Underlätta för barnet att få känna sig delaktig och bearbeta det som har hänt. Försök så mycket som möjligt att

• vara tillsammans
• låta tillvaron fortsätta som vanligt, hemma och i skolan eller förskolan.

Undvik att lämna barnet hos någon annan. Gör det bara om du själv inte klarar att ge barnet vad hen behöver. Förklara varför barnet inte kan vara med dig och förbered hen noga på vad som ska hända. Då kan barnet ändå känna trygghet.

Om barnet kommer från ett annat land

Ett barn som kommer från ett annat land kan behöva särskilt mycket stöd och omtanke om en nära vuxen dör. Barnet kan till exempel behöva få prata med någon som talar språket och känner till de traditioner och sätt att vara som barnet är van vid.

Ta gärna hjälp av andra, till exempel en vän eller annan närstående. Fråga barnet vem hen vill ha som extrastöd.

Var tydlig med vad du eller barnet behöver. Annars kan det vara svårt för omgivningen att veta vad de ska göra eller säga.

Vardagsstöd och rutiner

Det kan vara skönt för barnet att ha någon annan än de sörjande att prata med. Personen kan till exempel hjälpa barnet med läxor, följa med barnet till aktiviteter eller på andra sätt se till att rutinerna i vardagen fungerar.

Om du som själv inte orkar

Om du är mycket påverkad av sorg eller mår dåligt kan barnet bli rädd. Hen kan också dölja sina känslor för att inte belasta dig ännu mer. Därför är det viktigt att du låter en annan vuxen trösta och stötta barnet om du själv inte orkar.

Sorg kan innebära svåra och motstridiga känslor, till exempel:

• rädsla, till exempel för att vara ensam, för mörker eller för att själv eller andra ska dö
• nedstämdhet, saknad och längtan
• irritation och ilska.

Barnet kan

• ha svårt att somna eller drömma mardrömmar
• ha ont i kroppen, i huvudet eller må illa
• kissa på sig
• göra saker för att få mycket uppmärksamhet
• bete sig som om ingenting har hänt.

Sorgen i förskolan och skolan

I förskolan eller skolan kan det här hända för barn och tonåringar i sorg:

• De vill inte vara där.
• De får svårt att följa med i undervisningen.
• De tappar lusten att vara med kompisar och att leka eller göra andra saker som de brukar.
• Deras relation till lärare och andra vuxna förändras.

Saker som kan påverka hur barnet sörjer

Hur barnet sörjer kan påverkas av hur personen dog och vilka tankar och fantasier barnet har om det som har hänt.

Barnets relation till den som har dött har också betydelse. Det kan vara en person som barnet inte hade så mycket kontakt med men som ändå var viktig.

Sorgen påverkas också av om någon annan viktig person kan finnas för barnet i stället för den som har dött.

Hjälp barnet att förstå och sätta ord på känslorna

Det underlättar för barnet om du visar att du förstår och accepterar att man kan känna olika saker samtidigt.

Du kan behöva hjälpa barnet att hitta andra sätt att uttrycka sin sorg, till exempel om ilska gör att barnet börjar slåss. Hjälp hen genom att sätta ord på känslan. Visa att du lyssnar och förstår. Försök få till stunder där ni funderar tillsammans på varför det känns som det gör nu.

Viktigt med paus och lek

Både barn och vuxna behöver ta paus från sorgen. Barn kan springa iväg och leka och skratta, för att komma tillbaka och gråta en stund senare.

Låt barnet sörja på sitt sätt. Barnet kan känna sig övergivet eller missförstått om du tillrättavisar hen.

Att leka hjälper också barnet att få kontroll över känslorna och att bearbeta dem.

I tonåren håller de flesta barn på att frigöra sig. Men det blir svårare om en förälder dör. Tänk på det och stötta tonåringen även när hen beter sig som om det inte behövs. Underlätta för tonåringen att göra saker på egen hand eller tillsammans med kompisar.

En del tonåringar får i stället ett större behov att frigöra sig. Tonåringen kanske är hemifrån mer än förut. Då kan du behöva hjälpa hen att känna sig välkommen hemma.

Tonåringen kan också vara arg och kritisk mot den som nu har dött. Det kan kännas som att tala illa om personen. Tonåringen kan få skuldkänslor, eller rikta de negativa känslorna mot dig i stället.

Tonåringen kan bete sig annorlunda

Tonåringen kan bli nedstämd eller inåtvänd och grubblande. Men det är också vanligt att det är svårt att koppla tonåringens beteende till vad som har hänt. Tonåringen kan verka

• ointresserad
• okoncentrerad
• trött och ha svårt att sova.
• aggressiv.

Det kan ta tid innan tonåringen inser vad förlusten innebär och kan börja bearbeta det som har hänt.

Tonåringen behöver alltid din omtanke

Tonåringar kan ha svårt att se hur de skulle kunna få stöd i sin sorg. De kan säga att de inte behöver stöd. En del vill i stället vara den som stöttar de andra i familjen. De vuxna kan tro att tonåringen inte sörjer så mycket och låter hen vara. Tänk på att tonåringen ändå kan behöva din omtanke.

Det är viktigt att du är ärlig och pratar om det som är svårt. Barn och tonåringar kan annars skapa fantasier som är värre än vad som faktiskt har hänt. De kan också tro att det som har hänt är deras fel.

Se till att någon annan vuxen kan hjälpa till att berätta och svara på frågor om du själv är alltför ledsen.

Svara – men berätta lagom mycket

Lyssna på vad barnet frågar om och svara ärligt utifrån barnets ålder och mognad. En del barn vill veta detaljer. Du behöver inte berätta allt, men ibland kan sådant som är plågsamt att höra bidra till att man förstår lite mer.

Samtidigt är det viktigt att skydda barnet från att bli skrämd.

Fråga tillbaka om du är osäker på hur mycket barnet vill veta. Du kan till exempel fråga: Vad tror du? Vad tänker du på?

Använd tydliga ord – undvik omskrivningar

Säg att personen är död. Undvik omskrivningar eftersom det kan förvirra och skrämma barnet. Att säga "han somnade in" kan till exempel ge barnet känslan av att det är farligt att somna, det kan man dö av. "Hon gick bort" kan få barnet att undra vart personen gick och varför barnet inte fick följa med.

Dämpa oron

Barnet kan oroa sig för att andra personer som betyder mycket också ska dö. Barnet behöver få känna sig trygg. Försäkra barnet om att du inte kommer att dö förrän du är gammal och barnet har vuxit upp.

Förklara hur vuxna och andra barn sörjer

Barn behöver få veta hur vuxna kan reagera när någon dör. Annars kan det bli skrämmande att se vuxna som till exempel gråter. Berätta att det är vanligt att vara ledsen och sörja när någon har dött och att det går över.

Att förlora någon genom självmord är oftast extremt svårt att hantera. Den som dog kanske hade psykisk ohälsa eller missbruk som påverkade din eller barnets relation till personen. Kanske var det mycket bråk och olösta konflikter.

Du som är vuxen och närstående kan reagera med motstridiga och plågsamma känslor och ha många frågor som inte kan få svar. Det är jobbigt att bearbeta.

Samtidigt som du själv har det svårt, behöver du hantera barnets eller tonåringen behov. De flesta i en liknande situation behöver ta hjälp av andra närstående eller få professionell hjälp. Det finns bra hjälp att få.

Var den som berättar sanningen

Barnet eller tonåringen behöver en trygg vuxen som berättar sanningen. Det skyddar från rykten eller egna förklaringar som kan vara ännu hemskare.

Du kan ändra dig om du redan har gett en annan förklaring till varför personen dog. Så här kan du säga: ”Du vet att jag sa att det var en olycka. Jag sa det för att jag inte visste vad jag skulle säga. Men nu har jag tänkt lite mer och vill berätta vad som faktiskt hände den där dagen."

Okej att prata

Barnet eller tonåringen behöver vuxna som pratar öppet om det som har hänt och ber om hjälp när det behövs. Då förstår barnet eller tonåringen att det är okej att de själva gör det.

Ärliga svar

Barnet eller tonåringen behöver få svar på så många av sina frågor som möjligt. Läs mer om att vara saklig och ärlig utan att skrämmas.

Slippa skuldkänslor

Barnet eller tonåringen behöver få veta att personen inte tog sitt liv på grund av något som de har känt eller gjort. De behöver förstå att det inte finns någon enkel orsak. Man kan förklara att personen mådde mycket dåligt i sina tankar och känslor. Hen kunde inte hantera vissa jobbiga händelser.

Det är stor skillnad på hur barn upplever och förstår döden. Det beror på barnets ålder, mognad och personlighet. Det kan också variera vid olika tillfällen.

Därför är det olika hur du kan prata med ett barn om döden. Här är en ungefärlig uppdelning. Du känner ditt barn bäst och något annat kan gälla för hen.

Barn 0 till 3 år

De yngsta barnen blir oroliga om de känner sig ensamma eller övergivna.

Du kan hjälpa barnet genom att ge mycket fysisk närhet. Se också till att behålla vardagens rutiner och att barnet får vara i miljöer som är välbekanta för hen.

Barn 3 till 6 år

Barn i åldern 3 till 6 år blir oroliga om något gör ont eller förändras i vardagen. De kan tro att det som händer är deras fel på grund av något som de har tänkt eller känt. Det kallas magiskt tänkande. Barnet kan också tro att allt som känns hemskt och jobbigt inte kan gå över.

Du kan hjälpa barnet genom att fråga och lyssna. Svara på barnets frågor och förklara när något negativt som barnet tror bara är en fantasi.

Barn 6 till 12 år

Barn i åldern 6 till 12 år kan vara oroliga för att misslyckas, till exempel med att dölja vad de känner. De kan också vara rädda för att de själva och andra inte ska räcka till.

Du kan hjälpa barnet genom att hen får prata och ställa frågor. Visa att man inte måste klara allt ensam för att räcka till, och att du själv tar hjälp av andra om du behöver.

12-årsåldern

Barn i 12-årsåldern förstår vad det innebär att något är för evigt, till exempel att den som har dött aldrig kommer tillbaka. Barnet kan oroa sig mycket för framtiden och vilja veta exakt vad som ska hända.

Du kan hjälpa barnet att hitta sitt sätt att må bra i stunder när något är jobbigt. Vad brukar hen göra för att må bättre? Fråga och visa att du förstår. Du kan också påminna om något jobbigt som hänt tidigare och som barnet klarade av.

Berätta allt som ska hända inför en planerad aktivitet. Låt också barnet få vara med vid planering och göromål, till exempel att handla och laga mat. Barnet kan få vara med om ni till exempel ska förbereda begravningen.

Tonåringar

Tonåringar kan oroa sig över att de inte längre känner sig starka. De kan tro att de kommer att förlora sin självständighet och hindras från att frigöra sig.

Du kan hjälpa tonåringen genom att hen får lära sig mer om hur man kan reagera i sorg. Underlätta tonåringens frigörelse. Visa att hen inte behöver ta ansvar för syskon eller andra i familjen.

Det är olika hur barn vill och kan ta avsked av den som har dött. Det är viktigt att barnet får vara delaktig på sitt eget sätt, så långt det är möjligt. Det gör det lättare att förstå det som har hänt och att så småningom acceptera det.

Att se den som har dött

Många tycker att det är viktigt att få se den som har dött. Låt barnet göra det om personen dog lugnt och stilla och om barnet vill.

Förbered barnet på vad som ska hända, berätta till exempel att den som har dött kan se annorlunda ut och kännas kall.

Det är olämpligt att låta barnet se den som har dött om det har gått lång tid efter dödsfallet, eller om det var en dramatisk död och det syns.

Vara med på begravningen

Oftast är det bra att få vara med på begravningen. Då får barnet uppleva gemenskapen med alla andra som också sörjer. Begravningen kan hjälpa barnet att förstå mer om döden.

Berätta före begravningen vad som kommer att hända. Låt barnet få veta att personer som hen känner och som vanligtvis brukar vara glada och ha tid nu kan vara ledsna och upptagna av sin egen sorg.

Barnet kan behöva andra vuxna under begravningen

Se till att det finns någon annan vuxen som tar ansvar för barnet på begravningen om du tror att det behövs. Då kan den personen vara den som förbereder barnet på vad som ska hända.

Det egna avskedet

Det är ofta bra för barnet att få komma in och se kistan en stund före själva begravningsakten. Då kan barnet få tid att förbereda sig och ställa frågor.

Att lägga blommor och minnessaker på eller i kistan, kan vara särskilt viktiga för barn och ungdomar.

Många barn känner att de inte hann säga "Hej då" eller "Jag älskar dig" till den som har dött. En del skriver brev som de gräver ner vid graven, andra skriver meddelanden på ballonger som de sedan släpper i luften. Det spelar ingen roll om barnet tror att meddelandet kommer att läsas eller inte.

Om barnet inte ska delta vid begravningen

Olika omständigheter kanske gör att barnet inte ska vara med på begravningen. Det kan vara hur personen dog, barnets mognad eller personlighet, eller vad barnet själv vill.

Du behöver berätta så mycket som möjligt om begravningen om barnet inte ska delta. Annars kan barnet få fel föreställningar om hur det var.

Barnet kan bearbeta sorgen med egna ritualer

Barn skapar ibland egna ritualer för att bearbeta sin sorg. Det kan vara att ha några av den personens saker nära sig, att bygga ett minnesrös eller att sova i den dödas säng.

Ritualerna kan verka konstiga för andra men det är viktigt att respektera att de kan vara viktiga för barnet.

De flesta återhämtar sig efter en svår förlust. Men det kan ta tid. Du som är en viktig vuxen behöver finnas för barnet under många år.

Ibland kan det vara bra att skaffa sig ännu mer kunskap om sorg och kris. Det kan hjälpa dig att förstå mer om både barnets och dina egna reaktioner.

Att behålla minnet

Det brukar vara bra att göra saker för att minnas den som har dött. Låt barnet vara med och hitta på vad ni kan göra.

Det brukar vara bra att visa bilder eller filmer. Det kan hjälpa barn som kanske inte har egna tydliga minnen av personen som dog.

En del familjer uppmärksammar högtider och årsdagar. En tyst minut eller att tända ett ljus kan vara ett bra tillfälle att prata om hur ni mår och vad ni känner.