OCD – Tvångssyndrom hos barn och tonåringar

Skriv ut (ca 6 sidor)

När ett barn eller en tonåring har tvångssyndrom märks det genom att hen måste tänka på ett visst sätt eller göra vissa saker på ett speciellt sätt. Annars får personen ångest eller tror att någonting hemskt kommer att hända. Det finns bra behandling mot tvångssyndrom.

Skriv ut

Den här texten riktar sig framför allt till dig som är vårdnadshavare eller närstående till ett barn eller en tonåring.  Om du vill läsa om tvångssyndrom hos vuxna kan du läsa mer här. Du som själv är tonåring kan läsa mer på UMO.se.

Hur märks tvångssyndrom hos barn och tonåringar?

Hur märks tvångssyndrom hos barn och tonåringar?

Alla kan ha tvångsliknande tankar och idéer ibland. Det kan handla om att undvika att kliva på sprickor i marken eller kolla att dörren är låst en extra gång. Det kallas tvångstankar eller magiska tankar och är vanligt hos barn och tonåringar. 

Om tankarna påverkar personen så att det blir ett problem i vardagen kan det ha börjat utvecklas till ett tvångssyndrom, eller OCD som det också kallas. OCD är en förkortning av engelskans obsessive-compulsive disorder.

Består av tvångstankar och tvångshandlingar

Tvångssyndrom består av tankar och handlingar. Handlingarna märks inte alltid utåt, utan kan vara något som personen gör tyst för sig själv. När dessa tankar eller handlingar tar så mycket tid att det påverkar barnets vardag hemma, i skolan eller med kompisar kan ni behöva söka hjälp för att komma tillrätta med problemet. 

Kan ta tid att utveckla

Att utveckla ett tvångssyndrom är inget som händer plötsligt, utan något som sker över tid. Det kan ta olika lång tid för olika personer. Ofta varvas perioder med och utan tvångstankar och tvångshandlingar. Ibland försvinner de av sig själv.

Fäll ihop

Vad är tvångstankar?

Vad är tvångstankar?

En tvångstanke kan komma plötsligt och brukar upplevas som påträngande, obehaglig och skrämmande. Tvångstankar kan kännas mycket svåra att styra och väcker ofta känslor av skam, äckel och skuld. För att lugna tankar som är kaotiska kan personen ibland räkna saker om och om igen för att få mer lugn och ordning.

Exempel på vanliga tvångstankar är:

  • Tänk om jag har rört vid något smittsamt.
  • Tänk om jag har råkat svälja något giftigt. 
  • Tänk om jag har glömt att låsa dörren eller stänga fönstret ordentligt. 

Det är också vanligt att ha tvångstankar om att skada andra eller tankar om att någon närstående kommer att bli skadad. Tvångstankarna är just tankar, och innebär inte att barnet faktiskt skadar någon.

Om tvångstankarna skapar stark ångest och rädsla kan de utvecklas till tvångshandlingar.

Fäll ihop

Vad är tvångshandlingar?

Vad är tvångshandlingar?

En tvångshandling är det man gör för att minska den ångest som tvångstankarna väcker. Handlingen kan likna en ritual. Det innebär att barnet ofta upprepar handlingen efter ett givet mönster. 

Utifrån kan tvångshandlingen verka ologisk eller onödig, men för den som utför den finns en koppling mellan handlingen och det hen är rädd för. Den som har tvångssyndrom kan till exempel vara tvungen att tvätta händerna i en timme efter att ha tagit i ett handtag, för att hen tänker att handtaget kan ha varit smittat med en farlig sjukdom.

I stunden kan tvångstankar och tvångshandlingar lindra ångesten, men de kan bli svåra att sluta med, och kan också ta allt längre tid att utföra. 

Tvångshandlingar märks inte alltid utåt

Tvångshandlingarna kan ibland pågå i personens inre och inte märkas utåt. Exempel på sådana tvångshandlingar är: 

  • Personen upprepar vissa ord för sig själv.
  • Personen räknar enligt ett speciellt mönster, till exempel baklänges i steg om tre.

Ibland märks handlingarna för omgivningen Ibland märks tvångshandlingarna tydligt för omgivningen som ett avvikande och tvångsmässigt beteende. Exempel på vanliga tvångshandlingar som märks är:

  • Personen tvättar händerna eller duschar väldigt länge. 
  • Personen arrangerar saker i en speciell ordning, eller enligt ett visst mönster.
  • Personen samlar på saker eller sparar sådant som andra kan uppfatta som oviktigt eller som skräp.
Fäll ihop

När ska jag söka vård?

När ska jag söka vård?

Om du tror att ett barn eller en tonåring i din närhet har tvångssyndrom behöver ni söka hjälp. Beroende på barnets ålder kan du kontakta: 

  • Barnavårdscentralen, bvc – för barn upp till skolåldern
  • Elevhälsan – för barn i skolåldern
  • barnläkarmottagningen eller vårdcentral
  • barn- och ungdomspsykiatrin, bup.   

Du kan kontakta bup direkt eller få en remiss från vårdcentralen.

I de flesta landsting och regioner finns mottagningar som har ett särskilt uppdrag att ta ansvar för barns och ungas psykiska hälsa. Det kallas för första linjens psykiatri. Det kan vara på en vårdcentral eller barnläkarmottagning och kallas ofta för samtalsmottagning. 

I vissa landsting finns mottagningar för unga vuxna. På en del ställen i landet finns specialistmottagningar för tvångssyndrom. När du kontaktar vården eller ringer 1177 kan du fråga vilka mottagningar som finns där du bor. Du kan också söka efter mottagningar här. 

Fäll ihop

Behandling

Behandling

Tvångssyndrom hos barn och tonåringar kan behandlas med psykoterapi, läkemedel eller en kombination av båda. Den behandlingsmetod som är vanligast när det gäller behandling av tvångssyndrom hos barn och tonåringar är kognitiv beteendeterapi, KBT. Det är en form av psykoterapi där barnet eller tonåringen arbetar aktivt med tankar och känslor som hör ihop med vardagen. 

Viktigt att känna förtroende

Det första samtalet hos terapeuten syftar till att förstå vilka tvångstankar och tvångshandlingar som finns, och vilka svårigheter de skapar. Då är det bra om du som närstående eller vårdnadshavare träffar terapeuten tillsammans med barnet eller tonåringen.

Det är viktigt att den som har tvångssyndromet känner förtroende för terapeuten och vågar uttrycka sina känslor, tankar och upplevelser. Ju mer man kan prata om sina tankar och handlingar öppet, ju mindre utrymme blir det för känslor av skam och äckel.

Beskriv problemet

Tillsammans med terapeuten beskriver ni hur tvångssyndromet yttrar sig. Det är viktigt att analysera hur och i vilka situationer som problemen uppstår. Det kan ge en förståelse för varför de uppstår och vad som gör att det inte går över.

Utifrån det ni kommit fram till diskuterar ni hur behandlingen ska utformas. Behandlingen planeras specifikt för varje person, och är inriktad på de problem som just det här barnet eller den här tonåringen har. Sedan ska ni stämma av med terapeuten så att syftet med behandlingen är tydligt. Det är viktigt att ni är delaktiga och får möjlighet att påverka behandlingen så mycket som möjligt. Har ni frågor kring behandlingen är det viktigt att ni får svar på dem.

Exponering – att träna på att hantera ångest

I terapin får barnet eller tonåringen hjälp att möta det som känns obehagligt och som skapar tvångshandlingarna. Metoden kallas exponering. Målet med behandlingen är att tvångstankarna och tvångshandlingarna kommer att minska när personen märker att det som hen är rädd för inte kommer att ske. Behandlingen går också ut på att barnet eller tonåringen ska upptäcka att ångesten går att hantera och att den går över efter en stund. 

Hur länge håller behandlingen på?

Behandlingstiden är olika lång för olika personer. Ibland kan det räcka med några behandlingstillfällen, medan andra kan behöva behandling under en längre tid. Ofta får barnet eller tonåringen hemuppgifter att utföra mellan besöken. Närstående och andra personer runt omkring har en viktig roll i terapin. Hur väl övningarna fungerar för barnet i vardagen påverkar också hur snabbt tvångstankarna minskar.

Behandling med läkemedel

SSRI-preparat är en grupp läkemedel som används mot depression men också mot ångest och tvångssyndrom. Det finns SSRI-preparat som kan ges till barn från sex års ålder och uppåt.

Fäll ihop

Varför får man tvångssyndrom?

Varför får man tvångssyndrom?

Kunskaperna om varför vissa barn och tonåringar, såväl som vuxna, får tvångssyndrom är begränsade. Det är vanligt att tvångssyndrom utvecklas under perioder av påfrestande händelser, som till exempel vid en flytt eller om barnet eller tonåringen byter till en ny skola. Det kan finnas en medfödd känslighet.

Ibland finns andra besvär

Det är inte ovanligt att det finns andra besvär som kan hänga ihop med tvångssyndromet, så kallad samsjuklighet. Exempel på samsjuklighet är Tourettes syndrom, problem med tics, fobier och depression. Det upptäcks i så fall i samband med behandlingen.

Fäll ihop

Att vara förälder till ett barn med tvångssyndrom

Att vara förälder till ett barn med tvångssyndrom

Om ett barn har ett tvångsmässigt beteende och oroliga tankar skapar det ofta en oro hos de vuxna i barnets omgivning. Som vårdnadshavare eller närstående till ett barn som får en tvångsproblematik kan det kännas skrämmande när tvånget börjar påverka vardagslivet på ett märkbart sätt. Många upplever en maktlöshet och rädsla över att inte veta vad de ska göra.

Viktigt att skaffa sig kunskap om tvångssyndrom

Det första du kan göra för att hjälpa både ditt barn och dig själv är att lära dig mer om tvångssyndrom. Det kan du bland annat göra genom att läsa böcker och artiklar. Du kan också prata med någon som arbetar med barn och ungdomar med tvångssyndrom, som till exempel inom elevhälsan eller barn och ungdomspsykiatrin, bup. 

På svenska OCD-förbundet finns olika material för självhjälp. Manualerna finns i en längre och en kortare version på OCD-förbudets hemsida: www.ocdforbundet.se/sjalvhjalp.

Ta problemet på allvar

Det är viktigt att du som förälder tar barnets problem på allvar från början och inte tvekar att söka professionell hjälp, helst i samråd med barnet. Ju större kunskaper om barnets specifika problem du har skaffat dig, desto bättre stöd och hjälp kan du ge ditt barn. Som förälder kan du också behöva påminna dig om att tvångstankar eller handlingar inte beror på dig som förälder.

När du själv mår dåligt

Många föräldrar blir frustrerade och kanske till och med arga när barnet inte klarar av att bryta en tvångshandling och göra vardagliga saker i tid. Det är inte konstigt att tappa tålamodet eller bli arg ibland, men det kan vara bra att känna till att det inte hjälper att skälla eller bli arg på ett barn som redan känner ångest och oro.

En del kan också känna skam och oroa sig för vad andra ska tycka om deras barn. Den känslan blandas ofta med en skuldkänsla och oro över att ha orsakat barnets tvångssyndrom, även om det inte stämmer med verkligheten.

Prata med någon

Som närstående kan du själv behöva hjälp och stöd. Det kan vara bra att prata med någon om hur du ska hantera din frustration, skuldkänslor eller oro som kan göra det svårt att klara av din egen vardag. Ofta minskar skamkänslor och egen ångest när man sätter ord på sina funderingar och berättar för någon annan. Dessutom kan du få tillgång till andras erfarenheter när du delar med dig av dina egna.

Det finns anhörigföreningar och ideella föreningar där du kan få ökad kunskap och en möjlighet till värdefulla kontakter. Du kan till exempel besöka någon av följande organisationer:

Fäll ihop
Skriv ut (ca 6 sidor)
Publicerad:
2017-03-24
Redaktör:

Emma Holmér, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Anna Lundh, läkare, specialist i barn- och ungdomspsykiatri, bup, Stockholm