå in i projekt med mycket stor entusiasm. Han blir extrem fixerad vid saker och kan lägga ned enormt mycket energi under lång tid vilket innebär att han inte kan sova. Mattias hjärna blir då så uttröttad att de psykotiska dragen förstärks, förklarar Fredrik.

Bra stöd från psykosvården

Fredrik hade från början fördomar om den psykiatriska vården. Han tänkte bara på filmen Gökboet. Idag är han tacksam över vårdens insatser.
– Jag har ett jättebra stöd i psykosteamet som har hand om Mattias; som också känner sig trygg med personalen. Jag behöver inte engagera mig i onödiga saker eller oroa mig för behandling eller medicinering. Jag får all information jag behöver från teamet och jag har fått lära mig om tidiga signaler om en annalkande psykos.
– Medicin har väldigt dålig klang i media men nu har vi sett vilken stor positiv effekt den kan ha på en persons livskvalitet, säger Fredrik.

Fruktlös självrannsakan

Fredrik har funderat mycket kring den där balansgången alla föräldrar måste ta: hur mycket ska man knuffa på sitt barn och hur mycket ska man hjälpa till med? Och vad hade kunnat göras ogjort?
– Man skuldbelägger sig själv, frågar sig själv om man har gjort något som förstärkt sårbarheten och om man hade kunnat agera på ett annat sätt.
– Jag vill inte tvinga Mattias till något som kan skada honom samtidigt som han måste få leva ett liv där han får komma ut och träffa människor.

Observanta på varningssignaler

Idag har föräldrarna telefonkontakt två gånger per dag med Mattias för att stämma av läget, visa att de finns till där för honom, höra hur han mår och kanske upptäcka tidiga varningstecken att han börjar närma sig ett psykotiskt tillstånd igen, som till exempel vakenhet under flera dygn.

Det är lättare att diskutera problemen idag tack vare att Mattias har en sjukdomsinsikt – något han saknade första gången han gick in i en psykos.

Psykisk sjukdom sliter på relationen

Oron och all omhändertagande, har varit tufft och slitigt på föräldrarnas relation.  Det finns också en sorg över allt som har hänt, livets orättvisa. Fredrik och hans fru hade livsbejakande planer på vad de skulle göra när barnen blev vuxna och självständiga. Men det går inte riktigt att kasta loss så länge som Mattias behöver ett starkt stöd.

Bra att prata om livssituationen

Fredrik har valt att vara öppen med familjens situation på arbetsplatsen och i umgängeskretsen.
– Det kanske är en räddning för mig att få prata om det, kommenterar han.

Däremot vill Fredrik inte delta i cirklar för att möta andra närstående i liknande situation. Dels är det en integritetsfråga – Fredrik vill inte släppa andra människor så tätt inpå livet – och dels känner han att stödet från vården har uppfyllt alla hans behov.

Bättre relation mellan far och son

Fredrik tycker att sonens sjukdom inte bara varit till ondo. De har kommit närmare varandra och Fredrik kan idag visa sina känslor mer öppet.
– Idag kan jag till och med krama Mattias, något jag inte gjorde tidigare.

Han har också kommit att bli en mer accepterande och tolerantare människa. Han är inte längre så snabb att dra förhastade slutsatser, fördöma och kategorisera. Han har märkt att alla kan bli psykiskt sjuka trots att man till synes lever ett bra liv.
– Jag gör också andra prioriteringar idag, vad som egentligen är viktigt i livet, säger han eftertänksamt.

Vågar inte klippa navelsträngen

Fredrik och hans fru är försiktigt optimistiska inför framtiden.
– Navelsträngen vågar vi inte klippa till hundra procent. Det känns som vi inte riktigt vågar släppa Mattias helt och hållet. Vi har sagt att han alltid är välkommen hem och vi har ständig telefonkontakt.
– Samtidigt är det ju så att vi kommer att dö så småningom och då kan inte Mattias stå där helt oförberedd på livet. 

Fotnot: Fredrik och Mattias heter i verkligheten någonting annat.

Till toppen av sidan