Hos ett fåtal barn får man inte svar på OAE-mätningen på BB. Dessa barn testas med kompletterande hörselundersökningar i samarbete mellan öron- näs- och halsmottagningen och hörselvården. 

De flesta av dessa barn har ändå normal hörsel. Svaren i testet kan påverkas av om exempelvis fostervatten eller fosterfett finns kvar i hörselgången. Det första som görs på hörcentralen är att upprepa OAE-testet som gjordes på BB. Skulle man inte få svar på det testet heller så görs en hjärnstamsaudiometri.

Hjärnstamsaudiometri

Det finns några olika typer av hjärnstamsaudiometri. De vanligaste som används för att testa hörseln på små barn förkortas ABR och ASSR.

Vid hjärnstamsaudiometri skickas ljud in i barnets öra, antingen via en liten propp i örat eller via en benledningstelefon som placeras mot skallbenet bakom örat. Det är en slags vibrator. Ljudet passerar då inte hörselgången, trumhinnan eller hörselbenen, utan ljudet leds direkt till snäckan i innerörat. Elektroder placeras på barnets huvud. Via elektroderna kan utrustningen fånga upp hjärnans reaktion på det ljud som skickas in.

Kan man bekräfta att hjärnan reagerar på det ljud som skickas in, så kan man konstatera att örat har hört ljudet. Undersökningen orsakar inget obehag för barnet.

Mätningen tar ganska lång tid, upp till två timmar. Barnet behöver sova under mätningen så det är viktigt att barnet är trött och lite hungrigt när ni kommer till hörcentralen. Då får barnet äta efter att elektroderna placerats och somnar förhoppningsvis.

Du som förälder får oftast sitta och hålla barnet under mätningen så var beredd på att sitta stilla en lång stund. Endast en förälder får vara med i undersökningsrummet och det går inte att ta med syskon. Ibland somnar inte barnet, eller så hinner inte mätningarna göras färdigt innan barnet vaknar. Ni får då komma tillbaka vid ett annat tillfälle. 

Undersökning av trumhinnan

Trumhinnan sitter längst in i hörselgången, se bild. Den är viktig för hörseln.

Läkaren eller audionomen tittar på trumhinnan med en speciell lampa som förstorar upp, ett så kallat otoskop eller mikroskop.

Trumhinnan kan också undersökas med en så kallad tympanometer. En propp placeras då i hörselgången. Med hjälp av en svag ton och en kort tryckförändring registrerar den trumhinnans rörlighet och trycket innanför trumhinnan. Barnet kan känna det som ett lock för örat en kort stund, men mätningen går snabbt och orsakar inget obehag för barnet. 

Konstaterad hörselnedsättning

Hos 1–2 av 1000 nyfödda hittas en hörselnedsättning. Dessa barn följs upp av hörselvården. I vissa fall kan hörapparater eller cochleaimplantat bli aktuellt.

Även om det nyfödda barnet har normal hörsel kan hörselproblem uppkomma senare, framför allt till följd av katarr i mellanörat. Det är därför viktigt att vara uppmärksam på barnets hörsel- och språkutveckling.

Hörseln är viktig för barnets utveckling. Här ser du några typiska steg för normal hörsel- och språkutveckling hos barn:

• 0–3 månader – barnet känner igen välbekanta röster och spritter till vid höga ljud.
• 3–6 månader – barnet börjar jollra och vänder sig åt det håll som ljudet kommer ifrån.
• 6–12 månader – barnet förstår ord som till exempel mamma och pappa och reagerar också på sitt eget namn.
• 12–18 månader – barnet säger sina första ord, förstår enkla uppmaningar och reagerar på ljud som kommer långt ifrån.