Det finns flera olika anledningar till att du kan behöva donerade ägg eller spermier för att kunna bli gravid. Här är några exempel:

• Ni är två kvinnor som vill få barn tillsammans.
• Du är kvinna och vill bli förälder utan partner.
• Du har kommit i klimakteriet
• Du har genomgått cytostatikabehandling eller strålbehandling.
• Du har nedsatt funktion i äggstockarna på grund av ålder, sjukdom eller behandling.
• Du har få eller mindre rörliga spermier.
• Om det finns risk att föra vidare en ärftlig sjukdom.

Det finns olika typer av donationer:

• Äggdonation: Du får ett donerat ägg som sedan befruktas med spermier från din partner. Det befruktade ägget förs in i livmodern.
• Spermiedonation: Du får donerade spermier som förs in i livmodern, eller används vid befruktning av ett ägg i IVF.
• Dubbeldonation: Både ägget och spermien kommer från donatorer.
• Embryodonation: Du får ett redan befruktat ägg, ett embryo. Det kan komma från ett annat par eller från en ensamstående kvinna som gjort IVF och har embryon kvar. Embryodonation är ganska ovanligt.

För att kunna få hjälp med äggdonation eller spermiedonation gäller vissa villkor. Exemplen nedan visar vanliga krav, men de kan skilja sig mellan olika regioner.

Den som vill bli gravid ska vara mellan 25 och 39 år och ha ett BMI som ligger inom de gränser som gäller i regionen.

Om du vill bli gravid tillsammans med en partner:

• Partnern är under 55 år.
• Ni ska ha en stabil relation.
• Ni ska bo tillsammans.
• Ni har inga gemensamma barn sedan tidigare, varken biologiska eller adopterade.
• Ingen av er är steriliserad.

Om du vill bli gravid själv:

• Du är ensamstående.
• Du har inga barn sedan tidigare.

Den som väljer att bli donator utreds noggrant, både genom intervjuer och hälsoundersökningar.

Kliniken väljer en donator som liknar dig eller din partner i färgen på håret, ögonen och huden om det är möjligt. Du kan lämna önskemål, men det är kliniken som bestämmer.

Du får aldrig veta vem donatorn är. Donatorn får inte heller veta något om dig.

Innan behandlingen startar behöver du först göra en utredning. Då får du:

• bli undersökt av en gynekolog.
• träffa en kurator eller psykolog
• lämna blodprov.

Gynekologisk undersökning

Du som ska bli gravid blir undersökt av en gynekolog med ultraljud. Undersökningen görs för att se om förutsättningarna för att bli gravid finns och för att kunna välja rätt behandling.

Läkaren pratar med dig om hur du mår både fysiskt och psykiskt, och går igenom din hälsa.

Samtal med kurator

Du får träffa en kurator eller psykolog. Under samtalet får du mer information om donationen. Du får information och stöd i hur du kan berätta för ditt barn om dess ursprung. Du får också ställa egna frågor. Har du en partner deltar ni tillsammans.

Syftet med utredningen är att du och din partner ska få den information ni behöver. Syftet är också att säkerställa att ni kan ge ett barn en trygg uppväxt.

Ni pratar om dina förväntningar och vilket stöd du har omkring dig. Du får också information om hur det går till att få barn med hjälp av en donator.

Blodprov

Du får lämna blodprov. Om du söker tillsammans med en partner lämnar ni båda blodprov.

När utredningen är färdig och kliniken bedömer att du kan få hjälp går ni vidare till själva behandlingen.

Du kan komma tillsammans med din partner. Du som får behandlingen utan partner kan ta med en närstående.

Behandlingen är olika beroende på om du får donerade spermier, ägg eller både spermier och ägg.

Vid spermiedonation

Du får donerade spermier insatta i livmodern vid ägglossningen. Det kallas insemination. I vissa fall används IVF. Då befruktar spermierna äggen utanför kroppen och läkaren för in det ett befruktat ägg i livmodern.

Vid äggdonation

Du får donerade ägg som har befruktats med spermier från din partner. Det befruktade ägget förs sedan in i livmodern. Innan behandlingen kan du behöva ta hormoner för att förbereda livmoderslemhinnan.

Vid dubbeldonation eller embryodonation

Ett befruktat ägg från donator eller från ett annat par förs in i livmodern. Innan behandlingen kan du behöva ta hormoner för att förbereda livmoderslemhinnan.

Hur lång tid det tar att få behandling varierar mellan olika regioner. Väntetiden påverkas bland annat av hur många donatorer det finns.

Det tar tid innan ägg eller spermier från en donator kan användas. Donatorn måste först bli undersökt. Sedan sparas äggen eller spermierna i minst sex månader innan de kan användas.

En graviditet med donerade ägg innebär något högre risker för dig och barnet, men de flesta riskökningar är små och går att hantera.

Riskerna kan vara högre blodtryck, havandeskapsförgiftning och att barnet växer lite långsammare i magen. Det finns också en något ökad risk för att förlossningen sker för tidigt.

I din journal står det att graviditeten har tillkommit genom äggdonation. Det gör att vårdpersonalen är medveten om den ökade risken och kan följa dig extra noga.

Utredningen inför ägg- eller spermiedonation upplevs olika. En del tycker det känns skönt att få hjälp. Andra tycker det är en påfrestande tid.

Att inte dela gener med sitt barn

Många funderar över hur det blir att få ett barn som man inte är genetiskt släkt med.

Erfarenheter visar att relationen till barnet formas genom omsorg, närhet och kärlek. Det bestäms inte av att vara genetiskt släkt.

Oro inför resultatet

Det är vanligt att känna oro under utredningen. Men ibland går inte utredningen som förväntat. Det kan skapa osäkerhet och besvikelse.

Om du inte blir godkänd för behandling med donerade spermier eller ägg kan du överklaga beslutet till Socialstyrelsens rättsliga råd.

Det kan hjälpa att prata

Du kan prata med kuratorn eller annan personal under utredningen. De är vana vid att prata om frågor som är vanliga under en donationsprocess. Du kan också prata med din partner eller någon annan som du litar på.

Barn som kommer till genom donation har enligt lagen rätt att få veta vem som har donerat ägg eller spermier.  Det är ditt ansvar som förälder att berätta för barnet om detta. Då kan barnet kontakta den mottagning där behandlingen gjordes för att få mer information.

Donatorn har ingen kontakt med barnet och inget juridiskt ansvar.

Läs mer om lagen om genetisk integritet .

Att berätta för barnet

Du kan fundera på hur och när barnet får veta att det finns en donator.

Erfarenheter från föräldrar och vårdpersonal visar att barn som får veta tidigt ofta mår bättre än de som får veta senare i livet. Barn som får information tidigt har lättare att hantera den. Du behöver anpassa informationen efter barnets ålder.

Det finns också böcker och annat material som kan vara till hjälp för både barn och vuxna.  Du kan få stöd från vården om hur du kan berätta.

Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård. 

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning. 

Du som behöver hjälpmedel ska få information om vad som finns. Du ska också få veta hur du ska göra för att få ett hjälpmedel.  

Assisterad befruktning med embryodonation och dubbeldonation - Socialstyrelsen