Musikterapi ger tillgång till ett eget språk

Musikterapi botar inte sjukdom men kan förbättra hälsa och välbefinnande fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. Musik kan lugna, stimulera, avleda och lindra. Det musikaliska mötet kan ge glädje och hopp. Musikterapeuten blir som en ledsagare med målet att stärka patientens egna resurser, detta oavsett sjukdomssymtom.

Patienter med psykiska problem har ofta lätt att uttrycka sig via musik och egenskrivna sångtexter. Man får tillgång till ett språk och därmed kan självkänsla och självförtroende stärkas.

Musikterapi bedrivs också i grupp. Musik som skapas eller upplevs samtidigt hos flera deltagare skapar samhörighet, gemenskap och underlag för diskussioner. Känslan av ensamhet minskar. Anna-Karin Kuuse har märkt att dementa deltagare aktiveras, öppnar upp sig och plötsligt söker kontakt med varandra.

Anna-Karin Kuuse jobbar på lite olika sätt med musikterapi:

• Lyssna tillsammans på musik för att på så sätt får tag i berättelser. Där kan en patient få beskriva sitt liv med hjälp av egenvald musik.
• Skapa musik tillsammans. Man gör någonting nytt av olika musikaliska idéer och jobbar med dynamik, form, kraft och rytm. Patienten får en chans till att påverka slutresultatet.
• Spela och utforska färdiga låtar i sång och spel som patienten själv väljer.

Ofta visar Anna-Karin bilder som sedan stimulerar till att ”måla” med klanger. Hon låter också patienter välja ut ”bilden för dagen” som inspirationskälla. Valet kan avslöja mycket om hur en person mår just för tillfället.

Musikterapi kan också vara mycket fysisk där muskelstyrka och koordination tränas.
– Jag jobbar mycket med enkla ackord och slagverk. Då kan vi jobba med starkt och svagt och med olika bilder och idéer Vi kan härma varandra, skapa rytm till en text. Det är också musik, poängterar Anna-Karin Kuuse.
Har en person svårt att använda händerna på grund av problem med finmotorik och muskelstyrka så finns klubbor att tillgå.

Det finns inga dåliga sätt att skapa musik på. Alla tankar på prestation måste släppa. Det ska vara enkelt, prestigelöst och kännas tryggt. Anna-Karin har instrument som är stämda i samma skalor, som hon och patienten kan spela tillsammans med. De kan också använda endast två ackord och sedan skapa en text tillsammans och bara få låta.
– Det får inte vara en hög tröskel. Man ska snabbt kunna skapa musik utan ha några förkunskaper, säger hon.

Anna-Karin Kuuse visar ett så kallat tumpiano, en liten låda med metallstavar som man knäpper på. Det har sitt ursprung i Afrika och vem som helst kan få fram ett vackert ljud och en glad känsla. Det är lätt att bli helt förtrollad av ljudet. Det är stämt i en tonart och är lätt att spela tillsammans med andra instrument.
– Jag har haft personer med svåra psykiatriska diagnoser som  fastnat i just det här ljudet. Det är så skönt att bara få vara där en stund.

Anna-Karin Kuuse är noga med att betona att musikterapi inte är ett botande piller. Den kompletterar annan behandling och ska inte bedrivas av vem som helst. Man måste kunna ta hänsyn till olika diagnoser och anpassa efter varje individs unika behov.

Som musikterapeut behöver man själv kunna spela och använda sig av musik för att hålla, spegla och följa varje situation och varje patients  sinnesstämning.
– Musikterapi passar inte alla patienter. Musik kan väcka svåra minnen och vara ångestframkallande.  En musikterapeut är tränad på att göra bedömningar och hela tiden individanpassa och modifiera, understryker Anna-Karin Kuuse.

FOTNOT: Vill du komma i kontakt med en musikterapeut kan du vända dig till FMS, Förbundet för musikterapi i Sverige.