PERSONLIGA BERÄTTELSER

Reportage: Att bli drogfri, Jonnys berättelse

Innehållet gäller Västra Götaland

Idag har 41-årige Jonny ett liv med fru, småbarn, hus och bra jobb. Det kunde ha slutat på ett helt annat sätt. – Jag älskade fyllan och bedövningen från första stund, säger Jonny, nykter alkoholist sedan drygt åtta år tillbaka.

Jonny kommer från ett litet skyddat samhälle och från vad han beskriver som ett typiskt arbetarhem.
– Jag kommer inte från en missbruksmiljö men missbruk finns i släkten, berättar Jonny.

Barndomen minns han som en känsla av otrygghet, präglad av en dålig relation med sin pappa som han var rädd för.
– När jag började komma in i puberteten kändes världen påträngande och jag försökte skydda mig genom att bli tuff, bli ”the bad guy”, berättar Jonny.

Började supa tidigt

Alkoholen kom in i Jonnys liv i 13-årsåldern. Han skaffade sig kontakter i flera olika kompisgäng så det fanns alltid chans att få tag på alkohol någonstans. Han försökte aktivt skaffa sig suparbröder.

Jonny tog sig igenom gymnasiet och hamnade sedan olyckligtvis inom bryggerinäringen. Kombinationen var minst sagt dålig. Han blev med glädje en del av en alkoholkultur.
Supandet förvärrades. Han bedövade sig också med smärtstillande och lugnande mediciner. Varje dag var en kamp och Jonny kände sig alltmer irriterad på sin omgivning som han inte tyckte förstod honom och hans behov.

Höll fasaden uppe

Jonny är verbal och intelligent. Han har haft lätt att få bra jobb och hålla fasaden uppe. Föräldrar och vänner hade därför ingen aning om hur illa det verkligen var ställt med honom.

Kärleksrelationerna gick det sämre med. Han var svekfull, provokativ, manipulativ, otrogen, elak och självdestruktiv.
– Jag stod inte ut med mig själv men förstod inte vad det var för fel. Mellan fyllorna blev det mer och mer tabletter för att självmedicinera bort min smärta.

Fick antidepressiv medicin

Jonny sökte hjälp inom företagsvården och fick antidepressiv medicin utskriven. Den tog udden av vredes- och känsloutbrotten. Under sex år tog Jonny tabletterna utan att den utskrivande läkaren överhuvudtaget träffade honom. Ingen utredning, uppföljning eller utsättningsplan av medicinen gjordes. Diagnosen depression var också fel menar Jonny. Det var missbruket som var den grundläggande sjukdomen som förstörde hans liv.

Gick med i AA

Vänner hjälpte senare Jonny att ta kontakt med sjukvården och arbetsgivaren. Han skickades på behandlingshem, gick igenom motivationsprogram och gick med i Anonyma Alkoholister, AA. Det var en svår period.
– Det var fruktansvärt. Jag kände mig väldigt ensam och kände mig inte hemma hos AA eftersom medelåldern var så hög.
För att mildra suget efter alkohol och narkotika drack Jonny kopiösa mängder koffeinhaltiga drycker och för att skingra tankarna så byggde han otaliga flygplans- och båtmodeller.

Kände sig hemma inom NA

Jonny fick tips på ett behandlingshem att han kanske hörde mer hemma hos Anonyma Narkomaner, NA.
– Där hittade jag människorna jag kunde identifiera mig med och trivas med, säger han.

Likt många missbrukare var han misstänksam mot all behandling, inte minst mot NA:s tolvstegsprogram där även Gud har sin plats.
– Men om man tittar psykologiskt på det hela måste man lära sig att lita på något större än en själv. Gud är ett samlingsnamn och man kan ha vilken gudsuppfattning som helst inom NA, gudsbegreppet kan förändras under tiden. Andligheten är egentligen bara ett annat ord för ett dynamiskt känsloliv, menar Jonny.

Säg ja till behandling

Jonnys inneboende nyfikenhet var en del av lösningen, att han vågade prova på ett liv utan droger.
– Jag kände ju människor som levde nyktert och de såg ut att leva bra. Samtidigt är skräcken att förlora sin käresta, det vill säga alkoholen, så ohyggligt stor.

Jonny har personligen haft hjälp av den så kallade Minnesotamodellen och dess tolvstegsprogram, en behandling som tillämpas hos Anonyma Alkoholister och Anonyma Narkomaner. Han kom att se sig själv och sitt missbruk i ett nytt perspektiv.
– I samband med behandling är det viktigt att behålla fokus på att man verkligen vill sluta med sitt missbruk och ta till sig den kunskap som förmedlas och efter bästa förmåga applicera den på sig själv.
– På mitt behandlingshem var det bara jag och en kille till av totalt 19 personer som kunde lägga av helt. Det enda som skiljde oss från de andra var att vi köpte konceptet med 12-stegsprogrammet. Vi var villiga att förändra våra liv från botten och acceptera att gå på möten som en självklar livsuppehållande åtgärd; precis som dialys för en njursjuk person.

Antabus var en trygghet

Jonny har också haft hjälp av Antabus, ett läkemedel som framkallar andnöd, huvudvärk och kräkningar vid intag av alkohol. Han behöll tabletter en lång tid efter att han slutat dricka som ett slags säkerhet. Han visste att kunde ta antabus före en planerad fest och att han då skulle kunna stå emot frestelsen att dricka. Det skapade en trygghet.
– Jag slapp då fundera och höra motorn i huvudet som hela tiden säger åt en att man visst kan ta alkohol, bara det är lite.

Nej till allt som förändrar sinnet

Jonny menar att bara en punschpralin kan ge ångest och sätta igång tankar på alkohol.
Därför är det nolltolerans som gäller. Gränsen går vid yoghurt. Det går inte att försöka kompromissa enligt Jonny.
– Jag lyckades tidigt förstå att om jag ska lyckas så kan jag inte ta något alls som är sinnesförändrande.

Jonny har flera gånger varit så kallad sponsor, ett slags mentorskap, för nya medlemmar inom Anonyma Narkomaner.
– Generellt sett har man svårast med förståelsen för att man inte kan ta några droger alls om man vill tillfriskna. Det spelar ingen roll hur lång tid det har gått sedan man slutade. Första droppen är också första steget på ett återfall, poängterar han.

Tror på framtiden

Jonny har en stark framtidstro. Han har lärt sig mycket om droger och om sig själv.
– Jag har nästan aldrig något sug. Det kan komma när jag är riktigt arg men jag vet att känslan beror på min ilska och inte för att jag behöver dricka. Jag har numera blivit vän med mitt känsloliv.

Fotnot: Jonny heter i verkligheten någonting annat.

Till toppen av sidan