Oftast behövs inga förberedelser när du ska undersökas med ultraljud. Vid vissa undersökningar kan du behöva fasta. Vid andra ska du äta eller dricka ett par timmar innan. Ibland behöver man lämna blodprov innan.

Berätta alltid för läkaren om du använder något läkemedel.

Uppehåll med vissa läkemedel

Du kan oftast ta dina vanliga läkemedel men ibland kan du behöva göra ett uppehåll. Det gäller till exempel vissa blodförtunnande läkemedel i samband med cellprovtagning eller en operation. Läkaren berättar i god tid innan undersökningen vilka läkemedel det gäller och hur uppehållet ska ske.  

Meddela mottagningen om du behandlas med insulin mot diabetes. Då kan du få en tid som passar insulinbehandlingen.

Undersökning av magen

Vid undersökning av magen behöver du oftast fasta före undersökningen. Det gör att den som undersöker ser bättre om det till exempel finns gallstenar i gallblåsan.

Orsaken till att du inte får äta eller dricka är att det ska vara så lite luft som möjligt i magsäcken och tarmarna. Luften kan störa ultraljudsbilden, så att organen inte syns tydligt.

Undersökning av organ i bäckenet

Exempel på organ i bäckenet är äggstockarna, livmodern och urinblåsan. Vid en undersökning av organ i bäckenet är det oftast bra om urinblåsan är fylld. Då är det bra om du låter bli att kissa ett par timmar innan undersökningen.

Ibland är det bättre att urinblåsan är tom under ultraljudsundersökningen. Då kan personalen be dig att kissa innan undersökningen.

Hur undersökningen går till kan variera beroende på vad som ska undersökas. Du får till exempel ligga på rygg eller sidan om någonting i magen ska undersökas. Ibland går det bra att sitta eller stå.

Yngre barn kan få ligga intill en vuxen, på den vuxnes mage eller sitta i knät. Det går ofta bra att göra en ultraljudsundersökning medan du sitter i en rullstol.

Ibland kan du behöva flytta kroppen i olika ställningar för att ultraljudsbilderna ska bli så tydliga som möjligt.

Flera personer kan vara med

Den som utför undersökningen är oftast en läkare, en biomedicinsk analytiker eller en barnmorska.

Ofta kommer bilderna att granskas av flera personer, både vid undersökningen och efteråt. Därför kan det vara flera personer med vid en ultraljudsundersökning.

Det går ofta bra att ha med sig någon man känner till undersökningen, om man vill det.

En undersökning som görs på utsidan av kroppen gör inte ont, även om den som undersöker ibland behöver trycka hårt med ultraljudsgivaren. Säg till om du upplever att det är obehagligt. Då kan trycket anpassas.

Gelé på huden

Vid undersökning utanpå kroppen får du ett lager gelé på huden ovanför det område som ska undersökas. Det gör att bilden blir skarpare och bättre.

Gelén är kladdig och kan kännas lite kall. Den består mest av vätska och går lätt att torka bort efter undersökningen. Ultraljudsgivaren förs sedan fram och tillbaka över området. Då skapas bilden som visar sig på skärmen.

Vid undersökningar inuti kroppen används en ultraljudsgivare som har formen av en böjlig sladd. Den kan till exempel användas för att undersöka bukspottkörteln, ändtarmen eller prostatan.

Slangen förs in genom munnen eller ändtarmen. Det kan kännas obehagligt men brukar inte göra ont. Inför vissa undersökningar kan du få lugnande och smärtstillande läkemedel i förväg, eller vid själva undersökningen.

För att du ska slappna av kan det hjälpa om du andas långa, lugna och jämna andetag genom näsan.

Undersökning genom slidan

Ultraljudsundersökning av livmodern och äggstockarna kan göras vaginalt, alltså genom slidan. Det ingår ofta som en del i en gynekologisk undersökning.

Det går bra att göra undersökningen när du har mens.

Undersökning med kontrastvätska

Du får kontrastvätskan in i blodet med hjälp av en venkateter. Det är en liten tunn plastslang som förs in med en nål i ett ytligt blodkärl. Genom slangen sprutas kontrastvätska in i kroppen. Nålen tas sedan bort. Sedan görs ultraljudsundersökningen som vanligt.

Kontrastmedlet som sprutats in i kroppen lämnar kroppen när du andas ut och påverkar inte kroppen alls. Det kan därför ges även till dig som inte tål den typ av kontrastvätska som används vid till exempel röntgenundersökningar. Säg till om du har fått en allergisk reaktion på kontrastvätska tidigare.

Efter undersökningen får du sitta kvar en stund. Det kan kännas lite ömt på stället där du har blivit stucken.

Ultraljudsundersökning vid provtagning

Ibland tar läkaren prover i samband med ultraljudsundersökningen. Oftast används en mycket tunn nål vid provtagningen.

Det går till så att läkaren sticker in nålen genom huden. Nålen styrs med ultraljud till den vävnad där provet ska tas. Nålen tas sedan ut och det brukar inte göra ont efteråt. Risken för blödningar är mycket liten.

Ibland används en lite grövre nål vid provtagningen. Då får du lokalbedövning innan och ibland även lugnande läkemedel. Efteråt kan du få ont och behöva smärtstillande läkemedel. Du kan också behöva stanna kvar på sjukhuset efteråt i några timmar, upp till en dag.

Ultraljudsundersökning vid operation

Ibland används ultraljud under en operation. Med hjälp av ultraljud kan narkosläkaren bedöva nerver på ett säkert sätt, till exempel i samband med en operation av axlar, armar, händer eller fötter.

Det finns också ultraljudsgivare som kan föras in i magen för att undersöka organen i samband med titthålsoperationer.

Oftast mår man som vanligt efter en undersökning med ultraljud. Vid provtagning och efter en operation kan du vara lite öm och det kan kännas obehagligt i området som har undersökts. Sjukvårdspersonalen tar då hand om dig om det behövs. Här kan du läsa mer om att ha ont efter en operation.

Om du har undersökts med kontrastmedel får du sitta kvar och ta det lugnt en stund tills du känner dig redo att åka hem.

Det varierar när du får svar efter en ultraljudsundersökning. Om det till exempel finns en misstanke om blindtarmsinflammation lämnas svaret direkt.

Det kan också dröja några dagar eller veckor innan du får ett svar. Det beror på att bilderna kan vara svåra att tolka för vårdpersonalen. Ibland kan du först behöva göra en provtagning av celler eller vävnader.

Du får oftast svaret från den läkare som skrev remissen till ultraljudsundersökningen.

Alla vävnader i kroppen som innehåller vätska och inte skyms av ben, luft eller en större mängd fett kan undersökas med hjälp av ultraljud. Ju närmare huden organet finns, desto tydligare blir resultaten från undersökningen. 

En ultraljudsundersökning kan användas för att ta reda på vilken sjukdom du har eller för att se hur en behandling har fungerat. Den kan också användas vid cellprovtagning och vävnadsprovtagning och vid olika operationer.

Undersökningen passar bra om det finns en misstanke att ett organ eller någon vävnad som behöver opereras bort, som till exempel blindtarmsinflammation eller stenar i gallblåsan. Den kan också användas för att upptäcka vätska på ställen där den inte ska finnas, som till exempel i lungsäcken.

Barn kan ibland undersökas med ultraljud när det gäller vissa delar av skelettet som ännu inte har blivit lika hårda som hos vuxna. 

En undersökning med ultraljud ger mycket sällan några biverkningar eller komplikationer. Vid ultraljudsundersökning inuti kroppen kan det börja blöda, men oftast så lite att det inte är skadligt.

Du får hjälp av vårdpersonalen om det skulle blöda mer än väntat. Den som utför undersökningen gör noggranna kontroller före, under och efter ultraljudsundersökningen.

Det går inte att undersöka inuti skelettet hos vuxna. Det beror på att ljudvågorna studsar mot skelettets yta. Däremot går det till viss del att se om det finns ojämnheter på ytan av skelettet.

Handlar det om att undersöka större delar av kroppen kan läkaren i stället välja att använda datortomografi.

Undersökningen av magen kan bli svårare om det finns luft i tarmarna och magsäcken, eller vid kraftig övervikt.

Som patient har du enligt patientlagen möjlighet att påverka din vård.

Viktigt att du förstår informationen

För att du ska kunna vara delaktig i din vård och behandling är det viktigt att du förstår informationen du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om du inte förstår.

Även barn ska vara delaktiga i sin vård. Ju äldre barnet är desto viktigare är det.

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du har en hörselnedsättning.