Autism
Autism är en funktionsnedsättning som påverkar hjärnans sätt att hantera information. Det är ingen sjukdom, utan ett sätt att vara. För att få diagnosen autism behöver du göra en neuropsykiatrisk utredning. Du kan få olika typer av stöd och hjälp om du har autism.
Den här informationen riktar sig till dig som har autism, och till dig som är förälder eller närstående. Du som är ung kan läsa mer om autism på UMO.se.
Vad är autism?
Autism är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som förkortas npf. Det är något du föds med och som du har hela livet. Autism kan innebära att du ofta kan tänka, uppleva och uppfatta omvärlden på ett annat sätt än många andra.
Autism innebär ofta att du har unika styrkor, men också svårigheter. Det handlar främst om :
- Socialt samspel: Hur du är tillsammans med andra och uppfattar sociala situationer.
- Flexibilitet: Hur lätt du har för att hantera förändringar och nya situationer.
Här är sådant som kan vara svårt för dig
Alla med autism är olika, men vissa egenskaper är gemensamma. Det här är vanligt när du har autism:
- Du kan ha svårt för förändringar. Det kan göra att det känns jobbigt att prova nya saker eller att behöva ändra planer.
- Du kan ha svårt att intressera dig för sådant som inte engagerar dig. Samtidigt kan du ha ett stort intresse för något ämne och vilja ägna mycket tid åt det.
- Du kan ha svårt att förstå hur andra kommunicerar. Det kan till exempel vara svårt att förstå skämt, liknelser eller andra budskap som inte sägs rakt ut.
- Du kan vara känslig för sinnesintryck. Du kan reagera starkt på till exempel ljud, ljus, vissa material i kläder eller konsistensen på mat.
- Du kan ha svårt att förstå sociala regler. Det kan också vara svårt att hantera situationer som är otydliga eller inte följer någon plan eller överenskommelse.
Andra diagnoser vanligt
Det är vanligt att du som har autism samtidigt har andra diagnoser. Det kan till exempel vara något av följande:
Ibland har du som har autism även en intellektuell funktionsnedsättning. Då kan du behöva stöd för att kommunicera och klara vardagen.
Vad beror autism på?
Det är inte helt klart varför vissa har autism, men det är ofta ärftligt. Det innebär att föräldrar och släktingar ofta har liknande svårigheter.
Skillnaderna mellan hur många pojkar respektive flickor som får diagnosen har minskat. Förut var det fler pojkar och män som fick diagnosen. Nu är diagnosen lika vanlig hos flickor och kvinnor.
Autism i olika åldrar
De flesta får sin diagnos som barn eller unga, men ibland upptäcks det först i vuxen ålder. Autism påverkar utvecklingen och märks på olika sätt i olika åldrar.
Hur autism märks hos barn
Det kan ta tid innan det märks att ett barn har autism. Hos små barn kan autism märkas på de här sätten:
- Språk: Barnet är sen i sin språkliga utveckling eller har ett annorlunda sätt att kommunicera.
- Intressen: Barnet har mindre intresse för andra barn och tycker om att leka själv.
- Lek: Barnet har ett annorlunda sätt att leka och har till exempel svårt att förstå vissa vanliga rollekar som mamma-pappa-barn.
I skolan och förskolan
När kraven ökar på att fungera i grupp, vara social och prestera märks svårigheterna ofta tydligare:
- Socialt: Svårt att delta i grupparbeten eller umgås med flera personer samtidigt.
- Intryck och fokus: Skolmiljön och alla sinnesintryck blir överväldigande, vilket gör det svårt för barnet att koncentrera sig.
- Energi: Skoldagen tar så mycket energi att barnet kan behöva dra sig undan och isolera sig.
Autism hos vuxna
Det kan ta tid att hitta rätt i livet, oavsett om du har autism eller inte. Som vuxen med autism har du ofta kunnat hitta en fungerande tillvaro utifrån dina unika förutsättningar.
Ju mer du kan anpassa livet efter dina styrkor, desto mindre negativt kan du påverkas av din diagnos. Dina svårigheter visar sig ofta först när kraven på flexibilitet och socialt samspel blir höga.
Här är exempel på svårigheter för dig som vuxen med autism.
- Sociala koder: Du kan ha svårt för kallprat och att förstå vad som förväntas i sociala situationer, så kallade oskrivna regler.
- Energi och utmattning: Det tar mycket energi att vara social under längre perioder. Du kan behöva dra dig undan sociala sammanhang för att inte bli utmattad.
- Umgänge: Det går oftast lättare att umgås med nära vänner eller personer som delar dina intressen.
Svårigheter men även styrkor
Precis som autism kan innebära svårigheter i vissa sammanhang kan det innebära möjligheter i ett annat.
Här är exempel på vanliga egenskaper hos dig som har autism, som kan vara användbara i skolan eller på jobbet:
- Du är noggrann och har ett gott minne.
- Du har lätt för att hitta nya, kreativa sätt att lösa problem.
- Du är bra på att fördjupa dig och fokusera på detaljer.
När och var ska jag söka vård?
Kontakta en vårdcentral om du tror att du har svårigheter som kan bero på autism. Där gör vårdpersonalen en första bedömning och skriver en remiss till en specialiserad mottagning. De bedömer sedan om du behöver göra en neuropsykiatrisk utredning.
Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.
Ring 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.
Barn som är yngre än sex år
Kontakta en barnavårdscentral, BVC om du är oroad över barnets utveckling.
Barn som är sex år eller äldre
Om du tror att ditt barn har autism kan du kontakta:
- en vårdcentral
- elevhälsan
- en barnläkarmottagning
- en bup-mottagning.
Vad innebär en utredning?
Utredningen kan gå till på olika sätt beroende på personens svårigheter och behov. Den skiljer sig också åt beroende på om utredningen gäller ett barn, en tonåring eller en vuxen.
Du får komma på flera besök hos en läkare och en psykolog. Ibland kan du även få träffa en person från någon av följande yrkesgrupper:
- arbetsterapeut
- kurator
- logoped
- fysioterapeut
- sjuksköterska.
En utredning sker oftast på något av dessa ställen:
- barn- och ungdomspsykiatrin, bup
- barn- och ungdomsmedicinska mottagningar, bumm
- habiliteringen
- vuxenpsykiatrin
- privata vårdgivare som gör utredning på uppdrag av din region.
Att få besked om autism
När utredningen är klar får du veta resultatet. Du och dina närstående får information om dina styrkor, dina svårigheter och vilken hjälp du kan få.
Det kan kännas på olika sätt att få en diagnos. Det kan vara en lättnad att få en förklaring till varför saker varit svåra. Samtidigt kan det vara en sorg som man behöver tid att bearbeta.
Det kan hjälpa att tänka den här tanken: En person alltid är mer än sin diagnos. Du har dina unika drag precis som alla människor. Oavsett autismen. Diagnosen kan bara förklara en del av hur du är som person.
Du som är förälder
För dig som är förälder kan det innebära en stor omställning att få veta att ditt barn har autism. Det kan ta tid att förstå att barnets svårigheter beror på en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och inte kommer att försvinna av sig själv med tiden.
Det kan ibland vara svårt att ta till sig information om diagnosen. Prata med vårdpersonalen och be om att få mer tid för samtal, om du känner så.
Att vara förälder till ett barn med autism
Att vara förälder till ett barn med autism kan ställa särskilda krav på dig. Du kan behöva stanna hemma längre med barnet. Du kan även behöva mer tid att följa med på vårdbesök och liknande.
Ju mer du lär dig om autism och vad den innebär för barnet desto lättare brukar det vara att hjälpa och stötta barnet. Att förstå ditt barns behov kan också underlätta när du behöver hantera svåra situationer i vardagen.
Du kan behöva hjälpa barnet att få rätt stöd, till exempel i skolan.
Förbered barnet
Berätta i förväg vad som ska hända för att minska stress och oro. Låt barnet välja aktiviteter när det går, och berätta även för andra om barnets behov av förberedelse.
Håll fasta rutiner
Tydliga rutiner gör vardagen trygg och underlättar bland annat sömnen.
Ställ rimliga krav
Anpassa kraven efter vad barnet faktiskt orkar. Saker som fungerar i en situation kan vara helt omöjliga i en annan.
Använd hjälpmedel
Visuella scheman och kalendrar gör rutinerna enkla att följa. Låt barnet vara med och skapa dem så fungerar de bäst.
Digital utbildning för föräldrar till barn med autism
Utbildningen innehåller fakta om vad som kännetecknar autism och vad du som förälder kan göra för att hjälpa ditt barn. Den vänder sig i första hand till dig som är förälder eller närstående till barn med autism i åldern 0–12 år. Även föräldrar till barn över 12 år har nytta av utbildningen då det också finns exempel med lite äldre barn med i utbildningen.
Utbildningen har tagits fram av habiliteringen i Region Skåne, i samarbete med Autism och Aspergerföreningen Skåne.
Vilket stöd kan barnet få?
Vilket stöd kan barnet få?
Vilken typ av stöd ett barn med autism behöver varierar. Hur vården är organiserad kan skilja sig åt beroende på var i landet du bor.
Ofta är det habiliteringen som erbjuder stöd och hjälp, men även barn- och ungdomspsykiatrin, bup.
Om det behövs ska barnet få hjälp av både habiliteringen och bup.
Stöd i förskolan och skolan
Många barn med autism kan med rätt stöd gå i vanlig förskola eller grundskola. Kommunen har ett ansvar för att barn i behov av särskilt stöd ska få det stöd de behöver.
Det är viktigt att förskolan eller skolan gör en pedagogisk kartläggning och vid behov skapar en handlingsplan eller ett åtgärdsprogram.
Barn som har autism och en intellektuell funktionsnedsättning behöver vanligtvis få anpassad utbildning. Då får barnet gå i den anpassade grundskolan.
Skolan ska även hjälpa till med hjälpmedel. Läs mer om hjälpmedel i skolan.
De flesta barn med autism mår bra av att rutinerna hemma och i skolan är så lika som möjligt. Det är bra om du som förälder samarbetar med skolans personal så mycket som möjligt.
Ibland kan barnet få stöd enligt LSS
Barn med autism kan ibland ha rätt till stöd enligt lagen om stöd till vissa funktionshindrade, LSS.
Då kan du som förälder ansöka om kommunala insatser för att underlätta i vardagen. Det kan till exempel handla om att resa med färdtjänst eller att få en kontaktperson som hjälper barnet att komma ut på aktiviteter.
Rätten omfattar stöd från regionen och kommunen där ni bor. Det är kommunens handläggare som fattar beslut om vilket stöd barnet kan få.
SIP, samordnad individuell plan
Att sköta och samordna alla kontakter som finns runt ditt barn kan vara svårt. Då kan du begära en så kallad SIP, samordnad individuell plan.
Då kan du och en samordnare bjuda in till ett möte. Till exempel kan personer från skolan, habiliteringen och vården vara med. På mötet gör ni en gemensam plan för ditt barns olika stödinsatser.
Syftet är att göra det tydligare vem som ansvarar för vilket stöd. Planen ska också hjälpa alla att arbeta mot samma mål.
Vilket stöd kan jag få som förälder?
Beroende på hur stor funktionsnedsättningen är kan du söka olika former av avlastning och stöd från samhället. Det är habiliteringen i den region du bor som ska erbjuda stöd.
För att få stöd från kommunen enligt LSS behöver du själv ansöka om det. Du kan också ansöka om anhörigstöd enligt socialtjänstlagen.
Ekonomiskt stöd
Du som sköter en stor del av barnets stöd kan ha rätt till omvårdnadsbidrag och merkostnadsersättning från Försäkringskassan. Du kan även behöva stöd för egen del.
Om du själv behöver stöd
Kontakta en vårdcentral om du som närstående mår dåligt och behöver stöd för egen del.
Vad händer när barnet fyller 18 år?
När ditt barn blir myndigt sker många förändringar. Barnet förväntas ta större ansvar, samtidigt som din roll som förälder förändras. För många föräldrar kan omställningen vara en utmaning.
Här kan du läsa mer om vad som händer när ditt barn fyller 18 år.
Var kan jag som vuxen med autism få för stöd?
Du som är vuxen och har autism kan få stöd från habiliteringen. Du kan också ansöka om boendestöd hos din kommun.
Du kan ansöka om stöd enligt LSS. Här kan du läsa mer om Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Vad kan jag få hjälp med?
Många som har autism behöver stöd i vardagen och hjälp med att till exempel hitta sysselsättning eller boende.
Du kan få hjälp att planera möten med till exempel vårdgivare, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunen.
Du kan också få stöd för att planera vardagliga uppgifter eller hitta i olika miljöer. Även du som är vuxen kan begära att få en SIP, samordnad individuell plan.
Det kan underlätta för dig som får stöd från både kommunen och regionen.
Hjälp med bostad
Om du har större behov av stöd finns det till exempel gruppbostäder och serviceboenden. Då bor du i en egen lägenhet, men kan få stöd av personal som finns i samma hus.
Kontakta din kommun för information om hur du ansöker om boendestöd, gruppbostad eller serviceboende. Läs mer om bostadsanpassning.
Stöd vid studier
På högskolor och universitet finns kontaktpersoner och samordnare. De kan ge stöd om du har en funktionsnedsättning som påverkar studierna.
Det finns också folkhögskolor som anpassar utbildningen för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Där kan du till exempel ta igen studier som du har missat. Komvux kan också vara ett alternativ.
Prata med andra och få stöd
Det kan kännas bra att få stöd av andra som har egen erfarenhet. Du kan till exempel kontakta föreningen Autism Sverige.
Riksförbundet Attention är en annan organisation för personer med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och deras närstående. De har lokalföreningar på många orter. Här finns länkar till fler föreningar.
Du kan även fråga på habiliteringen om det finns några stödgrupper där du bor.
Du kan också få stöd på mejl, chatt eller telefon.
Du ska få information och vara delaktig
För att kunna vara aktiv i vården och ta beslut är det viktigt att du förstår informationen ni får av vårdpersonalen.
Ställ frågor om ni inte förstår. Ni kan också be att få informationen utskriven för att läsa den i lugn och ro. Om det behövs tolkning till andra språk kan du ha rätt att få det. Du kan även ha rätt att få tolkhjälp vid hörselnedsättning.
Barn ska få vara delaktiga
Det finns ingen åldersgräns för när ett barn får vara med och bestämma i en vårdsituation. Barnets rätt att bestämma själv hänger ihop med barnets mognad. Ju äldre barnet är desto viktigare är det att hen får vara delaktig i sin vård, att hen själv deltar i diskussioner och beslut om behandlingen. Det blir särskilt viktigt under tonåren.