När ryggvätskeprovet tas ska du antingen ligga ner på sidan eller sitta upp. I båda fallen är det viktigt att du böjer på ryggen så mycket du kan. Det kan underlätta att ha en kudde i knäet om du ska sitta när provet tas. Du blir ofta ombedd att ”skjuta rygg som en ilsken katt”. Det underlättar för läkaren, eftersom det då blir större mellanrum mellan kotorna.
Du kan ligga ner eller sitta upp när ryggvätskeprovet tas. Det kan underlätta att ha en kudde i knäet om du sitter under provtagningen.
Provtagningen görs i ländryggen
Provet tas vanligtvis mitt i ländryggen. Läkaren känner på höftbenskammarna för att hitta rätt plats för sticket. Hen tvättar sedan huden med sprit på och runt stället där provet ska tas. Om du vill ha lokalbedövning får du det, men det lindrar inte helt utan du kommer ändå att känna ett tryck. Utan lokalbedövning känner du dessutom själva sticket genom huden under några sekunder.
Nålen måste vara i rätt läge
När nålen gått igenom huden förs den in till den så kallade spinalkanalen, eller ryggradskanalen, som innehåller ryggvätska. Det är vanligtvis inte smärtsamt, men om läkaren inte hittar rätt plats kan nålen komma åt benhinnor eller nerver och då kan du få ont en stund.
Ryggvätska tappas ur för provtagning
När nålen är på plats får ryggvätska droppa ner och ut i ett provrör. Om trycket ska mätas kopplas ett tunt plaströr på. I det kan läkaren på en gång se hur högt eller lågt trycket i ryggvätskan är.
Undersökningen håller oftast på i omkring en halvtimme. Den tar så lång tid för att ryggvätskan rinner långsamt, en droppe i taget. Exakt hur lång tid provtagningen tar beror på hur mycket ryggvätska som behövs. Hur mycket ryggvätska som behövs beror i sin tur på vilka prover som ska tas på ryggvätskan. Ofta behövs 5–25 milliliter. Vätskan återbildas vanligtvis inom en timme.
Rätt till information
För att du ska kunna vara aktiv i din vård och ta beslut är det viktigt att du förstår informationen du får. Vårdpersonalen är skyldig att se till så att du gör det. Du kan också be att få informationen i skriftlig form så att du kan läsa den i lugn och ro. Om du inte talar svenska har du rätt att få information på ditt eget språk till exempel med hjälp av en språktolk. Du har även rätt att få tolkhjälp om du har en hörsel- eller synnedsättning.