Behandlingen kan göras på olika sätt. Du och läkaren pratar om vad som blir bäst för dig. I den här texten är behandlingen uppdelad i nio steg. 

En IVF-behandling tar ungefär en till två månader. Om du lever med en partner behöver hen också vara med så mycket som möjligt. 

Du kan få behandlingen med dina egna ägg eller med donerade ägg. 

Behandlingen börjar med så kallad hormonstimulering som vanligtvis startar när du får mens. Då får du ta sprutor för att stimulera ägglossningen så att äggen utvecklas och växer.  

Om du ska använda dina egna ägg 

Om du ska använda dina egna ägg så tar du sprutorna själv hemma. Vårdpersonalen visar hur du ska göra. Det är vanligt att ta sprutorna i ungefär tio dagar.  

Om du ska ta emot donerade ägg

Om du ska ta emot donerade ägg behöver du inte ta sprutor. Det gör i så fall donatorn. Men du behöver ta läkemedel som förbereder dig för att ta emot ägg. 

Läs om att bli gravid med donerade ägg eller spermier.

En del behöver blockera menscykeln 

En del behöver blockera sin naturliga menscykel innan de kan börja ta sprutorna. Det är för att undvika att ägglossningen kommer i gång av sig själv. Det kallas nedreglering.  

Då behöver du ta ett läkemedel med hormoner som gör att äggstockarna hamnar i ett viloläge. Läkemedlet är i form av en nässprej eller sprutor som du tar några gånger om dagen i några veckor. 

Äggen finns i så kallade äggblåsor inuti äggstockarna. Under menscykeln växer några av äggblåsorna och blir större. Det är äggen i de äggblåsorna som kan befruktas av en spermie. 

Under tiden som du tar sprutor behöver läkaren se hur många äggblåsor som finns och hur de växer. Då undersöker läkaren dig med vaginalt ultraljud. Du kan även behöva lämna blodprov. 

Det är vanligt att besöka mottagningen två till tre gånger under tiden du tar sprutor. 

Du får en spruta för att äggen ska mogna när läkaren bedömer att det finns tillräckligt många äggblåsor i rätt storlek. Sprutan innehåller ett hormon som kallas hCG. Man brukar ta sprutan själv. Vårdpersonalen visar hur du ska göra.

Två dygn efter att du tagit sprutan kan läkaren plocka ut äggen. Det kallas ibland för äggplock eller ägguttag. 

Om du ska ta emot donerade ägg så plockar läkaren ut ägg från donatorns äggstockar.  

Så går det till 

Under behandlingen får du ligga i en gynstol. Läkaren ger dig avslappnande läkemedel och lokalbedövning i slidan. Du får också smärtstillande läkemedel i form av tabletter.  

Läkaren gör ett vaginalt ultraljud för att se äggblåsorna i äggstocken. Sen för hen in en tunn nål i slidan, genom slidväggen och in i äggblåsorna. Du kan se på en skärm när läkaren plockar ut äggen. 

Du kan känna ett tryck när äggen plockas ut. Det brukar kännas som mensvärk.  

Behandlingen och förberedelserna tar ungefär 20 till 30 minuter. Sedan får du stanna kvar på mottagningen i ungefär två timmar. 

Efter behandlingen 

När äggen har plockats ut får du veta hur många ägg läkaren har plockat ut. Du får också veta när det är dags att sätta in ett embryo. 

Du ska inte köra bil efter behandlingen eftersom du har fått avslappande läkemedel. Du ska också ta det lugnt samma dag som behandlingen.  

Så mår du efteråt 

Efter äggplocket kan du få ont i magen, ungefär som mensvärk. Då kan du ta receptfria smärtstillande läkemedel som innehåller paracetamol. Smärtan brukar minska efter några timmar. 

Den som ska lämna spermier till IVF-behandlingen gör det samma dag som äggen ska tas ut. Det gör man genom att lämna ett spermaprov.  

Om sperma från en donator ska användas finns den redan nedfryst på mottagningen. 

Äggen samlas i ett provrör och lämnas direkt till mottagningens laboratorium. Där flyttar vårdpersonalen över äggen till så kallade odlingsskålar tillsammans med spermierna. Då kan spermierna befrukta äggen. Dagen efter går det att se om några ägg har blivit befruktade.  

Mikroinjektion kan hjälpa om spermierna är få 

Det går att hjälpa en spermie att komma in i ett ägg om spermierna är få eller har nedsatt rörlighet. Det kallas för mikroinjektion. Då för laboratoriepersonalen in spermien i ägget genom en tunn nål.

Ett befruktat ägg kallas för embryo. Om något ägg har blivit befruktat sätter läkaren in det i livmodern. Det brukar vara två till sex dygn efter att äggen har plockats ut. Embryot kan också frysas ned för att sättas in vid ett senare tillfälle.  

I Sverige och flera andra länder sätter läkaren endast in ett embryo i livmodern. Det är för att minska komplikationer som är vanligare om man blir gravid med fler än ett barn. Det är bara i undantagsfall som läkaren sätter in två embryon i livmodern. 

Så går det till 

Läkaren sätter tillbaka embryot genom en tunn plastslang som kallas för kateter. Den förs in i livmodern genom livmoderhalsen. Läkaren håller en ultraljudsapparat mot magen för att kunna se livmodern. Behandlingen tar ungefär tio minuter. 

Efter behandlingen 

Dagarna efter att embryot är på plats kan du få en blodblandad flytning. Det är oftast ofarligt. Kontakta mottagningen om du är orolig eller har frågor.  

Kontakta genast mottagningen eller en vårdcentral om du blöder mycket, har feber eller ont i nedre delen av magen. Du kan alltid ringa telefonnummer 1177 om du behöver sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom och hjälp med var du kan söka vård. 

När embryot har placerats i livmodern får du ta ett läkemedel som innehåller hormonet progesteron. Du får läkemedlet som tabletter eller slidgel och ska ta det i ungefär två veckor.

Läkemedlet hjälper livmoderslemhinnan att mogna så att livmodern kan ta emot embryot. Det kallas ibland för att ägget ska fästa i livmoderslemhinnan. 

Det är vanligt att känna oro  

Det är vanligt att känna oro för att embryot inte ska fästa. Många känner sig också osäkra på hur mycket man till exempel får anstränga sig. Men embryot är väl skyddat inuti livmodern. Du kan röra dig och leva som vanligt.  

Ungefär två veckor efter att embryot har satts in i livmodern ska du ta ett graviditetstest. Du tar testet själv hemma. Sen meddelar du mottagningen resultatet.  

Om testet visar att du är gravid så gör läkaren ett vaginalt ultraljud. Det brukar ske ungefär tre veckor efter graviditetstestet.

En biverkning är en oönskad effekt av ett läkemedel. 

Du kan få biverkningar när mencykeln blockeras

Du kan få biverkningar när menscykeln blockeras, det kallas för nedreglering. Då kan du få besvär som påminner om klimakteriebesvär. Till exempel svettningar, vallningar, trötthet och nedstämdhet.

Besvären slutar när du börjar med sprutorna som ska stimulera äggen att utvecklas. 

Du kan få biverkningar av hormonstimulering 

Du kan få biverkningar när du tar sprutorna för att få äggen att utvecklas. Till exempel huvudvärk, illamående eller svullen mage. En del kan även märka att humöret påverkas. 

Du kan också få biverkningar när du behandlas med progesteron. Biverkningarna liknar symtom vid PMS. 

Det kan växa för många äggblåsor 

Behandlingen för att stimulera ägglossningen kan göra att det växer för många äggblåsor. Det kallas för svår överstimulering.  

Vid svår överstimulering svullnar magen upp. Det beror på att äggstockarna blir stora och det kan samlas vätska i magen. Du kan få tungt att andas om vätskan i magen trycker mot lungorna.  

Om du får svår överstimulering behöver du få vård på sjukhus. Efter en till två veckor brukar magen vara som vanligt igen och du kan fortsätta med IVF-behandlingen. 

Embryon kan frysas ner. Vårdpersonalen gör det om du vill och om det finns embryon kvar efter behandlingen som är av bra kvalitet.   

Embryon får sparas i tio år. Men om du som kvinna är 44 år eller äldre kan du själv få betala för att ha äggen nedfrysta. 

Om du får behandlingen tillsammans med din partner äger ni embryot tillsammans. Ni måste båda godkänna att det används i en ny IVF-behandling.