Skador på fotleden

Du kan ha ett eller flera av följande symtom när du har skadat fotleden:

• Det gör ont.
• Det är svullet.
• Det är svårt att gå och stödja på foten.
• Det blir blåmärken eller rodnader.

När du bryter fotleden får du ont och svårt att gå och belasta foten. Du kan få ett stort blåmärke över fotleden och bli kraftigt svullen.

Ibland är det en stukning

Skadan behöver inte innebära att du har brutit fotleden. Det kan till exempel handla om en stukning som går över med tiden. En stukning innebär att vävnader i foten har skadats.

De allra flesta som har skadat fotleden behöver inte söka vård. Stukningar brukar gå över av sig själv.

Kontakta en vårdcentral eller en jouröppen mottagning så snart det går vid följande:

• Du har mycket ont.
• Fotleden är kraftigt svullen.
• Du kan inte stödja på foten.

Detsamma gäller om ett barn har ramlat, har mycket ont och inte vill stödja på foten.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.

En stukning innebär att ledbanden runt fotleden har skadats. Det vanligaste benbrottet är att man bryter den yttre fotknölen, som är den nedersta delen av vadbenet.

Barn får andra skador än vuxna

Både barn och vuxna kan skada fotlederna vid olycksfall. Men ett barn som växer får inte samma skador på skelettet som en vuxen, som har ett färdigvuxet skelett. Barn har till exempel starkare och mer hållbara ledband än vuxna.

Några skillnader mellan barn och vuxna:

• Musklerna fäster på skelettet med senor. Hos barn är skelettet mjukare och mer poröst än senan och senfästet. När barn råkar ut för olycksfall går därför inte senan eller muskeln sönder, utan de får oftare en skelettskada än vuxna.
• På grund av att skelettet är mjukare får barn ibland skador där skelettet inte bryts av som hos vuxna, utan bara böjs. Dessa skador behandlas som vanliga benbrott.
• Eftersom barn växer är delar i skelettet mjukare och porösare än det övriga skelettet. Här kan barnet få förskjutningar, så kallade epifysiolyser. Även dessa skador behandlas som vanliga benbrott.
• Barnets skelett förändras när hen växer. Därför behöver felställningar efter benbrott inte alltid läggas till rätta eller opereras. Hos barn rättas felställningar till av sig själv, medan vuxna som har samma felställningar oftast måste behandlas.
• Läkningen går mycket fortare hos barn än hos vuxna och därför är behandlingstiden kortare.

Benbrottet läker

Det brutna benet läker genom att det bildas mjukare ben som stabiliserar benbrottet. I början kan det kännas som en hård knöl, men det mjukare benet ombildas inom ett år till vanlig benvävnad.

Läs mer om skelett och leder.

Läkaren känner på fotleden för att ta reda på var det gör ont och om den är svullen. Beroende på var på fotleden du har ont kan läkaren ofta avgöra om det handlar om en stukning eller om skelettet har skadats. Det kan göra ont när läkaren känner på foten.

En röntgenundersökning görs om läkaren misstänker att du har brutit fotleden. Då får du lägga foten på ett särskilt röntgenbord och hålla den stilla. Sedan tas några röngenbilder som visar om skelettet är skadat och om det har någon felställning. Det gör inte ont att ta röntgenbilder.

Som förälder eller närstående kan du vara med under hela undersökningen. Men du måste ha ett skyddande förkläde eller gå ut ur rummet när röntgenbilderna tas.

Behandlingen av en skadad fotled kan variera och beror på var skadan är och hur felställt benet är. En stukning går oftast över av sig själv.

När du har brutit fotleden

Det kan räcka med att få en elastisk binda eller en plastskena som stöd om röntgenundersökningen visar ett litet benbrott. Då kan det läka i rätt läge. Men det vanliga är att du behöver ha gips.

Ibland behövs en operation

Man kan ibland behöva opereras för att det skadade benet ska kunna läggas tillrätta. En sådan operation brukar göras inom någon vecka från skadetillfället. Det vanligaste är att vara sövd vid operationen.

Det finns olika metoder att fixera benbitarna med under operationen. Det vanligaste är att vuxna får en metallplatta och skruvar inopererade. Barn får oftast metallstift. Efter operationen får man gips.

Efter operationen

Den första tiden efter operation kan du ha ont och behöva ta smärtstillande läkemedel. Du kan få recept på smärtstillande läkemedel av läkaren.

Det kan lindra smärtan att hålla foten högt det första dygnet efter operationen. Du kan behöva röntgas efter någon vecka för att läkaren ska kunna se att benbrottet läker i rätt läge.

Vuxna brukar ha gips i sex veckor oavsett om man har blivit opererad eller inte. För barn kan gipstiden vara kortare. Om barnet har fått metallstift inopererade brukar dessa tas bort när gipset tas bort.

Barn kan behöva sövas

Barn måste ibland sövas med narkos om benbrottet ska läggas tillrätta. Då ska barnet ha varit fastande tillräckligt länge så att hen inte riskerar att kräkas under narkosen. Det är därför du inte ska ge barnet något att äta innan ni åker till sjukhuset, utom möjligtvis smärtstillande läkemedel.

Efter operationen får barnet komma till en så kallad uppvakningsavdelning. Där får barnet ligga tills hen vaknar ordentligt, vilket kan ta upp till ett par timmar. En förälder eller annan närstående kan sitta bredvid sängen under tiden. En del barn kan må illa efter uppvaknandet.

Viktigt att träna efteråt

Efter att gipset tas bort är det bra att börja stödja på foten så snart det går och träna upp styrkan och rörligheten. Det är bra att träffa en fysioterapeut tidigt för att få tips på bra träning.

Barn brukar komma igång fortare än vuxna och behöver oftast inte någon fysioterapi. Men det kan ta någon vecka innan de törs stödja på foten helt, och ytterligare några veckor innan de får vara med på idrottslektioner eller delta i andra fysiska aktiviteter.

Komplikationer

En del som har brutit fotleden får besvär länge och du kan känna dig stel och ha ont fortfarande ett år efter skadan. Men de allra flesta blir bra med hjälp av träning och fysioterapi.

Du kan vanligtvis få kryckor på vårdcentralen. När du inte längre behöver gå med kryckorna ska de lämnas tillbaka på närmaste vårdcentral.

Barn som är yngre än sex år kan för det mesta inte balansera med kryckor. De kan eventuellt behöva använda en rullator eller rullstol i stället. Den finns att hämta på hjälpmedelscentralen efter remiss från en läkare.

Det är svårt att förebygga skador på fotleden som inträffar när barn leker eller när du är fysiskt aktiv.

Träna gärna upp musklerna runt fotleden om du brukar stuka foten ofta.

Läs mer om barnsäkerhet på 1177.se.

Fysisk aktivitet och bra kost kan ge starkare skelett

Du kan förebygga benbrott genom att hålla ditt skelett starkt genom hela livet. Du lägger en god grund för ett bra skelett om du rör på dig regelbundet.

Uppbyggnaden av skelettet kräver bland annat kalcium och D-vitamin. En hälsosam kost som innehåller grönsaker och mjölkprodukter ger tillräckligt med kalcium. D-vitamin bildas naturligt i huden när du är ute i dagsljus.

Du bygger upp ditt skelett genom att röra på dig och använda benen. Om du är äldre kan du stärka dina muskler och förbättra din balans genom att röra på dig en stund varje dag, till exempel med en promenad eller någon annan fysisk aktivitet.

Att undvika rökning och mycket alkohol bidrar också till ett starkare skelett. Du kan få hjälp att sluta röka och ändra alkoholvanor.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.

Informationen ska gå att förstå

Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård. 

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning. 

Du som behöver hjälpmedel ska få information om vad som finns. Du ska också få veta hur du ska göra för att få ett hjälpmedel.

Barn ska vara delaktiga

Det finns ingen åldersgräns när ett barn får vara med och bestämma i en vårdsituation. Barnets rätt att bestämma själv hänger ihop med barnets mognad. Ju äldre barnet är desto viktigare är det att hen får vara delaktig i sin vård, att hen själv deltar i diskussioner och beslut om behandlingen. Det blir särskilt viktigt under tonåren.

Så kan du förbereda barnet hemma

Både du och barnet kan ha funderingar och frågor inför ett besök i vården. Det är bra om ni kan förbereda er hemma. Det finns olika tips beroende på hur gammal barnet är.