Adoption

Skriv ut (ca 16 sidor)

Adoption är en möjlighet för barn som inte kan växa upp med sina biologiska föräldrar att få nya föräldrar och samtidigt ett sätt för både par och ensamstående att bilda eller utöka sin familj.

Skriv ut

Att adoptera betyder att man blir barnets nya förälder, vilket innebär att man är barnets vårdnadshavare och förmyndare. En adoption kan enligt svensk lag aldrig upphävas.

Den vanligaste formen av adoption i Sverige är internationell adoption, det vill säga att man adopterar ett barn från ett annat land.

Då barn adopteras inom Sverige kallas det nationell adoption. Det är mycket ovanligt att nyfödda och spädbarn lämnas till adoption i Sverige. Den vanligaste formen av nationell adoption är så kallad närståendeadoption.

Vem eller vilka får adoptera?

Enligt svensk lag får gifta par och ensamstående adoptera. Sambor får inte adoptera.

Man måste vara minst 25 år för att få adoptera. Det finns undantag, till exempel vid nationell adoption då det är fråga om makes eller makas barn.

Det finns ingen övre åldersgräns för att få adoptera, men Socialstyrelsen rekommenderar att man bör ansöka om medgivande för att adoptera innan man fyller 43 år.

Kommunen kan inte neka till en medgivandeutredning

Den sökandes ålder kan utgöra ett hinder för att få ett adoptionsmedgivande, men kommunen kan inte neka till en medgivandeutredning. Om de sökande ändå vill ansöka ska utredning göras och socialnämnden fatta beslut. Det är en rättsäkerhetsfråga att man har rätt att få sin sak prövad och få ett beslut som kan överklagas till förvaltningsdomstol.

Om den sökande fyllt 42 år bör det enligt Socialstyrelsen finnas särskilda skäl till att få adoptera. Särskilda skäl kan till exempel vara att man redan har en relation till ett visst barn, att bara den ena parten är lite äldre än 42 år eller att man önskar adoptera ytterligare ett barn i familjen.

Nationell adoption

Nationell adoption

Det kallas nationell adoption då man adopterar ett barn inom Sverige.

Närståendeadoption

De flesta nationella adoptioner som sker inom Sverige är så kallade närståendeadoptioner. Det betyder att man adopterar ett barn som man har en nära relation till. Oftast är det en makes eller makas barn, men det kan också vara ett barn som man är släkt med eller ett barn som man tar hand om som familjehemsförälder.

En närståendeadoption görs ofta för att den vuxna person som barnet lever med också ska bli förälder i juridisk mening, det vill säga vårdnadshavare och förmyndare. Det kan ge barnet ökad trygghet både materiellt och känslomässigt. Det adopterade barnet blir också syskon till föräldrarnas eventuella övriga barn.

Om man vill adoptera en närståendes barn lämnar man in en ansökan till tingsrätten. Domstolen begär ett yttrande från socialtjänsten, som ska utreda om adoptionen är till barnets bästa.

Den biologiska föräldern avsäger sig föräldraskapet

Den biologiska föräldern måste alltid godkänna att barnet adopteras.

I särskilda fall kan ett barn adopteras utan den biologiska förälderns samtycke. Det gäller om den biologiska föräldern har en allvarlig psykisk störning, inte tar del i vårdnaden eller inte går att komma i kontakt med. I dessa tre fall kan domstolen flytta över vårdnaden till en särskilt förordnad vårdnadshavare, till exempel till familjehemsföräldrar, som därefter kan bli aktuella som adoptivföräldrar.

Om adoptionen går igenom har den biologiska föräldern inte någon bestämmanderätt kvar över barnet. I stället blir adoptivföräldern barnets vårdnadshavare och förmyndare. Barnet har då rätt till adoptivförälderns namn, rätt till arv och allt annat som följer med släktskap. Barnet ärver inte längre den biologiska föräldern som i och med adoptionen avsäger sig föräldraskapet.

Barn från 12 år måste själva samtycka till adoption

Om ett barn fyllt 12 år måste han eller hon själv samtycka till att bli adopterad. I alla fall om det är möjligt och barnet inte skadas av att bli tillfrågad.

Adoption av barn yngre än ett år

Det är mycket ovanligt att nyfödda och spädbarn i Sverige lämnas till adoption. I så fall ska den biologiska mammans samtycke ha lämnats efter att hon återhämtat sig efter förlossningen. Om även den biologiska pappan är vårdnadshavare ska också han lämna samtycke. Om han inte är vårdnadshavare ska han höras om det är möjligt.

När det händer ansvarar socialtjänsten i kommunen för att hitta nya föräldrar till barnet. Det är vanligt att socialtjänsten föreslår adoptionssökande som redan utretts och fått medgivande av socialnämnden.

Det kan också vara så att de biologiska föräldrarna vill avsäga sig sitt föräldraskap till någon som inte godkänts för adoption ännu. De tilltänkta föräldrarna eller föräldern måste då ansöka hos tingsrätten om att få adoptera och socialtjänsten gör en utredning.

En adoptionsansökan kan inte godkännas om det från någon sida har getts eller utlovats pengar för att gå med på adoptionen.

Fäll ihop

Internationell adoption

Internationell adoption

Om man vill adoptera internationellt är huvudregeln att man ska anlita en adoptionsorganisation. Organisationerna är godkända av Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF, som också granskar deras arbete.

Eftersom adoptionsorganisationerna har många sökande och det kan vara kö för att få skicka in en ansökan om adoption, kan det vara bra att tidigt bli medlem i en eller flera adoptionsorganisationer. Man kan vara medlem och sökande i flera organisationer samtidigt, men man får bara skicka en ansökan.

Godkända adoptionsorganisationer i Sverige:

Adoptionscentrum

Barnen Framför Allt (BFA-A)

Barnens Vänner - internationell adoptionsförening (BV)

Enskild adoption

I enstaka fall, till exempel om adoptionen gäller barn till en släkting eller att det finns andra särskilda skäl, kan man adoptera utan förmedling av en adoptionsorganisation. Detta kallas enskild adoption. Innan barnet lämnar ursprungslandet ska MFoFpröva om om adoptionen kan genomföras. MFoF har information om enskilda adoptioner.

Vilka barn kan bli aktuella för internationell adoption?

Föräldrar lämnar barn till adoption av olika skäl. I de flesta fall påverkas beslutet av förhållanden som fattigdom, sjukdom, olyckor, dödsfall, kulturella och sociala förhållanden. Många barn är så kallade hittebarn. Om barnet är inlämnat på ett sjukhus eller ett barnhem känner man ofta till dess bakgrund och tidigare förhållanden.

Beslutet att ett barn ska lämnas för adoption kan också fattas av någon annan än föräldern. Det kan till exempel vara myndigheter som beslutat att föräldrarna inte klarar av att ta hand om barnet. Det kan också vara omöjligt för en förälder att behålla sitt barn om familjen inte tillåter det eller vägrar att ge sitt stöd.

För att ett barn ska bli aktuellt för internationell adoption ska det vara ordentligt utrett att barnet inte kan tas om hand av sin familj eller en annan familj i sitt hemland.

Adoptionsprocessen

Att adoptera internationellt är en process som består av flera steg och ofta tar flera år. Vid varje beslut som fattas under processens gång ska barnets bästa sättas främst. Det finns inga garantier för att man får ett barn trots att man har fått medgivande i Sverige och fått skicka en adoptionsansökan.

Sammanfattningsvis omfattar processen följande steg:

Medgivandeutredning: Man ansöker hos kommunens socialtjänst om medgivande att få ta emot ett barn för adoption. Kommunen ska informera om lämplig föräldrautbildning och starta en medgivandeutredning.

Adoptionsansökan: Om man får ett adoptionsmedgivande från socialnämnden kan man skicka en ansökan till ett land genom en adoptionsorganisation.

Godkännande i ursprungslandet: I barnets ursprungsland utreder myndigheterna om adoptionen är till barnets bästa. Myndigheterna väljer föräldrar till barnet bland de ansökningar som man tagit emot.

Barnbesked: Man får information om barnet som man har blivit vald att bli förälder till.

Socialnämndens samtycke: Om man accepterar att bli förälder till det föreslagna barnet ska information om barnet lämnas till socialnämnden. Nämnden ska inom två veckor besluta om samtycke.

Resebesked: Om man får samtycke från socialnämnden väntar man på besked från adoptionsorganisationen om när man får resa.

Adoptionsbeslut: Adoptionsbeslutet fattas i barnets ursprungsland eller av tingsrätten i Sverige beroende på vilket land barnet kommer från.

Anmäla barnets ankomst: till Skatteverket för folkbokföring och för att få barnbidrag, till Försäkringskassan för att få föräldrapenning och till socialtjänsten.

Hälsoundersökning: Läkarundersökning bör ske inom två veckor efter man har kommit hem med barnet. Man ska också anmäla till barnavårdscentralen, BVC att barnet har kommit.

Rapporter: De flesta ursprungsländer vill ha en eller flera rapporter om hur barnet har det och hur barnet utvecklas i sin nya familj. Rapporterna skrivs av socialnämnden eller adoptivföräldern/adoptivföräldrarna. Ibland skrivs rapporter av båda.

Medgivandeutredning

När man vill adoptera ansöker man om medgivande om att få adoptera hos socialtjänsten i sin hemkommun. Socialtjänsten gör en utredning. Man behöver ha ett medgivande för att kunna skicka en adoptionsansökan.

Oftast går det till så att man ringer till kommunen och får komma på ett första informationssamtal hos socialtjänsten då man bland annat får veta vilka grundkraven är för att få adoptera.

Inför medgivandeutredningen ska man gå en föräldrautbildning. Man får information från socialtjänsten om vilken kurs som är godkänd av kommunen.

Föräldrautbildning

Syftet med föräldrautbildningen är att deltagarna ska få förutsättningar att fatta ett väl genomtänkt beslut.

Under utbildningen får man lära sig hur en internationell adoption går till och om adopterade barns speciella behov och situation.

Man pratar bland annat om ofrivillig barnlöshet, motiv till att adoptera, om anknytningsprocessen mellan barn och förälder, omgivningens attityder och annat som kan vara speciellt med att vara adoptivförälder.

När man har gått föräldrautbildningen och uppfyller grundkraven för att få adoptera, vad gäller ålder och civilstånd, gör en socialsekreterare en medgivandeutredning. Utredningen innebär att man träffar en socialsekreterare och blir intervjuad och pratar om adoptionen och om sig själv.

Underlag till socialnämnden

Medgivandeutredningen är ett underlag för socialnämndens beslut om medgivande. Den är också en del i förberedelsen för dem som vill adoptera. Om man får ett medgivande och skickar en ansökan till ett land, översätts utredningen och är ett sätt att bli presenterad för myndigheterna i landet.

Socialtjänsten är skyldig att börja medgivandeutredningen så snart som möjligt efter att man har lämnat in ansökan om ett adoptionsmedgivande.

Utredningen ska innehålla omfattande information om adoptivföräldern, bland annat om uppväxt, utbildning, arbete, relationer till släkt och vänner, hälsotillstånd, personliga egenskaper, fritidsintressen och livsåskådning.

Socialsekreteraren begär också bland annat utdrag ur socialregistret och polisregistret.

Här är exempel på sådant som utredningen ska ge svar på:

De sökandes ekonomi

För både gifta och ensamstående gäller att man behöver ha en stabil ekonomi.

De sökandes hälsa

Det är viktigt att blivande adoptivföräldrar har god fysisk och psykisk hälsa. Läkarintyg är obligatoriskt och måste ibland kompletteras med intyg från specialist om man haft en svår eller har långvarig kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning.

Socialt nätverk

Gifta par som vill adoptera behöver leva i ett stabilt förhållande. Att ha släkt och vänner som kan vara ett stöd för de blivande adoptivföräldrarna och barnet är viktigt och därför får alla som ansöker om adoption lämna skriftliga referenser från personer som känner en väl. När ensamstående ansöker om adoption läggs extra stor vikt vid att hon eller han har ett väl fungerande socialt nätverk.

Vad har man för förväntningar?

Man får också berätta om varför man vill adoptera och vad man har för förväntningar på barnet och föräldraskapet. Utredaren undersöker dessutom vilken inställning de blivande adoptivföräldrarnas vänner, anhöriga och eventuella tidigare barn har till den planerade adoptionen.

Medgivandebeslut

När utredningen är klar presenteras den för socialnämnden, som består av politiker i kommunen. Socialnämnden beslutar om man får medgivande eller inte. Ett beslut om medgivande gäller i två år.

Under den tid som medgivandet gäller måste man meddela eventuella förändringar till socialnämnden, till exempel om man har blivit gravid, sjuk, har flyttat, bytt jobb eller blivit arbetslös. Om socialnämnden bedömer att man då inte längre anses lämplig som adoptivförälder dras medgivandet tillbaka.

Om socialnämnden inte ger medgivande kan man överklaga beslutet till förvaltningsrätten. Men om man får medgivande först i andra instans kan det bli svårt att få adoptionsansökan accepterad i barnets ursprungsland. Om man har blivit nekad medgivande kan man också lämna in en ny ansökan till socialnämnden om ens levnadsvillkor förändras.

Adoptionsansökan

Om man har fått ett medgivande från socialnämnden behöver man bli godkänd som adoptivförälder även i ett ursprungsland. Olika länder har olika krav på adoptivföräldrarna till exempel vad gäller ålder, utbildning och hur länge man har varit gifta.

Man kontaktar en eller flera av de svenska adoptionsorganisationerna, om man inte har gjort det tidigare. Det är adoptionsorganisationens uppgift att informera de sökande om vilka möjligheter man har. Man bestämmer sig sedan för vilket eller vilka länder man kan tänka sig. Det kan vara väntetid för att få skicka en ansökan.

Adoptionsorganisationen hjälper till med ansökan

När man är framme i adoptionsorganisationens kö för ett land hjälper organisationen till med adoptionsansökan och förmedlar den till det land som man vill adoptera ifrån. Kraven på vilka handlingar och vilken information som ska ingå i ansökan skiljer sig mellan olika länder.

Ursprungslandets regler och rutiner styr det som händer där, det varierar hur lång tid det tar.

Adoptera barn med sjukdom eller funktionsnedsättning

Många av de barn som adopteras internationellt har särskilda behov på grund av sjukdomar och funktionsnedsättningar. Det kan handla om läpp-, käk- eller gomspalt, höftsjukdom, klumpfot eller hjärtfel, som brukar kunna behandlas. En del funktionsnedsättningar upptäcks först när barnet har varit i Sverige en tid. Det gäller framför allt utvecklingsförseningar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Syn- och hörselnedsättning är andra exempel.

Som förälder till barn med kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning har man rätt till stöd från kommun och landsting. Som adoptivförälder har man dessutom rätt till särskilt stöd från socialtjänsten i kommunen om man behöver det.

Barnbeskedet

Adoptionsorganisationen lämnar ett så kallat barnbesked när man har blivit föreslagen som förälder eller föräldrar till ett barn i ursprungslandet. Man får då uppgifter om barnets namn, ålder och kön. I handlingarna som man får finns oftast ett foto på barnet och en läkarrapport. Ibland finns också uppgifter om barnets sociala bakgrund.

Socialnämndens samtycke

Den blivande föräldern eller föräldrarna ska lämna kopior på handlingarna om barnet till socialnämnden. Nämnden ska inom två veckor kontrollera att informationen om barnet stämmer överens med medgivandet och att den sökandes förhållanden inte har förändrats så att det påverkar medgivandebeslutet. Om allt är i sin ordning ger socialnämnden sitt samtycke till att man får gå vidare med adoptionen.

I samband med samtyckesbeslutet kan man erbjudas ett frivilligt föreberedelsesamtal i utbildande syfte, med fokus på det barn man ska adoptera.

Resebesked

Efter barnbeskedet följer ytterligare väntan innan det är dags att möta barnet. Adoptionsorganisationen meddelar när man får resa till ursprungslandet. Beroende på olika rutiner i olika länder kan väntetiden variera mellan några veckor och ungefär ett år. Beskedet om resan kan komma med kort varsel och ibland kan avresedatum ändras.

Under väntetiden kan man fortsätta att förbereda sig mentalt och praktiskt. Hos adoptionsorganisationerna finns information om ursprungsländerna och om barnen. En del organisationer och kommuner håller också kurser om de praktiska förberedelserna inför resan till barnet.

Möte med barnet

Ursprungslandets regler och rutiner styr hur första mötet, överlämnandet och vistelsetiden blir. Det första mötet med barnet kan ske på olika sätt och på olika platser; på ett hotell, på barnhemmet eller på den utländska adoptionsorganisationens kontor. Vid mötet kan man ibland få mer information om barnets bakgrund, utveckling och hälsa.

Det varierar hur barnet lämnas över. Det kan till exempel ske direkt vid det första mötet, eller efter att man har träffats en stund varje dag under en period och tills att de som har vårdat barnet ser att barnet är redo att lämna barnhemmet eller fosterfamiljen. Den tid som man ska tillbringa i barnets ursprungsland varierar mellan en vecka till omkring nio månader, beroende på vilka regler som gäller i landet. I enstaka fall får man stanna ännu längre.

Adoptionsbeslutet

Internationell adoption kan beslutas på olika sätt. Adoptionsbeslutet fattas i barnets ursprungsland eller av tingsrätten i Sverige beroende på vilket land barnet kommer från. Om man behöver ansöka om beslut i tingsrätten kan det dröja någon eller några månader innan man får beslut. Adoptionsorganisationen i Sverige ger information och vägledning.

Barn som inte har fyllt tolv år får vid adoptionsbeslutet automatiskt svenskt medborgarskap om minst en av de nya föräldrarna är svensk medborgare. Om man adopterar som ensamstående behöver man vara svensk medborgare. Om barnet är äldre än tolv år måste föräldrarna ansöka om svenskt medborgarskap för honom eller henne.

Adoptionen kan inte hävas.

Anmälan till svenska myndigheter

När barnet har kommit till Sverige ska man som förälder meddela det till Skatteverket. Detta för att barnet ska bli folkbokfört här och för att barnet ska få ett personnummer. Man måste också göra en anmälan till socialtjänsten, som ska ha kopior på alla handlingar om barnet. Socialtjänsten har ett ansvar för att adoptivfamiljen får det stöd och den hjälp som den kan ha behov av efter adoptionen.

Kostnader och bidrag

Kostnaderna för att adoptera beror på vilket land barnet kommer ifrån. Som adoptivförälder betalar man för de administrativa kostnaderna för att förmedla adoptionen och för sina egna kostnader i samband med att man reser och hämtar barnet. I en del länder betalar man också för barnets vård och uppehälle före adoptionen. Andra kostnader är för översättningar och legaliseringar av handlingar, läkarundersökningar med mera.

Om man har adopterat genom en adoptionsorganisation, och fått ett adoptionsbeslut, kan man få ett adoptionsbidrag från Försäkringskassan när man har kommit hem med barnet. Det finns olika sätt att finansiera en adoption. Vissa banker erbjuder särskilda adoptionslån.

En adoptivförälder har samma rätt som andra föräldrar i Sverige att vara ledig från sitt arbete och att få föräldrapenning. Under viss del av den tid man tillbringar i barnets ursprungsland kan man få tillfällig föräldrapenning, det vill säga samma ersättning som vid vård av sjukt barn. Denna ersättning ska man söka i förväg hos Försäkringskassan. Ensamstående adoptivföräldrar kan få underhållsstöd efter ansökan hos Försäkringskassan.

Läs mer om föräldrapenning vid adoption på Försäkringskassans webbplats.

Läkarundersökning

Inom två veckor efter att man har kommit hem till Sverige bör barnet undersökas av en läkare. Det kan vara bra att beställa tid för denna hälsoundersökning redan innan man kommer hem. Man kan vända sig till en vårdcentral eller till en barnmottagning.

Läkaren ska kontrollera barnets hälsa samt dess kroppsliga och sociala utveckling. Tillsammans med läkaren går man igenom de uppgifter man som adoptivförälder har om barnets hälsa, utveckling och om vaccinationer som barnet har fått.

Det är ovanligt att läkaren vid denna undersökning upptäcker någon kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning, som man som adoptivförälder inte redan känner till. Men vid behov kan läkaren remittera till en specialist.

Däremot är det ganska vanligt att adoptivbarn har lindriga åkommor eller sjukdomar när de kommer till Sverige. En del av dessa kan uppkomma eller förvärras till följd av en lång flygresa och miljöombyte. Det handlar för det mesta om magsjuka, luftvägsinfektioner, hudinfektioner, öroninflammation eller blodbrist.

Undersökning på BVC

Om barnets hälsa och utveckling bedöms vara god vid den första läkarundersökningen kan uppföljningen ske på barnavårdscentralen, BVC. Det är bra att beställa tid för ett första BVC-besök redan innan barnet kommer till Sverige. På BVC får alla barn upp till sex år regelbundna förebyggande hälsokontroller och vaccinationer. Där finns, utöver sjuksköterskor, tillgång till läkare och psykolog. Vid behov kan BVC-sjuksköterskan remittera barnet till en dietist, logoped eller annan specialist.

Läs om barns utveckling i olika åldrar.

Beroende på vilka förhållanden barnet levt under i ursprungslandet kan barnet ibland halkat efter i utvecklingen jämfört med andra barn i samma ålder. Det kan gälla bland annat förmåga till samspel, tillväxt och motorik. Om barnet till exempel vistats i en spjälsäng stora delar av sin vakna tid kanske det inte har fått möjlighet att lära sig krypa eller gå även om barnet är i ettårsåldern. Barnet får nu förutsättningar att utveckla sina färdigheter, men utvecklingen kan ta tid.

Läs om barns fysiska tillväxt.

Ett adopterat barns språkutveckling kan ibland bli försenat för att barnet bytt modersmål. Det kan yttra sig i svårigheter med uttal, ordböjning, ord- och begreppsbildning. För de allra flesta går det bra, men man behöver vara uppmärksam på barnens språkutveckling och söka logoped om barnet har svårigheter.

Adoptivbarn kan ha rätt att få modersmålsundervisning i skolan, även om de inte talar sitt modersmål hemma.

Uppföljningsrapporter

Efter adoptionen ska man skicka uppföljningsrapporter till barnhemmet eller myndigheterna i barnets födelseland. Genom rapporterna får de veta hur barnet har det i sin nya familj. Vilken instans som ska ha rapporterna och hur ofta man ska rapportera skiljer sig från land till land.

Vissa länder kräver rapportering under hela barnets uppväxt. Ibland ska rapporterna skrivas av en handläggare på socialtjänsten, ibland av adoptivföräldern eller adoptivföräldrarna. Ibland ska rapport skrivas av både föräldrar och socialtjänsten. Den svenska adoptionsorganisation som förmedlade adoptionen, informerar om vad som gäller i det enskilda fallet och ser till att uppföljningsrapporterna skickas till rätt instans.

Fäll ihop

Att bli adoptivförälder

Att bli adoptivförälder

Att bli förälder är en stor och omvälvande förändring i livet. Man får följa utvecklingen hos ett barn och kommer länge att vara den viktigaste personen i barnets liv. Att bli förälder genom adoption innebär också en stor förändring för barnet som tidigare levt i ett annat sammanhang.

Föräldrar reagerar olika mycket på omställningen, men det är vanligt att man kan ha flera motstridiga känslor samtidigt, till exempel glädje och sorg, och att de ändrar sig fram och tillbaka. För en del kommer känslorna för barnet på en gång och för andra tar det lite längre tid.

Läs mer om att bli förälder. Här kan du se en film med en psykolog som pratar om när det känns jobbigt.

Hemma i Sverige behöver barnet vänja sig vid en ny miljö, nya människor, ny mat, nytt språk och kanske ett nytt klimat. Samspelet och anknytningen mellan barnet och föräldrarna byggs upp efterhand. Det är en process som det inte går att sätta någon tidsgräns för.

Alla adopterade barn har varit med om att förlora sina biologiska föräldrar och att lämna sin hemmiljö. En del kan ha flera separationer eller andra traumatiska upplevelser bakom sig när de adopteras. Finns det andra barn i familjen ska också barnen lära känna och anpassa sig till varandra.

Under barnets första tid i sin nya familj är det viktigt att det blir tydligt vem det är som tillfredsställer hens grundläggande behov av skydd, tröst, mat och sömn.

Det betyder inte att man behöver isolera sig från släktingar och vänner, men om barnet till exempel gråter ska man som förälder trösta barnet och ingen annan. Däremot kan släkt och vänner gärna hjälpa till med praktiska saker så att man kan lära känna sitt barn i lugn och ro.

Det kan vara bra att komma in i rutiner så snart som möjligt. I början är man som förälder ofta mycket uppmärksam på barnets hälsa och eventuella sjukdomar. Men snart brukar tiden upptas av barnets mat, sömn och trivsel.

Man kan behöva hjälp att stärka samspelet mellan sig själv och barnet. Dels kan man läsa böcker, dels få stöd från personal inom förskolan, skolan och vården, till exempel på barnavårdscentralen. På vissa orter finns psykologer och psykoterapeuter med inriktning på adopterade barn och deras föräldrar.

Läs mer om samspel och anknytning.

Omställningen påverkar barnet på olika sätt

Det är naturligt och sunt att barnet reagerar på den stora förändringen i livet som adoptionen innebär. Hur omställningen påverkar barnet är olika beroende på barnets personlighet, ålder och tidigare erfarenheter. Det är vanligt att barnet känner oro och separationsängslan och till exempel äter och sover dåligt i början. För att barnet ska kunna känna sig så tryggt som möjligt behöver man alltid visa förståelse och respekt för barnets uttryck, som kan vara allt från att visa ilska och bli utagerande till att barnet blir inåtvänt och blygt.

Några barn kan ha svårt med omställningen till det nya livet. En del familjer kan då behöva extra råd och stöd, antingen vid ett enstaka tillfälle eller under en period. I dag finns det allt fler på BVC, i förskolan, skolan och i vården som har kunskap om adoptivbarn och som kan stödja adoptivföräldrar. På en del orter finns också särskilda förskolor och öppna förskolor för adoptivbarn, där personalen har stor erfarenhet och kunskap.

Man kan kontakta barnavårdscentralen, socialtjänsten i kommunen, elevhälsan eller barn- och ungdomspsykiatrin om man som förälder är orolig och vill ha stöd. Man kan också ringa eller mejla till:

Rädda barnens föräldratelefon och föräldramejl

Bris föräldratelefon och föräldramejl

Tankar på ursprunget

Som förälder till ett barn som har fötts i ett annat land har man ansvar för att stödja barnet om barnet vill veta mer om sitt ursprung.

Alla förhåller sig till sitt ursprung på sitt eget sätt. En del barn och ungdomar funderar mycket på sin bakgrund och sina biologiska föräldrar och vill kanske göra en återresa till landet där de föddes. Andra reflekterar knappt alls över sitt ursprung och är inte så intresserade av att ta reda på mer om det.

Man kan också känna och tänka på olika sätt under olika faser i livet. Det är till exempel inte ovanligt att adopterade börjar intressera sig för sitt ursprung när de själva blir föräldrar.

Som förälder behöver man bekräfta både barnets ursprung och dess anknytning till Sverige. Det är viktigt att inte låtsas att barnet inte är adopterat. Det är viktigt att vara lyhörd för barnets behov och låta eventuellt sökande efter ursprunget ske utifrån barnets önskemål.

Att bemöta andras frågor och attityder

Alla adopterade barn har rätt att själva bestämma hur de vill beskriva sig själva, sin familj och sitt ursprung.

En del människor kan ställa frågor till ett adopterat barn och till dess föräldrar, som de aldrig skulle ställa till någon som inte är adopterad. Det kan också finnas de som tycker att adopterade ska vara tacksamma för att de har fått komma till Sverige. Ingen behöver stå i tacksamhetsskuld för det liv man har fått. Barn väljer inte sina liv, men som förälder kan man känna sig tacksam över att man har fått ett barn.

Läs om hur familjer kan vara i Vad är en familj?.

Stöd för barnet

Som förälder behöver man vara ett stöd för sitt barn. Frågor som rör föreställningar om svenskhet, invandrare eller rasism är sådant som tas upp i föräldrautbildningen. Att ha funderat och resonerat kring dessa frågor i förväg kan vara stärkande både för barnet och för en själv som adoptivförälder.

Ofta är det viktigast att lyssna på barnet och hans eller hennes funderingar och tankar. Man behöver inte alltid komma med lösningar. Om familjen behöver hjälp utifrån kan man till exempel kontakta barnavårdscentralen, förskolan, elevhälsan, skolan, kommunens familjerådgivning, socialtjänsten eller barn- och ungdomspsykiatrin.

Ta tillvara adopterades kunskap och erfarenheter

Många som har adopterats till Sverige är idag vuxna med egna familjer. Det finns mycket kunskap om internationella adoptioner i Sverige, både hos enskilda personer och via vetenskapliga studier och offentliga rapporter.

Om man funderar på att adoptera kan man bli medlem i en adoptionsorganisation. Där kan man få kontakt med andra som vill adoptera eller som redan har gjort det. Man kan också få upplysningar och råd av socialtjänsten i kommunen.

Om man har adopterat eller är adopterad kan man gå med i en av de föreningar som finns för adopterade och deras familjer. De är ofta knutna till adoptionsländerna. I dessa föreningar kan man få kontakt och utbyte med både adoptivföräldrar och personer som är adopterade.

På Facebook finns flera grupper för den som har frågor om eller planerar att adoptera, eller har barn genom adoption.

Fäll ihop

Läs mer

Läs mer

adoptionsorganisationernas webbplatser finns mer information om adoption. Det finns också gott om faktaböcker och skönlitteratur om adoption. Många böcker är skrivna utifrån adopterades och adoptivföräldrars egna erfarenheter. All denna litteratur kan vara värdefull för att förstå hur det kan vara att adoptera ett barn och att vara adopterad.

På andra webbplatser:

UMO: att vara adopterad

Myndigheten för föräldrarätt och föräldraskapsstöd, MFoF

RFSL:adoption

Handbok om adoption, MFoF

Boktips:

Adoption - banden som gör oss till familj

Mary Juusela, Norstedts, 2010

Adoption

Frank Lindblad, Studentlitteratur, 2004

Äntligen adoptivförälder

Eva Brenckert, Bilda förlag, 2002

Adoptera, ett sätt att bli förälder

Annika Creutzer, Bonniers, 2002

Samtal med vuxna adopterade

Anna von Melen, Rabén Prisma, 1998

Längtansbarnen - adoptivföräldrar berättar

Kerstin Weigl, Norstedts, 1997

Blod är tjockare än vatten

Astrid Trotzig, Bonniers, 1996

Fäll ihop
Skriv ut (ca 16 sidor)
Senast uppdaterad:
2017-03-10
Redaktör:

Jenny Magnusson Österberg, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Lovisa Kim, Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF