Tarmen kan göras ren med lavemang
Ofta kan man bli undersökt på en vårdcentral, men ibland görs rektoskopin på ett sjukhus. Man behöver vanligtvis inte förbereda sig på något särskilt sätt men ibland kan ändtarmen behöva göras ren med en vätska, ett så kallat mikrolavemang.
Vätskan finns i en liten behållare med en pip. Pipen förs in i ändtarmen och sedan pressas ungefär fem milliliter in i tarmen, som då brukar tömmas inom en halvtimme. Ibland får man lavemanget på mottagningen, men vissa mottagningar föredrar att man tar det själv hemma några timmar innan. Man ska aldrig skölja tarmen om man inte har fått instruktioner om att göra det, eftersom tarmväggen alltid blir lite irriterad av lavemanget. Det kan i sin tur göra att läkaren får svårare att se om man har en inflammation i tarmen.
Man kan äta och dricka som vanligt innan undersökningen.
Rektoskopet är ett tumtjockt plaströr
Ett rektoskop är ett plaströr som är ungefär lika tjockt som en tumme och som förs upp cirka 15-25 cm i tarmen. I den yttre änden på rektoskopet finns ett förstoringsglas som gör att läkaren kan se slemhinnan. Eftersom rektoskopet är ihåligt går det att föra in olika instrument i det, till exempel en lampa eller en liten tång.
Man brukar få ligga på vänster sida
Man får ta av sig på underkroppen samtidigt som man i allmänhet får ett papperslakan att svepa om sig med innan undersökningen. Oftast får man ligga på vänster sida på en brits med benen uppdragna, men ibland får man stå på armbågarna och knäna eller ligga på alla fyra mot ett särskilt stöd. Det kan kännas jobbigare att stå på alla fyra än att ligga på sidan, men det brukar göra att läkaren lättare kan undersöka den övre delen av ändtarmen.
Läkaren undersöker ändtarmsöppningen med ett finger
Innan rektoskopet förs in undersöker läkaren ändtarmsöppningen med ett finger. Det görs dels för att kontrollera att det inte är för trångt eller gör ont, dels för att undersöka om det finns någon tumör eller polyp i öppningen. Själva ändtarmen har inga känselceller för smärta, men ändtarmsöppningen kan ibland behöva bedövas med en salva.
Rektoskopet förs in i ändtarmen
Först förs en smal plastpinne som kallas mandräng in i rektoskopet. Den har en mjukt rundad spets som tillsammans med glidgelé gör att rektoskopet lättare glider in i ändtarmen. När rektoskopet förts in genom ändtarmsmynningen dras mandrängen ut. Läkaren brukar föra in rektoskopet mellan 15 och 25 centimeter.
Om det finns slem, blod eller avföring i ändtarmen tar läkaren bort det med en sug som förs in via rektoskopet. Det kan låta lite men ger inget obehag.
För att läkaren ska kunna se hela slemhinnan kan lite luft pumpas in. Då spänns tarmen ut, vilket gör att det blir lättare för läkaren att se hur slemhinnan ser ut.
Genom att använda en tång som förs in genom rektoskopet kan läkaren ta ett vävnadsprov från ändtarmen. Provet kan sedan undersökas i mikroskop på en annan klinik eller i ett laboratorium. Det går också att ta bort mindre utväxter eller polyper med hjälp av tången.
Undersökningen brukar ta ungefär tio minuter. Hela besöket kan ta runt en halvtimme eftersom läkaren efteråt berättar vad rektoskopin visade. Om man har lämnat prov för mikroskopisk undersökning kan det ta upp till två veckor att få svar.
Yttersta delen av ändtarmen undersöks med ett proktoskop
När läkaren vill undersöka området just innanför ändtarmsöppningen, brukar man bli undersökt med ett mycket kortare rör som kallas för proktoskop. Undersökningen kallas då för proktoskopi.
En undersökning med proktoskop är precis som en rektoskopiundersökning i övrigt, men gör det enklare för läkaren att upptäcka och behandla till exempel hemorrojder, som ligger nära ändtarmsöppningen.
Hur känns undersökningen?
Om man har ont i själva ändtarmsöppningen, till exempel på grund av en spricka, kan man behöva lite bedövningssalva innan undersökningen, men annars behövs ingen bedövning.
Man kan uppleva en viss tryckkänsla när luften pumpas in och luften gör också att man släpper gas. Även om det kan kännas genant är det helt normalt eftersom luft som pumpas in måste komma ut igen. Om man har sjukdomen IBS (känslig tarm) kan det kännas obehagligt när luften pumpas in och ibland kan det till och med göra ont. Ifall man känner smärta ska man tala om det för läkaren eftersom rektoskopets vinkel ibland kan ändras för att minska smärtan.
Man brukar inte ha några besvär efteråt
Det är väldigt ovanligt att man får några större besvär under eller efter undersökningen. Men om man har fått en polyp borttagen eller om det har tagits vävnadsprover, kan det ibland blöda lite från tarmen efteråt. Det brukar sluta inom några minuter, men ibland syns lite blod i avföringen nästa gång man tömmer tarmen. Skulle det bli en lite större blödning, eller om blödningen inte slutar inom några timmar, ska man ta kontakt med mottagningen igen.
