Att återerövra språket efter afasi

Förutom att en viss finmotorik försvann och att Börje stundtals har smärre balansproblem, är han stark i kroppen, sköter en stor trädgård, hugger ved och kan röra sig obehindrat. Vid första anblicken ser man inte hans handikapp – afasi.

Börje kämpar med att få fram de rätta orden, att hitta nyanserna i språket. Ibland kan det bli helt fel ord som kommer fram. Han har också svårt att räkna.
För att kompensera sin funktionsnedsättning försöker Börje dagligen gymnastisera hjärnan. Han löser sudoku och har dataprogram där han ska fylla i rätt ord, stava rätt, uttala rätt.

En språkstörning

Afasi är en språkstörning till följd av hjärnskada. Förmågan att uttrycka sig i tal och skrift, och förstå information och siffror kan vara nedsatt. Afasin kan ha endast en liten påverkan på talet eller så kan en person ha förlorat det mesta av sitt språk. Variationen är stor, också över tid.

Talcentrum skadades

Börje var 67 år gammal när han fick stroke och en skada på talcentrum i hjärnan. Han har också blivit personlighetsförändrad efter stroken.
– Från att ha varit en ganska tuff person så har du blivit mycket mer känslig, säger hans fru Anita och tittar varmt på Börje.

Anita är med i samtalet och stöttar honom. Hon fyller i luckor, ta fram minnen, påminner och förtydligar. Hon har varit ett stort stöd för Börje under rehabiliteringstiden.  Anita har som anhörig haft en kämpig tid.
– Inlärningen kanske står och stampar och stampar och man undrar om det någonsin ska fungera. Det hela kräver ett stort tålamod.
– Jag ska inte sticka under stol med att det har varit tre tuffa år. Jobbigast är att inte ha fått någon prognos, hur det ska gå för Börje.

Kan bli för hjälpsam

Eftersom Anita är en daglig samtalspartner har Börje tvingats återerövra språket tillsammans med sin hustru. Hon hjälper honom att läsa längre texter, eller då textraderna på teven ändras för snabbt.
– Men det är lätt att jag blir för hjälpsam, fylla i och inte låta Börje tala till punkt. Det är en klar risk, påpekar Anita.

Chock att förlora sitt språk

Börje arbetade med teknisk support för verkstads- och trämaskiner. Han reste kors och tvärs genom Sverige. Han var verbal och utåtriktad. Från att ha varit lite av en pratkvarn var plötsligt språket borta.
– När jag fick stroke kunde jag inte prata på 14 dagar, minns Börje.

Under den akuta fasen fick Anita ingen riktig respons, visste inte vad Börje kunde eller förstod. Han var inne i sin bubbla, inne i ett mörker av allvar. Att inte kunna prata, inte kunna förmedla sina tankar, känslor och åsikter – chocken var förlamande för Börje.

Språket kom fram via sången

Väl hemma märkte Börje och Anita en sak: musiken byggde broar, nådde in till hjärnans inre
– Vi sjöng tillsammans strax efter att du hade kommit hem från sjukhuset. I sången kunde du få fram orden, säger Anita till sin man.

Musik har blivit viktig för den personliga rehabiliteringen och för välbefinnandet.
En annan märklig sak var att språket ibland fanns gömt där man minst anade det. Det visade sig att Börje kunde stora delar av sitt företags produktkatalog: tillverkare, produktnummer, namn och så vidare. Samtidigt kunde han inte få fram de enklaste vardagliga orden.

Tvingar sig själv att vara social

Börje har, ivrigt påhejad av Anita, tvingat sig själv att vara med i olika sociala sammanhang och är bland annat med i en motionsgrupp.

– Jag skäms inte för att jag har talsvårigheter, jag visar det här, säger Börje och plockar fram ett kort där det står att han är med i afasiföreningen och har talsvårigheter.
Kortet kan han plocka fram när orden stockar sig. Oftast visar omgivningen både förståelse och tålamod även om motsatsen också finns. 

Bra att skriva ned orden

Ofta finns Anita med som säkerhet men Börje vill klara sig själv. När han handlar har han de saker han ska ha eller titta på nedskrivna på en lapp. Då kan han öva och öva på att säga orden innan han kommer fram till expediten. Värst är det när han känner sig nervös eller pressad. Orden är formulerade inne i huvudet men vill bara inte komma fram över läpparna.

Bra att gå patientutbildning

Ett viktigt steg i att ta sig an de nya utmaningar och krav som Börjes nya livssituation ställde, var att gå med i en kurs kallad Att leva med afasi. Logoped Marika Carlsson och person med egen erfarenhet av stroke och afasi, var kursledare. 

Gruppen erbjöd en stark gemenskap där man kunde dela med sig av sina erfarenheter, ge varandra tips och stöd för att klara vardagen. 

Afasi påverkar det sociala nätverket

Det är lätt att skämmas över sitt bristande språk och att man därmed isolerar sig efter att fått afasi.

– Man kan ofta uttrycka det mest grundläggande men kanske inte diskutera eller skämta. Några upplever det som om man inte är samma person som man var förr och man kan inte hävda sig som tidigare, menar logoped Marika Carlsson på Alingsås lasarett. 

Marika Carlsson tycker att det är viktigt att försöka delta i sociala sammanhang för att förbättra språkförmågan. För några kan det vara att delta i en afasiförening eller gå en patientutbildning.  För andra är det att träffa vänner eller vara föreningsaktiv. 

Träning förbättrar språkförmågan

Med träning, stimulans och kompensation kan språket utvecklas. Därför menar Marika Carlsson att det är viktigt att ta kontakt med en logoped som gör en bedömning av språkförmåga för att kunna ge individuellt anpassad behandling och råd. 

Det gäller också att lära sig att använda det språk man har och att ta hjälp av gester, miner och ljud. Man kan också rita och skriva för att förtydliga och kompensera så gott man kan. Då är det större chans att budskapet går fram till samtalspartnern. 

Viktigt att lära sig lyssna

Den som lyssnar på en person med afasi har också en viktig roll. Genom att ge samtalet mycket tid, vara tydlig, använda kroppsspråk, tänka på att prata en i sänder och ha det lugnt runt omkring, kan vi som samtalspartner förenkla kommunikationen tipsar Marika Carlsson. 

FOTNOT: Ledarna för afasigruppen var båda utbildade hos Kompetenscentrum för patient- och närståendeutbildning. Här utbildar man vårdgivare, patienter och närstående som sedan själva kan hålla kurs.