Magnetkameraundersökning

Du behöver oftast inte förbereda dig på något särskilt sätt inför en undersökning, men det finns vissa undantag. Du kan behöva undvika att äta eller dricka något fyra till sex timmar innan undersökningen om din mage ska undersökas.

Ibland kan tarmen behöva tömmas på innehåll. Det vanligaste sättet är att dricka en saltbalanserad vätska som du får av läkaren eller köper på apotek. Vätskan gör att magen sätts igång och du får diarré inom några timmar. Du kan även få ett läkemedel för att minska tarmrörelserna. På så sätt blir det mindre störningar på bilderna. Läkemedlet gör att du kan bli torr i munnen och få dimsyn under några timmar. 

Du kan behöva ta ett läkemedel som gör hjärtrytmen mer stabil om ditt hjärta ska undersökas. Vissa oregelbundenheter i hjärtats rytm kan annars göra det svårt att ta bra undersökningsbilder.

Innan du undersöks

Innan du undersöks med magnetkamera får du svara på ett antal frågor, till exempel om du har en pacemaker inopererad eller om du har fått in metallsplitter i ögonen någon gång. 

Du ska inte använda smink, hårvax eller liknande produkter om du ska bli undersökt i huvudet eller halsen. Anledningen är att det kan ge störningar på bilderna. 

Ibland behövs kontrastmedel

Du kan behöva få så kallat kontrastmedel i samband med undersökningen. Det är en slags vätska som gör att eventuella förändringar i kroppen syns tydligare med magnetkamera. Den mängd kontrastmedel som behövs är liten, oftast motsvarande en matsked.

Du kan få kontrastmedlet direkt i blodet. Du får det då genom en liten nål, oftast i armen. Innan du får kontrastmedlet kan du få lämna ett blodprov för att undersöka njurarnas funktion. Om du har kraftigt försämrad njurfunktion brukar undersökningen med magnetkamera genomföras utan kontrastmedel.

Du kan få dricka kontrastmedel om du ska få magens organ undersökta. Du får oftast göra det mellan två och fyra timmar före själva undersökningen. Kontrastmedlet påverkar inte njurfunktionen.

Du kan få kontrastmedel i ändtarmen om du ska få organen i bäckenet undersökta. En sjuksköterska för in medlet i ändtarmen med hjälp av en kort plastslang. 

Magnetfältet drar till sig magnetisk metall

Alla som vistas i undersökningsrummet måste lämna alla magnetiska metallföremål utanför. Det kan till exempel vara smycken eller mynt. Det är nödvändigt eftersom det starka magnetfältet drar till sig magnetisk metall. Därför får heller inte rullstolar eller sjukhussängar finnas i rummet. 

Vissa föremål som nycklar, bankkort, mobiltelefoner, klockor och hörapparater ska du lämna utanför magnetrummet, eftersom magnetfältet kan förstöra dem på olika sätt. Till exempel kan informationen i bankkortet raderas och elektroniken i mobiltelefoner kan påverkas.

Cellskräck eller andra obehag

Undersökningen gör inte ont, men vissa kan tycka att det känns obehagligt att ligga stilla en längre tid i det ganska trånga undersökningsutrymmet. På många sjukhus får du ta med dig en vän eller närstående in undersökningsrummet, vilket kan kännas lugnande. Du kan få ett lugnande läkemedel före undersökningen om du tycker att det känns mycket obehagligt. Då ska du inte köra bil under timmarna efter undersökningen.

Om du har cellskräck ska du tala om det för personalen. I så fall kan du bli sövd med hjälp av narkos innan undersökningen. Det bra om du meddelar avdelningen att du har cellskräck i god tid innan undersökningen.

Undersökning av barn

Små barn upp till cirka sex års ålder som ska undersökas behöver oftast lugnande läkemedel eller narkos. Det behövs för att barnet ska ligga stilla under den långa undersökningen. 

Undersökningen går till på samma sätt som för vuxna. Om barnet behöver narkos så är även narkospersonal med hela tiden.

Den vanligaste modellen av magnetkamera har ett undersökningsutrymme som ser ut som en tunnel med öppningar i båda ändarna. Tunneln är cirka två meter lång, med en diameter på 70-80 centimeter. Vissa modeller är öppna även på sidorna och har kortare tunnel. Det finns också små magnetkameror med svagare magnetfält som används för att undersöka ben och armar. 

Det hörs ett ganska kraftigt knackande och surrande ljud när magnetkameran tar bilderna, så du får ha hörselskydd på under undersökningen. Om du är känslig för ljud kan du använda ta med öronproppar och ha under hörselkåporna. Be personalen om hjälp så att hörselskyddet sitter på ordentligt innan undersökningen börjar. Var också beredd på att britsen vibrerar lätt under undersökningen

Viktigt att ligga stilla

När du undersöks får du ligga på en brits som skjuts in i magnettunneln. Varje bildserie tar mellan några sekunder och upp till flera minuter. En bildserie är ett antal bilder som avbildar ett organ, exempelvis levern, på ett visst sätt. Ofta behövs flera bildserier för att kunna bedöma organet fullständigt. Under den tiden måste du ligga helt stilla, men mellan bildtagningarna får du ofta röra lite på dig. En röntgensjuksköterska sköter bildtagningen från ett rum bredvid. Du kan hela tiden prata med röntgensjuksköterskan genom en mikrofon och en högtalare.

Under en vanlig undersökning tar magnetkameran runt 100-500 bilder och det brukar ta mellan 20 och 45 minuter. Om du behöver använda kontrastmedel eller om det krävs mycket detaljerade bilder tar undersökningen längre tid.

När undersökningen är klar får du oftast lämna sjukhuset direkt och återgå till vardagen med arbete, skola eller annat. Har du fått lugnande eller avslappnande läkemedel ska du inte köra bil eller något annat fordon under resten av dygnet. Detsamma gäller om du fått ett läkemedel som påverkar ögonen. Därför kan det vara bra att ha någon med dig.  

Det bra att dricka riktigt med vatten första dygnet efter undersökningen om du har fått kontrastmedel i blodet, eftersom medlet utsöndras via njurarna och försvinner ur kroppen med urinen.

Efter undersökningen analyserar en röntgenläkare bilderna och skickar svaret till den läkare som bestämde att du skulle undersökas. Svaret kan skickas direkt om det är nödvändigt. Sedan får du veta resultatet av läkaren som beställde undersökningen.

Magnetkameraundersökning är en av flera undersökningsmetoder som används för att upptäcka sjukdomar och se skador i kroppen. Magnetkameran kan också användas för att se om en behandling, till exempel en strålbehandling eller en operation, har haft effekt.

Till skillnad från en röntgenbildtagning används inte någon röntgenstrålning när du undersöks med magnetkamera. Därför kan du undersökas flera gånger utan att riskera att påverkas av strålning.

Undersökningen kräver utrustning som inte finns på alla sjukhus och personalen måste vara specialutbildad. Därför skriver läkare vanligtvis inte remiss till magnetkameraundersökning om andra metoder kan användas. 

Magnetkameraundersökning kallas också för Magnetisk Resonans Tomografi, som förkortas MRT. Ibland kallas undersökningen för magnetröntgen, men det är ett felaktigt namn eftersom magnetkameran inte bygger på röntgenteknik.

Ger tvärsnittsbilder av kroppen

Människokroppen består till största delen av vatten och vattenmolekylen innehåller väteatomer. Med hjälp av väteatomerna tillsammans med ett mycket starkt magnetfält, radiovågor och avancerad datateknik skapar magnetkameran detaljrika tvärsnittsbilder. Magnetkameran kan ta bilder på längden, tvären och snedden.

Exempel på undersökningar

En magnetkamera kan avbilda nästan alla organ i kroppen. Det är vanligast att hjärnan, ryggen och de stora lederna undersöks. Mag-tarmkanalen, bäcken, blodkärl, hjärta och bröst kan också undersökas.

Magnetkamera kan användas vid följande olika typer av skador och sjukdomar:

• När huvudet ska undersökas vid exempelvis hjärntumör, epilepsi, stroke, hjärninflammation, multipel skleros (MS) eller sjukdomar i ögonen.
• När ryggraden eller ryggmärgen ska undersökas vid exempelvis diskbråck, tumör, skador på ryggmärg vid olycksfall eller MS.
• När magens organ ska undersökas vid exempelvis misstanke om tumörer eller andra förändringar i livmoder, äggstockar, prostata, lever, njurar, binjurar eller bukspottskörteln.
• När armar eller ben ska undersökas på grund av exempelvis muskelbristning, meniskskada, senskada, tumör, inflammation eller benmärgssjukdom.

Det starka magnetfält som finns i undersökningsrummet drar till sig magnetiska föremål som består av järn. Magnetfältet påverkar också elektronisk utrustning och kan göra att utrustningen slutar fungera. Du ska därför inte undersökas med magnetkamera om något av följande gäller för dig:

• Du har elektronisk utrustning inopererad i kroppen, till exempel pacemaker, insulinpump, cytostatikapump, elektroder för nervstimulering eller cochleaimpantat i örat. Ibland måste du undersökas med magnetkamera även om du har en pacemaker, men då måste en hjärtläkare övervaka undersökningen. Ofta måste pacemakern programmeras om efter undersökningen.
  
  
• Du har fått magnetiska metallclips inopererade i stället för stygn. Clipsen som kallas kirurgiska häftklamrar finns kvar i kroppen och kan på grund av det starka magnetfältet ändra läge och skada vävnaden runt omkring. De clips som används idag är oftast inte magnetiska.
  
  
• Du har metallsplitter i ögat eller i någon annan del av kroppen. Metallsplittret kan ändra läge och orsaka blödning eller annan skada.

Du får också fylla i en blankett före undersökningen så att personalen får reda på om du är opererad i hjärnan eller hjärtat. De behöver då också få veta om du har något elektroniskt eller magnetiskt material inopererat i kroppen. Det är viktigt att du fyller i de rätta uppgifterna i god tid före undersökningen. Då kan personalen ta reda på om du kan undersökas i magnetkameran utan risk.

Metall som inte är magnetisk går bra

Det går bra att undersökas om du har metall i kroppen som inte är magnetisk. Exempel på sådan metall är höftproteser och knäproteser, kopparspiraler, tandfyllningar och tandimplantat. Hörselbensproteser är oftast inte magnetiska, men äldre sådana kan vara det. Piercing ska tas bort, eftersom dessa kan värmas upp när undersökningen pågår. Tatueringar går oftast bra. Prata med personalen på avdelningen innan du kommer till undersökningen om du har frågor eller är osäker.

Ultraljud i stället om du är gravid

Det finns ingen vetenskapligt bevisad risk att risk att foster skadas om den som är gravid undersöks med magnetkamera, men motsatsen är inte heller bevisad. Därför blir du oftast undersökt med ultraljud i stället om du är gravid. Om det inte går är det vanligt att göra en magnetkameraundersökning. Då utsätts fostret inte för strålning, vilket händer om du skulle undersökas med röntgen eller isotopundersökning. Undersökning med isotop kallas även skintigrafi och innebär att du får en spruta med en svagt radioaktiv lösning som sedan fördelas i kroppen och kan studeras av läkaren med en gammakamera.

Efter att din läkare begärt en undersökning med magnetkamera är det en röntgenläkare som mer i detalj bestämmer hur undersökningen ska göras. Ibland byter röntgenläkaren till en metod som passar bättre för dig. Vanliga metoder är röntgen, datortomografi, ultraljud eller isotopundersökning.

Här är några fördelar och nackdelar med olika metoder:

• Ultraljud är en snabb metod som finns på många ställen. Ultraljud är vanligt om du behöver undersökas till exempel i gallan, levern, blindtarmen, bukaortan, andra blodkärl, hjärtat, prostatan och gynekologiska organ.

• Datortomografi är en nästan lika snabb metod som ultraljud. Nackdelarna är stråldosen och kontrastvätskan som den som har fel på njurarna inte tål. Datortomografi är mycket bra vid många akuta tillstånd som stroke, allvarliga tillstånd i buken och vid svåra olyckor. Därför används datortomografi dygnet runt, till skillnad från undersökning med magnetkamera som sällan görs på natten. Datortomografi är också bra när det inte är mycket bråttom att bli undersökt, till exempel vid misstanke om tumör. Stråldosen gör att läkaren gärna väljer ultraljud, magnetkameraundersökning eller vanlig röntgen när barn ska undersökas. Men datortomografi är trots allt ibland det bästa valet.

• Röntgen har delvis ersatts av de nya metoderna men är fortfarande ett enkelt och bra sätt för att hitta både benbrott och förslitningar i leder samt för att undersöka lungorna.

Som patient har du enligt patientlagen möjlighet att påverka din vård.

Du ska förstå informationen

För att du ska kunna vara delaktig i din vård och behandling är det viktigt att du förstår informationen du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om du inte förstår.

Även barn ska vara delaktiga i sin vård. Ju äldre barnet är desto viktigare är det.

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du har en hörselnedsättning.