Ändtarmsöppning

Avföringsinkontinens

Avföringsinkontinens innebär att det läcker ut avföring utan att du kan förhindra det. Att det läcker kan bero på olika saker. Det finns mycket du kan göra själv för att lindra, men ibland kan en behandling eller en operation behövas. Att ha avföringsinkontinens är vanligare än vad många tror.

Den här texten handlar om avföringsinkontinens hos personer som är 16 år och äldre. I artikeln När barn bajsar på sig kan du läsa om yngre barn.

Avföring är ett annat ord för bajs. Inom vården används ofta ordet avföring.

Olika typer av avföringsinkontinens

Du kan ha tillfälliga besvär av avföringsinkontinens eller mer långvariga.

Avföringsinkontinens kan vara olika. Det kan vara att du har svårt att hålla emot gaser, eller att det läcker ut vätska om du har lös avföring. Det kan också vara att du inte kan hålla emot när du känner behov av att bajsa. En form av inkontinens är att du inte känner att det läcker avföring.

Avföringen som läcker ut kan vara lös eller fast. Ibland kan det läcka både lös och fast avföring samtidigt.

Huden runt ändtarmens öppning kan bli röd, klia och svida.

När och var ska jag söka vård?

Kontakta en vårdcentral om du har besvär med avföringsinkontinens. Du kan kontakta många mottagningar genom att logga in.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

Vad beror det på?

Ändtarmen är mag-tarmkanalens sista del. I ändtarmen lagras avföringen. Den inre ringmuskeln och den yttre ringmuskeln gör att avföringen inte läcker ut.

Ändtarmen är den sista delen i mag-tarmkanalen och fungerar som en behållare där avföringen kan lagras tills du går på toaletten.

Två muskler gör att avföringen stannar i ändtarmen, den inre ringmuskeln och den yttre ringmuskeln. De kallas tillsammans för slutmusklerna. Det är bara den yttre ringmuskeln som kan styras med viljan. Det är den du kniper med när du håller dig från att bajsa.

Ändtarmens arbete styrs av nerver. De går från hjärnan, genom ryggmärgen och ut till musklerna i ändtarmen. Vissa reflexer styrs direkt från ryggmärgen utan hjärnans medverkan.

Ålder

Det kan bli svårare att hålla tätt när man blir äldre. Med äldre menas här från och med att man är cirka 50-60 år.

Det beror på att slutmusklerna i ändtarmen försvagas. Nerverna till ändtarmen fungerar också sämre.

Skador på slutmusklerna

Slutmusklerna kan skadas i samband med en förlossning, det kallas för en sfinkterruptur. Även nerverna kan skadas så att de fungerar sämre.

Slutmusklerna kan skadas vid analsex om musklerna vidgas. Ett tecken kan vara att det gör ont.

Annat som kan skada slutmusklerna är att något har förts in i ändtarmen med våld, till exempel i samband med sexuellt övergrepp.

Operationer som skadar slutmusklerna

Du kan få skador på slutmusklerna om du opereras i eller i närheten av dem. Det kan till exempel vara om du har opererats för något av följande:

Sjukdomar

Magsjuka med kräkningar och diarré kan göra att du tillfälligt inte kan hålla tätt. Det går över när du blivit frisk från magsjukan.

Sjukdomar i tarmarna kan orsaka diarré, till exempel de inflammatoriska tarmsjukdomarna ulcerös kolit, Crohns sjukdom och mikroskopisk kolit. Även tumörer eller polyper kan göra att man får diarré och avföringsinkontinens.

Sjukdomar och skador kan också göra så att slutmusklerna inte fungerar som de ska. Det kan vara sjukdomar och skador i nerverna, ryggmärgen eller hjärnan. Några exempel är dessa:

Ändtarmsframfall kan leda till avföringsinkontinens. Ändtarmsframfall är när den nedre delen av ändtarmen kommer ut genom ändtarmens öppning, till exempel när du krystar eller lyfter något tungt.

Strålbehandling vid cancersjukdom

Avföringsinkontinens kan även orsakas av strålbehandling mot bäckenet. Strålningen gör att det blir en inflammation i ändtarmen. Den påverkar nerverna, slutmusklerna och tarmens vägg.

Exempel på cancerformer som behandlas med strålbehandling mot bäckenet är följande:

Undersökningar och utredningar

När du kommer till en läkare får du berätta om dina besvär. Ibland kan du få fylla i ett frågeformulär. Du får då svara på följande frågor:

  • Är avföringen lös eller hård?
  • Hur mycket läcker det?
  • Hur ofta läcker det?
  • Hur påverkar det din vardag och livskvalitet?

Läkaren undersöker därefter ändtarmen, oftast både med ett finger och med ett rektoskop. Många tycker att det är obehagligt eller pinsamt, men undersökningen behövs för att utreda dina besvär.

Ibland kan läkaren också vilja att tjocktarmen ska undersökas. Du undersöks då med koloskopi eller datortomografi av tjocktarmen. Du får en remiss till undersökningen.

Fler undersökningar

Ibland kan fler undersökningar behövas, till exempel följande:

  • Analtrycksmätning används för att kontrollera hur musklerna i ändtarmens öppning fungerar.
  • Elektromyografi kan undersöka nervernas funktion i ändtarmen. Elektromyografi förkortas ofta till EMG.
  • Ultraljud gör att läkaren kan se om det finns skador på musklerna i ändtarmens öppning.
  • Kryströntgen gör det möjligt att undersöka ändtarmens knipfunktion och vad som händer i bäckenbotten och ändtarmen när du kniper eller krystar. Kryströntgen kallas också för defekografi.
  • Magnetkamera kan ibland användas i stället för kryströntgen. Magnetkameran används för att se hur bäckenet ser ut och för att ta reda på orsaken till avföringsinkontinensen.

Vad kan jag göra själv?

Du kan göra en del själv för att minska besvären. Det kan ibland ta någon till några veckor innan du blir bättre.

Ät hälsosamt

Ät regelbundet och hälsosamt. Prata med en läkare eller en dietist på vårdcentralen om du är osäker på vad du ska äta. 

Alkohol kan påverka nerver och därmed göra avföringsinkontinensen sämre. Prata med din läkare om du vill ändra dina alkoholvanor.

Du kan pröva att använda så kallat bulkmedel för att göra avföringen fastare. Du behöver dricka mer vätska när du använder bulkmedel, för att det ska verka på rätt sätt. Du kan köpa bulkmedel på ett apotek. Du behöver inget recept för att köpa bulkmedel.

Ät mindre av viss mat

Ät mindre av eller undvik att äta mat som gör avföringen lösare. Det kan till exempel vara något av följande:

  • Fiberrik och lösande mat som katrinplommon.
  • Gasbildande mat som lök, kål, ärtor och bönor.

Ät också mindre av fet mat eftersom det gör avföringen lösare.

En del mat kan öka mängden gas i mag- och tarmkanalen. Ät mindre av sådan mat om du har problem med gaser i magen.

Försök att bajsa regelbundet

Att bajsa regelbundet kan minska risken för att det ska läcka. Du kan till exempel försöka bajsa ordentligt på morgonen för att tömma tarmen.

Bajsa när du behöver det. Ofta kommer en reflex att bajsa efter att man ätit. Försök då att gå på toaletten och att inte hålla emot. Stressa inte heller, utan ta den tid du behöver.

Använd laxermedel eller lavemang

Ibland kan det bli lättare att tömma ändtarmen om du använder laxermedel eller lavemang. Prata först med din läkare innan du börjar använda laxermedel eller lavemang.

Att tömma tarmen med lavemang regelbundet kallas för tarmsköljning eller irrigation. Det kan också lindra.

Läkemedel mot diarré kan hjälpa

Läkemedel som innehåller det verksamma ämnet loperamid kan ibland minska läckagen. Läkemedlet kan ibland användas regelbundet, men bara om din läkare har rekommenderat det.

Var fysiskt aktiv

Försök att hitta en träningsform som fungerar för dig och som får dig att må bra. Fysisk aktivitet gör att tarmarna arbetar och driver fram innehållet i tarmen. Det gör att tarmen töms lättare.

En del vill inte träna eftersom det kan läcka mer avföring under träningstillfället. Anpassa den fysiska aktiviteten till vad du tycker känns bra. Det finns också olika former av skydd du kan använda, läs mer under rubriken Behandling. De flesta träningsanläggningar har också toaletter.

Träna musklerna i ändtarmens öppning

Du kan träna upp ändtarmens muskler med bäckenbottenträning.

Du bör prata med en läkare eller barnmorska när du kan börja med sådan träning, om du har fått avföringsinkontinens efter en operation eller en förlossning.

Lindra irriterad hud runt ändtarmens öppning

Använd en mild tvål utan parfym när du tvättar dig runt ändtarmens öppning. Tvätta dig inte för ofta eftersom det kan göra huden mer irriterad.

Du kan också smörja huden runt ändtarmens öppning efter att du har tvättat dig. Använd en fet eller hudskyddande salva.

Använd gärna mjukt toalettpapper och klapptorka när du torkar dig.

Prata med en läkare om dina läkemedel

Många läkemedel påverkar hur tarmen fungerar. Prata med en läkare om du är osäker om dina läkemedel påverkar. Du kan också fråga personalen på ett apotek när du hämtar ut läkemedlet.

Behandling

Till en början består behandlingen av sådant du kan göra själv. Det kan till exempel vara att förändra dina matvanor om det behövs och att träna bäckenbotten. 

Skriv upp hur ofta du har besvär

En del i behandlingen är att du under några veckor antecknar när du har avföringsinkontinens i en dagbok. Du kan till exempel svara på följande frågor:

  • Hur var konsistensen när det läckte?
  • Hade det hänt något särskilt innan eller i samband med att det läckte?
  • Kan du ha ätit något som har påverkat?

Dagboken kan sedan fungera som stöd när du träffar din läkare igen.

Det finns hjälpmedel som du kan använda

Det finns en speciell typ av tamponger du kan föra in i ändtarmen, så kallade analproppar. Analproppen får en svampliknande form som gör att den sitter kvar i ändtarmen och hindrar att det läcker. Den minskar också risken för att det ska lukta.

Du kan använda analproppen när du har sex, om du känner dig orolig för att det ska läcka.

Det finns även inkontinensskydd du kan använda för att skydda underkläderna.

Du kan få hjälpmedlen utskrivna av en läkare eller sjuksköterska på hjälpmedelskort. De ingår då i högkostnadsskyddet.

Träning med biofeedback

En form av behandling är att träna upp styrkan i ringmusklerna. Det kan du göra med så kallad biofeedback. Det är en elektrisk utrustning som gör det möjligt att själv kunna se eller höra när du kniper musklerna. Då vet du hur du hur det ska kännas när du kniper.

Du tränar med hjälp av särskilt utbildade sjuksköterskor. Träningen kan ibland pågå under några veckor eller månader.

Behandling med elektriska impulser – PTNS

Besvären kan minska med hjälp en behandling som kallas PTNS. Behandlingen stärker musklerna som kontrollerar tarmen när du ska bajsa eller urinblåsan när du ska kissa.

Du får behandlingen genom en nerv som går längs med insidan av benet från foten upp till nerver som finns i korsbenet och bäckenbotten. Dessa nerver kontrollerar musklerna som används för att bajsa och kissa.

Så går behandlingen till

Under behandlingen får du sitta på en brits. En sjuksköterska för in en speciell nål en liten bit in i huden ovanför fotknölen. Nålen är kopplad till en apparat som ger elektriska impulser. Behandlingen tar ungefär 30 minuter.

Det gör inte ont att få behandlingen. En del tycker att det är obehagligt med nålen. 

De flesta personer behöver sex till åtta behandlingar innan de känner någon förbättring.

Så mår du efteråt

Din fot kan pirra eller domna en halvtimme efter behandlingen en halvtimme efter behandlingen.

Operation

Ibland kan en operation behövas. Hur ändtarmen och ändtarmens öppning opereras beror på varför du har avföringsinkontinens.

En kirurg kan till exempel sy ihop muskler som skadats i samband med en förlossning. Beror avföringsinkontinensen på en nervskada kan ringmuskeln i ändtarmens öppning göras starkare med så kallad bäckenbottenplastik.

Musklerna kan också göras starkare genom att en läkare sprutar in ett ämne som fyller ut musklerna.

Du kan få elektroder inopererade i bäckenet. De stimulerar sedan ringmusklerna och tarmens nerver.

Har du fått stora muskelskador kan en bit muskel från låret ersätta ringmusklerna. Muskeln dras då i en ögla runt ändtarmens öppning.

Har du mycket besvär och inte blivit bättre kan du behöva bli opererad så att du får en påse på magen som samlar upp avföringen, en så kallad stomi.

Påverka och delta i din vård

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.

Informationen ska gå att förstå

Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning

Du som behöver hjälpmedel ska få information om vad som finns. Du ska också få veta hur du ska göra för att få ett hjälpmedel.

Till toppen av sidan