LAGAR I VÅRDEN

Lagen om psykiatrisk tvångsvård

En person som har en allvarlig psykisk störning kan tvingas att få vård mot sin vilja med så kallad psykiatrisk tvångsvård

Det är ett stort ingrepp i integriteten att tvingas till vård, men ibland kan det bli nödvändigt. Det kan hända om man till exempel är psykotisk och har självmordstankar eller är farlig för andra människor. Då kan vård behövas dygnet runt på ett sjukhus, så kallad sluten psykiatrisk tvångsvård.

Ibland vårdas man inom det som kallas öppen psykiatrisk tvångsvård.

Även barn och ungdomar kan vårdas med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård om det är nödvändigt.

Tvångsvård är noga reglerat i lag

Att tvingas till vård mot sin vilja kan upplevas som mycket kränkande. Därför är det noggrant beskrivet hur det får gå till. Reglerna finns i lagen om psykiatrisk tvångsvård och andra lagar och bestämmelser.

Lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT, är främst till för att skydda den som blivit svårt psykiskt sjuk.

Läkare skriver vårdintyg

Den som är psykiskt sjuk och inte går med på frivillig vård måste bli undersökt av en läkare. Läkaren kan utfärda ett vårdintyg om allvarlig psykisk störning. Läkaren får bara utfärda vårdintyg om lagen tillåter det.

Ibland kan undersökningen inte göras på grund av att patienten vägrar eller är våldsam. Då har läkaren möjlighet att få hjälp från polisen, som till exempel kan ta sig in i bostaden eller hämta personen till läkarundersökningen.

Om det ändå inte går att genomföra undersökningen får läkaren skriva ner vad hen kan se hos patienten och ta med vad närstående och andra i omgivningen berättar.

I ett vårdintyg beskriver läkaren vilka skäl det finns för tvångsvård. Det är bara om patienten är svårt psykiskt sjuk och verkligen behöver vård som hen får tvångsvård. Dessutom måste det vara så att patienten själv motsätter sig vård. Syftet med tvångsvården är att patienten ska bli så frisk att hen frivilligt kan ta emot den vård hen behöver.

Närstående eller personal får följa med som ledsagare om patienten går med på att själv ta sig till ett sjukhus eller en vårdinrättning där tvångsvård får bedrivas.

Om hen vägrar blir det polisens uppgift att ordna transport till sjukvårdsinrättningen där vårdpersonalen tar emot.

Chefsöverläkaren fattar beslut om tvångsvård

På sjukhuset eller vårdinrättningen blir patienten undersökt på nytt. Sedan ska chefsöverläkaren inom ett dygn besluta om patienten behöver fortsatt sluten psykiatrisk tvångsvård eller inte. Chefsöverläkarens beslut ska grunda sig på undersökningen och vårdintyget.

Det får inte vara samma läkare som har skrivit vårdintyget som fattar beslut om sluten psykiatrisk tvångsvård.

Tvångsvården får aldrig pågå längre än nödvändigt. Därför ska chefsöverläkaren prövar med jämna mellanrum om det finns skäl för att avbryta tvångsvården. Patienten kan i stället vårdas inom frivillig psykiatrisk vård eller skrivas ut om läkaren kommer fram till att sluten psykiatrisk tvångsvård inte längre behövs.

Vid öppen psykiatrisk tvångsvård har man ha kontakt med den öppna psykiatrin, men vårdas fortfarande enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. Det är chefsöverläkaren som är fortsatt ansvarig.

Vårdplan beskriver den vård man ska få

En vårdplan ska upprättas så snart som möjligt efter beslutet om tvångsvård. I vårdplanen ska det stå i stora drag vad vården ska innehålla, både på kort och längre sikt.

Patienten ska helst själv vara med i vårdplaneringen, men om det inte går ska det stå varför. Närstående kan vara med i vårdplaneringen om patienten samtycker till det och chefsöverläkaren inte tycker det är olämpligt.

Frågor om behandlingen avgörs i sista hand av chefsöverläkaren. Det kan gälla till exempel medicinering. Vårdpersonalen ska så långt som möjligt ta hänsyn till vad patienten vill.

Det är viktigt att vårdpersonalen tar hänsyn till patientens egna upplevelser av behandlingen och använder så lite tvång som möjligt.

Vissa tvångsåtgärder

Det kan bli nödvändigt att patienten hålls fastspänd eller avskild från andra patienter en kortare tid. Om det pågår över en viss tid måste vårdpersonalen rapportera det till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Personalen ska även rapportera om man har fått läkemedel mot sin vilja.

Tvångsvård inom den slutna psykiatriska vården kan betyda att man inte kan röra sig helt fritt på sjukhuset. Den som är intagen kan bli kroppsvisiterad och får inte ha eller ta narkotika, alkohol eller annat som gör det svårare att ge vård.

Chefsöverläkaren kan besluta att brev och paket ska granskas så att de inte innehåller till exempel narkotika.  Föremål som patienten kan skada sig själv eller andra med får inte förekomma.

Chefsöverläkaren kan ge tillstånd till permission från sjukhuset. Permission innebär att patienten får vistas utanför sjukhuset själv en viss tid.

Permission kan vara en del i vårdplanen för att man inte längre ska behöva tvångsvård eller att gå över till öppen psykiatrisk tvångsvård.

Förvaltningsrätten kan förlänga tvångsvården

Om chefsöverläkaren anser att tvångsvården måste fortsätta längre tid än fyra veckor ska det prövas av förvaltningsrätten. Då har patienten rätt till ett offentligt biträde. Det är en jurist eller annan lämplig person som kan vara ett stöd i förvaltningsrätten.

Förvaltningsrätten kan besluta om fortsatt vård under högst fyra månader. Därefter kan förvaltningsrätten göra en ny prövning och ge chefsöverläkaren rätt att fortsätta tvångsvården med högst sex månader åt gången. Tvångsvården kan pågå under flera år, men det är ovanligt.

Om man vårdas frivilligt inom den slutna psykiatrin men chefsöverläkaren anser att man har försämrats så att tvångsvård blivit nödvändig, måste en annan läkare skriva vårdintyg. Först då kan chefsöverläkaren besluta om sluten psykiatrisk tvångsvård. Senast dagen efter att patienten har tagits in för tvångsvård ska förvaltningsrätten få chefsläkarens beslutet för prövning.

Rätt till stödperson

Som patient har man rätt till en stödperson och att få information om den möjligheten.

Man kan få en stödperson utsedd även om man inte har begärt det. Det är patientnämnden i regionen som utser stödpersoner.

Man har rätt att vägra ha en stödperson.

Närstående har stor betydelse

Närstående kan vara mycket viktiga för den som har en allvarlig psykisk störning och som kanske är förvirrad och riskerar att skada sig själv. En närstående kan till exempel ta kontakt med en läkare för att den som är sjuk ska få en bedömning av om det behövs ett vårdintyg.

Dessutom är någon närstående ofta delaktig i beslut om vården eftersom det står i lagen att vårdplanen bör upprättas i samråd med närstående.

Här kan du läsa några vanliga frågor och svar om psykiatrisk tvångsvård.

Andra orsaker till tvångsvård

Rättspsykiatrisk vård

Om man har begått ett brott kan man dömas till rättspsykiatrisk vård. Förutsättningen är att rätten bedömt att man led av en allvarlig psykisk störning när brottet begicks.

I vissa fall kan psykiskt sjuka dömas till rättspsykiatrisk vård istället för kriminalvård, det vill säga fängelse. Det gäller om man har begått ett allvarligt brott och har genomgått en rättspsykiatrisk undersökning som visar att man lider av en allvarlig psykisk störning.

I praktiken liknar den rättspsykiatriska vården sluten psykiatrisk tvångsvård, men det är en förvaltningsdomstol som fattar beslutet om när vården ska upphöra. Den rättspsykiatriska vården regleras i en särskild lag.

Vård av missbrukare

Förvaltningsrätten kan besluta att man som missbrukare ska få vård även om man själv inte vill. Då kan man dömas till vård enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM.

Förutsättningarna för vård enligt LVM är att man behöver vård för att komma ifrån sitt missbruk av till exempel alkohol och narkotika.

För att bli intagen för tvångsvård krävs:

  • Att den som missbrukar inte går med på frivillig vård.
  • Att den som missbrukar utsätter sig för allvarlig fara.
  • Att den som missbrukar riskerar att förstöra sitt liv eller allvarligt skada sig själv eller närstående.

Det är socialnämnden i hemkommunen som ska utreda om det finns skäl att begära tvångsvård hos förvaltningsrätten.

Det är förvaltningsrätten som beslutar om tvångsvård. Tvångsvården ska upphöra när syftet med vården är uppnått och får pågå i högst sex månader.

Vård av unga

Den som är under 20 år kan vårdas mot sin vilja på till exempel ett HVB-hem eller ett ungdomshem. Det sker med stöd av lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.

Vård enligt LVU kan ske om det finns risk för att en ung persons hälsa eller utveckling tar skada av förhållandena hemma.

Vård enligt LVU är också möjlig om personen utsätter sig själv för saker som riskerar att skada hens hälsa och utveckling, till exempel missbruk.

Det är socialnämnden i hemkommunen som ansöker om vård enligt LVU hos förvaltningsrätten.

Smittskydd

En person som har på en så kallad allmänfarlig sjukdom vårdas mot sin vilja för att hindra smittspridning, så kallad isolering.

Det är regionens smittskyddsläkare som ansöker om isolering hos förvaltningsrätten.

 

Till toppen av sidan