Det finns flera typer av läkemedel som verkar på olika sätt.

Läkemedel som minskar nedbrytningen av ben:

• läkemedelsgruppen bisfosfonater
• läkemedel som innehåller denosumab.

Läkemedel som stimulerar uppbyggnaden av ben:

• läkemedel som innehåller teriparatid.
• läkemedel som innehåller romosozumab.

Vilket läkemedel som du får beror på din risk för framtida benbrott, vilka besvär du har, din ålder och om du har andra sjukdomar eller tar andra läkemedel. 

Det finns flera produkter med olika verksamma ämnen för varje läkemedelstyp.

Du kan fråga på ett apotek om du vill veta mer. Du kan även söka efter det verksamma ämnet på fass.se. Där kan du se vilka olika produktnamn som finns och läsa mer om varje läkemedel.

Kontroll av behandlingen

Du bör träffa din läkare varje år för kontroll av blodprover och diskussion om fortsatt behandling. Uppföljning med bentäthetsmätning kan bli aktuell i samband med att en behandling avslutas, och innan en behandling startas.

Ibland kan läkemedel ge biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del personer får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna efter en tid. Prata med din läkare om du har besvärliga biverkningar. Du kanske kan behöva pröva en helt annan typ av behandling.

Bisfosfonater är en grupp läkemedel som minskar nerbrytningen av ben genom att hämma de celler i skelettet som bryter ner benvävnad. Effekten på skelettet finns kvar efter avslutad behandling.

Vid benskörhet och ökad risk för benbrott är det vanligt att få bisfosfonater. Bisfosfonater har bra effekt när det gäller att förebygga benbrott.

En del får läkemedlet som dropp

Zoledronsyra är en bisfosfonat som du får som vätska direkt i blodet som kallas dropp. Zoledronsyra får du en gång per år, oftast i tre eller fem år. Om du får Zoledronsyra för en annan sjukdom kan dosen och hur ofta du får behandlingen vara annorlunda.

Det är särskilt lämpligt med droppbehandling om du har hög risk för benbrott, svårt att svälja eller har minnessvårigheter. 

En del får läkemedel i form av tabletter

Det finns flera bisfosfonater i tabletter som du sväljer. De som används mest är tabletter som innehåller de verksamma ämnena alendronsyra eller risedronsyra. Det vanligaste är att ta en tablett en gång per vecka.

Att tänka på

Här är några saker som du bör tänka på om du tar bisfosfonater: 

• Ta tabletten på morgonen på fastande mage och minst 30 minuter innan du äter frukost.
• Svälj tabletten med ett glas vatten. Läkemedlet fungerar inte om du tar det tillsammans med mat, annan dryck än vanligt vatten eller andra läkemedel.
• Sitt eller stå när du tar tabletten och undvik att lägga dig ner i minst 30 minuter och tills du har ätit frukost. Det verksamma ämnet kan reta slemhinnan i svalget och matstrupen och risken ökar när du ligger ner.

Du ska inte ta bisfosfonater om du inte kan stå eller sitta upp i 30 minuter eller har svårt att svälja.

Biverkningar 

En del personer kan få besvär från magen, till exempel magont eller illamående. Andra biverkningar är huvudvärk, yrsel eller ont i musklerna och lederna.

Influensaliknande symtom

Vid droppbehandling med zoledronsyra kan du få influensaliknande symptom som feber, huvudvärk och muskelvärk de första dygnen efter behandlingen. Du kan förebygga besvären genom att samtidigt med behandlingen ta läkemedel som har effekt på dessa symtom, som smärtstillande läkemedel som innehåller paracetamol. Risken för att få influensaliknande symtom är störst efter den första behandlingen och brukar sedan minska.

Om du får andra biverkningar 

Kontakta din läkare vid besvärliga biverkningar.

Lårbensbrott

Det är mycket ovanligt men ibland uppkommer en speciell typ av lårbensbrott. Tidiga symtom är att du får ont eller känner obehag i låret, ljumsken eller höften.

Käkbensnekros

En annan mycket ovanlig biverkan är så kallad käkbensnekros. Det innebär att en liten del av käkbenet skadas. Om tandläkaren säger att du har käkbensnekros, ska du också kontakta den läkare som behandlar din benskörhet. Risken för denna biverkning är större om du har andra sjukdomar, skadar käken eller använder vissa andra läkemedel.

Denosumab är ett läkemedel som minskar nerbrytningen av ben genom att hämma de celler i skelettet som bryter ner benvävnad. Om läkemedlet tas med fördröjning eller om behandlingen avslutas utan skyddande behandling försvinner effekten snabbt. Därför behöver behandlingen fortsätta livslångt. Annars ökar risken att du snabbt förlorar benmassa och får benbrott.  

När kan denosumab hjälpa?

Denosumab används om du inte kan ta bisfosfonater eller om du har njursvikt.

Du får en spruta

Du får läkemedlet i form av en spruta var sjätte månad, livslångt.

Att tänka på 

Om njurarnas funktion är nedsatt har du en högre risk att få för lite kalcium i blodet. Detta kontrolleras med extra blodprover både före och efter du får ditt läkemedel. Vid behov kan du få extra tillskott av kalcium eller annat läkemedel som hjälper kroppen ta upp kalcium bättre.

Biverkningar 

Biverkningar som kan förekomma är smärtor i skelett eller muskler. Mer ovanligt är besvär från urinvägarna.

Du kan få infektion i huden, men det är mindre vanligt. Du ska då kontakta din läkare.

Lårbensbrott

Det är mycket ovanligt men ibland uppkommer en speciell typ av lårbensbrott. Tidiga symtom är att du får ont eller känner obehag i låret, ljumsken eller höften.

Käkbensnekros

En annan mycket ovanlig biverkning är så kallad käkbensnekros. Det innebär att en liten del av käkbenet skadas. Om tandläkaren säger att du har käkbensnekros, ska du också kontakta den läkare som behandlar din benskörhet. Risken för denna biverkning är större om du har andra sjukdomar, skadar käken eller använder vissa andra läkemedel.

Om du planerar ett tandingrepp

Om du ska opereras eller dra ut en tand hos tandläkaren är det viktigt att du berättar att du tar läkemedel. Då kan de vara extra noga med att kontrollera sårläkningen. Denosumab behandling får inte pausas på grund av tandvård.

Teriparatid är ett läkemedel som liknar ett hormon som finns i kroppen, parathormon. Det stärker skelettet genom att stimulera de celler som bygger upp benvävnad.

När kan teriparatid hjälpa?

Behandling med teriparatid kan bli aktuell om du har svår benskörhet och mycket ökad risk för benbrott. Då är det vanligt att redan ha flera benbrott och mycket låg bentäthet. Du kan också få läkemedlet om du har fått flera nya allvarliga benbrott trots att du behandlas med ett annat läkemedel mot benskörhet. Behandlingen sköts av läkare med specialistkunskap.

Du tar sprutan själv

Du tar själv läkemedlet i form av en spruta varje dag. Behandlingstiden är som längst två år och därefter fortsätter behandlingen med bisfosfonater eller denosumab.

Biverkningar

En del personer som använder teriparatid kan få biverkningar som till exempel illamående, yrsel eller muskelkramper. En del personer som använder läkemedlet kan få ont i huvudet eller bli trötta.

Romosozumab stärker skelettet genom att både stimulera uppbyggnaden av ben och hämma nedbrytningen.

När kan romosozumab hjälpa?

Behandling med romosozumab kan bli aktuell om du har svår benskörhet och mycket ökad risk för benbrott. Det kan till exempel vara om du redan har haft fraktur i höften eller i ryggkotor och har en mycket låg bentäthet.

Du tar sprutan själv

Du tar själv läkemedlet i form av en spruta i varje lår en gång per månad. Behandlingstiden är ett år och därefter fortsätter behandlingen med bisfosfonater eller denosumab.

Behandlingen sköts av läkare med specialistkunskap.

Biverkningar

En del personer som använder romosozumab kan få biverkningar som till exempel ledvärk, huvudvärk eller rodnad eller ömhet vid injektionsstället.

Det är vanligt att även få läkemedel som innehåller kalcium och vitamin D när du behandlas med läkemedel mot benskörhet. Det stödjer effekten eftersom kalcium behövs för uppbyggnad av skelettet. Vitamin D ökar kroppens förmåga att ta upp kalcium från tarmen. Om det finns för lite kalcium i kroppen hämtas kalcium från skelettets benvävnad.

Att enbart ta kalcium och vitamin D i förebyggande syfte minskar inte risken för framtida benbrott.

Om du får i dig mycket kalcium med maten kan det räcka med att bara ta vitamin D. Prata med din läkare vad som passar bäst för dig.

Att tänka på 

Innan du börjar med kalcium och vitamin D kontrollerar läkaren halten av kalcium i blodet och hur njurarna fungerar. Om du har haft njursten kan risken för nya njurstensanfall öka om du får i dig för mycket kalcium. Du ska alltid prata med en läkare före du börjar ta kalcium och vitamin D.

Biverkningar 

Det är ovanligt med biverkningar, men de vanligaste biverkningarna är besvär från magen, särskilt förstoppning och illamående.

Du kan läsa om ditt läkemedel i den bipacksedel som följer med förpackningen. Du kan även söka upp läkemedlet på fass.se och läsa bipacksedeln där.