LAGAR I VÅRDEN

Smittskyddslagen

Vissa smittsamma sjukdomar anses vara särskilt allvarliga. För att minska spridningen av de sjukdomarna finns det särskilda bestämmelser. Du som tror att du har en sådan sjukdom ska kontakta vården så fort som möjligt. Det kostar ingenting att testa sig.

Bestämmelserna finns i smittskyddslagen och smittskyddsförordningen. Bestämmelserna är lite olika beroende på vilken sjukdom som det gäller.

Sjukdomarna ska anmälas

Alla sjukdomar som finns uppräknade i smittskyddslagen och smittskyddsförordningen är anmälningspliktiga. Det betyder att den läkare som upptäcker en sådan sjukdom ska anmäla det till regionens smittskyddsläkare. Smittskyddsläkaren har huvudansvar för smittskyddet i regionen.

Läkaren ska också anmäla till Folkhälsomyndigheten att sjukdomen har upptäckts.

Vissa sjukdomar anses vara allmänfarliga

I smittskyddslagen och smittskyddsförordningen ingår ett 60-tal sjukdomar. Ungefär hälften av dessa kan orsaka långvarig sjukdom, svårt lidande eller vara livshotande. De sjukdomarna kallas för allmänfarliga.

Här är några exempel på allmänfarliga sjukdomar:

I listan över allmänfarliga sjukdomar kan riksdagen lägga till ytterligare sjukdomar om det behövs. Fågelinfluensan har till exempel lagts till. Vanliga influensor hör däremot inte till de allmänfarliga sjukdomarna.

Det finns också några få sjukdomar som klassas som samhällsfarliga. Det är bland annat ebola.

Sjukdomarna ska spåras

Alla allmänfarliga sjukdomar ska smittspåras. Det betyder att vårdpersonalen tillsammans med den som är smittad försöker hitta vilka fler som kan vara smittade. Du kan läsa mer om hur det går till senare i texten.

Det finns också ett antal sjukdomar som måste smittspåras fast de inte räknas som allmänfarliga. Det är till exempel kikhosta, mässling och legionella.

Sök vård om du tror att du är smittad

Du som misstänker att du har fått en allmänfarlig sjukdom eller annan smittspårningspliktig sjukdom måste söka vård så fort som möjligt. Det kan till exempel vara om du har diarré efter en utlandsresa, något som kan tyda på salmonella. Detsamma gäller om du har haft oskyddat sex och tror att du kan ha fått någon sjukdom. Testa dig även om du inte har några besvär, du kan vara smittad ändå.

Du är också skyldig att testa dig om en läkare gör bedömningen att dina besvär eller omständigheterna tyder på att du kan ha en allmänfarlig sjukdom. Det kan till exempel vara att du har blivit kontaktad i samband med en smittspårning.

Du måste följa instruktionerna som du får

Du som har fått en sjukdom måste följa de instruktioner du får av läkaren. Instruktionerna handlar om vad du ska göra för att inte smittan ska föras vidare. Om du har sex ska du till exempel tala om för din sexpartner att du är smittad och se till att ni skyddar er, om du har en sexuellt överförbar sjukdom.  

Du kan kontakta smittskyddsläkaren om du är missnöjd eller har synpunkter på de åtgärder som läkaren rekommenderade.

Du är inte skyldig att genomgå behandling för sjukdomen, men du får inte smitta någon annan. Beroende på vilken sjukdom det är kan du tvingas till isolering om du inte vill genomgå behandling eller inte följer instruktionerna du får. Du kan läsa om det senare i texten.

En person som medvetet smittar någon annan med till exempel hiv, hepatit B eller syfilis kan dömas för misshandel.

Smittspårning för att hitta fler smittade

Vårdpersonalen ska försöka ta reda på hur du har fått smittan och om den kan ha överförts till andra. Det kallas smittspårning eller kontaktspårning.

Smittspårningen görs för att minska spridningen av sjukdomen och för att de som kanske har blivit smittade ska kunna testa sig och få behandling om de behöver.

Det är den behandlande läkaren som är ansvarig för att det görs en smittspårning. Men ofta är det en sjuksköterska eller någon annan vårdpersonal med särskild utbildning för det som gör smittspårningen.

Berätta om varifrån du tror smittan kommer

För att smittan ska kunna spåras behöver du berätta om varifrån du tror att du har fått sjukdomen. Det är också viktigt att berätta om vilka andra personer som smittan kan ha förts vidare till.

Personerna informeras sedan om att de kan ha sjukdomen. Det kan personen som smittspårar göra eller så gör du själv det, till exempel om det är en sexuellt överförbar sjukdom. Då måste du först göra en överenskommelse med den som spårar smittan. Personerna som kan vara smittade måste sedan testa sig.

Vården får inte berätta vem som har överfört smittan

Den som du kan ha överfört smittan till får inte veta vem du är, om inte du själv berättar det. Den vårdpersonal som spårar smittan får inte berätta vem som är orsak till spårningen.

Fri sjukvård om du har en allmänfarlig sjukdom

Provtagning och behandling är kostnadsfri om du har eller misstänks ha en allmänfarlig sjukdom. Det gäller om du söker offentlig vård eller vård från en privat vårdgivare som har avtal med regionen. Du behöver inte heller betala för de läkemedel som du behöver.

Du har också rätt till ersättning för rimliga reskostnader i samband med dina läkarbesök.

För att vård och behandling ska vara kostnadsfri ska syftet med vården vara att minska risken för smittspridning. Du måste till exempel betala patientavgift om du får andra sjukdomar samtidigt eller om du får en får en följdsjukdom.

Ibland får du inte arbeta

Ibland kan risken att föra smittan vidare innebära att du inte får arbeta under en period, om du har ett arbete. Det kan till exempel vara om du har salmonella och arbetar med livsmedel eller om du har smittsam tuberkulos och arbetar med yngre barn. Då kan du bli avstängd från ditt arbete, även om du inte känner dig sjuk.

Du har rätt till så kallad smittbärarpenning, om du inte får arbeta på grund av sjukdomen.

Om du inte följer lagen

Enligt lagen kan du tvingas till undersökning om du inte testar dig, trots att du misstänks ha en allmänfarlig sjukdom. Det kan till exempel vara att du upprepade gånger har kallats till provtagning i samband med en smittspårning, men inte kommer. Då kan du riskera att bli hämtad av polis för att undersökas.

Vid några få allmänfarliga sjukdomar kan du också isoleras med tvång på en infektionsklinik, om du inte följer de instruktioner som du har fått av läkaren eller inte vill ha behandling. Du är isolerad tills du inte längre är smittsam.

Det är mycket ovanligt både med tvångsundersökningar och med tvångsisoleringar. Det krävs först ett domstolsbeslut. Det är regionens smittskyddsläkare som ansöker om det hos förvaltningsrätten.

Du kan överklaga ett sådant beslut. Du har också rätt till en stödperson om du tvångsvårdas. 

Till toppen av sidan