Amir använde våld i sina relationer
Innehållet gäller Västra Götaland28-åriga Amir insåg inte att han faktiskt utövade våld mot sin flickvän. Det var först när hans mamma sa åt honom att han borde söka hjälp som en vändpunkt skedde. Tack vare behandling kunde Amir bättre förstå sig själv och sina känslor. – Jag hade en pappa som var väldigt våldsam när jag var liten och det har satt sina spår, säger han.
Amir har haft en trasslig uppväxt och har bott på olika slags institutioner och behandlingshem. Han växte upp i en machokultur och med en pappa som inte ville se svaghet hos sin pojke. Att gråta var förbjudet. Pappans psykiska våld var värre än det fysiska. Amir var ständigt rädd för att pappan skulle vara sur och försökte anpassa sitt beteende för att inte utlösa pappans vrede.
Hotade att döda Amir
Amir minns särskilt en traumatisk händelse. Amir var ledsen och satt och grät hemma.
–Jag försökte verkligen att sluta gråta för jag såg hur ilsken pappa blev. Då satte han sina händer runt min strupe och sa att ”det är jag som har tillverkat dig och det är jag som kommer att avsluta ditt liv”. Det blev ett stort övergrepp och jag hade sedan jättesvårt att gråta fram till att jag kom till Utväg, berättar han.
Utväg som Amir sökte hjälp hos, erbjuder stöd för personer som är eller har varit utsatta för våld, personer som utövar eller har utövat våld och barn och unga som har upplevt våld. Utväg finns i Skaraborg och i Södra Älvsborg.
Problem med låg självkänsla
Som vuxen bar Amir med sig våld som en lösning på konflikter. Mycket hänger samman med alla svårigheter och utmaningar i livet som Amir fick kämpa med. Resultatet blev bland annat en oförmåga att hantera känslor. Han menar att han också saknade nödvändiga kunskaper för att hantera relationer.
– Jag kunde inte uttrycka mina tankar och känslor på ett bra sätt och det var hela tiden jag, jag, jag. Jag la alltid skulden på någon annan. Roten till mitt beteende var att jag hade en låg självkänsla och jag kunde inte sätta gränser, förklarar han
Kände skuld och skam
Amir menar att han använde många olika slags våld: fysiskt, psykiskt och sexuellt. Ju äldre han blev desto mer gav han sig på saker, ett materiellt våld. Amir utövade framför allt psykiskt våld i sina relationer men också ett latent våld då underliggande hot påverkar den utsatta. Amir pratar om en normaliseringsprocess där våld så småningom blir normalt om det upprepas många gånger. Till slut tänker man inte ens på sitt agerande.
Amir menar att han också utsatte sig själv för våld genom en destruktiv livsstil. Han använde bland annat narkotika under en period.
Det var inte bara flickvännen som utsattes för våld.
– Alla nära relationer drabbades. Dom kände sig rädda, tilliten till mig försvann. Jag kände dock skuld och skam och någonstans kändes allt fel. Jag var samtidigt väldigt duktig på att dölja mina problem för dom jag hade en ytlig relation till, exempelvis arbetskamrater, säger Amir.
Mamma fick i väg Amir
Efter ett bråk med sin flickvän ville hon gå därifrån. Då höll Amir fast henne mot hennes vilja och det gjorde ont. Han tyckte våldet var en struntsak. Idag ser han annorlunda på händelsen. Visserligen har båda parter ett ansvar för att en relation ska fungera men våld är aldrig okej.
– Jag utövade en form av makt. Jag tänkte att hon får skylla sig själv men när man utövar våld måste man se till hela situationen. Jag hade inte rätten att utöva min fysiska makt. Jag insåg inte vad som egentligen hände, säger han.
Flickvännen blev rädd för Amir och tog kontakt med Amirs mamma som fick i väg honom till Utväg. Han var först skeptisk men under behandlingstiden började han mer och mer förstå vad våld i en nära relation faktiskt innebär och vad som utlöste våldet. Amir blev frustrerad när han inte kunde lösa konflikter och samtidigt kunde han inte hantera eller uttrycka sina känslor.
Våld är många saker
På Utväg började Amir med individuella samtal. Bland annat behövde ordet våld definieras. Amir upptäckte att våld är så mycket mer än det fysiska. Amirs situation och uppväxtmiljö kartlades. Amir kände sig accepterad och bekräftad i samtalen och vågade mer och mer att öppna sig. Han berättade om att han hade kort stubin, svårt att prata om känslor, svårt att erkänna fel, var svartsjuk och kontrollerande. Amir avslöjade att han hade ett stort behov av bekräftelse och ville vinna alla diskussioner.
Utväg gav Amir inte bara självinsikt utan också kunskap om sina psykiska reaktioner, bland annat vad panikångest är för någonting. Amir hade haft många attacker i sitt liv men aldrig förstått vad det var för någonting.
Efter individuella samtal deltog Amir i gruppterapi.
–Jag upptäckte till min fasa att jag hade en hel del gemensamt med en dömd våldtäktsman.
Jag hade sådana hemska tankar om våldtäktsmän men jag kunde inte se någon större skillnad mellan honom och mig med undantag att han hade utvecklat en större acceptans för våld, flyttat ribban högre, påpekar Amir.
Krävs mod och öppet sinne
Amir anser att det krävs mycket med mod och ett öppet sinne för att förändra ett beteende, se saker från andra perspektiv och ta ansvar för sina handlingar. Det krävs även mod att prata om det inträffade utan för den skulle förminska sitt agerande. Han tror att behandlingen på Utväg var en förutsättning för att komma vidare.
– Det krävs också förstånd att veta vad som ligger i min egen makt att påverka. Jag kan aldrig förändra någon annan utan bara mig själv, menar Amir.
Bröt med sitt nuvarande liv
Idag avskyr Amir allt slags våld och han menar att vi alla måste hjälpa till för att förhindra det. Att just utomstående reagerar mot våld i en nära relation kan vara det som får en person att söka hjälp.
Amir gick inte bara i behandling, han klippte bandet till sitt gamla jag.
–Jag lämnade min umgängeskrets och flyttade för att bli drogfri. Jag menar också att om jag vill göra gott så måste jag hänga med andra människor som också vill göra gott och inte med våldsverkare.
FOTNOT: Amir heter i verkligheten någonting annat.