ANDNINGSSVÅRIGHETER OCH ANDNINGSUPPEHÅLL

Andningsstörningar under sömnen hos barn

Ett barn som nästan alltid snarkar och sover oroligt har en så kallad sömnrelaterad andningsstörning. Orsaken är oftast att det är trångt i näsan och svalget. Är det mycket trångt kan barnet även få andningsuppehåll. Den vanligaste behandlingen är en operation.

Oftast är det halsmandlarna och körteln bakom näsan som är stora och gör det trångt i näsan och svalget. Då kan inte luften passera fritt när barnet andas.

Symtom

Barn som har en sömnrelaterad andningsstörning brukar ha följande besvär nästan varje natt:

  • Barnet snarkar eller har ljudliga inandningar under sömnen.
  • Barnet sover oroligt, det vill säga rör mycket på sig och kan svettas mycket.
  • Vissa barn sover med öppen mun.

Besvären kan öka om barnet är förkyld och svullen i svalget, eftersom det blir ännu trängre då.

Sömnrelaterad andningsstörning förkortas SAS.

Vissa barn får andningsuppehåll under sömnen

Barn som har mycket trångt i näsan och svalget kan också få andningsuppehåll under sömnen, så kallade obstruktiva apnéer.

Under andningsuppehållet är barnet tyst under några sekunder, men det syns på halsen och bröstkorgen att barnet försöker andas. När barnet börjar andas igen låter andetagen högre och andningsrörelserna kan vara kraftigare.

Barn som har fler än ett andningsuppehåll per sömntimme får diagnosen obstruktiv sömnapné. Vid allvarliga former av obstruktiv sömnapné kan barnet ha fler än tio andningsuppehåll per sömntimme.

Obstruktiv sömnapné förkortas OSA.

Sömnen blir påverkad

Andningsstörningarna eller andningsuppehållen gör att kvalitén på sömnen blir sämre. Det gör att barnet kan få andra besvär, beroende på ålder.

  • Barn i åldern cirka ett till fem år kan bli överaktiva och få svårt att koncentrera sig. De kan även få svårt att gå upp i vikt. Vissa barn kan kissa på sig på nätterna.
  • Äldre barn kan i stället bli trötta på dagarna, få inlärningssvårigheter och inte orka med aktiviteterna i skolan.

Vanligast hos yngre barn

Andningsstörningar och andningsuppehåll under sömnen förekommer hos barn i alla åldrar, men är vanligast hos barn mellan två och sex år. I den åldern är halsmandlarna och körteln bakom näsan som störst. Sedan minskar de i storlek.

När och var ska jag söka vård?

Kontakta en vårdcentral eller barnavårdcentral om ditt barn har ett eller flera av följande symtom:

  • Barnet snarkar i stort sett varje natt.
  • Barnet sover ofta oroligt.
  • Barnet har ansträngd andning eller andningsuppehåll under sömnen.
  • Barnet är överaktiv eller har svårt att gå upp i vikt.

Många vårdcentraler kan du kontakta genom att logga in.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.  

Vad beror andningsstörningar under sömnen på?

Bilden till vänster visar halsmandlar som inte är förstorade. På bilden till höger är halsmandlarna förstorade.

Besvären beror oftast på att halsmandlarna är stora och tar upp för mycket plats i svalget. Ofta är också körteln bakom näsan förstorad. Då blir det trångt i näsan och svalget. Barnet kan inte andas helt genom näsan, utan andas istället genom munnen. Ibland är det så trångt i svalget att det blir helt stopp för luften, och barnet får ett andningsuppehåll.

Övervikt och vissa tillstånd kan öka risken

Det finns fler orsaker till andningsproblem under sömnen:

  • Övervikt ökar risken för andningsuppehåll. Det beror på att vävnaderna i halsen och svalget blir tjockare och gör luftvägarna trängre.
  • Formen på barnets käkar påverkar. Risken för andningsuppehåll ökar om barnet till exempel har liten underkäke.
  • Barn med muskelsvaghet eller Downs syndrom har ökad risk för andningsstörningar och andningsuppehåll.
  • Vid gastroesofageal reflux kan magsyra läcka från magen upp till halsen. Syran är stark och kan göra så att de övre luftvägarna svullnar. Då blir svalget trängre vilket kan leda till andningsuppehåll.

Ljudlig andning hos nyfödda

Barn som bara är några månader gamla och som låter ljudligt när de andas kan ha så kallad laryngomalaci. Då har slemhinnorna vid ingången till luftstrupen inte utvecklats som de ska, vilket gör att det blir trångt när barnet ska andas. När barnet sover slappnar musklerna av, vilket kan göra besvären större och barnet kan få andningsuppehåll. Besvären upptäcks oftast inom ett par veckor efter födseln.

Oftast går andningsbesvären över av sig själv vid laryngomalaci. Ibland kan besvären göra att barnet får svårare att gå upp i vikt. Då kan barnet behöva en operation av slemhinnan.

Central sömnapné

Central sömnapné är en form av sömnapné som kan bero på att hjärnan vid korta stunder under sömnen inte skickar andningssignaler till lungorna. Central sömnapné kan också bero på att barnets lungor inte fungerar som de ska eller på gastroesofageal reflux.

Under andningsuppehållen vid central sömnapné ligger barnet stilla och det syns inga andningsrörelser på halsen och bröstkorgen, till skillnad från vid obstruktiv sömnapné. Vid central sömnapné slutar barnet att andas under cirka 20 sekunder innan andningen kommer igång igen.

Central sömnapné är mindre vanligt än obstruktiv sömnapné. Det förekommer oftast hos yngre barn och utreds av barnläkare.

Undersökning

Hos läkaren på vårdcentralen eller barnavårdscentralen får du berätta om vilka besvär barnet har. Barnet ska också få berätta så mycket som det går. Läkaren undersöker barnet och tittar bland annat i svalget.

Barnet får sedan en remiss till en öron-näsa-halsläkare om det finns misstankar om att det är trångt i barnets övre luftvägar. 

Du kan filma barnet innan besöket

Innan besöket hos öron-näsa-halsläkaren kan du filma ditt barn under sömnen, om du har möjlighet. Det går ofta att göra med en mobiltelefon eller med en kamera med videofunktion. Se till att ljuset är bra och att ljudet från barnets andning kommer med på filmen.

Det är viktigt att ansiktet och bröstkorgens rörelser syns på filmen, så ta av barnet på överkroppen innan hen somnar. Bäst är om du kan filma under den senare delen av natten, när barnet drömmer. Under den perioden är musklerna mer avslappnade vilket gör att andningsbesvären ökar. Filma under ett par minuter när besvären är som störst, och visa filmen för läkaren vid besöket.

Undersökning med fiberskopi

Barnet kan behöva genomgå en så kallad fiberskopi om körteln bakom näsan eller ingången till luftstrupen ska undersökas. Då för läkaren en tunn slang med en kamera in genom barnets näsa. Det kan kännas lite obehagligt, men det brukar inte göra ont.

Barnet sitter i knät hos dig som följt med medan läkaren gör undersökningen. Insidan på barnets näsa bedövas med en sprej innan undersökningen.

Nattlig andningsregistrering

Om det är oklart vad besvären beror på eller om barnet av någon anledning har större risk att utveckla andningsbesvär görs en nattlig andningsregistrering. Då registreras barnets andning med hjälp av en särskild utrustning. Det kan göras på ett sömnlaboratorium eller i hemmet.  

På ett sömnlaboratorium finns ofta mer avancerad utrustning som kan registrera både sömnkvalitet och andning. En närstående får följa med till sömnlaboratoriet och sova kvar tillsammans med barnet. Det är oftast yngre barn som undersöks på sömnlaboratorium.

Tonåringar går oftast bra att undersöka i hemmet. Då får ni låna utrustning över en natt som registrerar barnets andning. Utrustningen består av en näsgrimma som mäter luftflödet, och av andningsband som sätts på bröstkorgen och magen. På ett finger fästs en syremätare. 

Behandling

Det är nästan alltid nödvändigt att operera bort halsmandlarna hos barn som har obstruktiva andningsstörningar under sömnen. Oftast tar läkaren endast bort en del av halsmandlarna, så kallad tonsillotomi. Ibland behövs hela halsmandlarna tas bort, så kallad tonsillektomi.

Vid operationen tar läkaren oftast även bort körteln bakom näsan. Hos barn som inte har andningsuppehåll och som har små halsmandlar kan det ibland räcka med att enbart ta bort körteln bakom näsan.

Här kan du läsa mer om hur operationerna går till:

Nästan alla barn blir av med sina besvär efter operationen. Kontakta mottagningen igen om barnet inte blir bättre eller får tillbaka sina besvär.

Det finns inga kända negativa effekter av att halsmandlarna eller körteln bakom näsan är bortopererade.

Efter operationen

Det finns en risk för blödningar i svalget och näsan efter operationen. Kontakta genast vården om det kommer blod från barnets mun.

Det är också vanligt att barnet har ont och hen kan behöva smärtlindrande läkemedel i mellan en och två veckor efter operationen. Barnet bör stanna hemma från förskolan eller skolan i cirka en vecka efter operationen.

Halsmandlarna och körteln kan växa tillbaka om endast delar av dem har opererats bort. Det händer framför allt hos barn som är yngre än tre år. Då kan barnet behöva en ny operation om besvären kommer tillbaka.

Andra behandlingar

Det finns receptfri nässprej med kortison som kan hjälpa vid besvär med snarkningar eller om barnet andas genom munnen. Sprejen minskar svullnaden i körteln bakom näsan. Börja med att kontakta vården om ditt barn har besvär. Sprejen kan användas i några månader i väntan på utredning hos en öron-näsa-halsspecialist eller operation.

Komplikationer

Det är viktigt att barn som har problem med andningen under sömnen utreds. Andningsuppehåll under sömnen kan leda till syrebrist och många andningsuppehåll per natt kan i längden påverka hur barnet utvecklas.  

Hos barn som under lång tid andas med öppen mun kan överkäkens utveckling påverkas och tänderna kan hamna snett, så kallat korsbett. Då kan barnet behöva tandreglering.

Delta och påverka i vården

Barn ska få vara delaktiga i sin vård. Ju äldre barnet är desto viktigare är det. För att kunna vara aktiva i vården och ta beslut är det viktigt att du som vuxen och barnet förstår den information ni får av vårdpersonalen.

Ni har möjlighet till tolkning till andra språk om någon av er inte pratar svenska. Ni har också möjlighet till tolkhjälp om någon av er till exempel har en hörselnedsättning.

Till toppen av sidan