STROKE OCH BLODKÄRL I HJÄRNAN

Viktigt med god munvård efter stroke

Innehållet gäller Västra Götaland

I samband med stroke finns det risker för kraftigt försämrad munhälsa – ett tillstånd som vare sig personal, patient eller anhöriga inte alltid är medvetna om. Problemen kan bero på känselbortfall och rörelsesvårigheter av munnens olika delar. Patienten kan också ha svårt att orka sköta sina tänder.

Varje år får ungefär 26 000 personer stroke. Ofta är det inte munhälsan som patienten tänker på i första hand efter att ha överlevt en stroke. Även personal och anhöriga glömmer den viktiga tandvården. Förlamning i till exempel armar och ben överskuggar i regel allt annat.  Men förlamning och känselbortfall i ansiktet, kring och i munnen samt sväljbesvär, minskar också livskvaliteten – att kunna njuta av en måltid ger ju så mycket mer än bara näring.

Ibland försvåras tandvården också av att patienten har svårt med förståelse, minne och koncentration. Det är också vanligt att strokepatienter drabbas av depression. Då är det lätt att resignera och inte orka bry sig om sina tänder.

Munnen är en personlig sfär

Vid omvårdnad efter stroke ska god munvård ingå. Samtidigt finns en stark integritet kring munnen. Man vill inte att någon ska kika in eller rota runt där, det känns för personligt. Man vill helst klara den biten själv.

Munnen rensas inte

Efter en stroke kan det bli besvärligt att sluta läpparna. Då rinner mat och dryck ut. Sväljproblem i kombination med att tungan inte kan förflytta tuggan, gör att munnen inte rensas ren och matrester samlas. Nedsatt känsel gör också att det är lätt att bita sig i slemhinnor, läpp och tunga. Patienten märker inte alltid att matrester samlas, att munhygienen fallerar eller att det finns sår i munnen.
För de flesta går ansiktsförlamningen över men 7–10 procent av de drabbade har kvarstående besvär efter ett halvår.

Kariesrisken ökar

På den förlamade sidan av munnen kan matrester bli kvar och inte sällan är produktionen av saliv nedsatt. Medicinering kan ytterligare minska salivproduktionen. Risken för skador på tänder och slemhinnor ökar därmed ytterligare. I torra slemhinnor uppstår dessutom lätt sprickor som kan ge infektioner.

När födan ska brytas ned bildas sura produkter som fräter på tänderna och speciellt rotytan. Nedsatt salivsekretion och att matrester blir kvar gör att tiden för exponering förlängs kraftigt och det kan ta fyra gånger så lång tid att neutralisera miljön i munhålan jämfört med hos en frisk person.

Eftersom många som får stroke är äldre har de också ofta blottlagda tandhalsar. Det innebär att man får en frätning på rotytorna. Dessa är mycket känsligare än emalj. Då löper man en mycket stor risk för karies.

Många söker inte hjälp

Att mat och dryck sipprar ut från mungipan är inte bra för självkänslan. Man behöver heller inte acceptera detta tillstånd. Men oralmotorisk träning är ett relativt okänt begrepp såväl hos patienter som hos vårdpersonal.
Många äldre är glada att bara ha överlevt stroke och söker därför inte hjälp. Yngre personer vill inte sitta och dregla och söker i högre grad hjälp.

Träningsprogram hjälper

På sjukhustandvården/oral medicin arbetar man med patienter med nedsatt oral motorik i ett team med logoped. Patienter får ett träningsprogram och ett träningsredskap för att öva upp styrka i läppar, tunga och munbotten. Det kan till exempel vara en munskärm. Den ser ut som en liten böjd plastplatta med en ögla.

Patienterna tränar 2-3 gånger dagligen i 3-5 minuter, genom att dra utåt i öglan och samtidigt suga hårt om den del av plastplattan som går in i munnen. Genom att koppla ett mätinstrument till munskärmen kan man se hur styrkan övas upp. Inte sällan minskar också risken att sätta i halsen och man får en säkrare sväljning.

Vid stora sväljbesvär kan man behöva gå vidare med en utredning som bland annat består av en fiberendoskopisk undersökning av sväljningen. Då förs en tunn slang med kamera, fiberoptik, genom näsan ned till svalgets olika delar för att studera sväljningen i detalj.

Om sväljsbesvären fortsätter kan patienten få råd för att göra sväljningen säker. Matens konsistens kan behöva anpassas eller man gan går över till annan typ av kost.

Proteser går att rätta till

Förlamning, nedsatt känsel och nedsatt salivfunktion kan också påverka förmågan att hålla kvar hel- eller delproteser. Tekniken att hantera proteser går snabbt förlorad. Därför bör man så snabbt som möjligt efter en stroke åter vänja munnen vid proteser. 
I vissa fall behöver tandprotesen justeras för att passa patientens mun. Det kan tandvården vanligen rätta till ganska enkelt.

Behandlingen på flera plan

För att klara munhälsan kan man behöva olika slags hjälpmedel för att hantera tandborste och tandkrämstub. Att sitta ner och luta armbågarna mot handfatet kan många gånger underlätta tandborstningen. Arbetsterapeut kan prova ut bästa lösningen.

Tandborstning och fluortandkräm räcker ofta inte för att hålla karies borta. Tandskötseln kan behöva kompletteras med mellanrumsborstar eller tandstickor.

Att använda extra natriumfluorid utöver det som finns i tandkrämen är mycket viktigt. I första hand gäller det att skölja med natriumfluorid. Om man inte kan skölja går det bra att smörja gel med natriumfluorid på tänderna. Som tillägg kan sugtabletter eller tuggummi med natriumfluorid användas. Dessa stimulerar även salivutsöndringen.

Bakteriedödande munmedel kan behövas vid kraftig inflammation i slemhinnorna. Torra slemhinnor kan smörjas med rapsolja eller speciella geler eller krämer som finns på apotek. Ibland behövs läkemedel för att bli av med bakterier eller svamp i munhålan. 
Vid smärta i slemhinnorna finns bedövande munsköljmedel eller krämer att tillgå.

Till toppen av sidan