Behandling och stöd vid beroende av opioider

Innan behandlingen startar får du träffa en läkare och bli undersökt med EKG.  

Du behöver också lämna blodprover.

När du börjar behandlingen gör du och vårdpersonalen en plan för din vård. Där står det vad som ska ingå och vad som är målet med din behandling.  

Behandlingen kan pågå från några månader till flera år. Hur länge du får behandling beror på hur du mår.

Du och vårdpersonalen kan behöva ändra planen under tiden som du får behandlingen.

Det här ingår i LARO:

• behandling med läkemedel
• behandling med samtal
• utbildning om psykiska besvär
• annat stöd.

Ibland ingår även behandling av psykiska besvär.

Behandling med läkemedel

Behandlingen med läkemedel startar alltid på mottagningen.

Behandlingen startar

När du ska starta behandlingen med läkemedel kan du behöva vara på mottagningen någon eller några timmar varje dag. Du stannar eftersom vårdpersonalen behöver veta hur du reagerar på läkemedlet.

Du kan få besvär med abstinens när du slutar med droger. Du kan behöva vård på sjukhus om du har mycket besvär. 

Lämna urinprover

När behandlingen startar får du lämna urinprov ungefär en gång i veckan.  
Någon i vårdpersonalen kommer att vara med på toaletten och titta när du lämnar urinprov. Detta görs för att vårdpersonalen ska vara säkra på att det är ditt urin som testas. 
 
Det är olika hur ofta du behöver lämna ett urinprov under resten av din behandling. 
 
Vårdpersonalen kan när som helst be dig att lämna ett urinprov.  
Om du får ett återfall i ditt drogberoende kommer du att behöva lämna urinprov varje dag under några veckor.

Hämta ut dina läkemedel

De tre första månaderna av behandlingen kommer du till mottagningen varje dag för att ta ditt läkemedel. Någon i vårdpersonalen kommer att titta på dig när du tar läkemedlet. Du övervakas för att vårdpersonalen ska vara säker på att det är rätt person som tar läkemedlet. 

Efter tre månader kan du börja få ta läkemedlet utan att någon tittar på. Det beror på om du följer din vårdplan och behandlingen med läkemedel fungerar bra. Då behöver du inte komma till mottagningen varje dag.

Läkemedel som ingår i behandlingen

Du får behandling med läkemedlen metadon eller buprenorfin.  

Läkemedlet gör att besvären med abstinens minskar eller försvinner helt. 
Du och din läkare pratar om vilken dos du behöver. Läkaren kommer att justera din dos om dina behov förändras.

Biverkningar av läkemedlen

En biverkning är en oönskad effekt av läkemedel. Både metadon och buprenorfin kan ge biverkningar. 
 
Du kan till exempel få någon av följande biverkningar: 

• förstoppning
• ökad vikt
• trötthet
• illamående.

Läkemedlen ska förvaras på ett säkert ställe

Metadon och buprenorfin ska förvaras säkert så att ingen kan ta dem. Läkemedlen kan vara skadliga för personer som inte har fått ett recept på läkemedlet.

Behandling med samtal

Du som får LARO blir erbjuden att gå en samtalsbehandling som kallas återfallsprevention. 
Syftet med behandlingen är att du får lära dig att hantera jobbiga situationer på andra sätt än att använda droger eller alkohol. Du kan delta i behandlingen enskilt eller i grupp.

Här är exempel på frågor ni kan prata om:

• Hur kan jag vara uppmärksam på situationer som gör att jag använder droger eller alkohol?
• Vad kan jag göra i stället för att använda droger eller alkohol?
• Hur kan jag minska risken för att få ett återfall?

Du får också hjälp med hur du kan må bättre igen om du mår psykiskt dåligt.

Hjälp med beteenden och känslor - KBT

Du kan få behandling med kognitiv beteendeterapi, KBT. KBT utgår från att en persons tankar, beteenden och känslor hänger samman och går att påverka och förändra. I KBT jobbar du med att lära om och förändra hur du tänker och hur du beter dig. 

Hjälp med motivationen - MET

Du kan få behandling med motivational enhancement therapy, MET. MET är en samtalsmetod som kan hjälpa dig att hitta motivationen för att bli drogfri och nykter. 

Utbildning om psykiska besvär

Det är vanligt att ha psykiska besvär om man behöver LARO. Att lära sig mer om sina psykiska besvär kan göra att det känns bättre.

Du kan till exempel få något av följande: 

• utbildning om oro, ångest och sömnsvårigheter
• utbildning om hur du kan hantera minnen av jobbiga saker som du varit med om i livet.

Du kan få utbildning tillsammans med andra. Du kan också få utbildning i enskilt samtal med en behandlare.

Annat stöd

Under tiden som du får LARO kan du också få hjälp i kontakterna med myndigheter som till exempel Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. 

Prata med läkaren om du mår bättre och vill avsluta behandlingen. 
Du och läkaren gör en plan för att minska läkemedlet som du får för att till slut kunna sluta helt med läkemedelsbehandlingen. 
Nedtrappningen kan pågå under fler månader eller år. 

Du kan känna att din längtan efter att använda droger har minskat efter behandlingen. Du kan också uppleva att du vet vad du ska göra om du känner sug efter droger igen. 
 
Du kan fortsätta få psykoterapi efter att behandlingen med läkemedel är avslutad.

En komplikation är någonting oväntat och negativt som händer vid en behandling.

Det är ovanligt att få en komplikation om du följer planen för din vård.

Ibland avslutas behandlingen tidigare

Du kan behöva sluta med behandlingen tidigare än planerat om du inte följer planen för din vård. Det kan vara skadligt för dig att gå i behandling med läkemedel om du samtidigt använder andra droger. 

Du kan börja i behandlingen igen, när du har bestämt dig för att du ska sluta ta droger.

Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård.  

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.

För att alla ska få en jämlik vård finns det nationella riktlinjer för vissa sjukdomar. Där kan du bland annat läsa om vilka undersökningar och behandlingar som kan passa bra vid sjukdomen.   

Riktlinjerna innehåller rekommendationer. Vårdpersonalen måste ändå bedöma vad som passar varje enskild patients behov och önskemål.   

Det är Socialstyrelsen som tar fram de nationella riktlinjerna. Riktlinjerna är skrivna för chefer och andra beslutsfattare, men det finns också versioner som är skrivna direkt till patienter. Där kan du läsa vad som gäller för just din sjukdom.   

Här kan du läsa patientversionen av de nationella riktlinjerna för vård och stöd vid missbruk och beroende.