Man är skyldig att söka läkare
Om man misstänker att man fått en allmänfarlig sjukdom ska man söka vård snarast möjligt. Man kan till exempel ha diarré efter en utlandsresa, vilket kan vara ett tecken på salmonella.
Har man haft en oskyddad sexuell kontakt som man uppfattar som riskfylld ska man söka läkare. Det bör man göra fast man inte har besvär som tyder på att man fått en sexuellt överförbar sjukdom. Man kan vara smittad även om man inte har några symtom.
Om läkaren bedömer att omständigheterna eller eventuella besvär kan tyda på att man har en allmänfarlig sjukdom är man skyldig att låta sig undersökas och lämna prover. Man är inte skyldig att ta emot en behandling för sjukdomen.
Däremot måste man följa läkarens anvisningar för att förhindra att smittan förs vidare, till exempel genom att tala om för sin sexpartner att man är smittad och att använda kondom. Om man medvetet smittar sin partner med till exempel hiv, hepatit B eller syfilis kan man dömas för misshandel.
För att smittan ska kunna spåras måste man också berätta för sin läkare eller den person som spårar smittan om varifrån man kan ha fått sjukdomen. Det är också viktigt att berätta vilka andra personer som smittan kan ha förts vidare till.
Den eller de personerna informeras sedan av den som gör smittspårningen om att de kan ha fått smittan och att de ska undersöka och testa sig.
Man kan i många fall själv kontakta den eller de personer som man kan ha överfört smittan till eller blivit smittad av, till exempel vid klamydia. Då gör man först en överenskommelse med den som smittspårar. En förutsättning är att den som spårar smittan sedan får en bekräftelse på att personen eller personerna har undersökt sig, till exempel genom att få tillgång till provresultaten.
Den person som kan ha fått smittan får inte veta vem som kan ha överfört den, om inte den personen själv berättar det. Den vårdpersonal som smittspårar får inte berätta vem som är orsak till smittspårningen.
För att kunna följa en smittkedja är det nödvändigt att den som är ansvarig för smittspårningen får tillgång till provresultaten från alla som misstänks vara en del i smittkedjan. Om testerna görs på olika kliniker ska den som lämnat prov få frågan om man vill lämna sitt godkännande till att den som smittspårar får reda på resultatet.
Ibland kan risken för att föra smitta vidare innebära att man inte får arbeta. Det gäller till exempel om man hanterar livsmedel i sitt arbete eller jobbar med små barn. Då kan man bli avstängd från sitt arbete, även om man inte känner sig sjuk.
Tvångsisolering i vissa fall
Även om man har en allmänfarlig sjukdom väljer man själv om man vill ha vård och ta de läkemedel som ordineras.
Väljer man att inte följa läkarens anvisningar kan man, efter domstolsbeslut, hållas isolerad med tvång på en infektionsklinik tills man inte längre är smittsam.
Det är mycket ovanligt att en tvångsisolering behöver göras och ett sådant beslut kan överklagas. Om man är under tvångsvård har man rätt till en stödperson.
Fri sjukvård vid allmänfarlig smittsam sjukdom
Om man har eller misstänks ha en allmänfarlig smittsam sjukdom är provtagning och vård kostnadsfria, om man söker offentlig vård eller vård från en privat vårdgivare som har avtal med landstinget eller regionen. Inte heller betalar man för de läkemedel man behöver.
Om man inte får arbeta på grund av sjukdomen har man, i stället för sjukpenning, rätt till så kallad smittbärarpenning. Smittbärarpenning motsvarar sjukpenning och sjukpenningtillägg. Man har också rätt till ersättning för rimliga reskostnader i samband med läkarbesök.
Om man får andra sjukdomar samtidigt, eller följdsjukdomar, måste man betala patientavgift som vanligt.
