Du som är vuxen kan känna dig ensam i din situation. Det finns stöd att få för hela familjen. Stödet kan minska din oro och göra det lättare att möta barns frågor, tankar och känslor.

Det är viktigt att uppmärksamma barnet. Då kan barnet känna sig tryggare och mer omhändertaget i en svår situation.

Hälso- och sjukvården har ansvar för att uppmärksamma barn som är närstående. Det står i hälso- och sjukvårdslagen och patientsäkerhetslagen.

Barn behöver få veta när en närstående är svårt sjuk eller mår mycket dåligt psykiskt. Det gäller också om en närstående har skadligt bruk av alkohol eller droger, blir skadad eller håller på att dö. Barn förstår olika mycket beroende på ålder. Men alla barn märker när något inte är som vanligt.

Det är därför viktigt att prata med barnet och förklara vad som händer. Då slipper barnet bära sin oro och egna föreställningar ensam. Var lyhörd för barnets frågor. Berätta i den takt barnet orkar lyssna. Var tydlig och upprepa information. Det minskar risken för missförstånd.

När en närstående blir sjuk kan mycket tid gå åt till behandling och sjukhusvistelser. Då kan det vara svårare att orka med barnet på samma sätt som tidigare.

Barnet kan lättare hantera situationen om hen får vara delaktig. Låt barnet hjälpa till med det hen klarar av. Låt barnet följa med till sjukhuset om det är möjligt. Då kan barnet se vad som händer. Försök fånga upp barnets frågor och svara så långt det går.

Berätta så snart som möjligt

Det är bra att prata med barnet så tidigt som möjligt efter att någon har blivit sjuk eller skadad. Att hålla svåra saker hemliga gör situationen svårare. Barn märker när något inte stämmer.

Fundera på vem som ska berätta och vilka som ska vara med. Ibland kan det vara ett stöd om en läkare eller annan vårdpersonal är med. Då kan barnet också ställa frågor direkt.

Om en vuxen är sjuk kan det vara bra att hen själv berättar. Ibland går det inte. Det kan till exempel vara om personen inte förstår sin sjukdom eller mår mycket dåligt. När den som är sjuk berättar kan det bli lättare för barnet att ställa frågor.

Råd när du berättar

Om det finns flera barn i familjen är det bra att berätta för alla vid samma tillfälle. Om det inte går, försök att prata med barnen så nära i tid som möjligt. Det kan också vara bra att prata med barnen en och en. Barn kan uppleva situationen olika beroende på ålder och mognad.

Berätta enkelt och tydligt om vad som har hänt eller vad sjukdomen heter. Undvik omskrivningar.

Du behöver inte berätta allt på en gång. Det viktigaste är att det du säger är sant. Prata inte för länge. Var uppmärksam på vad barnet orkar. Låt barnet göra något annat ibland, till exempel rita.

Ge barnet möjlighet att ställa frågor. Fråga gärna äldre barn vad de tänker och känner. Det kan göra det lättare för barnet att prata.

Barn märker att vuxna reagerar annorlunda. Var ärlig om barnet frågar hur du känner. Barn kan bli ovana vid att vuxna gråter. Förklara att det inte är farligt att vara ledsen eller orolig. Berätta också att det inte är barnets fel.

Berätta igen när något förändras. Barn behöver få information flera gånger.

Det är bra att anpassa samtalet efter barnets ålder och mognad.

Barn upp till ett år

Barnet kan inte förstå vad som händer, men känner av hur du mår. Det viktigaste är att du ger trygghet och håller fast vid rutiner. Håll barnet nära. Prata eller sjung lugnt. Det visar att du finns där.

Barn från ett till sex år

Barn i den här åldern förstår inte allt som händer. De lever mycket i nuet och kan tro att det som händer är deras fel. De kan till exempel tro att en sjukdom eller olycka beror på något de har gjort.

Trygga rutiner är viktiga. Förändringar i vardagen kan kännas skrämmande. Berätta enkelt vad som har hänt. Var tydlig med att det inte är barnets fel.

Barn i skolåldern

Barn i skolåldern vill förstå vad som händer. De behöver tydliga förklaringar. De funderar ofta på vad som är rätt och fel.

Barnet kan bli rädd för att själv eller någon annan i familjen ska bli sjuk. Du kan behöva berätta flera gånger att det är ovanligt att barn eller vuxna blir allvarligt sjuka.

Tonåringar

Tonåringar förstår vad sjukdom och död innebär. De kan reagera på olika sätt.

En del vill inte ta emot stöd. Det kan verka som att de inte är oroliga, men det stämmer inte alltid. De kan försöka undvika sina känslor.

Oro kan visa sig på olika sätt, till exempel:

• svårt att sova
• mindre intresse för skolan
• nedstämdhet.

Tonåringar kan reagera starkt eller dra sig undan. Ibland kan de också söka mer närhet till familjen.

Tvinga inte på information eller tröst. Fråga i stället hur de tänker och känner. Visa att du bryr dig och finns kvar.

Det är viktigt att du fortsätter vara förälder. Då kan barnet känna sig tryggare.

Försök att behålla familjens rutiner och vanliga aktiviteter så långt det går. Låt barnet fortsätta med sådant som hen brukar göra. Det kan till exempel vara att träffa kompisar och göra saker som känns roliga.

Be om hjälp från andra vuxna i din närhet. Det kan vara släktingar, vänner eller grannar. Många vill hjälpa, men vet inte alltid hur de ska göra.

Berätta för personal på förskolan eller skolan vad som har hänt. Då kan de lättare stötta barnet. Prata med äldre barn om vilka personer i deras vardag som ska få information. Andra vuxna i barnets närhet och barnets kompisar kan också vara ett viktigt stöd.

När en förälder eller ett syskon blir svårt sjuk eller skadad förändras vardagen för barnet och familjen. Barnet kan då behöva ta in det som har hänt stegvis. Barn reagerar olika och inte alltid som du förväntar dig. En del barn kan verka oberörda eller inte vilja ta till sig det som har hänt. Andra vill inte visa sina känslor.

En del barn kan ha svårt att förstå vad en allvarlig sjukdom eller skada innebär. Det kan också vara svårt att förstå varför en person förändras när hen mår mycket dåligt psykiskt eller har skadligt bruk av alkohol eller droger. Vissa barn har många frågor, andra frågar inget alls.

Barn kan ha svårt att sätta ord på sina känslor. Det kan vara lättare för barnet att berätta vad hen tänker. Om barnet verkar må bra och inte förändrar sitt beteende mycket behöver du inte pressa barnet att prata.

Berätta för personal på förskolan eller skolan vad som har hänt. Då kan de vara uppmärksamma på hur barnet mår. Böcker som är anpassade efter barnets ålder kan göra det lättare att prata om det som är svårt.

Var uppmärksam på barnets reaktioner

Barn klarar ofta svåra situationer, men det är viktigt att du är uppmärksam på förändringar i beteendet. En del barn blir tysta och drar sig undan. Andra kan bli arga eller reagera starkt.

Var också uppmärksam på återkommande besvär, till exempel:

• ont i magen
• huvudvärk
• svårt att koncentrera sig
• svårt att sova
• svårigheter i förskolan eller skolan.

Kontakta en hälsocentral, elevhälsan eller en ungdomsmottagning om besvären fortsätter. Sök stöd om du tror att barnet behöver det. Du som vårdnadshavare kan också behöva stöd.

Barn behöver få ha kvar hopp så länge det går, även om de förstår att situationen är allvarlig. Barn som har fått vara delaktiga i en närståendes sjukdom är ofta mer förberedda om personen dör. De kan då stegvis börja förstå och bearbeta det som händer.

Om en vårdnadshavare är svårt sjuk och dör behöver barnet få veta vem som tar hand om hen. Barnet behöver också få veta hur livet kan bli framöver. Det gäller även om en vårdnadshavare tar sitt liv. Barnet behöver få veta att mycket i vardagen kan fortsätta som tidigare, till exempel förskola, skola och kompisar.

Boken ”Sorg, saknad, sammanhang: böcker om barn och ungdomar i svåra livssituationer” innehåller tips på böcker för barn och unga i svåra situationer. Den handlar till exempel om barn som lever nära någon som är svårt sjuk eller har skadligt bruk av alkohol eller droger. Du kan låna boken på de flesta bibliotek.

Du kan hitta fler boktips för vuxna på sidan Litteraturtips – nära cancer.