Krönika: Varför sover din mamma så mycket?

Hanna E KarlssonMamma har något som kallas schizoaffektivt syndrom. Det är en diagnos som ligger mitt emellan bipolär sjukdom och schizofreni. Det gör att hon har maniska perioder där hon gör tusen saker och sedan deprimerade perioder då hon gör ingenting. När hon varit riktigt dålig har hon även haft vanföreställningar, psykoser. Då har hon känt sig förföljd av spioner och Säpo och varit riktigt rädd. För henne var världen ett stort spel.

Min mamma har varit svårt sjuk. Det varit svårt för läkarna att ställa en diagnos, det är det alltid. Det har tagit tid innan hon fick rätt medicin och dos. Under vissa perioder har det gjort att hon inte varit riktigt närvarande, lite som under ett drogat tillstånd. Så när jag var liten kunde jag ibland stå framför mamma och vinka med handen i hennes synfält i flera sekunder innan hon hajade till.
"Mamma, mamma."
"Ja."
"Titta på det här, titta på det här!"

Att våga nämna att min mor är sjuk är något som har tagit mycket mod. Och en del övning

Hemma har jag gjort vad jag kunnat och försökt hålla koll på att saker och ting har funkat. Mamma har haft sina upp- och nedgångar. Dagar då hon sprungit runt och städat och tvättat, skrivit flera kapitel på sin bok, gjort upp stora planer med vänner och familj. Sedan dagarna utan ork, då hon legat och sovit, inte orkat svara i telefon, gått upp, ätit mackor och gått tillbaka och fortsatt att sova. Då har jag gärna lagat middag, så visste jag ju i alla fall att hon åt. Ibland kunde hon sova i flera dagar i sträck. Tills det blev bättre och hon gick upp i tvåtusen takter igen.

Jag har tagit stort ansvar. Mamma har ställt väckarklockan och gormat på mig att gå upp på mornarna. Jag har kravlat mig ur sängen. Suttit trött som bara den vid frukostbordet och nästan somnat i mina flingor. När jag väl varit uppe, har mamma gått och lagt sig igen.

Efter skolan brukade jag åka in till stan och hänga med mina kompisar. När jag blev hungrig åkte jag hem, ofta följde kompisarna med. Vi spelade hög musik, hoppade runt i lägenheten, tittade på tv och jag gjorde storkok. Hos mig var det ungdomsgård. Medan mamma sov. På så sätt kunde jag hålla koll hemma.

"Ja, ja, mamma? Hon sover jämt. Hon är bäst på att sova!" säger jag som det normalaste i hela världen. Jag slänger upp en tallrik mat och häller upp ett glas mjölk och ger det till mamma. Sen får hon sova vidare.

Efter några dagar frågar kompisen igen:
"Men varför sover din mamma så mycket? Det verkar ju faktiskt inte helt normalt."
"Jo, mamma lider av psykisk ohälsa", förklarar jag.

Att våga nämna att min mor är sjuk är något som har tagit mycket mod. Och en del övning.

"Vadå, är din mamma ett psyko? Men hon som är så snäll?"

Av reaktionen att döma förstår jag att svaret är baserat på ren okunskap. Så jag bestämmer mig för att ironiskt undervisa:

"Jo du förstår, min mamma är helt galen! Hon sitter i tvångströja i vadderade rum, gungandes fram och tillbaka och pratar med sina skor."
"Va!?"
"Nej, det gör hon inte, fattar du väl."

Tvångströja och vadderade rum är inte en metod som används i dag. Inte lobotomi eller kalla bad heller. Men att spräcka bubblan med fördomar mot psykisk ohälsa är svår. Okunskap föder rädsla.

"Så vad gör hon då?"

De vanligaste frågorna brukar handla om ifall hon brukar bli aggressiv eller självdestruktiv. Ifall hon ser, hör eller känner saker som inte finns, Om hur det är att sitta på psyk.

Sorry, men schizofreni är faktiskt inte att vara som Gollum

Jag brukar svara:
"Att vara psykisk sjuk kan man jämföra med att vara fysiskt sjuk. Som när man är sjuk i kroppen. Det finns hur många sätt som helst att vara sjuk på. En person kanske har feber, någon annan kanske har brutit benet. Som med psykisk ohälsa, men då kanske du är bipolär eller schizofren. Enda skillnaden är att psykiska sjukdomar vet man inte riktigt lika mycket om som de fysiska. Vill du veta lite? Som schizofren. Vet du egentligen vad det är?"

"Öh jo, det vet ju alla. Som att man har dubbla personligheter, som typ Gollum?

"Sorry, men schizofreni är faktiskt inte att vara som Gollum. Vi hajar det fel på grund av det vi sett i film och media. Att ha en personlighetsklyvning och vara två personer kallas dissociativ identitetsstörning (DID). Schizofreni är en sjukdom där man uppfattar saker fel och inte förstår sin omgivning. Ibland kan det göra att man har vanföreställningar, som att man känner lukter eller hör röster som inte finns, men sådant har man oftast inte hela tiden. Det är också förknippat med ångest och depression. Men egentligen är det en sjukt luddig diagnos. Dessutom kan man ha alla diagnoser i olika grad, lite mer eller mindre. Och man kan ha olika symtom, även om man har samma sjukdom liksom. Man kan inte dra alla över en kam. Som med feber, ibland kan det bero på att man har halsfluss, ibland på influensa. Och då behöver man olika prylar för att bli frisk, right?"

"Men shit. Det är fan sant. Men de är ju sån där deep shit. Vi pratar om nåt annat."
"Okej, då håller jag käften."

Efter några minuter kommer nästa fråga.

"Men vad är din mamma för sjuk då?"
"Haha, ville inte du prata om nåt annat?"
"Men det är ju en annan sak, när man känner någon ju."
"Visste du att en av fem har mjäll i Sverige?"
"Öh nä?"
"Visste du att en av fyra lider av psykisk ohälsa?"
"Never!"
"Google that shit. Lärde mig det på ett jippo i Kungsan som kallas Ångestparaden."

Idag äter mamma medicin och är stabil. Hon fungerar precis som vilken social, trevlig, rolig människa som helst. Mamma, mina kompisar och jag brukar använda humor som ett verktyg i vardagen för att få distans till all dramatik.

"Var är fjärrkontrollen?!"
"Spionerna tog den!"

Efter vårt samtal den där kvällen gick min kompis hem och berättade vad hon lärt sig för sin mamma. Då visade det sig att hennes morbror var sjuk, hennes granne med och att hon hade någon annan släkting som varit grymt deprimerad. En sak vet jag i alla fall om psykisk ohälsa: det är mycket, mycket vanligare än man tror.

Publicerad:
2013-09-18
Skribent:

Hanna E Karlsson

Redaktör:

Emma Holmér, 1177 Vårdguiden

Fotograf:

Åsa Grindal, 1177 Vårdguiden