Kärlkramp

Kärlkramp brukar delas in i följande två typer:

• Stabil kärlkramp, som har varit oförändrad under flera månader.
• Instabil kärlkramp, som snabbt har blivit sämre eller nyligen har upptäckts. Den kommer redan efter lätt ansträngning eller utan att du anstränger dig alls.

Kärlkramp kallas även angina pectoris.

Det är vanligt att du får ett eller flera av följande symtom om du har kärlkramp:

• Du får ett tryck mitt över bröstet, ofta när du anstränger dig.
• Du blir mer andfådd än tidigare när du anstränger dig.
• Det kan kännas svårt att andas.
• Det känns trångt i bröstet.
• Det gör ont i bröstet. Ibland strålar smärtan ut i en arm, mot halsen, ryggen eller underkäken.

Symtomen brukar vara i några minuter och släpper ofta efter vila.

Uppstår oftast vid ansträngning eller upprördhet

Kärlkramp uppstår ofta i samband med fysisk ansträngning. Den kan också komma vid starka känsloyttringar som ilska eller upprördhet. Ibland kan det börja i vila, till exempel att du vaknar av kärlkramp. Stark kyla, hetta, blåst och stress kan utlösa kärlkramp eller göra att den blir värre.

Bröstsmärtor är inte alltid orsakade av kärlkramp

Ont i bröstet är en av de vanligaste anledningarna till att söka akut sjukhusvård och kan ibland vara tecken på hjärtinfarkt.

Men tryck eller smärta i bröstet betyder inte alltid att du har hjärtproblem. Det kan finnas många orsaker till att du har ont, till exempel irritation i slemhinnan i nedre delen av matstrupen eller sjukdomar i magsäcken och gallvägarna. Sjukdomar i lungan eller lungsäcken som exempelvis infektioner kan ge liknande symtom liksom besvär från halsryggen och bröstryggen. Det gäller även vissa muskelskador.

Kontakta en vårdcentral om du tror att du har kärlkramp. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.

Om det är bråttom

Ring genast 112 om du eller någon i din närhet känner något av följande:

• Du har en tryckande eller krampartad smärta i bröstet som inte går över.
• Du har en oklar och obehaglig känsla i bröstet som varar längre än 15 minuter och som du inte vet vad den beror på.
• Du har ont i bröstet och är samtidigt andfådd och kallsvettig eller har ont i bröstet samtidigt som hjärtat slår oregelbundet.

Ring även 112 om någon har svimmat och är avsvimmad längre än en minut.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp att bedöma symtom.

Det finns mycket du kan göra själv för att minska risken för kärlkramp och för att den inte ska förvärras. I första hand handlar det om att förändra dina levnadsvanor. Det kan du göra genom följande åtgärder:

• Sluta röka om du röker.
• Var fysiskt aktiv regelbundet.    
• Ät hälsosam kost, vilket innebär mer frukt, grönsaker och fisk.
• Lär dig att hantera stressiga situationer och ilska.

Kontakta en sjuksköterska på en hjärtmottagning eller en vårdcentral om du vill få hjälp att ändra dina levnadsvanor. 

Diabetes och blodtryck ska kontrolleras

Risken för kärlkramp kan öka om du har diabetes och högt blodtryck. Det är därför viktigt att du har diabetessjukdomen under god behandling och får hjälp av din läkare att sänka blodtrycket till nivåer under 140/90.

Du får berätta om dina besvär och läkaren brukar även göra en kroppsundersökning.

Du kan få svara på bland annat de här frågorna:

• Var sitter smärtan eller obehagen?
• Hur kan smärtan eller obehagen beskrivas?
• Kommer smärtan eller obehagen vid ansträngning?
• Hur länge varar smärtan eller obehagen?

Sedan undersöker läkaren hjärtat och lungorna. Hen gör även blodtrycksmätningar i båda armarna.

EKG

Du får alltid genomgå en EKG-undersökning. Den kan visa om hjärtat har syrebrist, som är ett tydligt tecken på kärlkramp. Men du kan ha kärlkramp trots att EKG visar att allt är som det ska. Därför behövs även andra undersökningar.

Det är vanligt att få lämna blodprover som kan visa på blodbrist, diabetes eller för höga halter av blodfetter. Proverna kan visa på olika risker som du har och hur du ska behandlas.

Arbetsprov, datortomografi och ultraljud

Du behöver också göra ett arbetsprov för att se om hjärtat får syrebrist när det ansträngs. Det är också vanligt att bli undersökt med ultraljud, som visar hur hjärtat och hjärtklaffarna fungerar.

Du kan få genomgå en datortomografi av hjärtats kranskärl om det finns misstanke om kranskärlsförändringar. Undersökningen behövs när den vanliga läkarundersökningen och arbetsprovet inte har gett några tydliga svar på om du har en kranskärlssjukdom.

Andra undersökningar

En annan undersökning är hjärtskintigrafi. Det är en undersökning som vanligen bara görs efter remiss från hjärtspecialist om resultatet från arbetsprovet är svårtolkat.

Ibland kan du behöva genomgå en kranskärlsröntgen. Den visar om det finns förträngningar i hjärtats kranskärl. 

Läkemedel är den vanligaste behandlingen mot kärlkramp. Behandlingen minskar påfrestningarna på hjärtat, minskar syreförbrukningen och ökar blodflödet i kranskärlen. Läkemedlet gör också att du får mindre ont, blir mindre andfådd och mindre trött.

Du får även andra läkemedel som till exempel nitroglycerin. De lindrar symtomen om du får kärlkrampsanfall trots den förebyggande medicineringen.

Operation om det inte räcker med läkemedel

Du kan behöva en operation av kranskärlen om läkemedlen inte hjälper tillräckligt eller om du har stor risk att få en hjärtinfarkt.

Det finns två typer av operationer. Den ena är ballongvidgning av kranskärl, som även kallas PCI. Den andra är kranskärlsoperation, som också kallas bypass-operation eller CABG.

Vilken behandling som passar bäst beror på vad de olika undersökningarna visar. Kranskärlsoperation är ofta bättre om du har flera förträngningar i kranskärlen och om du samtidigt har diabetes. Riskerna för att du ska få tillbaka kärlkramp är mindre efter en kranskärlsoperation.

Ballongvidgning är inte lika omfattande som en kranskärlsoperation. Därför passar det ofta bättre om du endast har en eller få förträngningar i kranskärlen. Risken för att få tillbaka kärlkrampsbesvären är större, men då går det bra att göra om behandlingen.

Det går att leva ett bra och aktivt liv om du har kärlkramp. Men det kan ta tid att vänja sig och acceptera sjukdomen.

De flesta klarar sina vardagliga uppgifter och intressen trots kärlkrampsattacker då och då. Det finns heller inga hinder för ett sexuellt samliv. Däremot är det viktigt att lyssna på kroppens signaler och att du anpassar dig till den nya situationen. Att ha kärlkramp kan påverka den fysiska orken och det sociala livet.

Du kan alltid fråga en läkare eller sjuksköterska där du får din behandling om det är något du undrar över när det gäller sjukdomen.

Hjärtat är en muskel som är stor som en knuten hand. Det pumpar ut syrerikt blod till kroppens alla organ och muskler. Hjärtat behöver också syrerikt blod för att fungera.

Det är kranskärlen som förser hjärtat med blod. De ligger i fåror på hjärtats utsida och fylls med blod när hjärtmuskeln vilar mellan varje hjärtslag. När det uppstår förträngningar i ett eller flera kranskärl kan det orsaka kärlkramp på grund av att det uppstår syrebrist i hjärtmuskulaturen.

Kärlkramp orsakas av åderförfettning, som också kallas åderförkalkning.

Höga halter av blodfetter ökar risken

Höga halter av blodfettet kolesterol kan öka risken för kärlkramp. En viss mängd kolesterol behövs, till exempel för att kroppen ska kunna bilda hormoner. Men höga värden ökar risken för åderförfettning. Kolesterolnivåerna i kroppen påverkas av ärftliga anlag, men vad du äter har också stor betydelse.

Andra orsaker till kärlkramp

Rökning, högt blodtryck, diabetes, fysisk inaktivitet och stress ökar risken för att utveckla kärlkramp. En mindre vanlig orsak till kärlkramp är en tillfällig sammandragning av kranskärlet. Den gör att för lite blod kan passera genom kärlet och ut i hjärtmuskulaturen. Det kallas spasmkärlkramp eller spasmangina.

Du kan få symtom som påminner om symtomen vid kärlkramp utan att du har några förträngningar i kärlen. Det kan till exempel bero på förändringar i en eller flera hjärtklaffar eller att hjärtmuskeln är förtjockad.

Du kan ha instabil kärlkramp om dina kärlkrampsbesvär förvärras så att du får symtom vid allt mindre ansträngning eller till och med i vila. Risken är då stor att tillståndet förvärras och det kan sluta med att du får en hjärtinfarkt. Du bör alltid söka vård genast om du misstänker instabil kärlkramp.

För att alla ska få en jämlik vård finns det nationella riktlinjer för vissa sjukdomar. Där kan du bland annat läsa om vilka hjärtsjukvård.  

Riktlinjerna innehåller rekommendationer. Vårdpersonalen måste ändå bedöma vad som passar varje enskild patients behov och önskemål.  

Det är Socialstyrelsen som tar fram de nationella riktlinjerna. Riktlinjerna är skrivna för chefer och andra beslutsfattare, men det finns också versioner som är skrivna direkt till patienter. Där kan du läsa vad som gäller för just din sjukdom.  

Här kan du läsa patientversionen av de nationella riktlinjerna för hjärtsjukvård. 

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.

Informationen ska gå att förstå

Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård. 

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.