En person är inte sin sjukdom eller funktionsnedsättning
Vår grundprincip är att tänka ”personen först”. Det innebär att en person i första hand är just en individ som har en viss sjukdom eller funktionsnedsättning.
Vi skriver till exempel:
- En person med autism.
- En person som har en depression.
- En person som har diabetes.
Vi skriver inte:
- Autist.
- Du som är deprimerad.
- Diabetiker.
Däremot fungerar det här inte alltid. Till exempel är begrepp som ”person med blindhet” eller ”personer med dövhet” mycket ovanliga. De används inte heller av personer som är blinda eller döva.
Lyssna på målgruppen
Personen-först-principen bygger på tanken att en person inte ska förknippas med en sjukdom eller funktionsnedsättning. Däremot känner många personer att sjukdomen eller funktionsnedsättningen är en stor del av deras identitet. Men alla är individer och känner olika. Det finns inte ett rätt svar som gäller för alla.
Lyssna på målgruppen i den här frågan. Undersök hur olika patientföreningar skriver. Många patientföreningar diskuterar de här frågorna kontinuerligt. Ett exempel är Autism Sverige, som har en hel del material om ord och begrepp på sin hemsida:
Vissa sjukdomar kan upplevas som mer stigmatiserande
Det kan upplevas känsligare att beskrivas som ”missbrukare” än ”en person med missbruk”. Ett annat exempel är ”rökare” eller ”person som röker”. Här gäller vår grundprincip personen-först.
Genom att använda person-med-formuleringar kan vi skapa en distans mellan personen och sjukdomen eller funktionsnedsättningen. Ibland kan den distansen däremot ses som något som gör sjukdomen eller funktionsnedsättningen mer negativ. Till exempel som om autism skulle vara något man inte vill identifiera sig med.
Sammanfattning
Rekommendationen är alltså att använda de ord som målgruppen själva föredrar, om det går att ta reda på. Språkbruk och begrepp förändras ständigt, så vi följer den här frågan löpande.