Jämlik vård (fördjupning)

Hälso- och sjukvården samt tandvården i Sverige, ska enligt lag vara jämlik. Jämlik vård innebär att bemötande, vård och behandling ska ges på lika villkor till alla oavsett kön, ålder, bostadsort, funktionalitet, utbildning, social ställning, etnisk eller religiös tillhörighet eller sexuell läggning, och oavsett kombinationer av dessa. Vården ska också ges med respekt för alla människors lika värde.

Vården idag är inte alltid jämlik. Ibland för att patienter inte behandlas lika. Ibland för att patienter behandlas helt lika, fast de har olika behov och förutsättningar. Det är viktigt att försäkra sig om att den vård och det bemötandet som ges och de bedömningar som görs är kopplade till varje individs behov och förutsättningar och inte till vårdgivarens föreställningar om personen utifrån exempelvis kön, bakgrund eller ålder.

Det finns flera faktorer som kan hindra vården från att vara tillgänglig för alla på lika villkor. Det kan handla om geografiska, fysiska och språkliga hinder, men även om bristande tillit eller upplevd diskriminering. Hur vi mår och upplever vår hälsa är beroende av en mängd faktorer som vår personliga livsstil, hur vi sköter våra kroppar och vilka risker vi tar. Allt det här påverkas förstås också av strukturella ojämlikheter i samhället.

Vår personliga hälsa påverkas också av vår ekonomi, våra möjligheter till meningsfull sysselsättning och fritid samt hur våra sociala nätverk ser ut. Att uppleva diskriminering är också direkt kopplat till ohälsa. Även här finns det hinder i form av att vården exempelvis kan brista i att utforma information så att alla människor har möjlighet att förstå och ta till sig den, detta påverkar i sin tur såväl hälsan, som jämlikheten inom vården. Till exempel speglar de texter och bilder som används i patientinformation ett sätt att se på omvärlden som kan kännas uteslutande för många människor.

Hälso- och sjukvården måste bli mer medveten om de hinder som människor upplever i mötet med vården och hitta nya kreativa sätt för att nå ut till alla. Rent konkret kan det innebära att vårdgivare ser över sina inbjudningar, broschyrer och de kanaler de använder för att sprida informationen.

Normkritiskt tänkande

Vad är normer och vad har de med jämlik vård att göra? Normer kan beskrivas som oskrivna regler för vad vi ska göra, hur vi ska vara, se ut och uttrycka oss. De reglerar vad som ses som önskvärt och bra. Ofta är normerna så självklara för oss att vi inte reflekterar över dom förrän någon bryter mot eller ifrågasätter dom! Många normer är nödvändiga och underlättar samspelet mellan människor, som att stå i kö och räcka upp handen, medan andra normer är begränsande och skapar ojämlikhet. Dessa normer är ofta kopplade till exempelvis diskrimineringsgrunderna och bestämmer och begränsar hur vi får vara beroende på exempelvis kön, ålder eller hudfärg. Normer är starkt kopplat till makt. Att befinna sig inom en norm, till exempel heteronormen eller tvåkönsnormen, kommer med större handlingsutrymme och fler möjligheter. Handlingsutrymme och möjligheter som personer som bryter mot normerna inte har.

Det är viktigt att förstå att vi inte kan bestämma oss för att ”lägga dessa föreställningar åt sidan”. Det går inte att träda in i exempelvis en yrkesroll och tro att vi kan se personen bakom könet eller hudfärgen – hur gärna vi än vill. Vad vi kan göra är att addera en medvetenhet om vilka normer som finns: i samhället och i hälso- och sjukvården, hur de påverkar oss och vad det får för konsekvenser. Det kallas att arbeta normmedvetet eller normkritiskt.

Normkritik handlar om att vända blicken mot normen. Det kan användas för att granska sig själv: Vilka privilegier har jag? Var glider jag friktionsfritt? Var stöter jag på motstånd? Vad har jag för position i samhället? Vad skapar denna position för världsbild? Vad ser jag och vad ser jag inte utifrån där jag står? Och vad kan det få för konsekvenser? Det kan också användas för att granska sin verksamhet: För vem passar våra rutiner? Vilka grupper når vi inte? Vem tilltalas av vår kommunikation? Vem syns i väntrummets bilder? Vem når upp till receptionsdisken? Vem kommer in i byggnaden? Sammanfattningsvis: vilka normer är vår verksamhet utformad efter?

Normkritiskt tänkande innebär också reflektera kring normer i tal och skrift. Måste ordet anhörig användas? Alla har inte anhöriga. Närstående kan vara ett bättre ord. Det uttrycker dessutom att det är patienten som väljer vem som står nära. Det behöver inte per automatik vara släkten utan patienten får välja. Utgår vi från att alla är heterosexuella? Ordet partner kan ersätta orden make respektive maka. I stället för att fråga barn ”vad heter din mamma och pappa?” kan vi fråga ”vilka finns i din familj?”. En mer inkluderande och jämlik kommunikation öppnar upp för att nå fram till fler personer.

Exempel på ojämlikheter inom hälso- och sjukvården

Utbildning

Hur lång utbildning du har spelar stor roll. Kvinnor med kort utbildning har mindre chans att överleva bröstcancer än kvinnor med lång utbildning. Det kan bero på resurser som kunskaper, livsstil och sociala nätverk – men också på vilka krav man vågar ställa på sin behandling och möjligheten att ta till sig information. För äldre personer med kort utbildning är risken dessutom större för att behandlas med äldre mediciner eller riskfyllda läkemedelskombinationer än personer med lång utbildning.

Könsskillnader

Vården i Sverige idag är inte jämställd. Det betyder att det finns skillnader i vårdtillgång, vårdkvalitet och hälsa mellan kvinnor och män – skillnader som inte är motiverade.

Olika frågor ställs, olika slutsatser dras och olika behandlingar ges. Kvinnor upplever ett sämre bemötande än män. Inom vissa områden är också vården av sämre kvalitet för kvinnor, bland annat inom hjärtsjukvården där medicinering, behandling, undersökningar och inläggning traditionellt utgår från en manlig norm.
Även män missgynnas i vissa fall. Läkare skriver ut mindre med antidepressiv medicin till män än kvinnor och mycket tyder på att män underdiagnostiseras med depression. Samtidigt visar forskning att nedstämdhet och depression kan leda till sämre behandlingsresultat, bland annat i samband med stroke. Män har också högre dödlighet i cancer. Det kan bero på skillnader i levnadsvanor eller att män är mindre benägna att söka vård och därför får diagnos och behandling alltför sent.

Etnicitet

Enligt den nationella patientenkäten upplever gruppen utlandsfödda i högre en lägre kvalitet på vårdens tillgänglighet, bemötande, kommunikation, delaktighet och information. Minst nöjda med vården är gruppen kvinnor med annat förstaspråk än svenska. Har man dessutom låg inkomst tillhör man ofta den allra mest sårbara gruppen. Detta leder till att fler avstår från vård, inte minst tandvård eller hälsofrämjande insatser.

Funktionalitet

Socialstyrelsen konstaterar att personer med funktionalitet som bryter mot normen anger att de avstår från tandvård, vård och läkemedel av ekonomiska orsaker tre gånger oftare än befolkningen som helhet. Personer med psykisk sjukdom, som till exempel schizofreni eller bipolär sjukdom, kan också få en sämre kroppslig vård – och har också en ökad risk för att avlida i hjärtinfarkt, stroke och cancer. En anledning kan vara att man får diagnos i ett senare skede som i sin tur kan bero på vårdens oförmåga att se över de organisatoriska gränserna mellan somatisk och psykiatrisk vård.

Ålder

Den äldre befolkningen missgynnas när det gäller tillgång till psykiatrisk vård. Det finns särskilt stora brister i vården för depression, där äldre personer oftare får läkemedel än kognitiv beteendeterapi. Många äldre personer med depression har varken fått diagnos eller behandling. Föreställningar om människors ålder kan leda till att det görs omotiverade skillnader mellan patienter beroende på hur gamla de är. Sådana föreställningar kan till exempel påverka vilka frågor patienter får, vilka behandlingsalternativ som erbjuds eller vilka tillstånd som ses som viktiga att åtgärda. Men föreställningar om ålder påverkar inte bara äldre personer, utan också yngre. De kan till exempel leda till att barns rätt till delaktighet i sin egen vård, att bli lyssnade på och få uttrycka sin mening, inte tillgodoses.

Boendeort

Det finns även en geografisk diskriminering. De som bor i glesbygd har betydligt färre läkarkontakter än de som lever i tätorter. Det handlar inte bara om långa avstånd. I vissa delar av landet saknas nödvändiga specialister. Det finns också stora skillnader mellan regionerna och landstingen gällande flera aspekter: till exempel gällande väntetider, men också hur väl vårdgarantins tidsgränser hålls, och i vilken utsträckning det finns tillgång till läkemedelsbehandling.

Sexuell läggning och könsidentitet

Trots att hbtq-personer upplever ett större vårdbehov än övriga befolkningen, är detta också grupper som söker vård i lägre utsträckning och har lägre tillit till hälso- och sjukvården än övriga befolkningen. Många internationella och svenska studier tyder också på att transpersoner överlag mår sämre än den generella befolkningen och att personer som identifierar sig som icke-binära mår sämre jämfört med transpersoner med andra könsidentiteter. En stor anledningen till hbtq-personers lägre vårdsökande är ofta en upplevelse av att inte bemötas med respekt. Den som söker för en könssjukdom måste komma ut för att prover ska tas från rätt del av kroppen, den som kommer till mödravården kan få frågor om var den andra biologiska föräldern är, och barn till föräldrar av samma kön kan få frågor som inte stämmer överens med hur den egna familjen ser ut. Att uppleva diskriminering i samhället är också i sig direkt kopplat till ohälsa.

Det här kan jag kräva

Förutsättningarna att ta till sig information kan variera efter utbildningsnivå, etnicitet, funktionsförmåga. Men som patient har du rätt att få information som du förstår eller få en tolk som översätter vad behandlingen går ut på, hur medicinen fungerar, vilka biverkningar den har och så vidare.

Två lyssnar bättre än en

Vikten av att förmedla och anpassa viktig information efter patienters behov och förutsättningar är stor. Det är bra att vara två personer som lyssnar och som skriver ned fakta. Vid svåra besked är det dessutom lätt att blockera sig och då blir det svårt att lyssna. Då är det lättare att vara två. Det är också bra att alltid be om skriftlig information och svar för att i lugn och ro ta in budskapet. Det kan undvika missförstånd.

Att framföra synpunkter

Det är viktigt att känna till att om du har upplevt dålig behandling eller bemötande så kan du i första hand berätta för personalen eller till den som är chef för verksamheten. Sjukhusen har ofta egna webbplatser med formulär eller kontaktuppgifter som kan användas för att lämna synpunkter. Ibland finns även särskilda patientombudsmän, som ibland även kallas patientombud eller patientvägledare.
När det gäller kommunal hälso- och sjukvård som till exempel hemsjukvård, går det bra att vända sig till kommunens medicinskt ansvariga sjuksköterska, som kallas MAS.

Patientnämnden

Om inte personalen eller verksamhetschefen vill lyssna, kan synpunkter lämnas till patientnämnden, som ibland kallas förtroendenämnd. Den ska stödja och hjälpa dig som patient i kontakten med hälso- och sjukvården och tandvården.

Diskrimineringsombudsmannen

Vissa patienter upplever negativ särbehandling. Om du misstänker att det beror på kön, könsidentitet, könsuttryck, ålder, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning och sexuell läggning, kan du anmäla detta till Diskrimineringsombudsmannen, DO.

Vill du veta mer om ojämlikheter i vården och vad vi kan göra åt dem? Kontakta Kunskapscentrum för Jämlik vård

Vill du som personal få fler tips hur du kan granska dina texter och bilder? Beställ eller ladda ner ”Skrivhjälp för jämlik text”

Andra verksamheter som arbetar med frågor kopplade till jämlik vård är exempelvis:

 Närhälsan Kunskapscentrum för sexuell hälsa

 Västra Götalandsregionens Kompetenscentrum om våld i nära relationer

Senast uppdaterad:
2018-02-23
Skribent:

Kunskapscentrum för jämlik vård

Manusunderlag:

Strategi för en god och mer jämlik vård 2012-2016, Regeringskansliet.
Dahlborg Lyckhage, Elisabeth, Lyckhage, Gunnar & Tengelin, Ellinor (red.) (2015). Jämlik vård: normmedvetna perspektiv. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Granskare:

Malena Lau, verksamhetschef på Kunskapscentrum för jämlik vård, Västra Götalandsregionen.