Magnetkameraundersökning

Kan ge mer information

Magnetkameraundersökning är en av flera undersökningsmetoder som används för att upptäcka sjukdomar och kartlägga skador i kroppen. Magnetkameran kan också användas för att se om en behandling, till exempel en strålbehandling eller en operation, har haft effekt.

Till skillnad från en röntgenbildtagning används inte någon röntgenstrålning när du undersöks med magnetkamera. Därför kan du undersökas flera gånger utan att riskera att påverkas av strålning.

Undersökningen kräver stora resurser och specialutbildad personal. Därför används magnetkameraundersökning sällan i första hand. Det är inte alla sjukhus som har magnetkamera och vissa typer av undersökningar görs endast på specialkliniker.

Magnetkameraundersökning kallas också för Magnetisk Resonans Tomografi (MRT). En del kallar undersökningen för magnetröntgen, men det är ett felaktigt namn eftersom magnetkameran inte bygger på röntgenteknik.

Ger tvärsnittsbilder av kroppen

Människokroppen består till största delen av vatten. Vattenmolekylen innehåller väteatomer och med hjälp av dessa, tillsammans med ett mycket starkt magnetfält, radiovågor och avancerad datateknik, skapar magnetkameran bilder.

Varje väteatom omges av ett svagt magnetfält. När du ligger i en magnetkamera omges du av ett mycket kraftfullt magnetfält. Kroppens väteatomer kommer då att rikta sig med eller emot magnetkamerans magnetfält.

När du undersöks ligger du på en brits som skjuts in i en så kallad magnettunnel. Där riktas radiovågor, så kallade RF-pulsar, mot området som ska undersökas. Dessa RF-pulsar får väteatomkärnorna i kroppen att ändra läge. Varje gång RF-pulsen slås av återgår atomkärnorna till sitt ursprungliga läge samtidigt som de avger energi i form av radiovågor. En antenn fångar upp radiovågorna och en dator omvandlar informationen till en serie detaljrika tvärsnittsbilder. Magnetkameran kan ta bilder i flera olika plan – på längden, tvären och snedden.

Exempel på undersökningar

En magnetkamera kan avbilda nästan alla organ i kroppen. Det är vanligast att hjärnan, ryggen och de stora lederna undersöks, men mag-tarmkanalen, bäcken, blodkärl, hjärta och bröst kan också undersökas.

Magnetkamera kan användas vid flera olika typer av skador och sjukdomar:

• När huvudet ska undersökas vid exempelvis hjärntumör, epilepsi, stroke, hjärninflammation, multipel skleros (MS) eller sjukdomar i ögonen.
• När ryggraden eller ryggmärgen ska undersökas vid exempelvis diskbråck, tumör, skador på ryggmärg vid olycksfall eller MS.
• När magens organ ska undersökas vid exempelvis misstanke om tumörer eller andra förändringar i livmoder, äggstockar, prostata, lever, njurar, binjurar eller bukspottskörteln.
• När armar eller ben ska undersökas på grund av exempelvis muskelbristning, meniskskada, senskada, tumör, inflammation eller benmärgssjukdom.

När magnetkamera inte kan användas

Det starka magnetfält som finns i undersökningsrummet drar till sig magnetiska föremål som består av järn. Magnetfältet påverkar också elektronisk utrustning och kan göra att utrustningen slutar fungera. Du ska därför inte undersökas med magnetkamera om du:

• har elektronisk utrustning inopererad i kroppen, till exempel en pacemaker, en insulinpump, en cytostatikapump eller cochleaimplantat i örat. Ibland måste du undersökas med magnetkamera även om du har en pacemaker, men då måste en hjärtläkare övervaka undersökningen. Ofta måste pacemakern programmeras om efter undersökningen.
• har fått magnetiska metallclips inopererade i stället för stygn. Clipsen, så kallade kirurgiska häftklamrar, finns kvar i kroppen och kan på grund av det starka magnetfältet ändra läge och skada vävnaden runt omkring. De clips som används idag är oftast inte magnetiska.
• har metallsplitter i ögat eller i någon annan del av kroppen. Metallsplittret kan ändra läge och orsaka blödning eller annan skada.

Har du metall i kroppen som inte är magnetisk går det bra att undersökas. Exempel på sådan metall är höft- och knäproteser, kopparspiraler, tandfyllningar och tandimplantat. Hörselbensproteser är oftast inte magnetiska, men äldre sådana kan vara det. Tala med personalen på avdelningen innan du kommer till undersökningen.

Förberedelser

Oftast behöver du inte förbereda dig på något särskilt sätt inför en undersökning, men det finns vissa undantag. Ska du undersöka magen kan du behöva undvika att äta eller dricka något fyra timmar innan undersökningen.

Ibland kan tarmen behöva tömmas på innehåll. Det vanligaste sättet att få ut tarmens innehåll är att dricka saltbalanserad vätska. Den gör så att magen sätts igång och du får diarré inom några timmar. Du kan även få ett läkemedel för att minska tarmrörelserna. På så sätt blir det mindre störningar på bilderna. Läkemedlet påverkar även synen och du kan bli torr i munnen. Det kan sitta i några timmar.

Om du ska undersöka hjärtat kan du behöva ta ett läkemedel för att kontrollera hjärtrytmen. Detta för att vissa oregelbundheter i hjärtats rytm kan göra det svårt att få bra undersökningsbilder.

Innan du undersöks

Personalen brukar berätta om hur undersökningen går till och vad du kan göra för att den ska bli så bra som möjligt.

Innan du undersöks med magnetkamera får du svara på ett antal frågor, till exempel om du har en pacemaker inopererad eller om du har fått in metallsplitter i ögonen någon gång. Det är viktigt att du svarar sanningsenligt på frågorna.

Använder du smink eller hårvax ska du tvätta av dig det om du ska undersöka huvudet eller halsen. Sminket och hårvaxet kan ge störningar på bilderna. Det är också bra att kissa strax innan undersökningen, eftersom undersökningen kan ta lång tid.

Det låter ganska mycket när magnetkameran tar bilderna, så om du vill kan du använda hörselskydd under undersökningen. Om du är känslig för ljud kan du använda både öronproppar och hörselkåpor. Be personalen om hjälp så att hörselskyddet sitter på ordentligt innan undersökningen börjar.

Ibland behövs kontrastmedel

Du kan behöva få så kallat kontrastmedel i samband med undersökningen. Kontrastmedel är en slags vätska som gör att eventuella förändringar i kroppen syns tydligare.

Kontrastmedlet kan ges direkt i blodet. Du får det då genom en liten nål, oftast i armen. Innan du får kontrastmedlet får du lämna ett blodprov för att undersöka njurarnas funktion. Visar provet att njurarna fungerar dåligt får personalen avväga om du kanske ska avstå från att få kontrastmedel i blodet.

Ska du undersöka magens organ kan du få dricka kontrastmedlet, oftast mellan två och fyra timmar före själva undersökningen. Kontrastmedlet påverkar inte njurfunktionen.

Om du ska undersöka organen i bäckenet kan du få kontrastmedel i ändtarmen som ett litet lavemang. Det behövs inte någon stor mängd kontrastmedel. En sjuksköterska för in medlet i ändtarmen med hjälp av en kort plastslang. Inte heller här påverkas njurfunktionen.

Magnetfältet drar till sig magnetisk metall

Alla som vistas i undersökningsrummet, det så kallade magnetrummet, måste lämna alla magnetiska metallföremål utanför. Det kan till exempel vara klockor eller mynt. Det är nödvändigt eftersom det starka magnetfältet drar till sig magnetisk metall. Därför får heller inte vanliga rullstolar eller sjukhussängar finnas i rummet. Metallföremål som inte är magnetiska är inte farliga att ta med in i undersökningsrummet, men kan ge bildstörningar.

Vissa föremål som nycklar, kontokort, mobiltelefoner, klockor och hörapparater ska du också lämna utanför magnetrummet, eftersom magnetfältet kan förstöra dem på olika sätt. Till exempel kan din klocka gå sönder, informationen i kreditkortet kan raderas och elektroniken i mobiltelefoner kan påverkas.

Cellskräck eller andra obehag

Undersökningen är helt smärtfri, men det kan vara obehagligt att ligga stilla en längre tid i det ganska trånga undersökningsutrymmet. Om du förbereder dig mentalt på hur undersökningen går till kan det kännas bättre och bli lättare att genomföra undersökningen. Tycker du att det är mycket obehagligt kan du få ett lugnande läkemedel före undersökningen. På många sjukhus får du ta med dig en vän eller närstående in undersökningsrummet, vilket också kan kännas lugnande.

Om du har cellskräck ska du tala om det för personalen. Har du har svår cellskräck kan du behöva sövas med hjälp av narkos innan undersökningen. I så fall är det bra att du meddelar detta till avdelningen i god tid innan undersökningen.

Du får ligga på en brits

Den vanligaste modellen av magnetkamera har ett undersökningsutrymme som ser ut som en tunnel med öppningar i båda ändarna. Tunneln är cirka två meter lång. Vissa nyare modeller är öppna även på sidorna och har kortare tunnel. Det finns också små magnetkameror med svagare magnetfält som används för att undersöka ben och armar.

När du undersöks får du ligga på en brits som skjuts in i magnettunneln. Varje bildserie tar mellan några sekunder och upp till flera minuter. En bildserie är ett antal bilder som avbildar ett organ, exempelvis levern, på ett visst sätt. Ofta behövs flera bildserier för att kunna bedöma organet fullständigt.Under den tiden måste du ligga helt stilla, men mellan bildtagningarna får du ofta röra lite på dig. En röntgensjuksköterska sköter bildtagningen från ett rum bredvid. Du kan hela tiden prata med sjuksköterskan genom en mikrofon och en högtalare.

Under en normal undersökning tar magnetkameran runt 100-500 bilder, vilket gör att undersökningen kan ta rätt lång tid, mellan 20 och 45 minuter. Om du behöver använda kontrastmedel eller om det krävs mycket detaljerade bilder, tar undersökningen längre tid.

Efter undersökningen

När undersökningen är klar får du oftast lämna sjukhuset direkt. Har du fått lugnande eller avslappnande läkemedel kan du inte köra bil eller något annat fordon under resten av dygnet. Detsamma gäller om du fått ett läkemedel som påverkar ögonen. Därför kan det vara bra att ha någon med sig. I övrigt får du inga obehag efteråt. Det brukar inte vara några problem med att gå tillbaka till arbetet eller skolan direkt efter undersökningen.

Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket efter undersökningen eftersom du då kissar ut medlet snabbare.

Efter undersökningen analyserar en röntgenläkare bilderna. Sedan skickar röntgenläkaren svaret till den läkare som bestämde att du skulle undersökas. Svaret kan skickas direkt om det är nödvändigt.

Undersökning av barn

Små barn som ska undersökas behöver i de flesta fall lugnande läkemedel eller narkos. Det behövs för att barnet ska ligga stilla under den långa undersökningen. Det är vanligast att undersöka barn om de har infektioner, missbildningar eller tumörsjukdomar.

Undersökningen går till på samma sätt som för vuxna. Om barnet behöver narkos så finns, förutom röntgenpersonal, narkospersonal närvarande hela tiden.

Risker med magnetkameraundersökning

De radiovågor och magnetfält som används under en magnetkameraundersökning är inte skadliga. Men om du har elektronisk apparatur eller magnetiska metallföremål inopererade i kroppen, eller om du tar med sådana föremål in i undersökningsrummet kan undersökningen ge skador.

Det kontrastmedel som används vid magnetkameraundersökningar är inte av samma typ som vanligtvis ges vid datortomografiundersökningar. Den mängd kontrastmedel som behövs för att läkaren bättre ska kunna påvisa eller utesluta sjukdom är betydligt mindre, oftast motsvarande en matsked. Därför behöver du vanligtvis inte förbereda dig inför en magnetkameraundersökning genom att dricka vatten, vilket kan förekomma vid datortomografiundersökning. Om du har kraftig nedsatt njurfunktion brukar undersökningen med magnetkamera genomföras utan kontrastmedel. 

Det har inte gått att visa att det finns någon risk att foster skadas om mamman undersöks med magnetkamera, men motsatsen är inte heller bevisad. Därför undersöks gravida kvinnor i första hand med ultraljud, men om det inte går brukar gravida kvinnor få göra en magnetkameraundersökning, hellre än en röntgen- eller isotopundersökning för att hindra att fostret utsätts för strålning.